måndag 30 november 2015

Diskriminering och orättvisor

Som ofrivilligt barnlös har man blivit van vid att bli orättvist behandlad och diskriminerad, först inom vården där man, inte fått lika vård över hela landet, där antalet behandlingar är begränsat (dock håller äntligen detta på att förändras nu). Men om man lyckas få barn med hjälp av fertilitetsbehandlingar så likställs man sedan med alla andra föräldrar, det görs inga skillnader längre. Man får samma rättigheter som alla som blivit gravida den "hemmagjorda vägen". Man får gå på föräldrakurs/föräldragrupper gratis och kan dessutom få ta ut föräldrapeng ist för förlorad arbetsinkomst, man får gå hem upp till 60 dagar innan beräknad födsel med föräldrapeng, "för att förbereda sig inför födseln och att bli förälder" enligt förre Socialförsäkringsministern Göran Hägglund, man får utan något större krångel föräldrapengen utbetald från den dag man ansöker och begär om det. Men när man blir förälder genom adoption så funkar det inte så, då behandlas man som någon slags utomjording, inte en förälder som alla andra förälder utan en adoptivförälder som man gör undantag för i lagen, inte undantag som ger en fördelar utan tvärtom.

Det här är sådant man inte känner till innan man själv ställs inför det. Men när man gör det blir man väldigt arg, iaf blir jag det. Och när jag blir arg kan jag inte hålla tyst. Då måste jag göra min röst hörd och försöka påverka och förändra. Det är inte för inte som jag satt i styrelsen i flera år i föreningen Barnlängtan. Nu har jag tyvärr inte den tiden som krävs för det arbetet men helt och hållet kan jag inte låta bli och hålla mig utanför påverkansarbete och politik.

Det finns många frågor och orättvisor som jag vill påverka och förändra men just nu är det orättvisor och diskriminering i lagen om föräldraförsäkringen som är aktuellt. Jag tycker att undantag som uttryckligen har skrivits in i lagen om föräldraförsäkringen ska tas bort eller ändras, det gäller föräldrapenningen som man som födande förälder kan få 60 dagar före födelsen och även upp till 29 dagar efter födseln även om man inte har barnet i sin vård. När man adopterar gäller inte detta, då får man ta ut föräldrapenningen först den dagen man får barnet i sin vård. Sen gäller det föräldrautbildningen som födande förälder får man ta ut föräldrapenning för att gå på föräldrautbildning, men inte som adoptivförälder förrän man har fått barnet i sin vård.
Det är obegripligt att förstå hur någon uttryckligen har skrivit tillägg i lagen som exkluderar en grupp från samma rättigheter som en annan grupp. Man skulle önska att diskrimineringslagen går att åberopa men det gör den inte.

För flera månader sedan fick jag reda på att föräldraförsäkringen ska utredas inom kort så då känns det ju väldigt lägligt just nu att försöka påverka detta. Jag fick veta det genom föreningen Femmis (för ensamstående som fått barn genom insemination och IVF) som var och träffade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för att diskutera föräldraförsäkringen och hur den kan förbättras för ensamstående föräldrar. Men som privatperson har man inte mycket att komma med i sånna här sammanhang, man måste ha någon slags organisation i ryggen. Jag har varit i kontakt med Adoptionscentrum, eftersom det här är frågor som rör deras medlemmar, om de är intresserade av att driva den här frågan. Men det har varit lite trögt, de är intresserade men ingen har tagit sig tid och vill hjälpa till. Och det går inte att vänta, det är nu det gäller, det är nu man måste var med och göra sin röst hörd för att vi ska få en chans att få samma rättigheter som födande föräldrar. Så för att inte missa det här tåget så har jag tagit saken i egna händer och skickade ett mejl till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll som är ansvarig för den kommande utredningen. Då kan jag i alla fall säga till mig själv att jag gjorde något. Det känns bra! En eventuell lagändring hinner inte gå igenom tills det är dags för oss att resa och hämta lillasyster så det kommer inte hinna gör någon skillnad för mig personligen men jag vill ändå göra vad jag kan för andra kommande adoptivföräldrar.

