Bild från den årliga ljusfestivalen i Seoul.
"Har ni hört något nytt?" Ja den är jobbig den där frågan som man får som väntande adoptivförälder och man får höra den mååånga gånger. Jag vet fortfarande inte hur man ska tackla den, jag har inget bra svar själv fast det är andra gången vi väntar och vi har fått den och svarat på den många gånger redan. Det spelar liksom ingen roll att man berättar för samma person hur det funkar, att det kommer vara helt tyst, helt dött till det verkligen smäller. Och då lär de få reda på det. Vi lovar! Jag förstår att det är av ren välmening och nyfikenhet. Vi är precis lika nyfikna och längtar efter att få veta något. Ingen mer än oss önskar att vi fick kontinuerliga rapporter om vårt case, var är vi i processen, hur långt är det kvar. Även efter barnbeskedet, jag önskar att vi fick bilder, rapport om utvecklingen osv, typ varje vecka. Men så funkar det inte. Vi är lika ovissa som alla andra. Vi får inte veta något förrän ett par veckor innan vi ska infinna oss i domstolen, då ringer de oss och meddelar att vi får resa. Och det är många månader dit.
Men vi håller alla tummar och tår att vi iaf får en uppdatering under vår väntan nu när vi skickade ett USB-minne tillsammans med pekboken och filmen. Lillasyster har ju hunnit bli 1 år och 7 månader nu och har säkert förändrats och vuxit en del. Det hade varit så roligt med en liten rapport och nya bilder och filmer, vi hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar