Tips inför adoptionsresan till Sydkorea

Under tiden som vi har väntat på att resa och hämta lillasyster har jag kontinuerligt skrivit om tips på boende, resa och aktiviteter här på bloggen. Här skrev jag tex ett inlägg med mycket tips som jag samlade ihop från förra resan. Men jag tänkte att jag i det är inlägget ska göra en sammanställning och lite uppdatering nu i efterhand när vi har gjort vår andra resa.

En eller två resor
Man kan antingen göra en eller två resor till Sydkorea. Vi valde att göra två och det känns i efterhand som helt rätt beslut då Viggo längtade hem efter halva tiden under vår första resa och vi fick egentid med Alva de dagar vi var i Korea. Och med tanke på den jobbiga hemresan så var det ovärderligt att vi var två vuxna som kunde ta hand om henne och Viggo slapp allt det jobbiga då.
Men jag tycker också att det beror lite på vilken årstid man ska resa på. När det är vinter i Korea, som det var när vi åkte ner, så är det väldigt kallt och inte lika enkelt att turista. Men har man turen att resa dit under vår, sommar eller höst så är det mycket lättare att vistas där en längre tid. Vid vår andra resa hade vi fantastiskt väder. 
Sen finns alternativet att resa till något varmare land under väntan på att domen ska vinna laga kraft. Det finns de som har rest både till Thailand, Vietnam och Filippinerna för lite sol och badsemester. Har man råd och möjlighet att vara ledig så länge (med semester eller utan betalning man får ingen föräldrapeng från FK) så är det såklart idealiskt att göra så. Eller om man har möjlighet att mor- eller farföräldrar kan komma ner sista tiden inför hemresan så är det också ett bra alternativ.
Jag skulle inte göra två resor och ta med äldre syskon på båda resor. Det är en lång och jobbig resa liksom tidsomställningen som man isf gör med bara ett par veckors mellanrum. Det tycker jag är för tufft för de små barnen. Då är det bättre att bara göra en resa.

I det här inlägget och i det här inlägget har jag skrivit lite mer tankar kring valet av en eller två resor.

Resa
Vi valde att resa med Lufthansa via Frankfurt på första resan och med Finnair på andra resan. Vi ger ett mycket högre betyg till Lufthansa överlag. Det är större och fräschare flygplan, bättre service, godare mat. På flygplatsen i Tyskland får man fantastisk hjälp om man är en barnfamilj, det kommer personal och hjälper en snabbt igenom överallt. I Finland tar det lång tid i immigration och när man kommer hem och vi fick ingen hjälp eller förtur för att vi hade barn.

Om man kan välja ett flyg som landar senare på dagen på ditresan  kan vi också rekommendera det. Tidsomställningen när man reser så långt österut är jättesvår att anpassa sig till och det är skönt att inte ha en hel dag att försöka hålla sig vaken under när man kommer fram.

När det gäller hemresan med barnet tycker vi att det är bra att inte komma hem till Sverige för sent på kvällen eller natten. Det är svårare att hålla de små vakna så att de sedan somnar när man väl kommer hem. Man vill ju komma in  i den nya dygnsrytmen så fort som möjligt. Och vi tycker att mötet med familjen på flygplatsen också har varit ovärderlig. Det är ett efterlängtat möte från båda sidor som man bara får vara med om en gång (eller fler om man adopterar fler barn). Och det är ett fint minne att ha kvar både för en själv och barnen.

Ett flygbolag och rutt vi inte rekommenderar är Air China via Peking. Servicen och informationen är dålig, transfertiden i Peking är kort och det tar väldigt lång tid att ta sig igenom imigration och säkerhetskontrollen.

Ju senare man reser hem på dagen desto mer sannolikt är det att barnen sover större delen av flygningen. Men det kan vara svårt att hitta sånna flyg.

I det här inlägget skrev jag om våra tankar kring val och bokning av resa och boende.

Boende
Vi känner att vi gjorde helt rätt val av boende den här gången jämfört med förra gången när vi hämtade storebror. Både när det gäller vilken del av staden, område, typ av boende och val av hotell.

Den här gången valde vi att bo norr om floden, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka om man bor söder om floden. Söder om floden ligger SWS kontor och domstolen men dit ska man bara ett par gånger under vistelsen medan man varje dag ska ut och se och göra saker, äta och shoppa. Då är det bättre att bo nära det och i många fall ha gångavstånd eller bara ett par hållplatser med tunnelbanan.

Vi kan rekommendera både området vi bodde i liksom hotellet.Vi bodde i Insadong precis i slutet av Insadong gatan som är huvud- och turistgatan i området. Mittemot ligger mysiga Bukchon Hanook Village och bakom hotellet ligger stora palatset Gyeongbokgung Palace.
Vårt hotell heter Somerset Palace och var toppen! Hjälpsam och trevlig personal, bra rum med kök, badrum och sovrum. Lekrummet var suveränt! Frukosten var helt okej och det finns även en liten butik i hotellet samt några restauranger. Den italienska var väldigt bra, men den tyska tyckte vi inte var värt ett besök. Det bodde flera andra familjer som hämtade sina adoptivbarn när vi var där så personalen är vana vid det. Mitt över gatan finns ett höghus med flera restauranger i källarplan, väldigt anonymt så det är svårt att se på utsidan. Vi testade hamburgerstället, supergoda hamburgare!

Gå inte på rekommendationerna som står på ACs hemsida, de är flera år gamla och stämmer inte längre.

Här kan ni se fler bilder från den stora lägenheten vi hade på första resan. På andra resan hade vi en storlek mindre. Då var det skjutdörrar till "sovrummet" och ett mindre kök och inget vardagsrum.

Se och göra
Vi har , tyvärr, bara varit i Seoul så vi kan inte ge några tips om andra resmål i Korea. Men Seoul är en fantastisk stad, vi älskar den! Det finns allt och lite till och det är enkelt att vistas och ta sig runt och människorna är väldigt vänliga.
När vi väntade på att få resa skrev jag ett inlägg med lite saker som vi hade tänkt hinna med att göra. En hel del av sakerna på listan hann vi bock av men tyvärr inte alla. Det tar tid att ta sig runt i den stora staden även om det är väldigt smidigt med tunnelbanan, men man hinner inte med så mycket som man har tänkt sig. Speciellt inte om man har barn med sig.

Om man har äldre barn med sig så kan vi bla rekommendera Childrens Grand Park Seoul. En fantastisk park med massor av roliga aktivitet ute i parken och ett museum med flera våningar med aktiviteter för barnen. Här har jag skrivit om när vi var i parken och här har jag skrivit om när vi var på museet. Man får heller inte missa leksaksgatan som jag har skrivit lite om här. Några saker som vi inte hann med men som jag också rekommenderar är Seoul Tower och Namsan Park som ligger precis bredvid. Lotte World som är en nöjespark som ligger vid Jamsil Station. Seoul Forest är också ett bra tips!

Är man där på våren, sommaren eller hösten när det är fint och varmt väder kan man se och göra lite mer. Under vår första resa var det väldigt kallt större delen av tiden.

Övriga tips
Ett av de bästa tipsen och råden jag kan ge kring hemresan är att be att få ett sk "priority pass" vid incheckningen på Seouls flygplats. Då slipper ni de olidligt långa köerna till säkerhetskontrollen och imigration. Alla barnfamiljer får ett sådant men det är inte alltid personalen i incheckning kommer ihåg att ge en det men ber man om det så får man det. Det var en fröjd när vi fick det andra resan. Första resan hem så kände vi inte till det och personalen i incheckningen sa inget heller så vi fick stå i de långa köerna i ca en timme med en trött och grinig Viggo och sedan fick vi ganska bråttom att hinna äta lunch och sen till gaten.

Om ni ska äta mat på flygplatsen kan vi mycket varmt rekommendera den italienska restaurangen på plan 2. Det var den godaste pizzan och pasta carbonara vi någonsin ätit!

Fler bra tips och länkar:
Packlista till barnet 
Fler restips

Lekplats nära Somerset Palace och Insadong/Bukchon Hanook Villag
En lekplats i närheten har båda våra hämtresor varit helt ovärderligt. Det är svårt att hitta lugna platser och ytor där små barn kan springa av sig i en storstad som Seoul med trafik och folk överallt. Av en slump gick vi förbi en skola när vi kom ut från en gata i Bukchon Hanook Villag, där fanns en jättefin lekplats. Skolan har staket, grind och en vakt, grinden stod öppen och vi frågade vakten om det var okej att vi gick in och lekte och det var det. Lekplatsen var kanon för små barn och vi lånade även toaletten inne på skolan.