Jag är inget proffs och ingen jurist, men jag har läst lagen och gjort utdrag som jag anser är fel och diskriminerande och skrivit hur jag anser att det ska ändras. Om ni vill får ni jättegärna också skriva till dem, antingen kopiera texten nedan eller skriva något eget och skicka ett mejl till Annika Strandhäll på den här adressen socialdepartementet.registrator@regeringskansliet.se, ju fler som säger samma sak desto bättre. Då är det inte lika lätt att ignorera ;)

Till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll


Med anledning av den förestående utredningen av föräldraförsäkringen skriver jag det här till socialminister Annika Strandhäll och den grupp som är tillsatt att göra utredningen.

Världens generösaste föräldraförsäkring – för vissa!

Sverige påstås ofta vara ett jämställt land, med en av världens generösaste föräldraförsäkringar. Detta stämmer i många avseenden, men tyvärr inte när man blir förälder genom adoption. I den svenska lagstiftningen har man uttryckligen gjort undantag och skillnad på vilket sätt man blir förälder. Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt hur man uttryckligen har ställt en typ av förälder mot en annan och inte gett dem samma rättigheter och möjligheter. Jag och många adoptivföräldrar med mig anser att det är diskriminerande att uttryckligen i en lag utesluta en grupp från vissa förmåner. Ni arbetar ju för en mer jämställd föräldraförsäkring och då är dessa saker inte förenligt med det. Adoptivföräldrar delar idag föräldrapengen jämnare än biologiska föräldrar och det anser jag snarare bör premieras. Se artikel.
Jag och de flesta adoptivföräldrar med mig anser inte att man ska behöva ha ett epitet, man är förälder och våra barn är våra barn, oavsett hur vi har fått varandra. Jag hoppas att detta börjar avspegla sig mer i lagarna också och att vi slutar att diskrimineras och särskiljas utan får samma rättigheter som alla andra föräldrar.


Föräldrapenning

I 11 kap. 1§ i socialförsäkringsbalken (2010:110) står det att blivande adoptivförälder ska likställas med förälder som burit sitt barn under en graviditet vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner. Men konstigt nog gäller det inte alla förmåner. I flera fall görs det undantag där adoptivföräldrar diskrimineras genom att inte ges samma rättigheter som gravida föräldrar.
En grundläggande regel för att få föräldrapenning är att föräldern har barnet i sin vård. Dock görs det ett undantag i lagen men som bara gäller för gravida kvinnor som kan ta ut föräldrapenning i 60 dagar före beräknad förlossning. Detta gäller alltså bara för gravida mammor, inte för blivande föräldrar till adoptivbarn.
Detta är naturligtvis både diskriminerande och mycket märkligt att en sådan skillnad har gjorts. Framför allt orsakar de nuvarande reglerna kring föräldraförsäkringen problem för familjer som måste vistas en längre tid i barnets hemland i samband med adoptionen. I vissa givarländer kräver man, enligt deras lagar, att adoptivföräldrarna befinner sig i landet i flera veckor innan man får barnet i sin vård. Alla familjer har av olika skäl inte möjligheten att spara semester att ta ut i samband med adoptionen, vilket innebär att båda föräldrarna kan komma att stå utan inkomst under en lång period. Detta trots att föräldrarna inte har något annat val än att vara ur tjänst. Denna orättvisa drabbar redan ekonomiskt belastade familjer då det kostar mycket pengar att adoptera idag.

Föräldrautbildningen

Föräldrar som får barn genom graviditet och deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapenning; ”föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.” Undantag görs än en gång för adoptivföräldrar som inte ges denna rätten. Trots att vi har en lagstiftning som tvingar blivande adoptivföräldrar att gå en föräldrautbildning som de i de allra flesta fall även får betala flera tusen kronor för själva, medan det för gravida föräldrar både är frivilligt och gratis.

