Öppna förskolan för adoptivfamiljer i Skåne

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om träffar och öppen förskola för adoptivfamiljer. Jag berättade bla då att det finns träffar/öppen förskola i Lomma och Malmö (Limhamn). Förut har tyvärr dessa krockat då de har legat på samma dag. Men från och med ett par veckor så har de fått en ny dag i Malmö så nu har man möjlighet att gå på båda!

Lomma: Måndagar 13.30-16 Lommas församlingshem, Skolgatan 4
Malmö: Onsdagar 14-16 Limhamns församlingshem, Linnegatan 17

Jag kan verkligen rekommendera alla som är hemma med adoptivbarn att gå dit! Det är toppen både för barnen och oss vuxna. Att ha ett ställe att leka på för barnen med barn i ungefär samma åldrar och för oss vuxna att träffa andra föräldrar som har ungefär samma upplevelser och erfarenheter.

Det finns grupper på Facebook för båda ställena, de är stängda vilket innebär att de är sökbara men det är endast medlemmarna som kan se vad som skrivs i grupperna. Alla medlemmar kan lägga till nya medlemmar men moderatorerna måste godkänna dem innan de får tillgång till sidan.Gå gärna med och få information om vad som händer. Om du inte har Facebook men vill veta mer så hör gärna av dig till mig cornelia.armano @ gmail.com

Öppen förskola - adoptivfamiljer
Adoptivfamiljer - träffpunkt Limhamn

Välkomna!

Det efterlängtade beskedet!

Igår var både den sämsta och bästa dagen. Min moster dog sorgligt nog strax före jul och igår var det hennes begravning, så otroligt sorgligt och jobbigt, jag grät floder. Men det var skönt att sedan samlas med familj och släkt efteråt och fika och prata och alla undrade såklart hur det gick och när vi skulle få åka och hämta vår dotter. Strax före att vi skulle bege oss hemåt vibrerade mitt aktivitetsarmband på handleden och jag såg att jag hade fått ett mejl från vår handläggare på Adoptionscentrum. Jag kände direkt att det måste vara något speciellt eftersom hon hörde av sig så jag tog upp telefonen och öppnade mejlet. Och det var som jag hoppades på, det stod att de hade glädjande besked om att vi har fått vår domstolstid, den 11 mars ska vi vara där :D Jag visade min man mejlet och vi försökte smälta informationen. Men vi kände att det inte riktigt var rätt läge att ställa oss upp och berätta för alla om vår glädjande nyhet, det var min mosters dag igår och inte vår. Så vi ringde våra familjer senare på kvällen i stället och berättade de glädjande nyheterna.

Det var verkligen en surrealistisk dag igår, mitt i all sorg så fick vi det bästa beskedet man kan få om man väntar barn genom adoption.

Snart sitter vi här igen och väntar på att få träffa domaren som ska avgöra om vi är lämpliga som föräldrar till vår flicka.

 

Och snart ska vi få ha det där magiska första mötet med vår dotter som vi hade med sonen för drygt två år sedan. Längtar!

 

Fådelsedag/familjedag

Idag för två år sedan var en dag vi hade väntat och längtat efter i många år, vi fick äntligen vårt längtans barn, vår son. En underbart fantastisk och omtumlande dag. Det var den dagen vi blev mamma och pappa. Men jag tänker också på vad den dagen innebar för vår lilla pojke, den dagen förlorade han de som han såg som sin mamma och pappa, sina fosterföräldrar. Han rycktes från sin trygghet i livet. Det kan inte ha varit lätt för honom, för honom var nog den dagen inte lika lycklig som för oss. Men jag hoppas att när han blir äldre och förstår vill fira dagen med oss, dagen då vi blev en familj.

Vi älskar dig till månen och tillbaka <3

Ännu en viktig dag i vårt liv

Vi satt länge i våra finkläder och väntade på att det skulle bli vår tur.

Idag för två år sedan. Vi satt spända och nervösa inför det viktigaste beslutet som skulle tas hittills i vårt liv. Vi väntade på att få träffa domaren som skulle avgöra om vi var lämpliga föräldrar att ta emot, ta hand om och uppfostra Viggo. Som tur var skötte vi oss bra och svarade "rätt" på alla frågor. Nu väntar vi på att få ett nytt datum för att infinna oss i samma domstol för att bekänna färg om vi är lämplig att ta hand om ytterligare ett barn, vår dotter <3

Idag för två år sedan började vår första resa på riktigt

En vacker höstdag i Seoul, Korea

Idag för två år sedan fick vi äntligen kliva på flyget som tog oss på vår största och häftigaste resa, resan till vår son i Korea. Förväntansfulla, lyckliga, äntligen på väg! På väg till vår efterlängtade son, på väg att bli föräldrar för första gången. Vi fick privilegiet att bo i, upptäckta och uppleva fantastiska och häftiga staden Seoul under nästan en månad. Och nu väntar vi på att få göra om resan, resan till vår dotter.