Andra träffen

Jag och Viggo utanför SWS kontor. Tänk att vi stod här och tog ett likadant foto utan honom för drygt 2 år sedan.

Så blev det äntligen torsdag och dags för vår andra träff med vår dotter! Viggo har pratat en hel del om torsdag och lillasyster. Han tycker nog att det är roligt och spännande men samtidigt väldigt konstigt och overkligt. och såklart får hon inte leka med de leksaker som han har ;) För vår del gick mötet väldigt bra med vår lilla tjej. Hon var glad och vi fick leka, busa och hålla henne. Men hon var inte riktigt lika sprudlande och avslappnad som när vi träffade henne hemma hos fostermamman. Men det är ju inte så konstigt att hon är mer avslappnad hemma än i ett rum fullt av leksaker på en plats där hon bara har varit ett par gånger. Och samma saker som fångade hennes intresse förra gången var inte alls intressanta idag. Vi har märkt att hon är besatt av papper och kartonger precis som fostermamman berättade när vi sågs förra gången. Idag gick hon runt med två tidningar som hon inte släppte en enda sekund under träffen ;) Annars fick vi både hålla henne, bära henne, busa, kittlas och kramade oss gärna :)

På Kyobo Book store.

Viggo har sovit dåligt de senaste dagarna vilket har inneburit att vi också har gjort det så därför har det blivit att vi har sovit länge på morgnarna. Men innan träffen idag hann vi iaf med ett planerat besök på Kyobo Book store som ligger bara ett par gator från vårt hotell. Vi köpte en ny variant av en Pororo bok med ljud som vi köpte till Viggo förra gången, Viggo har tuggat och haft sig på sin så den funkar inte så bra längre. Till lillasyster köpte vi även en bok om tandborstning med ljud. Och Viggo fick också en bok och en leksaksklocka. Även om man inte kan koreanska och barnen inte kan läsa så har pekböckerna med ljud varit väldigt populära hemma hos oss så vi kan verkligen rekommendera ett besök i en bokaffär när man är här!

På väg från tunnelbanan till SWS passerade vi hotellet som vi bodde på när vi hämtade Viggo.

Sen var det dags att påbörja den långa tunnelbanefärden till andra sidan av stan och SWS kontor. Resan tar drygt 45 min. Väl framme var det dags för lunch och vi valde att äta i en av restaurangerna som ligger mittemot SWS, Ban Ban, det var gott. Vi lyckades tom hitta en maträtt som Viggo gillade! En biff med ägg, för honom var det som att få hans efterlängtade köttbullar ;)

På den här platsen en liten bit från SWS hade vi en av våra träffar med Viggo. Alldeles själva! Det var både läskigt och underbart :)

Efter träffen med lillasyster passade vi på att gå till lekplatsen som vi hängde på flera gånger när vi hade fått Viggo som ligger en liten bit från SWS. Men det var ganska sent på eftermiddagen och Viggo var ganska trött efter dagen även om vi inte hade gjort så mycket, men det är många intryck och det tar på krafterna att resa. Så det blev bara en kort lekstund och sen gick vi mot tunnelbanan. Stationen låg precis vid Lotte så vi passade på att handla lite mat med oss hem för att slippa gå ut och äta på restaurang. Planen var att laga spagetti med köttfärssås men köttfärsen kostade 700 kr/kg (!) så det blev ingenting med det. I stället hittade vi korv och makaroner till Viggo och vi köpte lite färdig mat utan för kassorna som vi sedan värmde hemma. Det blev en riktigt god middag för hela familjen!

 På den här lekplatsen bredvid den stora glaskyrkan ett par kvarter från SWS hängde vi med Viggo och de andra svenska familjerna som fick sina barn samtidigt för drygt 2 år sedan. Nostalgi och gamla minnen som väcks till liv! Vi berättar om alla platser och allt vi gjorde när vi var här för Viggo men det är svårt att veta och uppfatta vad han egentligen minns.

Dagarna rullar på

Street food i massor! Sånna här ställen är riktigt roligt att gå igenom och prova det man vågar ;)

Men det bästa av allt är att Viggo är frisk igen! Igår hade han rejält med feber på kvällen och natten men på morgonen vaknade han feberfri, pigg och glad igen, så himla skönt! Så vi promenerade ut med honom i vagnen ett par timmar mitt på dagen och sen fick han ta det lugnt och hänga på hotellrummet och titta på TV och leka med sina leksaker. Jag försökte shoppa kläder på Namdaemun marknaden men det gick som vanligt sisådär. Framförallt är det så himla svårt med storlekarna! De använder olika typer av storlekar i sina kläder och frågar man försäljarna så har de dålig koll. Jag borde varit mer rutinerad den här gången och tex mätt lillasyster när vi träffade henne och tagit med kläder som passar Viggo och mätt med men det gjorde inte dumma jag. Några plagg lyckades jag köpa men det jag köpte till Viggo är lite för litet och det jag köpte till lillasyster är för stort, men det är bättre att det är på det hållet.

Vi var så glada och nöjda över det sköna vårvädret i början av veckan men de senaste dagarna har temperaturerna sjunkit rejält och det är tom minusgrader. Så det är ganska kallt att vara ute på stan, men som tur är skiner solen så den värmer en del.

Vilken ska jag välja, det finns så mycket!

I förrgår tog vi en promenad till Dongdaemun, målet var den sk "leksaks-gatan" och "sko-gatorna". Det var rena himmelriket för Viggo med en hel gata full med leksaksaffärer. där lyckades vi däremot shoppa en del, både till Viggo och till lillasyster :)

Middag med gänget!

På kvällen träffade vi alla de svenska familjer som är här nu, tre andra förutom oss, och käkade middag med dem. Det är jättetrevligt att träffa andra som är går igenom samma process och det är alltid trevligt med nya bekantskaper och lite sällskap :)

Söndag och vårkänslor i Seoul

Idag är det söndag och solen skiner igen. Det har dock varit lite kallare, runt 10-12 grader, men med hjälp av solens värmande strålar kunde vi ändå för det mesta gå utan jacka idag. Vilken underbar känsla!
Eftersom det är helg så tänkte vi att det var bäst att undvika marknader och andra större turistmål som Seoul Tower och liknande då det lätt kan bli väldigt mycket folk där då. Så med tanke på det fina vädret tog vi en tur tillbaka till Children's Grand Park Seoul idag igen. Det blev en väldigt lyckad dag! Det är en stor park med stora fria ytor kombinerat med flera lekplatser, ett tivoli och ett zoo. Vi kom dit ca 10.30 och då var vi ganska ensamma där. Vi undrade var alla koreanska familjer var men det visade sig sen att de kom lite senare, efter lunch var det desto fler folk där men eftersom det är utomhus så funkade det bra ändå.

Viggo fick "träffa" sin tecknade-serie-favorit Tayo och hans kompisbussar! 

Lättare koreansk lunch, snabbnudelsoppa.

Inträdet i parken är gratis, men det tar de igen på biljettpriserna på karusellerna på tivolit. En barn- och en vuxenbiljett kostade 7500 won ca 50 kr!

Vi kan verkligen rekommendera ett besök hit för alla barnfamiljer som kommer till Seoul! Vi var lite osäkra på om det fanns ställen att äta på så vi stannade till på första bästa stället bara för att vi skulle få något i oss. Ett litet koreanskt ställe där man köpte snabbnuddlar i en burk och fyllde på med varmt vatten. Men det visade sig sen att det fanns både en food court där tivolit låg en liten bit bort bara och en food court i andra änden av parken, mellan djurparken och den stora nya lekplatsen. Ett tips om ni åker dit!

I morgon är det dax för den stora dagen, dagen D, dagen då vi ska träffa vår dotter, Viggos lillasyster, för första gången. Redan kl 9 i morgonbitti ska vi infinna oss på SWS kontor så det blir till att ställa väckarklockan om vi ska komma upp i tid. Vi har inte riktigt kommit in i dygnsrytmen här än. Igår kunde inte Viggo somna så han somnade inte förrän kl 00! Vilket inte vi heller gjorde, fast det är väl iofs okej för vår del. Men Viggo var inte lätt att väcka idag, vi fick väl liv i honom först vid 9-tiden. Och i natt var det Måns tur att vakna och inte kunna somna om. Det är inte lätt att få till det med tidsomställningen :(

Se och göra i Seoul och Sydkorea

 Måns testar street food i Myongdong.