Förslag till förändringar i följande paragrafer och stycken:

12 kap. Föräldrapenning
Rätten till föräldrapenning

Allmänna bestämmelser
4 § I andra fall än som avses i 5 och 6 §§ har en förälder som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl.
Barnets mor
5 § Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Även om barnets mor inte har barnet i sin vård har hon rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen.


Anledningar till varför detta bör ändras:
Varför gäller detta endast gravida kvinnor? Vilka skäl finns det att endast gravida kvinnor har rätt att få föräldrapenning innan hon har barnet i sin vård? Detta är ett undantag från det generella som gäller i lagen att man ska ha barnet i sin vård.
-  Adoptivföräldrar borde ha samma rättigheter som gravida föräldrar.
- Adoptivföräldrar har samma behov av att förbereda sig inför att få barn, om ibland inte mer än när man får barn vid en graviditet. Att resa till och bo i ett annat land och ofta behöva vistas där en längre tid och att få ett äldre barn som i många fall är uppvuxet på barnhem och ibland även har speciella behov är en stor omställning och kräver mycket förberedelse.
- I vissa givarländer kräver man att adoptivföräldrarna befinner sig i landet i flera veckor, ibland upp till två månader, innan man får barnet i sin vård. Alla familjer har av olika skäl inte möjligheten att spara semester att ta ut i samband med adoptionen, vilket innebär att båda föräldrarna kan komma att stå utan inkomst under en lång period. Detta trots att föräldrarna inte har något annat val än att vara ur tjänst.

Förslag till ändring:
Samma rättigheter bör ges till alla föräldrar, oavsett hur de får sitt/sina barn. Alltså ska 12 kap. 5 § även innefatta adoptivföräldrar.
Skulle man som adoptivförälder kunna åberopa 4 § i det här fallet för att få samma rättigheter som ”Barnets mor” i 5§? Jag tror att det skulle vara oerhört svårt att få igenom det hos Försäkringskassan, speciellt med tanke på hur svårt det är redan nu för adoptivföräldrar att få rätt till föräldrapenning överhuvudtaget då de flesta handläggare inte vet vilka lagar och rättigheter som gäller.
Det skulle också innebära väldigt mycket jobb och behöva ta strid för en sådan här sak och bevisa särskilda skäl. Tid och ork som adoptivföräldrar inte har. Det är tillräckligt mycket pappersarbete och myndigheter som man ska hantera som nybliven förälder till ett adoptivbarn.

Föräldrautbildning
6 § En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapenning i samband med utbildningen.
Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.


Adoption
8 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn, med följande undantag:

1. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas föräldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.
2. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 § till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före den dag då föräldern har fått barnet i sin vård. Lag (2013:999).


Anledningar till varför detta bör ändras:
Varför har ett undantag gjorts överhuvudtaget? Vilka skäl finns det att endast föräldrar som får sitt barn genom en graviditet har rätt att få föräldrapenning innan de har barnet i sin vård? Detta är inget annat än diskriminering.
-  Adoptivföräldrar borde ha samma rättigheter som gravida föräldrar.
- När det gäller föräldrautbildningen diskrimineras redan adoptivföräldrar då adoptivföräldrar är tvingade att gå en föräldrautbildning som de i de allra flesta fall även får betala flera tusen kronor för själva, medan det för gravida föräldrar både är frivilligt och gratis.

Förslag till ändring:
Att undantaget för adoptivföräldrar tas bort. Alla föräldrar ska ha samma rättigheter, även adoptivföräldrar som deltar i föräldrautbildning ska ha rätt till föräldrapenning i samband med utbildningen.

Adoptionsbegreppet
11 kap. 7 § - Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.
Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder.