Det magiska samtalet!

Vi har glädjande nyheter att dela med er, vi har fått vårt efterlängtade barnbesked! I torsdags bara två veckor efter att vi hade skickat våra papper fick vi det magiska och överraskande samtalet. Och när de berättade att det var en flicka trodde jag knappt mina öron! Vi ska få en dotter, Viggo ska få en lillasyster, det känns helt galet!
Hon är 16 månader och alldeles bedårande söt. Vi har fått massor av foton och filmer. Nu väntar den långa, olidliga väntan på att vi får träffa henne på riktigt och hämta hem henne. Troligtvis kommer det dröja 8-10 månader.
Nu ska vi sätta fart och samla nya papper igen och skicka till Korea.

I helgen var jag på loppis och kunde inte låta bli att köpa den här söta klänningen till lillasyster. Men de kändes konstigt och annorlunda att titta på och köpa flickkläder :)

Vi är som ni säkert förstår överlyckliga, glada och tacksamma över att vi ska få privilegiet att bli föräldrar igen. Nu ska vi försöka njuta ett tag innan längtan och frustrationen över väntan tar över.

Adopterade barn i förskolan

Att ha adopterade barn ställer lite extra krav på en som förälder. Men det ställer också lite extra krav på andra personer som finns kring barnen som tex pedagoger i förskola och skola. Barnen har bott på barnhem eller i fosterfamiljer och har en eller flera separationer bakom sig. För vår son har det gått relativt bra i förskolan, både inskolningen och de här två terminerna han hittills har gått där. Men han blir ledsen ibland vid lämning och inför den här terminen och att det har börjat två nya pedagoger på hans avdelning ville vi ha ett möte med dem och påminna lite om hans bakgrund och ge dem lite allmän information om adopterade barn utifrån våra kunskaper och erfarenheter.

Det är lätt att man glömmer vår sons bakgrund för att man tycker att han är en sån glad kille som fungerar bra i de flesta situationer. Men man får aldrig glömma bort det faktum att han har de separationer han har i sitt bagage och att han har kommit till ett annat, land, kultur och familj. Man måste alltid ha det med sig och ha en förståelse för och ta hänsyn till det i vissa situationer. Vissa reaktioner eller beteenden från hans sida kan bero på de trauman som han faktiskt har varit med om tidigare i sitt liv. Anknytningen är också en väldigt viktig del för honom och något man måste ha med sig i vissa situationer. MIA (Myndigheten för internationella adoptioner) har tagit fram en skrift som heter "Ska jag vara här?" som är väldigt bra, den har vi också har gett till dem dem.

Frågor från andra barn i förskolan

Ett annat ämne vi har tänkt ta upp med förskolan är hur de kan möta frågor från andra barn på förskolan om vår son för att han är mörk och om adoption. Nu när vår son har blivit lite äldre kommer både hans egna frågor kring detta komma, men det dröjer nog ett tag till då han bara är 3 år, men framförallt tror vi att frågor kommer komma snart från andra äldre barn som han träffar och umgås med på förskolan. Speciellt lite mörkare barn som skiljer sig både från de flesta andra barn och som heller inte liknar sina föräldrar sticker så klart ut bland de andra barnen och naturligtvis har barnen frågor och funderingar kring det. Därför vill vi förbereda pedagogerna på förskolan på detta och tala om lite hur vi vill att de bemöter det och tips på vad de kan säga och vad vi vill att de inte berättar.

Nedan är lite av våra tankar och exempel på hur vi valt att förhålla oss till de här frågorna och hur vi vill att de ska bemöta dem om de kommer upp i förskolan. Vi har tagit några vanliga frågor hur vi brukar svara.

Varför är V mörk? V kommer från ett annat land som heter Korea (Sydkorea) som ligger i Asien. Där är alla mörka som V.

Varför är V mörk och hans föräldrar ljusa? Därför att V är adopterad från Asien, han har inte legat i sin mammas mage. Hans mamma och pappa åkte och hämtade honom i ett flygplan.

Vem är Vs riktiga mamma och pappa? Vs föräldrar är hans riktiga mamma och pappa. Men han har inte legat i sin mammas mage.

Vad är adopterad? När man tar hand om ett barn som inte har någon annan som kan ta hand om det.

Övrigt
Om det är något barn som fortfarande har frågor så säg att han eller hon får fråga Vs föräldrar.
V kommer sannolikt snart bli mer medveten om vad det innebär att vara adopterad, då tar vi gärna vidare diskussioner kring ämnet.

När det gäller detaljer kring Vs bakgrund brukar vi säga till vuxna att det kan han själv berätta när han blir stor, om han vill. Om det skulle väckas något intresse kring detta får ni gärna prata allmänt kring adoption, läsa böcker med mera.

Andra svar på allmänna frågor
Barn kan komma till sina föräldrar på olika sätt. En del mammor får barnet i magen och en del mammor får åka flygplan och hämta sitt barn.