Seoul är en gigantisk stad med 25 miljoner invånare (10,5 miljoner invånare i staden och 25 miljoner invånare i hela storstadsregionen) och därmed en av världens folkrikaste städer. Det finns oändligt mycket att se och gör. Det finns allt från gamla vackra tempel till hypermoderna shoppingcenter. Man tar sig enkelt och väldigt billigt överallt med tunnelbanan och även med taxi om man vill det. Genom staden flyter den stora floden, söder om floden ligger bla affärsområdet Gangnam, där ligger även organisationen SWS kontor dit man åker för att träffa barnen, skriva på papper osv, norr om floden ligger de centrala delarna av staden, den mesta shoppingen och sevärdheterna. Förra gången bodde vi i Gangnam vilket gjorde att det tog oss upp till en timme med tunnelbanan varje gång vi skulle göra en utflykt på andra sidan stan. Nu kommer vi att bo norr om floden och därmed ha närmre till allt vi vill se och göra. De gånger vi ska till SWS tar vi taxi så går det fortare.

Om man räknar bort resdagarna så kommer vi att ha 8 dagar i Sydkorea på vår första resa. Till en början när vi bokade resa och boende så kändes det lagom och som att vi skulle hinna med allt vi ville göra. Men nu när vi har börjat spåna på saker vi vill hinna med så känns det faktiskt lite kort. En dag ska vi vara i domstolen, förhoppningsvis kommer vi att hinna träffa lillasyster två gånger och förhoppningsvis får vi träffa storebrors fosterfamilj en dag. Så då har vi bara fyra hela dagar kvar :O Visserligen är domstolen och träffa lillasyster och fosterfamiljen aktiviteter som tar hela dagen, snarare bara ett par timmar. Men det är inte säkert att man orkar med så mycket mer aktiviteter de dagarna, iaf inga större ansträngande utflykter. Vi måste ju ta hänsyn till vår 3,5-åring som inte orkar fara och flänga hit och dit hela dagarna.

Vi tänkte att vi gör en lista över saker som vi vill se och göra så får vi helt enkelt se hur mycket vi hinner med :)

Här är några saker vi hittills har kommit på att vi skulle vilja hinna med:

- Besöka Namsan Park och ta kabinbanan upp på berget och besöka N Seoul Tower LÄNK LÄNK
- Besöka stora Gyongbukgung palatset i Gwangwahmun LÄNK
- En dag på inomhus-äventyrslandet Lotte World LÄNK LÄNK
- En 1-dags tur med snabbtåget till staden Daegu LÄNK LÄNK
- Shopping på utomhusmarknaden i Namdaemun LÄNK
- Shoppa leksaker på leksaksgatan i Dongdaemun LÄNK
- Köpa Koreanska barnböcker på Kyobo bookstore LÄNK
- Ta en fika på ett kattcafé och gosa med katterna LÄNK
- Prova mer street food LÄNK
- Köpa en tavla målad med dotterns namn på hangul LÄNK
- Besöka Children's Grand Park Seoul och Seoul Children's Museum LÄNK LÄNK
- Stros, picknick och lek vid fint väder i Seoul Forest LÄNK
- Vid dåligt väder lek på leklandet Dibo Village LÄNK

Här är några fler länkar med tips på vad man bör se och göra i Seoul:
Things to do on your first visit in Seoul
20 Things to do with kids in Seoul

Här är vi och shoppar på leksaksgatan i Dongdaemun.

Resa och boende bokat i Seoul

Seoul är en jättestor stad och det finns många val att göra när det kommer till resa och boende. Många beslut att fatta och svårt att veta vad som egentligen blir bäst. Men igår bestämde vi oss till slut för både reserutt och boende. Vi kommer att åka redan den 3 mars, hade först tänkt åka den 5 mars men det blev flera tusen kronor dyrare. Hemresan blir den 13 mars, en söndag, på fredagen den 11 mars ska vi vara i domstolen. Totalt blir resan på 10 dagar men vi landar inte förrän vid lunch den 4 mars så den dagen går ju bort liksom hemrese-dagen.

Vi prioriterade att komma fram senare på dagen än den allra billigaste resan den här gången. Man är helt slut efter resan och jetlaggad så man orkar inte ha en hel dag att slå ihjäl innan man får gå och lägga sig. Dessutom har man inget hotellrum förrän på eftermiddagen. Förra gången fick vi hänga på ett köpecentrum i flera timmar innan vi kunde checka in. Man varken orkar eller är sugen på någon sightseeing efter en resa på 14 timmar. Förra gången flög vi med Finn Air med mellanlandning i Finland, den här gången blev det Lufthansa med mellanlandning i Tyskland.

När det gäller boende så ville vi den här gången bo norr om floden i stället för söder om som vi gjorde förra gången. Norr om floden finns de flesta "turistattraktioner" och sådant man vill se och upptäcka. Det är skönt att ha nära till det den här gången kände vi. Visserligen är det både billigt och smidigt att åka både tunnelbana och taxi, men eftersom staden är så enormt stor så tar det lång tid att åka och gå och det tar mycket på krafterna. Vi valde också att bo i en större lägenhet än hotellrum för att ha möjlighet att laga egen mat och frukost om vi känner för det samt att vi tror att vi kommer att hänga på vårt rum typ halva dagarna för att sonen inte kommer att orka vara ute och flänga hela dagarna. Då är det skönt med lite space där han kan leka och roa sig. Valet föll på Somerset Palace Seoul som också har ett litet lekrum.

Dagarna vi är där hoppas vi få träffa lillasyster två gånger och vi har även bestämt oss för att att vi ska passa på att träffa sonens fosterfamilj, om de vill och kan förstås. Sen ska vi turista och visa sonen hans födelsestad Seoul :)

Det efterlängtade beskedet!

Igår var både den sämsta och bästa dagen. Min moster dog sorgligt nog strax före jul och igår var det hennes begravning, så otroligt sorgligt och jobbigt, jag grät floder. Men det var skönt att sedan samlas med familj och släkt efteråt och fika och prata och alla undrade såklart hur det gick och när vi skulle få åka och hämta vår dotter. Strax före att vi skulle bege oss hemåt vibrerade mitt aktivitetsarmband på handleden och jag såg att jag hade fått ett mejl från vår handläggare på Adoptionscentrum. Jag kände direkt att det måste vara något speciellt eftersom hon hörde av sig så jag tog upp telefonen och öppnade mejlet. Och det var som jag hoppades på, det stod att de hade glädjande besked om att vi har fått vår domstolstid, den 11 mars ska vi vara där :D Jag visade min man mejlet och vi försökte smälta informationen. Men vi kände att det inte riktigt var rätt läge att ställa oss upp och berätta för alla om vår glädjande nyhet, det var min mosters dag igår och inte vår. Så vi ringde våra familjer senare på kvällen i stället och berättade de glädjande nyheterna.

Det var verkligen en surrealistisk dag igår, mitt i all sorg så fick vi det bästa beskedet man kan få om man väntar barn genom adoption.

Snart sitter vi här igen och väntar på att få träffa domaren som ska avgöra om vi är lämpliga som föräldrar till vår flicka.

 

Och snart ska vi få ha det där magiska första mötet med vår dotter som vi hade med sonen för drygt två år sedan. Längtar!

 

En eller två resor?

Något vi har funderat på väldigt länge, redan när vi började med utredningen, är om vi ska göra en eller två resor till Korea den här gången. För ett tag sedan ändrade nämligen AC sina rekommendationer till att man ska göra två resor, men det är som sagt en rekommendation och man får göra som man vill. Anledningen till att man ändrade det är att det för många började ta längre tid mellan domstolstiden och när domen vann laga kraft, man måste ju vara med i domstolen och sen får man sitt barn först när domen har vunnit laga kraft. Och det blev mer osäkert och varierande jämfört när vi hämtade storebror.

Så vi har vägt olika för- och nackdelar med att göra en eller två resor och även läst och frågat hur andra har gjort. Fördelen med att göra en resa är att man just bara behöver resa en gång, och för vissa har det inte gått så lång tid mellan datumen, ca 3 veckor, och då är det bara en kort tid man hinner "hem om" innan man ska resa igen. Nackdelen är att det också kan dra ut på tiden, för några har det tagit över 8 veckor (!). I många adoptionsländer är 8 veckor en normal eller tom kort vistelsetid men en stor skillnaden då är att då får man barnet i stort sätt direkt, i Korea får man det först när domen vunnit laga kraft och då kan man resa hem. Förra gången var det helt fantastiskt att få spendera en längre tid i vår sons födelseland och stad, lära känna landet och kulturen. Vi ser jättemycket framemot och längtar efter att få åka tillbaka men den här gången har vi ju storebror med oss, ur hans perspektiv så är det inte lika roligt att spendera 3-8 veckor hemifrån i en storstad som Seoul. Seoul är en av världens största städer, det är ganska dyrt att bo och leva där och framförallt så är det inte så barnvänligt att bo där. Det är svårt att hitta lekplatser och att vara hemifrån utan dagis och kompisar så länge kommer han inte att uppskatta. Och det finns en chans att vi får resa dit när det är vinter och då är det väldigt kallt där och ännu svårare att hitta på saker då man inte kommer kunna vara ute på samma sätt.