Förslag till ändring:
Eventuellt måste även ovanstående paragraf ändras för att ändringen i de andra paragraferna ska gå igenom. I 12 kap. 5 § ges ju barnets mor rätten till föräldrapeng även om hon inte har barnet i sin vård till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen. Om 11 kap. 7 § gör att adoptivföräldrar inte kan ges samma rättigheter så bör den tas bort eller skrivas om så att det blir möjligt. Det är inte rättvist att en förälder som är gravid har andra rättigheter innan denne har barnet i sin vård, alltså innan barnet är fött, när en adoptivförälder först får sina föräldrarättigheter när denne har barnet i sin vård. De är lika väntande föräldrar i båda fallen. Man kan i så fall i stället likställa datumet för när man blir gravid med datumet för barnbesked för att fastställa att man väntar barn. Däremot är det viktigt att tiden för hur länge man kan ta ut föräldrapeng osv beräknas från det att man får sitt barn och inte åldern på barnet eftersom adoptivbarn oftast är äldre vid tidpunkten då man får dem i sin vård. Så som det fungerar nu.

Avslutningsvis
Med förhoppning om att ni läser och tar den här informationen till er. Jag är själv mamma till Viggo 3 år som vi hade lyckan och privilegiet att få och hämta i Sydkorea 2013, nu väntar vi med längtan och spänning på att resa till Korea igen och hämta lillasyster. Jag har själv drabbats av de här orättvisorna men även om en lagändring inte skulle hinna gör någon skillnad för mig personligen vill jag ändå göra vad jag kan för andra kommande adoptivföräldrar.




torsdag 26 november 2015

Vill du vara en del av vårt familjepussel?



Som jag har skrivit några gånger förut så är det väldigt, väldigt kostsamt att adoptera idag. Det är tyvärr så dyrt att det har blivit en klassfråga, det är inte alla som har råd att få barn på det här sättet. Väldigt många, inklusive oss, har redan tagit stora lån för att finansiera fertilitetsbehandlingar som IVF m.m. Jag har också beskrivit hur liten del det sk adoptionsbidraget utgör av den totala kostnaden idag, när det infördes en gång i tiden så stod bidraget för en mycket större del av kostnaderna. Det är den enda hjälp man kan få idag. Om du vill läsa mer om det här kan du göra det här.

I ett annat inlägg har jag skrivit om insamling/fundraising i adoptionssammanhangen. I USA är det väldigt vanligt men inte i Sverige, än. Men det kommer säkert bli vanligare framöver om adoptionsbidraget inte höjs snart för adoptionskostnaderna kommer bara öka i takt med att adoptionerna minskar.

När vi började med processen att adoptera så funderade vi en hel del på finansieringen, det var svindlande summor som man tänkte mycket på hur vi skulle få ihop. Efter att ha läst en hel del amerikanska bloggar och adoptionssidor så bestämde vi att vi skulle göra ett försök och samla ihop en del av pengarna genom sk fundraising. I en perfekt värld skulle vi inte behöva det. Det finns inte många saker som gör en mer ödmjuk än att be andra människor om pengar. Det är obekvämt. Man visar sin sårbarhet. Men ju mer vi tänkte på det ju mer har vi förstått att det inte handlar om att be folk för pengar, utan att be dem att vara en del av vår historia. Vår dotters berättelse, i hur hon kom hem till oss. Och ett sätt som är bra på att illustrera det är ett pussel!

  1. Jag har gjort en bild som föreställer resan från Sydkorea till Sverige med texten "Love makes a family" på engelska och hangul som jag sedan har fått tryckt som ett pussel.
  2. Pusslet består av 250 bitar; varje bit kommer att symbolisera någon som hjälpt till att föra hem vår dotter.
  3. Varje bit är värd 75 kr. Man kan välja 1, 2, 3 eller hur många pusselbitar man vill. Det finns ingen begränsning!
  4. När man har köpt en, eller flera, pusselbitar kommer vi att skriva ert/era namn på baksidan av varje bit som ni representerar.
  5. För att "köpa" en, eller flera, pusselbitar, klickar du på "Donera" knappen till höger här på sidan. Det går också bra att betala via Swish på nummer 0708346784. Glöm inte att skriva ditt för- och efternamn samt adoptionspussel i meddelandefältet!
  6. När pusslet är klart, kommer vi att rama in och hänga upp det för att påminna oss om alla de som bidragit till att vårt familjepussel ska bli komplett.

Varje person som donerar till vår adoption blir en del av vårt pussel; en del av vår historia.




onsdag 18 november 2015

Nya adoptionstavlor!

