Resa och boende bokat i Seoul

Seoul är en jättestor stad och det finns många val att göra när det kommer till resa och boende. Många beslut att fatta och svårt att veta vad som egentligen blir bäst. Men igår bestämde vi oss till slut för både reserutt och boende. Vi kommer att åka redan den 3 mars, hade först tänkt åka den 5 mars men det blev flera tusen kronor dyrare. Hemresan blir den 13 mars, en söndag, på fredagen den 11 mars ska vi vara i domstolen. Totalt blir resan på 10 dagar men vi landar inte förrän vid lunch den 4 mars så den dagen går ju bort liksom hemrese-dagen.

Vi prioriterade att komma fram senare på dagen än den allra billigaste resan den här gången. Man är helt slut efter resan och jetlaggad så man orkar inte ha en hel dag att slå ihjäl innan man får gå och lägga sig. Dessutom har man inget hotellrum förrän på eftermiddagen. Förra gången fick vi hänga på ett köpecentrum i flera timmar innan vi kunde checka in. Man varken orkar eller är sugen på någon sightseeing efter en resa på 14 timmar. Förra gången flög vi med Finn Air med mellanlandning i Finland, den här gången blev det Lufthansa med mellanlandning i Tyskland.

När det gäller boende så ville vi den här gången bo norr om floden i stället för söder om som vi gjorde förra gången. Norr om floden finns de flesta "turistattraktioner" och sådant man vill se och upptäcka. Det är skönt att ha nära till det den här gången kände vi. Visserligen är det både billigt och smidigt att åka både tunnelbana och taxi, men eftersom staden är så enormt stor så tar det lång tid att åka och gå och det tar mycket på krafterna. Vi valde också att bo i en större lägenhet än hotellrum för att ha möjlighet att laga egen mat och frukost om vi känner för det samt att vi tror att vi kommer att hänga på vårt rum typ halva dagarna för att sonen inte kommer att orka vara ute och flänga hela dagarna. Då är det skönt med lite space där han kan leka och roa sig. Valet föll på Somerset Palace Seoul som också har ett litet lekrum.

Dagarna vi är där hoppas vi få träffa lillasyster två gånger och vi har även bestämt oss för att att vi ska passa på att träffa sonens fosterfamilj, om de vill och kan förstås. Sen ska vi turista och visa sonen hans födelsestad Seoul :)

Funderingar kring möte med storebrors fosterfamiljen

I Sydkorea bor ju barnen i fosterfamiljer tills det att man har hittat och placerat barnen i en ny permanent adoptivfamilj. Sedan lagen ändrades för ett par år sedan och processen tar längre tid så bor barnen ganska länge i fosterfamiljerna, det kan vara upp till ett år i vissa fall, mot tidigare bara kanske ett par månader. Fosterfamiljerna har en väldigt stor betydelse i våra barns liv och är de som, i de flesta fall, tar hand om våra barn deras första tid i livet, (förutom de första månaderna som barnen får bo på barnhem tills allt är klart och en fosterfamilj hittas).

Det är många som fortsätter att hålla kontakt med fosterfamiljen, man kan tex skicka brev och foton till dem via den koreanska adoptionsorganisationen, som vi har gjort. Man får inte ha direktkontakt med dem själv. Sen är det även en hel del som passar på att träffa dem när man adopterar syskon. Men även senare såklart om man åker på återresor. Vi har funderat och diskuterat en hel del kring det här och hur vi ska göra när vi åker för att hämta lillasyster. Storebror kommer ju bara vara ca 3,5 år vid tillfället. Hade han varit lite äldre hade det nog känts lite mer självklart. Man vill ju bara inte att barnen klandrar en när de blir äldre om man inte gör det. Men samtidigt vill jag heller inte att det ska bli en jobbig upplevelse för honom som han inte kan uttrycka. Jag tänker att så länge han får träffa dem nån gång i livet om han önskar det så är det det viktigaste. Nu när de är så små som han är så är det så mycket att förstå och greppa ändå. Hela resan och att få syskon kommer vara stort och omtumlande nog kanske. Det är ju lätt att man tänker utifrån sin egen och fosterfamiljens synvinkel och inte barnens.