 Storebror på flygplanet på väg hem till Sverige.

Så just nu som läget ser ut i Korea så satsar vi på att göra två resor. Första gången kommer vi att åka lite innan domstolstiden, ca en vecka, och ha tid att upptäcka Seoul tillsammans med storebror samt att hinna träffa lillasyster två gånger. Sen är tanken att vi ska åka själva andra gången för att hämta lillasyster. Av två anledningar, först och främst för att storebror ska slippa den långa resan, det är tufft att resa så långt med jetlag och allt, men även för att vi och lillasyster ska få de första dagarna tillsammans själva, sen kommer hon ju alltid att få dela uppmärksamheten med storebror. Så storebror stannar hemma med mormor och vi reser iväg ett par dagar bara. Vi hoppas att det kommer att bli en bra lösning.

Vi har vänner som har varit nere på sin första resa nu, i slutet av november ska de troligtvis åka på sin hämtresa. De har samma planer som vi så det ska bli spännande och se hur de tycker att det funkar.

Idag för två år sedan började vår första resa på riktigt

En vacker höstdag i Seoul, Korea

Idag för två år sedan fick vi äntligen kliva på flyget som tog oss på vår största och häftigaste resa, resan till vår son i Korea. Förväntansfulla, lyckliga, äntligen på väg! På väg till vår efterlängtade son, på väg att bli föräldrar för första gången. Vi fick privilegiet att bo i, upptäckta och uppleva fantastiska och häftiga staden Seoul under nästan en månad. Och nu väntar vi på att få göra om resan, resan till vår dotter.

Varför barn adopteras bort i Sydkorea

Bilder från stora fina Seoul Park och ett av alla mängder sk DVD rum dit ungdomar går, speciellt unga par, för att träffas och umgås och titta på film. Framförallt för att få egentid då man bor så trångt och ofta tillsammans med mor- och farföräldrar.

Jag tänkte försöka förklara lite varför det finns internationella adoptioner från Sydkorea, utifrån min kännedom och kunskap om området. Om det är någon som har någon annan information så skriv gärna till mig så uppdaterar jag både bloggen och mig själv :)

Varför barn adopteras bort i Sydkorea än idag är en fråga som många ställer, speciellt när Sydkorea är ett av världens mest moderna och rikaste länder. Eller ja, moderna när det gäller teknik och liknande men inte när det gäller strukturerna i samhället och synen på familjen. Sydkorea har gjort en väldigt kort och snabb resa efter Korea-kriget till det rika och snabbväxande land de är idag. På 1950-talet och efter kriget var Sydkorea en fattig jordbruksnation, men har utvecklats till en av världens 15 största ekonomier. Så det är inte så konstigt att allt inte hinner och hänger med i samma takt.

Korea är inte speciellt stolta över att de fortfarande är ett av världens största länder när det gäller internationella adoptioner, snarare så skäms över att de inte kan ta hand om sina barn trots att de är ett så rikt och modernt land. Det finns flera starka grupper som gör påtryckningar mot staten att de internationella adoptionerna ska stoppas helt. De anser att det viktigaste att man får vara kvar i sitt land och i sin kultur. Men det innebär att barn blir kvar på institutioner ist för att få en familj för det finns fler föräldralösa barn än det finns koreanska familjer som vill och kan adoptera barnen.

I Korea lämnas idag oftast barnen bort när de är i stort sätt nyfödda. Det är oftast unga, ensamstående mammor som har blivit oplanerat gravida.

2012 gjordes den gamla adoptionslagen om som förändrade en hel del saker. De nya reglerna innebär bl.a. att en mamma som vill lämna sitt barn för adoption måste leva tillsammans med barnet i minst en vecka efter förlossningen innan hon lämnar samtycke till att barnet adopteras. För att hon ska få lite tid på sig att känna efter om hon kanske ångrar sig och vill behålla barnet. Mamman måste också registrera barnet i sitt familjeregister oavsett om hon kan behålla barnet eller inte, något som inte krävdes tidigare. Att vara ensamstående mamma är dock inte så accepterat i Korea och tvånget med familjeregistret leder då tyvärr till att en del inte vill registrera barnen för att andra kan se informationen i deras familjeregister. Därför förekommer det att barn lämnas anonymt och motståndare till den nya lagen menar att det har inneburit att fler barn nu lämnas anonymt. En pastor som är motståndare till lagen har öppnat en s.k. babybox, där mammorna kan lämna barnen anonymt, för att skydda dessa barn. Han hävdar att fler barn nu lämnas sedan nya lagen trädde i kraft. Ministry of Health and Welfare menar dock att antalet övergivna barn snarare sjunkit under de senaste åren. De menar att frågan om familjeregister är en fråga om mänskliga rättigheter på ett mer övergripande plan och att problemet är hur mycket personlig information som ska vara synlig för allmänheten snarare än frågan om registrering. Flera ministerier har enats om att arbeta fram ett nytt lagförslag om sekretess i familjeregister. Barn som lämnas anonymt registreras i ett enpersons familjeregister och placeras på en institution. Ett övergivet barn kan adopteras efter 6-12 månader, men myndigheterna vill inte ge tillstånd till internationell adoption eftersom de biologiska släktingarna ska kunna söka sitt barn.

Min personliga åsikt om detta är att jag tror mer på pastorn och Steve som driver MPAK (Mission to Promote Adoption in Korea), som jag skrev ett inlägg om för ett tag sedan. Om de ändrar så att det blir sekretess på familjeregistret så är det väl okej, men det är inte okej att ett sådant register är öppet för allmänheten. På MPAK bloggen finns det en intervju med Steve om hans historia, varför och hur han blev adopterad till USA och varför han startad MPAK. Väldigt läsvärt, intressant och gripande!

Som det bla står i intervjun med Steve så har det varit och är så tyvärr en del fortfarande att inhemska adoptioner anses skamliga. De inhemska adoptionerna har visserligen ökat och de har gjort åtgärder för att öka dem,  inhemska adoptanter får ett månatligt bidrag om 150 000 won (ca 950 kr) till dess att barnet fyllt 14 år, åldersgränsen har höjts från 50 till 60 år och ensamstående har fått möjlighet att adoptera. Staten subventionerar också den administrativa kostnaden för nationell adoption.

Den koreanska regeringen vill fortfarande minska antalet adoptioner med 10 procent per år. Trots att alla är överens om att förändringar behövs går det långsamt. Ministry of Health and Welfare är medvetna om att det krävs stora förändringar i det sydkoreanska samhället för att öka barns rättigheter och förbättra situationen för ensamstående mödrar.

Att förändra kultur, synsätt och inställningar i samhället tar lång tid. Tex så är abort inte helt lagligt, men det utförs ändå. Det tillsammans med att det finns många små saker som gör att det är svårt att leva som ensamstående mamma i Korea så kommer det att ta lång tid innan antalet barn som blir tillgängliga för adoption minskar. Tex så får koreanska familjer som adopterar koreanska barn ett större ekonomiskt stöd än ensamstående mammor för att ta hand om barnen.

Så här ser jag på saken. Jag förstår helt och hållet att Korea vill minska sina adoptioner och speciellt de internationella, att adoptera bort ett barn till ett annat land är det näst sista alternativet innan institution och ska också vara så. Även om vi såklart är oerhört tacksamma och lyckliga över att alternativet finns, annars hade ju inte vi haft vår älskade Viggo. Men det är en tuff resa för många barn att adopteras bort och växa upp i ett annat land och en del känner sig ofta splittrade och identitetslösa. Man måste dock börja i rätt ende, angripa problemet från rätt håll och barnen ska inte bli de som blir lidande. Det är också tufft för de kvinnor som blir oplanerat gravida och får leva resten av sina liv med sitt beslut.
Hade aborter varit fullt tillåtet tillsammans med en bra sexualundervisning i skolan, så att man vet och förstår hur man skyddar sig, så hade förhoppningsvis antalet oönskade barn som föds minskat. Det är för mig prio ett. Och om man ändrar på lagar som tex säger att söner inte får duscha och byta om på badhus i kvinnornas omklädningsrum efter de har fyllt 5, samt ökat de ekonomiska förutsättningarna så hade det också kunnat bidra till möjligheterna att leva som ensamstående mamma. Om barn trots allt föds utan att föräldrarna kan ta hand om det så är det viktigaste av allt att barnet får en kärleksfull familj, oavsett om det är i hemlandet eller i något annat land. Att barnen blir kvar på institutioner är det allra sämsta alternativet och inget barn i världen borde få ett sådant liv.