Nu finns det nya tavlor med adoptionstema att beställa. Jag har gjort en ny variant som jag kallar "Love makes a family". Om "Världen" passar och är gjord för barnrummet så är den här mer tänkt att hängas i andra delar av hemmet, mer en familjetavla. Den här är mer inzoomad på världsdelen, men kan även fås med endast det specifika landet. Tavlorna blir lite olika beroende på världsdel, har man adopterat från Asien kan man fortfarande illustrera "resan" eftersom Asien och Europa sitter ihop.
Som vanligt är texten valfri, om man har en annan fin text som man vill skriva så går det jättebra. Jag har tex gjort en variant med Sydkorea där jag har skrivit samma text både på engelska och på koreanska.

Här hittar du information om storlekar, priser och hur du beställer.







Korrespondenterna - Färre adoptioner




Förra veckan visade SVTs program Korrespondenterna ett program med tema adoption och varför de blir allt färre och skulle innehålla inslag från Sydkorea, Colombia och Indien. Jag var skeptisk redan innan då Korrespondenterna tidigare har gjort program som har varit vinklade och bara visat en sida av storyn och inte hela sanningen. Och tyvärr blev mina tvivel besannade.

Det var ett jättefint reportage från Colombia, och även Indien, men tyvärr inte från Korea :( Det skulle handla om adoptioner idag och varför de internationella adoptionerna minskar, det tyckte jag att de visade jättebra från Colombia och Indien. Men från Korea berättade de bara om två adoptionsmotståndare som adopterades på 60/70-talet och som har haft en jobbig uppväxt. Inte ett ord om hur det har förändrats, hur mycket annorlunda och bättre det fungerar idag och om de oönskade barnen som föds och de ensamstående mödrarnas situation som är orsaken till att det fortfarande behövs internationella adoptioner från Korea idag. Så länge den grundproblematiken finns kommer behovet fortfarande att vara stort för adoptioner i Korea.

Det blev ingen nyanserad bild av läget i Korea, bara en rapport om hur det funkade för mer än 40 år sedan. Det var bara de djupt kritiska som fick uttala sig och inget om att konsekvenserna redan tydligt syns med så många fler barn som växer upp på barnhem. De berättade liksom inte färdigt historien. Ingenting om hur det fungerar idag, om de förändringar de har gjort, både till det bättre och till det sämre, både nationellt och internationellt. Tyvärr tror jag att det kommer lämna kvar en felaktig bild hos alla förutom oss som verkligen vet och förstår. Det verkade ju som att det var likadant nu som på 70-talet i Korea när man jämförde med berättelserna från Colombia och Indien som visade hur det är idag.

Annars tycker jag att reportaget faktiskt var bra, det är bara delen om Korea som inte gav hela sanningen och bilden om hur det faktiskt är idag, och det var ju läget idag som reportaget skulle skildra så de gjorde inte ett korrekt jobb. Sorgligt, ni borde skämmas SVT och Korrespondenterna!

onsdag 11 november 2015

Fådelsedag/familjedag



Idag för två år sedan var en dag vi hade väntat och längtat efter i många år, vi fick äntligen vårt längtans barn, vår son. En underbart fantastisk och omtumlande dag. Det var den dagen vi blev mamma och pappa. Men jag tänker också på vad den dagen innebar för vår lilla pojke, den dagen förlorade han de som han såg som sin mamma och pappa, sina fosterföräldrar. Han rycktes från sin trygghet i livet. Det kan inte ha varit lätt för honom, för honom var nog den dagen inte lika lycklig som för oss. Men jag hoppas att när han blir äldre och förstår vill fira dagen med oss, dagen då vi blev en familj.

Vi älskar dig till månen och tillbaka <3

Den ständiga frågan

 Bild från den årliga ljusfestivalen i Seoul.