Hos en del mammor har det inte fastnat någon bebis i magen utan de får resa till ett annat land och hämta sitt barn där.

Det finns barn som av olika anledningar inte har någon mamma och pappa och då är det bra att andra kan få bli deras mammor och pappor.

Avslutningsvis
Det är jätteviktigt att det är ni eller vi som svarar på frågor om V eller om adoption. Att inte ställa frågor till V.

Det är också viktigt att om ni pratar om hur barn blir till, bebisar och magar att ni samtidigt pratar om adoption och andra familjekonstellationer som att man kan ha två mammor osv.

Med detta inte sagt att det är allt vi pratar om hela tiden, tvärtom. Men frågorna brukar komma förr eller senare.

Boktips
Vi har också sammanställt en boklista med tips på olika bra barnböcker som handlar om adoption och get till pedagogerna på sonens avdelning.

Goyeryd, Ingvor
Pyret

Goyeryd, Ingvor
Pyret får en lillebror

Goyeryd, Ingvor
Pyret åker till Indien

Tidholm, Anna-Clara
Min familj
Vad är en familj? Frågan ställs i början av den här boken, och sedan får tolv tecknade barn presentera sina olika familjer. Här finns kärnfamiljer och familjer som är utvidgade på olika sätt.

Lidbeck, Petter
Stora bebisbytet
Oroliga föräldrar undrar vad som hänt. Någon har bytt ut alla bebisar. Också kungens och drottningens barn är utbytt. Drottningen har ett knep, hon förhalar processen. Om en vecka bestämer vi hur vi gör. Om en månad. Om ett år. Vem vill då lämna ifrån sig sitt barn, i utbytte mot något annat. Alla barn är ju så fina, alldeles oberoende av utseende, blir den självklara kontentan av denna bok.

Karlsson Bergkvist, Mi
Tekla Tiger och jag-boken
Teklas kompisar upptäcker att Tekla inte ser ut som sina föräldrar. Välberättat i ord och bild om att våga fråga och berätta om adoption.

Adbåge, Emma
Hämta Joel
Varför ser inte Joel ut som sina föräldrar? Frågan väcks under fruktstunden på dagis. Fram växer sedan berättelsen om Joel som finns i ett annat land, och föräldrarna som godkänns och får åka och hämta hem honom.

Schultz, Göran
Här kommer Bu-Ran och Seo-Ran från Korea  Jansson, Anders Alice från KinaBerättelsen om hur Gong En Xiang träffar sin familj och följer med till Sverige. Fotografiska bilder från TVs dokumentärfilm.   Höjer, Dan Hjärtat mittI hjärtats tecken går den här bildsagan om hur Tu Thi från andra sidan jordklotet kom till sina adoptivföräldrar i Sverige.

Träffar och öppna förskolor för adoptivfamiljer

 Här är gänget och leker i Alnarpsparken utanför Lomma.

När man är föräldraledig med adoptivbarn så kan det vara lite svårt ibland att hitta saker att göra och hitta andra föräldralediga att umgås med. Både man själv som vuxen och barnen behöver likasinnade att hänga med. Det är ju inga spädbarn vi kommer hem med så att sitta på fik och småprata med kompisar är oftast inte den mest populära och enkla aktiviteten ;)

Vi adoptivföräldrar blir ju inte automatiskt sammansatta i föräldragrupper som får barn ungefär samtidigt. Men jag har faktiskt läst och hört att det finns län/landsting som hjälper till att anordna något likvärdigt, det tyckte jag lät jättebra! Men jag vet inte vem som håller i det, var man hittar information om det eller hur de vet vilka adoptivfamiljer som finns i regionen. Om någon vet något mer kring det här får ni gärna höra av er.

Jag är jätteglad och tacksam över att vi redan innan vi kom hem med Viggo träffade flera andra familjer som väntade på att få sina adoptivbarn. När vi sedan började komma hem med våra längtansbarn så fortsatte vi att träffas, både med och utan barn. Det har varit guld värt! Både för barnen som fick träffa och leka med andra adoptivbarn i samma ålder men även för oss föräldrar som både hade några att umgås med och dela erfarenheter med.

På flera ställen i landet finns det öppna förskolor/träffar speciellt för adoptivfamiljer. I Skåne finns det på tre olika ställen, en på Limhamn/Malmö, en i Helsingborg och en i Lomma. Träffarna i Malmö och Lomma är en eftermiddag i veckan, i Helsingborg är det en gång i månaden. Tid, plats och mer info om dem hittar du här.

Om man ännu inte har fått sitt längtansbarn kan jag rekommendera VäntanLängtan-träffarna som Adoptionscentrums lokalavdelningar brukar anordna runt om i landet. Då får man möjlighet att träffa andra familjer i samma situation och oftast så kommer en familj som redan har adoptera och berättar om sin resa och erfarenheter och man får möjlighet att ställa frågor. Mer info finns på lokalavdelningarnas respektive sidor på ACs hemsida.