Om ni vill läsa mer om det här så kan ni tex läsa om när MIA (Myndigheten för internationella adoptioner) var på tillsynsresa i Korea 2014. Om ni har några bra länk- och lästips så tipsa mig gärna!

Restips till Seoul, Korea

I bloggen vi skrev när vi hämtade Viggo gjorde jag ett inlägg med rese-, boende- och vistelsetips i när man är i Seoul och Korea. Jag tänkte att jag lyfter fram det här så att fler som är på väg dit hittar det lite lättare :) En del av informationen kan eventuellt vara lite gammal då den är från 2013/2014, men det mesta stämmer nog fortfarande rätt så bra.

 
 
Vistelse
Då när vi gjorde vår resa 2013 så var vi ganska tidiga efter den nya lagändringen, det vara bara ett par familjer som hade rest innan oss. Mycket var fortfarande osäkert kring processen och vistelsetiden. Då gjorde alla en resa och vistelsetiden låg på ca 4-5 veckor. En gång i veckan fick man träffa sitt barn via SWS. Nu rekommenderar AC på inrådan av SWS att man gör två resor i stället. Bland annat för att vistelsetiden generellt har blivit lite längre, uppåt 6-7 veckor men också, vad jag har förstått, för att SWS vill minska på sitt arbete med träffarna med barnen. Men man får göra som man vill, en eller två resor. I många andra länder är vistelsetiden betydligt längre än i Korea men den största skillnaden är att i Korea får man inte barnet förrän man åker hem. Man får inte ta ut föräldrapeng förrän man har barnet i sin vård så har båda inte mycket semester att ta ut så förlorar man en hel del i inkomst.

Resa
Vi flög med Finnair från Köpenhamn via Helsingfors till Seoul. Det var en smidig rutt, man flyger på "rätt håll" och Finnair är ett bra flygbolag. Vi bokade ombokningsbara biljetter, eftersom man måste det, även om det är en sanning med modifikation. Det kostar ändå alltid något och finns det inte biljetter i samma prisklass så kan det kosta en hel del. När vi skulle hem hade Finnair varslat om strejk, vi var såklart oroliga över att inte komma iväg men det löste sig.Strejken blev avblåst men de hade ändå börjat boka om flighter och så även vår och en av de andra familjerna som skulle resa samtidigt. Vi fick ist flya med Air China till Peking och sedan med SAS till Köpenhamn. Förutom att det är lite för snålt med tid och det är många och tidskrävande kontroller på Pekings flygplats så är det en bra flygrutt.
Vi hade bokat hembiljetten till måndagen veckan efter vi trodde vi skulle få Viggo. Vi fick honom redan en vecka innan och kände att vi inte skulle vilja eller orka bo kvar i vår lägenhet och i storstan så länge så vi bokade om hemresan. Först tyckte vi att det var för dyrt men efter ett par dagar kände vi att vi bara ville hem och att det var värt pengarna och då hade vi tur att det fanns billigare biljetter. Domstolsbeslutet och passet var inte klart förrän på torsdagen så vi flög hem på lördagen.

Flyget kan man boka själv, eller ta hjälp av valfri resebyrå, vi tog hjälp av Flyghansa då vi hade så tajt om tid på oss att fixa allt.

Boende
Vi bodde i en lägenhet i ett lägenhetshotell som heter Artnouveau City söder om floden i stadsdelen Gangnam, som är affärs- och finansdistriktet i Seoul. Men vi skulle rekommendera att man bor norr om floden de första veckorna, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka hela dagarna. Men byt gärna boende om ni känner för det sista veckan till söder om floden närmre SWS  när ni får barnet. Välj då en lägenhet som har lite yta, bord och stolar, två sängar eller en stor säng. Så att ni kan sitta och äta ordentligt och få ordentligt med sömn, det behöver ni!
I övrigt kan vi varmt rekommendera vårt boende, både själva lägenhetshotell och framförallt vår lägenhet som hyrdes ut privat av en koreanska som bor i New York. Här är länken dit. Boendet hittade vi genom Airbnb.se som är en jättebra site för att hitta boende som hyrs ut av privatpersoner världen över.

Ta sig runt
Det är både enkelt och billigt att ta sig runt i Seoul med tunnelbanan. Man köper ett kort som heter T-money card nere i tunnelbanan och fyller sedan på det med valfritt belopp. Sen kan man bara fylla på det efterhand när pengarna tar slut. Det finns maskiner överallt nere i tunnelbanan, oftast precis vid spärrarna. Taxi är också jättebilligt att åka med, det kostar ca 10.000-15.000 won (ca 60-90 kr) att åka genom typ hela stan, ca 40 min. Taxichaufförerna kan dock inte så ofta prata engelska men det funkar bra ändå. Om man bor nära någon tunnelbanestation, större hotell eller liknande så kan man säga det så brukar de både förstå och hitta.

Sevärdheter
Det finns enormt mycket att se i Seoul! Och även utanför. Vi gjorde dock misstaget att ta det lite för lugnt och tänka att vi hade massor av tid på oss att se och göra allt vi ville göra. Med resultatet att vi inte hann se och göra allt vi ville, dels pga att vi bodde söder om floden och resorna tog sån tid och tog på krafterna samt att vi fick Viggo flera dagar tidigare än vi trott och planerat. Vi hann tex inte åka till DMZ, det krävs att man bokar resan minst 48 timmar i förväg. Vi hade också tänkt åka ut i landet för att se lite annat än bara Seoul. Vi funderade både på ön Jeju och kuststaden Busan. Vi hann heller inte med att åka upp i och se Seoul Tower och Bukchon Hanok Village där det finns jättegamla hus bevarade. Vi missade också ett kvarter i Samcheong-dong och City Hall samt att vi hade velat besöka fler palats och massor av fina parker som vi inte hann se. 
Vi hade heller ingen guidebok den första tiden så det var svårt att planera och vad man skulle och hitta på, vad det fanns att se och var det låg. Så vårt råd är att försöka få tag i en guidebok eller liknande och planera lite vad ni vill göra och göra det i lugn takt för att inte stressa runt och ha gjort "allt" för snabbt, men ta det heller inte för lugnt så att ni missar sådant ni vill se och göra. Innan vi åkte trodde vi att vi skulle hinna bli uttråkade och less på storstan av att vara där så länge, men det var tvärtom. Vi trivdes jättebra, det finna omåttligt mycket att se och göra och det är en fantastiskt stad som vi längtar tillbaka till.

Shopping
Det finns hur mycket shoppingmöjligheter som helst i Seoul! Allt från dyra märkeskläder till billiga fynd på marknaderna och i tunnelbanan. Det finns massor av stora köpcentra, där det oftast de är fina och dyra märkena som råder, men det finns också de vanliga butikerna med allt från H&M till internationella liknande kedjor. I många av tunnelbanestationerna finns det massor av butiker med allt från kläder och skor till caféer och restauranger. Där är det ofta väldigt billigt. Sen finns det flera marknader som tex Dongdamun och Namdaemun med gata upp och gata ner av shopping.

Mat
Det koreanska köket var hyfsat nytt för oss, men sååå gott! Vi åt visserligen inte alla varianter av mat men det vi testade var supergott. Speciellt gott och trevligt är Koreansk BBQ, i sitt bord har man en grill där man grillar sitt kött själv och äter det med olika grönsaker och så kimchi såklart ;) Men man är där ju ganska länge så det ä gott och trevligt att blanda upp det med att äta lite västerländsk mat och även hemlagat ibland. Utbudet av restauranger är som shoppingen, enormt. Oftast ligger restaurangerna på parallellgatorna till de större vägarna, iaf i Gangnam. Det svåraste är att välja, det står oftast på koreanska i hangul så man kan inte alltid läsa sig till vad det är för mat, så det blir ofta en chansning.
Det är väldigt billigt att äta ute, speciellt koreans mat. Vi betalade på billigare ställen 15 000 won för 2 personer och på lite "dyrare" ställen 15 000 won/person.