Jag har frågat andra familjer i Sydkorea-gruppen på Facebook hur du har tänkt och gjort. Flera säger att deras barn, som oftast har varit lite äldre, att det mest har varit de som föräldrar och fosterföräldrar som har tyckt att själva mötet har varit bra och givande för stunden. Sen har mötet i efterhand i form av att man har foton och en händelse att prata och minnas kring varit givande. 

Det är inget lätt beslut, vi har inte bestämt oss än utan vi får vänta och känna efter och se hur vi gör när det närmar sig.

Funderingar kring resan och när man ska berätta för storebror

Vi har inte berättat något än för storebror Viggo än som nu är drygt 3 år att han ska få en lillasyster. Vi är osäkra på hur mycket han kommer att förstå av det hela och om han förstår och om han kommer att bli otålig över den långa ovissa väntan. Så vår plan har varit att vänta ett tag. Men vi pratar mycket om Korea och att vi snart ska åka dit. Han ser väldigt mycket fram emot att åka och att han ska få åka Tayo bussen, köpa Tayo leksaker och Tayo böcker. Det är han absoluta favorit! Men efter att ha hört lite hur andra har gjort med storasyskon så har vi börjat tänka om lite och kanske ändrat oss, att vi kanske ska berätta för honom snart. Man vill ju att de ska få tid också på sig att bearbeta det och förbereda sig. 

Vi måste också speeda upp processen lite och berätta mer om hans ursprung och hur vi blev en familj. Hittills har vi bara berättat att han kommer från Korea, att vi hämtade honom där och han har fått se bilder på när vi var där och fick honom. Vi har även visat lite bilder från hans tid i fosterfamiljen. Men inte berättat från A till Ö hur det hela gick till. Det måste vi börja göra så att han känner till lite mer innan vi åker dit. Han kommer kanske inte förstå allt men när vi är där så kommer säkert många minnen att väckas till liv. Vi kommer ju att besöka platser som han har varit på tidigare.

När det gäller själva resan har vi länge funderat fram och tillbaka på hur vi ska göra. När vi hämtade Viggo så hade processen nästan precis ändrats så att man skulle var i landet från domstolen till det vunnit lagakraft och man fick åka hem. Då var vistelsetiden i snitt fyra veckor. Men nu har det ändrats lite och vistelsetiden har blivit lite längre och mer osäker så rekommendationen från AC är att man gör två resor i stället. Och när man har ett äldre barn med sig också så är det rätt tufft och långtråkigt för dem att vara där i storstan så länge.Vår plan just nu är att åka två gånger, första gången med storebror och stanna ca 10 dagar. Andra gången åker vi själva och hämtar lillasyster och låter storebror vara hemma med en släkting och då stannar vi bara ett par dagar. Men det är inte lätt att besluta hur man ska göra med resorna. Två lär det nog bli för oss oavsett, det är jag rätt säker på. 4-8 veckor är för lång tid. Det är på ett sätt väldigt värdefullt att ha med storebror vid överlämnandet för att barn tyr sig lättare till andra barn. Men dels tänker jag på den långa resan fram och tillbaka som är jobbig för storebror (han kommer vara runt 3,5 år) sen tänker jag också att det är bra för lillasyster och oss att få egentid tillsammans ett par dagar.

Vi har även så smått börjat kika på boende i Seoul. Framförallt på Airbnb. Där kan man hitta jättefina, centrala boenden till bra priser ca 500-800 kr/natt. Hotell är väldigt dyrt i Seoul det kostar runt 1500 kr/natt. Med tanke på att flygresan är så dyr som den är så vill man försöka hålla nere på lite andra kostnader, som boendet.