Pengar, pengar, pengar
Pengar är ett knivigt ämne, för många. Men när det kommer till adoption är det lite extra knivigt. Med dagens höga avgifter för adoptioner och att den svenska regeringen inte har höjt det så kallade adoptionsbidraget på många år så att det har hängt med i samma takt som höjningen av adoptionskostnaderna så är det idag en klassfråga att man ska ha möjlighet att adoptera.
Adoptionskostnader
Det finns olika delar som adoptionskostnaderna består av, en del är kostnader i utlandet, en del är kostnader i Sverige och den tredje delen är familjens egna kostnader. Alla dessa delar varierar från land till land och från olika organisationer. Organisationen som vi är med i, Adoptionscentrum - AC, är vad jag har förstått både dyrast och där man får minst praktisk hjälp. Allt arbeta med att kontakta myndigheter, samla ihop och fylla i dokument, få dem översatta och stämplade får vi göra själva. Men vad jag har hört om några andra organisationer så hjälper de till med en del av det arbetet. Men det är bara AC som har Sydkorea som land så vi har inget alternativ att välja någon annan. På sin hemsida har de specat vad som ingår i de olika delarna och vad de kostar.
För Sydkorea, som har de allra högsta kostnaderna av alla länder, så är kostnaderna till landet idag 158 350 kr, i den summan är 148 250 kr vårdkostnader i landet enligt AC. Det låter ganska rimligt då barnen bor större delen av tiden i fosterfamiljer som kostar mer än barnhem. Och då vistelsetiden i fosterfamiljerna har förlängts pga de numera långa handläggningstiderna hos myndigheterna så har dessa kostnader stigit. 6 100 kr är för förmedlingsarbete i utlandet. Sedan ska man betala 84 400 kr till AC där 60 000 kr enligt deras uppställning är förmedlingskostnader i Sverige. Det ställer jag mig lite frågande till. Jag vet inte riktigt vad de menar med detta och vad det är för arbete de skulle göra i Sverige när det gäller förmedlingsarbete. Vi gör som sagt det mesta arbetet själva. Det de hjälper oss såklart med är att tala om vilka papper vi ska sammanställa, går igenom dem så att de är korrekt ifyllda, svara på frågor om vi behöver hjälp samt skickar vidare våra handlingar och ärende till Korea.
Jag förstår att det är en del arbete med att upprätthålla samarbetet med landet och kommunikationen med dem. Det är isf deras största förmedlingsarbete. I Sverige är det ju vi själva som gör i stort sätt allt arbete. Utöver de 60 000 kr så har de specat 15 000 kr för administrativa kostnader. Jag förstår också att det kostar att ha personal som arbetar med det här och att de säkert har fullt upp men det är mycket pengar som man inte förstår vad de går till i ens eget ärende. Jag är ifrågasättande vad de stora summorna man betalar till AC och inte till landet går till men jag har inte ställt de frågorna till AC och kan därför heller inte klaga så mycket. Bara, reflektera, undra och fundera.
Den tredje delen av adoptionskostnaderna är sedan våra egna utgifter och kostnader, allt från läkarbesök till Notarius Publicus underskrifter och sedan såklart resa och uppehälle i landet. I Koreas fall har ytterligare en dyr kostnad fallit in här sedan vi adopterade sist, psykologtester. Den billigaste vi har hittat kostar 16 000 kr :O
Ett projekt som heter "Special Families", Längtansfamiljer, som organisationen Fertility Europe har. Vykort från familjer från hela Europa med berättelser om hur de till sist fick sin längtansfamilj, genom assisterad befruktning, adoption, fosterfamilj eller annat sätt.
Adoptionsbidrag
För att underlätta
internationella adoptioner infördes 1988 ett adoptionsbidrag på 20 000
kronor, utifrån ambitionen att samhället skulle hjälpa till med ungefär
hälften av de kostnader som då var förenade med en internationell
adoption. År 2001 höjdes bidraget till det dubbla, 40 000 kronor, vilket
då motsvarade omkring 40 procent av den genomsnittliga
adoptionskostnaden. Sedan dess har kostnaderna för en adoption ökat drastiskt.