Områden
Två av de andra familjerna som var i Korea samtidigt som oss har gjort en sammanställning över områden som är värda att besöka. För att inte behöva uppfinna hjulet igen gånger kör vi en copy/ paste här :)
Insadong
Ett område med mycket souvenirbutiker, théställen och antikviteter. Om man ex. är ute efter tavlor med fina asiatiska motiv eller tecken är Insadong stället att besöka. Huvudgatan är Insadong-gil som går tvärs igenom kvarteret. I slutet av gatan finns ett turistinfocenter med gratis guideböcker och kartor. Finns även en hel del gränder med traditionella, koreanska restauranger.

Gwangwahmun
Ca 5-10 min. promenad väst om Insadong. Här ligger det stora Gyongbuk-palatset och om man fortsätter söderut går man längs ett fint promenadstråk med fontäner och statyer, där det ofta är matmarknad eller loppis. Längst ner mot Gwangwamhun station finns ett ”Unicorn”-monument och där börjar den konstgjorda ån, Cheoyngbok,. Ån sträcker sig ca 6 km österut mot Dongdaemun.

Samcheong-dong
Om man går utefter palatsets östra mur, norrut, kommer man till Samcheongs huvudgata, Samcheong-ro. Detta område består av låga byggnader, ofta i två eller tre våningar, med massor av trendiga och mysiga caféer, restauranger och butiker. Lite sydeuropeisk känsla. Går man hela vägen till slutet av huvudgatan kommer man till Samcheong Park som leder upp till berget Bukhasan Mountain.

Buchan Hanok Village
Från Samcheong kan man ta en stentrappa upp till ett område med gamla traditionella hus, så kallade hanok. Men det är förmodligen enklare att hitta dit genom att gå vägen som fortsätter efter korsningen vid slutet av Insadong-gil och sedan fortsätta till nästa korsning (detta stråk med butiker och snabbmatshak är också värt att stanna till i). På andra sidan vägen är det skyltat till Buchon Village.

Euiljiro-ga/Jonguk station
Många Korean BBQ-restauranger och barer samlade i några kvarter. Här är det annars affärsverksamhet i skyskrapor, men ofta med caféer och restauranger i de nedre planen.

City Hall
Fin stor gräsyta framför gamla och nya City hall, som nästan sitter ihop. På gräsytan är det ofta loppis.

Myongdong
Stort shoppingområde med manga koreanska matställen. Här finns både större kedjor, typ HM och mindre koreanska butiker. Hysteriskt med folk, dag som kväll.

Namdaemun
Marknad utomhus med samma typ av utbud som man hittar på marknader I ex. Turkiet. Joggingdresser, strumpor, kalsonger, leksaker,.. You name it!

Dongdaemun
Även detta ett shopping-mecka. Flera stora skyskrapor med både dyrare och billigare shopping. Närmre Dongdaemun station finns en leksaksgata och efter den konstgjorda ån är det mestadels kläder.

Namsan
Här finns en jättefin park med traditionella hus som blivit flyttade till samma plats – Namsagul Hanok Village. Ovanför parken ser man N Seoul Tower som man kan ta en kabinbana upp till alternativt buss eller gå. Vid tornet har man en fantastisk utsikt över hela Seoul.

Itaewon
Ett område som många västerlänningar vistas i, särskilt amerikanare. Massor av olika internationella restauranger, barer och pubar. Finns även en gata med över hundra antikvitetaffärer.

Hongdae
Ett hippt område som har massor av små butiker med coola kläder från korenska designers. Bra priser. Även känt för sitt stora utbud av caféer, särskilt de med ett särskilt tema, ex. Hello Kitty, husdjurcaféer mm. Många bra restauranger, klubbar och barer.

Gangnam
Affärsområde söder om Han-floden. Kring Gangnam station finns ett bra utbud av restauranger och klubbar. Underground finns ett stort shoppingcentra.

Jamsil station
Här ligger Lotte World, en stor äventyrspark. Men det finns även fina promenadstråk kring de två sjöarna, Saecheon lakes samt bra shopping i det stora Lotte-varuhuset. Inte så långt härifrån ligger den olympiska parken som är värd ett besök.

För barnen
Om man reser med barn till en storstad som Seoul kan det vara bra med lite roliga aktiviteter för dem. Vi googlade när vi var där och hittade bla den här bloggen, kidsfuninseoul.wordpress.com, med jättebra info. Där är även bra info för oss blivande barnfamiljer, som tex var man hittar Pororo butiker och "leksaksgatan" :)

När man har fått sitt barn kan vi tipsa om att ta sig ut och promenera och även gå till en lekplats. Lekplatserna kan vara lite svåra att hitta så vi kan iaf själva tipsa om en lekplats som vi besökte de dagar vi hade Viggo. Det finns ocksa flera lekplatser i bostadsomradena i narheten av E-mart (ja, kanske aven pa andra stallen). Vi fick tips om och hittade en allmän lekpark som var superbra, mycket bättre än någon vi har besökt i Sverige hittills. Den har sandlåda, gungor, klätterstallning, rutschkanor och en leksaksbil och passar våra småbarn jättebra. Den ligger vid ”Presbytarian church” som ligger söder om SWS Guesthouse, i närheten av E-mart, fast på SWS-sidan om Eonju-ro. Man kan se kyrkans tak från Guesthouse, det är en modern byggnad i stål och glas. (På Google maps ligger lekparken mellan Eonju-ro 65-gil, Eonju-ro 67-gil och Eonju-ro.)
Fler lekplatstips i Gangnam, nära SWS, kan ni läsa om här.

Praktiska saker
Här har vi också kopierat info.
Internet
Att ringa och ta emot samtal i Sydkorea är relativt dyrt (detta skrivs hösten 2013), det kan kosta mellan 20-40kr/minut att ta emot eller ringa samtal. De flesta telefoner man köper i Sverige går dock att använda i Korea, men beroende på vilken svensk operatör man har måste de ha avtal med de koreanska operatörerna, om man nu måste använda sitt svenska nummer. (Hösten 2013 hade inte Telia avtal med de koreanska operatörerna, men Telenor hade). Kontantkort går att köpa, men först efter 1-2 veckor, då ens ”Alien registration” finns i deras register. Men kontantkortet ger en bara tillgång till samtal och sms, inte data. Som tur är finns det i Seoul massor av öppna trådlösa nät och alla restauranger, kaféer, etc har också egna wifi-nät. Kod finns i kassan eller på kvittot. Ett öppet nät som är vanligt heter ”iptime”, vilket går bra att använda, men där det rör sig många människor blir det snabbt fullt och då riskerar man inte få någon koppling. Så om man har en iPhone eller Android-telefon kan man därför ladda ned en ”App” som heter ”Boingo” – där kan man för 55kr / månad få tillgång till alla ”betal” trådlösa zoner (T-Mobile, olleh & i tunnelbanan). Vilket gör livet lite mer praktiskt. I iPhone-appen kan man prenumerera utan att behöva skapa ett eget konto. I Android appen måste man skapa ett konto på www.boingo.com

Vår första resa - Vår nya familj

Om det är någon som är intresserad och nyfiken på vår första resa så har jag gått igenom den skyddade bloggen vi hade då och tagit bort lite bilder som jag inte vill publicera offentligt. Det kan kanske vara kul för er som snart ska göra er första hämta-barn-resa, hur vår resa gick till och hur våra upplevelser var. Eller för er som är nyfikna på Sydkorea, hur det går till när man hämtar sitt barn där och våra upplevelser av landet och kulturen. Det var ju lite speciellt för oss då vi var där samtidigt som fyra andra familjer i nästan fyra veckor. Den gången började vi blogga först när vi hade fått resebesked.
Här hittar ni bloggen - "Vår nya familj"

Vår första resa - del 5

Så blev det den dagen när vi skulle infinna oss i domstolen och bli utfrågade av en domare som gör den sista bedömningen och tar beslut om vi är lämpliga som adoptivföräldrar. Vi samlades alla fyra svenska familjerna (en familj var redan klara sedan tidigare) på SWS kontor för gemensam avfärd i en av deras minibussar. Alla var finklädda och lite spända och nervösa.

 Uppklädda, spännda och nervösa inför träffen med domaren.

Vissa av domarna är mindre formella och sitter mer i en grupp tillsammans med en och för ett samtal, medan andra är mer formella och allvarliga. Vilken man får vet man inte innan, vi fick den formella. Hon satt i den bortre delen av den stora domstolssalen, vi satt själva lägre ner än domaren till vänster och våra representanter, översättaren och en från SWS, till höger.