"Har ni hört något nytt?" Ja den är jobbig den där frågan som man får som väntande adoptivförälder och man får höra den mååånga gånger. Jag vet fortfarande inte hur man ska tackla den, jag har inget bra svar själv fast det är andra gången vi väntar och vi har fått den och svarat på den många gånger redan. Det spelar liksom ingen roll att man berättar för samma person hur det funkar, att det kommer vara helt tyst, helt dött till det verkligen smäller. Och då lär de få reda på det. Vi lovar! Jag förstår att det är av ren välmening och nyfikenhet. Vi är precis lika nyfikna och längtar efter att få veta något. Ingen mer än oss önskar att vi fick kontinuerliga rapporter om vårt case, var är vi i processen, hur långt är det kvar. Även efter barnbeskedet, jag önskar att vi fick bilder, rapport om utvecklingen osv, typ varje vecka. Men så funkar det inte. Vi är lika ovissa som alla andra. Vi får inte veta något förrän ett par veckor innan vi ska infinna oss i domstolen, då ringer de oss och meddelar att vi får resa. Och det är många månader dit.

Men vi håller alla tummar och tår att vi iaf får en uppdatering under vår väntan nu när vi skickade ett USB-minne tillsammans med pekboken och filmen. Lillasyster har ju hunnit bli 1 år och 7 månader nu och har säkert förändrats och vuxit en del. Det hade varit så roligt med en liten rapport och nya bilder och filmer, vi hoppas!

torsdag 5 november 2015

En eller två resor?


Något vi har funderat på väldigt länge, redan när vi började med utredningen, är om vi ska göra en eller två resor till Korea den här gången. För ett tag sedan ändrade nämligen AC sina rekommendationer till att man ska göra två resor, men det är som sagt en rekommendation och man får göra som man vill. Anledningen till att man ändrade det är att det för många började ta längre tid mellan domstolstiden och när domen vann laga kraft, man måste ju vara med i domstolen och sen får man sitt barn först när domen har vunnit laga kraft. Och det blev mer osäkert och varierande jämfört när vi hämtade storebror.

Så vi har vägt olika för- och nackdelar med att göra en eller två resor och även läst och frågat hur andra har gjort. Fördelen med att göra en resa är att man just bara behöver resa en gång, och för vissa har det inte gått så lång tid mellan datumen, ca 3 veckor, och då är det bara en kort tid man hinner "hem om" innan man ska resa igen. Nackdelen är att det också kan dra ut på tiden, för några har det tagit över 8 veckor (!). I många adoptionsländer är 8 veckor en normal eller tom kort vistelsetid men en stor skillnaden då är att då får man barnet i stort sätt direkt, i Korea får man det först när domen vunnit laga kraft och då kan man resa hem. Förra gången var det helt fantastiskt att få spendera en längre tid i vår sons födelseland och stad, lära känna landet och kulturen. Vi ser jättemycket framemot och längtar efter att få åka tillbaka men den här gången har vi ju storebror med oss, ur hans perspektiv så är det inte lika roligt att spendera 3-8 veckor hemifrån i en storstad som Seoul. Seoul är en av världens största städer, det är ganska dyrt att bo och leva där och framförallt så är det inte så barnvänligt att bo där. Det är svårt att hitta lekplatser och att vara hemifrån utan dagis och kompisar så länge kommer han inte att uppskatta. Och det finns en chans att vi får resa dit när det är vinter och då är det väldigt kallt där och ännu svårare att hitta på saker då man inte kommer kunna vara ute på samma sätt.

 Storebror på flygplanet på väg hem till Sverige.

Så just nu som läget ser ut i Korea så satsar vi på att göra två resor. Första gången kommer vi att åka lite innan domstolstiden, ca en vecka, och ha tid att upptäcka Seoul tillsammans med storebror samt att hinna träffa lillasyster två gånger. Sen är tanken att vi ska åka själva andra gången för att hämta lillasyster. Av två anledningar, först och främst för att storebror ska slippa den långa resan, det är tufft att resa så långt med jetlag och allt, men även för att vi och lillasyster ska få de första dagarna tillsammans själva, sen kommer hon ju alltid att få dela uppmärksamheten med storebror. Så storebror stannar hemma med mormor och vi reser iväg ett par dagar bara. Vi hoppas att det kommer att bli en bra lösning.