Idag ligger kostnaden man betalar till organisationen på, beroende på land, mellan 100 000 till 250 000 kr. Sen tillkommer ännu mer kostnader för dokumentation, tester, resa och uppehälle, de kostnaderna kan vara uppåt 150 till 200 000 kr. Både Adoptionscentrum och politiker som har skrivit motioner till Riksdagen har under många år försökt få till en ändring men utan framgång. Det är verkligen på tiden för en höjning till 80 till 100 000 kr. Detta skulle genom att minska
adoptivföräldrarnas ekonomiska belastning även gynna barnet. Utifrån
barnperspektivet finns det anledning att uppmuntra till adoption, så att
barn som exempelvis får börja sitt liv på ett barnhem kan få en egen
familj genom adoption. I Norge har de i år höjt sitt bidrag till 80 000 norska kronor, heja Norge och skäms Sverige om ni inte gör detsamma!
Adoptionscentrum har idag publicerat en debattartikel om bla detta.
Läs den här.
Kommunala bidrag
En del kommuner har själva försökt införa egna adoptionsbidrag utöver det statliga, som man får genom att ansöka hos Försäkringskassan efter man har kommit hem med sitt barn. Men de har fått ta bort dem då det strider mot lagen för en kommun att ge sådana bidrag. jag har inte grottat ner mig i ämnet så jag vet tyvärr inte vilken lag det strider mot. Så det man får göra är att spara och låna.
Nu är det kanske någon som läser detta som tycker att "varför ska jag betala för er adoption med mina skattepengar". Men då tänker man kanske inte på att vi betalar för er förlossning och barnets första år med våra skattepengar. Det är inne i systemet och så naturligt så det tänker man inte på. Men om man vill hårddra det så kan man jämföra det så. Fast jag är inte mycket för att behöva göra sådana jämförelser eller paralleller, men ibland måste man ta till det för att folk ska förstå. Det är så mycket som folk tar för givet och som en självklarhet att de ska få. Men när det blir uttalat att någon grupp ska få en specifik hjälp eller bidrag då är man emot det. Det finns en massa bidrag som inte jag får ta del av och pengar som går till olika grupper i samhället som jag om jag fick välja kanske inte skulle vilja ge mina skattepengar till. Men som tur är så får vi inte välja, vi hjälps alla åt.
Fundraising/insamling
I USA är det generellt vanligt och mycket vanligare än i Sverige med så kallad fundraising. Att man som privatpersoner och nätverk och inte bara stora traditionella organisationer samlar in pengar till olika ändamål. Man hjälper gärna till och ger till de personer och saker man brinner för, även om det så är en liten summa. Som sagt så är det väldigt stora kostnader för en adoption idag och adoptionsbidraget hjälper knappt till. I vårt fall då vi ska adoptera från Sydkorea så är adoptionsbidraget bara 16% av kostnaden till organisationen, sen tillkommer som sagt andra kostnader utöver det på 100 till 150 000 kr beroende på resor och uppehälle. Vi sparar så mycket vi kan men så mycket pengar är svårt att spara till om det inte ska ta hur många år som helst och då skulle vi hinna bli för gamla. Så med inspiration av fundraisingen i USA när man ska adoptera har jag tänkt göra ett försök att göra detsamma. Först och främst säljer jag mina fotoalster som man sedan själv ramar in. Jag har även en donationsknapp i högermenyn där man kan skänka en valfri summa, många bäckar små. Sen har jag ett par andra saker i rockärmen som jag tänkte testa senare. Vi håller tummarna för att det här ska funka även i Sverige så att vi får en liten hjälp på traven iaf. Vill inte den svenska staten hjälpa till kanske det finns några vänliga själar där ute som vill :)