Vi fick svara på en hel del konstiga och svåra frågor. Tex vad vi jobbar med, och följdfrågor på det, typ "har du tänkt fortsätta med det", hur vi tror att vi kommer bli som föräldrar, om vårt barn gör fel  hur kommer vi då att hantera det. Trots att de inte var jättemånga frågor så mindes vi knappt dem, inte ens direkt efteråt. Det var väl nervositeten förmodligen.

Som sagt så var vår domare väldigt formell och tillknäppt så vi fick inga indikationer på hur det skulle gå, som vissa andra hade fått. Så vi fick gå hem och hålla tummarna ett par dagar för att domslutet skulle bli positivt och komma snabbt. Ju snabbare desto bättre för först då kan SWS försöka få kontakt med den biologiska mamman för att få hennes godkännande och fråga henne om hon inte ångra sig en sista gång. Först därefter kan man få sitt barn och åka hem. En spänd och jobbig väntan. Än en gång.

Det blev det dags för vår tredje träff med Viggo. Vi tänkte börja med att fråga vår handläggare om de hade någon ny information om domstolsbeslutet och det hade de verkligen! Vi fick veta att domstolsbeslutet var klart och att vi kommer få honom redan på måndag den 11 nov! Vi blev såklart jätteglada men överraskade och överväldigade!

Så kom dagen D, fådelsedagen, äntligen efter 9 års lång, lång längtan och väntan på att få bli en familj. Nu var vi inte längre bara två utan tre i familjen Armano-Boll. En kluven dag. En enorm lycka och glädje att vi äntligen skulle få vårt barn, vår son Viggo. Men också en sorg och smärta över att ta honom ifrån sitt land, sin kultur och fosterfamiljen som han såg som sin familj.

Själva överlämningen gick alldeles strålande! Inga tårar inget gråt. Men det gick också ganska fort, hade vi alla stannat upp och känt efter så hade åtminstone vi vuxna gråtit, både vi och fosterfamiljen.
Fosterfamiljen var redan på plats när vi kom och fosterpappan mötte oss med ett stort leende och en bamsekram. Viggo var såklart och lekte i lekrummet och blev glad när han såg oss. Vi samlades i lekrummet och case workern från SWS visade oss de saker vi fick från både SWS och fosterfamiljen. Allt från en liten "manual" när det gällde mat- och sovrutiner, lite kläder, välling, blöjor, den traditionella dräkten hanbok och fina Koreanska presenter. Vi överlämnade vår present till fostermamman som blev jätteglad när hon såg att kortet var skrivet på hangul (det koreanska alfabetet). Sen skrev vi på papperna och sen var det klart. SWS skulle skjutsa oss till hotellet så vi klädde på oss och vinkade hejda och kramades utanför hissen.
Det kändes jättetufft när vi vinkade hejdå till fostermamman och fosterpappan som verkar vara helt underbara människor. Och vi sa till dem innan vi gick att vi var jättetacksamma för det fantastiska jobb de har gjort och tagit hand om Viggo.

I SWS bil i pappas knä på väg till lägenheten efter överlämningen. Nu börjar en ny resa i livet, för oss alla tre.

I övrigt gick vår första dag tillsammans som familj helt okej med tanke på att vi är nya för varandra. Vi  lekte på rummet och på vår takterass och lagade och åt både lunch och middag. Men det blev också en del gråt och skrik när han inte fick som han ville, var trött eller när vi inte gjorde eller förstod vad han ville.

Vi hade ett par intensiva och stressfulla dagar tillsammans i Seoul innan vårt flyg skulle ta oss hem till Sverige. Lägenheten vi bodde i var inte anpassad för små barn och inte heller Seoul som stad. Det var svårt att roa Viggo i den lilla lägenheten och det fanns inte heller något enkelt sätt att vara ute på. Det saknas ofta trottoarer, avstånden är stora, det är väldigt backigt och mycket trafik. Men vi hittade iaf en lekplats ganska nära vår lägenhet som vi tog oss till och där träffade vi även de andra familjerna efter att de hade fått sina barn.
Viggo sov jättebra men inte vi, vi var både stressade över vår nya situation och hade svårt att vänja oss vid att sova med ett litet barn mellan oss i den lilla sängen. Så vi var ganska slut både i kroppen och knoppen och längtade efter att få komma hem till vårt eget hem och börja vårt nya liv på riktigt.

Så blev det äntligen dags för vår hemresa! Men det var på håret att vi kom hem som planerat pga en hotande strejk hos Finnair, vi två familjer som skull resa samtidigt blev ombokade till en annan rutt och bolag bara någon dag innan. I stället fick vi flyga med Air China till Peking först, vi blev dock lite försenade men det var ingen i besättningen som sa något, först när vi frågade när vi skulle komma iväg och att vi hade en conecting flight som vi var tvungna att komma med fick vi information. Vi blev lovade att vi skulle få gå av först och att de skulle informera SAS planet som vi skulle med att vi var på väg, men det där med att vi skulle få gå av första hade de glömt när vi väl landade. Vi fick sen springa genom terminalen för att upptäcka att vi skulle ta oss igenom 2 (!) säkerhetskontroller trots att vi var incheckade hela vägen. När vi kom till den första kontrollen såg vi att det stod att det var final call för boarding för vår flight! Det tog evigheter, det skulle stämplas och tittas och krånglas. Vid den andra kontrollen brast det för oss alla på olika sätt. Jag började gråta när de bad oss ta ut allt från datorer och kameror till barnmaten. Men som tur var hann vi med planet, men det var tack vare den fantastiska personalen på SAS planet som väntade på oss och tog hand om oss hela resan hem.

Viggo var rätt oregerlig på den första flygningen som var ca 2 timmar lång. Han har svårt att sitta stilla och  när han tvingas göra sånt han inte vill blir det skrik och gråt. Men, det gick och de sista 20 min somnade han. På den sista flygningen som var 10 timmar lång gick det bättre. Vi fick en hel rad med fyra säten där vi kunde bre ut oss och Viggo kunde sitta nere på golvet och röja. Vi "rastade" honom också genom att han fick springa i gångarna. Det e tur att han är så söt så att folk inte blir irriterade ;) Sen efter lite mat  och välling tyckte vi att det var dags för honom att sova, det tyckte inte riktigt han till en början men efter en stund så somnade han, sen sov han tills vi var framme, 6 timmar! På båda flygningarna lyckades han charma till sig de flesta.

När vi äntligen landade i Köpenhamn så blev vi mötta av världens bästa familj och vänner med kramar och ballonger till Viggo, det var mycket uppskattat av oss alla tre! Det blev glädjetårar, massor av kramar och stora leenden. När vi kom hem till huset möttes vi av en överraskning, ytterligare en välkomstkommitté, mer familj och vänner! De hade gjort det sååå fint och välkomnande med ballonger, banderoller, teckningar och presenter. Viggo blev helt överlycklig.

Det var otroligt skönt att komma hem, även om vi saknade Seoul och Korea. Det var mycket lättare att vara i sitt eget hem, vi blev alla lite tokiga och stressade över att vara i vår lilla lägenhet i Seoul. Hemma är ju alltid bäst :)

De första veckorna var ganska intensiva, Viggo är en klåfingrig herre med mycket energi och envishet. Så vi försökte ägna tiden till att komma till ro hemma och vänja oss vid vår nya situation, alla tre. Vi förstod ju inte alltid heller varandra så det tog lite tid innan vi kom underfund med varandra och hittade våra nya rutiner. Det tog ett litet tag för honom att lära känna sitt nya hem och för oss att barnsäkra ALLT.

Nu hade vår resa nått sitt mål. Vår längtan efter ett barn och en familj var över. Nu gick vi in i en ny fas i livet, en fas och en del av livet och samhället som vi hade längtat efter att få vara delaktiga i. Det var en stor omställning och en lite chockartad upplevelse och förändring men efter ett par månader hade vi funnit oss tillrätta i vår nya roll som föräldrar och adoptivföräldrar till en 16 månaders aktiv pojke och Viggo hade funnit sig till rätta i sin nya familj, nya hem och nya land. Anknytningen gick bra även om allt tar sin tid när man ser tillbaka på den första tiden.
Nu har vi haft varandra i 1,5 år och vi är så tacksamma och glada över vår fantastiske lille kille som har ett väldigt glatt humör, ett stort hjärta och mycket humor.

Träff med Korea-2013-gänget

Hela gänget samlat igen! På väg på äventyr i Köpenhamn.