Vi har vänner som har varit nere på sin första resa nu, i slutet av november ska de troligtvis åka på sin hämtresa. De har samma planer som vi så det ska bli spännande och se hur de tycker att det funkar.

torsdag 29 oktober 2015

Ännu en viktig dag i vårt liv

Vi satt länge i våra finkläder och väntade på att det skulle bli vår tur.

Idag för två år sedan. Vi satt spända och nervösa inför det viktigaste beslutet som skulle tas hittills i vårt liv. Vi väntade på att få träffa domaren som skulle avgöra om vi var lämpliga föräldrar att ta emot, ta hand om och uppfostra Viggo. Som tur var skötte vi oss bra och svarade "rätt" på alla frågor. Nu väntar vi på att få ett nytt datum för att infinna oss i samma domstol för att bekänna färg om vi är lämplig att ta hand om ytterligare ett barn, vår dotter <3

onsdag 28 oktober 2015

Idag för två år sedan träffades vi för andra gången


Den 28 oktober 2013 hade vi vår andra träff med vår blivande son. Första gången träffades vi hemma hos fosterfamiljen, den här gången träffades vi på SWS (den koreanska adoptionsorganisationen) kontor. Där finns det ett lekrum där man har träffarna. Ett rum fullt med leksaker och vår aktiva lilla killa klättrade runt och bankade och slog på allt som fanns där. Det var inte lätt att få kontakt kan jag säga! Men vi gjorde vårt bästa under den timmen som vi fick där tillsammans med honom. Sen längtade vi tills nästa gång vi skulle ses.

Jag kan på ett sätt inte fatta att det har gått två år sedan vi träffade det här lilla busfröet för första gången, på ett annat sätt så känns det som vi har känt och haft varandra alltid. Han är stjärnan i vårt liv och vi älskar honom härifrån till månen och tillbaka <3


tisdag 27 oktober 2015

Projekt: Barnrum

Så här såg sonens rum ut tills härom veckan, nu står det garderober på väggen där byrån står. 

Ett av mina intressen och en av de saker jag längtade efter med att få barn var att få inreda barnens rum. Sonens rum gjorde vi i ordning innan vi hämtade honom, fast ganska sent. Det kändes konstigt och otillåtet att få inreda det där barnrummet men när det började närma sig resan så fick vi ju såklart tillåta oss att göra det.

Nu måste vi ju fixa ett rum till lillasyster. Det hade inte varit så komplicerat om vi hade haft ett extra rum, men vi bor i ett ganska litet hus byggt 1950 så det finns bara två sovrum. I ett tidigare inlägg skrev jag om våra planer hur vi ska lösa det här. Ett ganska stort renoveringsprojekt på hela vår ovanvåning där vi ska minska badrummet och göra om klädkammaren till ett större rum till lillasyster. Förutom det så måste vi ju göra av alla kläderna som nu är i klädkammaren så nu håller vi på att fixa med garderober i vårt och sonens rum. Det har inneburit en massa jobb som att spackla och måla, både väggar och tak. Vi har kommit en liten bit på vägen men det är en bra bit kvar.

När det kommer till barnens rum så ska sonen få lite andra möbler och lillasyster ska få ta över en del av hans möbler, de som får plats. Samtidigt ska vi måla om på sonens rum.

Tiden går och tiden är också knapp, det är inte mycket tid man har på helgerna att fixa och man behöver hitta på något roligt med sonen också, inte bara renovera. Och sen vet vi inte om hantverkarna dyker upp om två veckor och gör det stora jobbet med rivning och uppbyggnad av nytt rum och toalett. Förutom att vi känner oss lite stressade över att få allt klart i tid och inte ha en ofärdig renovering när vi väl får resebeskedet så kommer ROT-avdraget att minskas efter årsskiftet så vi måste få allt klart i år.

Just nu är det stökigt och halvt kaos på ovanvåningen och värre kommer det att bli. Jag längtar verkligen till allt är klart och jag får börja med det roliga, inreda! Pynta och göra fint till lillasyster, och storebror :)