Hela Kristi Himmelsfärds helgen ska vi umgås med gänget som var i Korea samtidigt och hämtade våra pojkar. Det ska bli så roligt att träffa alla igen! Två familjer bor i Malmö (vi bor i Lomma 1 mil norr om Malmö) så de träffar vi på lite då och då. De andra två familjerna bor i Stockholm respektive Sundsvall så då är det inte lika enkelt att träffas. Förra våren hade vi vår första träff allihop efter att vi kom hem från Korea. Det var ett härligt återseende!

Vi fem familjer som var samtidigt i Seoul okt/nov 2013 tog kontakt med varandra och umgicks jättemycket när vi var där. Vi var på sightseeing tillsammans, åt middag eller tog en öl ihop. Inte varje dag så klart men ganska ofta :) Det var fantastiskt och så skönt att ha det här gänget när man var där i den stora, stora staden. Att kunna dela alla funderingar och upplevelser med någon som var med om samma sak var ovärderligt. På köpet fick vi nya underbara vänner :) När vi var där startade vi en chatt via Facebooks messenger för att enkelt kunna kontakta varandra när och var vi skulle träffas, den har vi fortsatt att hålla kontakten via, nästan dagligen, sedan vi kom hem.

Lunch med gänget i Malmö i vårsolen 2014.

Nu ska vi alltså träffas hela gänget igen, här i Skåne. Umgås både barn och vuxna. Barnen leker jättefint ihop och det känns värdefullt och roligt att kunna ge dem den här möjligheten att träffa och ha kontakt med andra adopterade barn, från samma land och i samma ålder. Sen är det också kul för oss vuxna att dela den här erfarenheten med varandra och kunna prata om både tiden i Seoul och tiden nu som föräldrar och adoptivföräldrar. En rapport kommer efter helgen :)

Jag kan verkligen rekommendera alla att göra samma som vi om ni kan. Om ni vet att ni kommer att befinna er samtidigt i landet ni adopterar från som en eller flera familjer så ta kontakt med dem. Sen är det inte säkert att ni klickar med varandra som vi gjorde men det är värt ett försök iaf :)

Vår resa - del 4

Resan fortsätter. Den känns som en evighet utan slut! När ska det hända, när ska vi få hämta vår efterlängtade son?!

Mitt i all väntan fick vi oroande besked från AC att Sydkorea ville att de barn som hade kommit det året skulle bli svenska medborgare först innan några andra barn fick komma hit. Det är ju förståelig att de vill försäkra sig om att barnen får det tryggt i sina nya länder och blir medborgare där eftersom det är sk svag adoption från Korea så den processen måste slutföras här ist för att vara klar när man reser från landet. Det kan ta sin lilla tid pga myndigheter som inte är så snabba, socialtjänsten, tingsrätten, skatteverket osv. Och de är inte alltid så snabba. Så vi blev jätteoroliga att vi skulle behöva vänta ännu längre än normalt och hade en massa kontakt med AC för att försöka bringa klarhet i vad som hände och hur det skulle gå. Vi fick väl inte veta så mycket mer och kunde inte påverka men det kändes bättre att försöka göra något iaf. En representant kom tom ner till Skåne för en informationsträff för alla oroliga. Bara ett par veckor därefter så fick ironiskt nog vi och fem andra sina efterlängtade resebesked! Adoptionsprocessen är väldigt nyckfull och det kan hända vad som helst när som helst och man vet aldrig hur eller varför. Men i det här fallet var det en positiv överraskning :)

För oss blev det, i sammanhanget, en kort väntan på resebesked, 4 månader. Vi var inställda på ytterligare 3-4 månader. De andra som fick resebesked samtidigt hade väntat längre. Men totalt sätt så hade vi väntat ungefär lika länge från det att vi skickade våra papper till vi fick resa, 11 månader.

Samtalet var fantastiskt, det bästa som har hänt oss fram till dess! Men när de sa att vi skulle infinna oss i domstolen i Seoul om 10 dagar blev vi tokstressade. Hur skulle vi hinna med allt?! Bara att boka flyg och boende på så kort tid är inte det lättaste, speciellt när man ska vara borta så länge. Men det löste sig bra som tur var. Sen var det mycket som skulle förberedas hemma. Detta var ju vårt första barn och man har typ ingenting. Föder man sitt barn så behöver man inte så jättemycket saker den första tid och kan lättare ta sig iväg och fixa det man behöver. Men vi behövde både en del saker med oss och massor av saker när vi kom hem. Så vi fick kasta oss iväg till barnvagnsaffären för att beställa en vagn och lite andra nödvändiga prylar och sen blev det en snabbtur till Ullared bara två dagar innan vi skull resa för att handla lite mer saker som vi visste skulle behövas. Men ändå saknad vi en hel del nödvändiga saker när vi kom hem som overall och vinterskor, som tur var hade kompisar som kom till undsättning. Det var inte riktigt aktuellt att åka till ett köpcentrum de första dagarna när vi kom hem, men vi behövde komma ut.
Jag är avundsjuk på födande föräldrar som i de flesta fall kan planera och vet på ett ungefär när barnet kommer. Att i lugn och ro få kunna planera och veta, att inte först gå i ovisshet om det blir 4 månaders väntan eller 12 månader. Att i lugn och ro få göra de där fösta, efterlängtade inköpen av barnvagn, skötbord, kläder, nappflaskor och leksaker. Visst efter barnbeskedet visste vi iaf kön och hur gammal han var då. Men sen vet man inte har gamla de hinner bli när man hämtar dem. Och man bär hela tiden med sig rädslan att något ska hända som gör att allt skiter sig så man vågar inte köpa saker i förväg. Man vågar inte ge sig hän. Det kan ju självklart hända saker när man är gravid också! Men jag tror att adoptivföräldrar är bland de mest oroliga blivande föräldrarna. Mycket hänger nog också ihop med alla tidigare år av misslyckande, både av hemma- och IVF-försök.

Men vi var såklart överlyckliga över att få komma iväg! Till sist satt vi på det där planet, via Helsingfors till Seoul. I Helsingfors mötte vi upp ett av de andra paren från Sverige som också skulle hämta sin son i Korea, Magnus och Sarah. Ett lustigt sammanträffande då Magnus jobbar inom samma koncern som Måns :) Resan gick bra, allt gick smidigt och det kändes som det gick rätt fort. Vi landade vid 8 tiden på morgonen och tog bussen in till stan och vårt lägenhetshotell. Tyvärr var det inte incheckning i vår lägenhet förrän på eftermiddagen så vi fick ge oss ut på stan ett par timmar. Inte precis det man är sugen på efter en lång resa men inte så mycket man kan göra. Dagen efter vår ankomst var det dags för första träffen med vår son hemma hos fosterfamiljen.

Den 24 oktober träffade vi vår Viggo för första gången. Konstigt nog var vi inte speciellt nervösa, mer förväntansfulla. Innan vi åkte dit sa socialarbetaren från SWS att hon var helt säker på att det skulle gå bra för att han var ett så glatt, framåt och oblygt barn. Och hon hade rätt. Han var nyfiken på oss direkt och vi fick vara med och leka med honom under hela mötet. Han skrattade och var glad hela tiden trots att vi var där när han brukade sova. Han satt i våra knän och vi fick till och med hålla honom och han kramade oss innan vi gick. Största succen blev såpbubblorna vi tog med. Enda gången han blev lite ledsen var när vi slutade blåsa dem på honom ;) Sen skulle vi få träffa honom redan några dagar senare igen, dagen innan vi skulle infinna oss i domstolen.

Den lyckligaste dagen i våra liv!

Fortsättning följer!

Så har resa nummer två startat

Kontrasternas Seoul! Mitt bland skyskraporna finns fortfarande de gamla templen kvar. De är små gröna, sköna och lugna oaser i den annars hektiska storstaden. Gammalt möter nytt!

Resan mot vårt första barn startade för 10 år sedan. Hemmaförsök som ledde till en himla massa IVF som inte lyckades som sedan ledde till att vi ställde oss i kö för adoption. För snart 1 1/2 år sedan kom vi hem från Korea med vår son. Nu känner vi oss reda för att börja vår andra resa mot en komplett familj och ett syskon till Viggo. Processen är lång och kräver en hel del planering och arbete så det är bra att vara ute i god tid. Och allt är osäkert i adoptionsvärlden, ett land kan stängas för adoption när som helst.

Just nu väntar vi på att vårt medgivande ska upp i socialnämnden för godkännande i mitten av april. Om/när vi blir godkända där så kan vi påbörja pappersarbetet till Korea.

Hoppas att du vill följa med oss på den här berg och dalbans liknande resan mot vårt andra barn och ett syskon till Viggo :)