Idag för två år sedan började vår första resa på riktigt

En vacker höstdag i Seoul, Korea

Idag för två år sedan fick vi äntligen kliva på flyget som tog oss på vår största och häftigaste resa, resan till vår son i Korea. Förväntansfulla, lyckliga, äntligen på väg! På väg till vår efterlängtade son, på väg att bli föräldrar för första gången. Vi fick privilegiet att bo i, upptäckta och uppleva fantastiska och häftiga staden Seoul under nästan en månad. Och nu väntar vi på att få göra om resan, resan till vår dotter.

Nu finns barnpostern "Världen" även att få i gråskala

Efter önskemål så finns nu även barnpostern att få i gråskala. Så om du gillar den lite mer avskalade svartvita stilen så kanske du gillar den här. Annars är det samma villkor som gäller när det kommer till storlekar, priser och personalisering. Just den här tavlan på bilden har inte "adoptionstemat" med ursprunget och resan, den går ju att få på båda sätten och självklart kan man välja själv vilken text det ska stå.

Familjefilm till lillasyster

Efter mitt inlägg om när vi skulle berätta för Viggo att han ska få en lillasyster så fick vi en hel del goda tips och råd från olika håll och vi valde att berätta för honom i helgen. Han har ju fortfarande inte så välutvecklat språk så han kan inte uttrycka sig så jättebra. Men han såg glad och nyfiken ut när vi berättade och visade foton och filmer och när han kom till dagis i måndags var det första han sa när han gick in "lillasyster" :)

Sen hur mycket han förstår av det hela är ju en annan fråga, men det spelar ju inte så stor roll egentligen. Det enda som känns viktigt är att det är vi som berättade för honom, att han får tid att förbereda sig men att han förhoppningsvis inte tycker att det blir för lång och jobbig väntan, men det tror jag inte. Han är så mitt uppe i sitt eget och är ingen funderar och tänkare på det sättet.

Så förra helgen när hela familjen var finklädd  för att gå på kalas så passade vi på att spela in en liten hälsning till lillasyster som vi ska skicka med pekboken. Hela familjen säger hej och vem vi är på svenska och sen på koreanska och sen sjunger vi Blinka lilla stjärna. Viggo tyckte att det var jätteroligt och var så duktig! Nu i helgen som gick filmade vi lite mer, i och utanför huset och Viggos och vårt sovrum på ovanvåningen. Lillasysters rum är ju inte klart så vi byggde lite snabbt ihop spjälsängen och satt in i vårt rum för att det ändå skulle se ut som att det var plats ordnad åt henne. Nu ska jag bara klippa ihop de olika filmsnuttarna och bränna på en CD-skiva så att vi kan skicka iväg alltihop.

Vi hoppas att hon kommer att uppskatta filmen och att det kan göra det enklare för henne att förbereda sig på att hon ska komma till vår familj :)

Göra en egen pekbok

När vi adopterade Viggo så la de till en sak under processen som vi ytterligare skulle göra. En pekbok med bilder på familjen, hemmet etc. För de som redan var mitt uppe i processen och väntade på resebesked så blev de lite stressigt att få fram det. Och för oss så blev det dessutom strul med leveransen och vi hade svårt att få tag på företaget där vi hade beställt den. Så vår pekbok kom ner ganska sent, nära inpå att vi fick åka. Och när vi kom dit så visade det sig att Viggo inte hade fått sin pekbok, den låg kvar på kontoret :( Men vi fick iaf med oss den hem så den finns kvar som ett minne.

Den här gången vill jag därför vara ute i mer god tid nu när jag vet om att det ska göras från början. Det känns viktigt och betydelsefullt att barnen får de här böckerna. Det är ett bra sätt för fosterfamiljen att förbereda barnen på den nya familjen och det blir alldeles säkert lättar för barnen när de väl träffar oss att de känner igen oss från bilderna i boken.

Den här gången väljer jag inte Lookibooki som sist då jag inte vågar riskera att det blir strul med leveransen igen och jag orkar inte med sånt strul. I stället valde jag att göra den hos Fotoklok.se och jag blev väldigt nöjd med resultatet :)

Det är inte så lätt vad man ska välja för bilder dock när man gör en sån här bok. Jag frågade i Sydkoreaforumet på Facebook och jag har försökt att ge tips och råd till andra som har frågat efter vi gjorde vår. Vi har valt en del bilder på oss själva blandat med bilder på huset, bilen, leksaker och lekplats. Vi har även tagit med ett par bilder på nära släktingar som mormor och moster. Annars tycker jag att det är väldigt svårt att fylla ut 18-20 sidor med bilder. Förra gången hade vi inte Viggos rum klart men vi hade några detaljbilder vi kunde ta med iaf. Den här gånger är heller inte barnrummet klart så vi tog en bild på Viggos säng och skrev "Bed" och på ett par leksaker och gosedjur i Viggos rum. Självklart tog vi även med n bild på zebrorna, snuttefilt-djuren, som lillasyster ska få :)

Loppis

Vi var ju så säkra på att vi skulle få en son till, en lillebror till Viggo, så vi har varit duktiga på att spara alla kläder, leksaker etc. Men nu blev det en dotter, en lillasyster, så då får vi i stället göra oss av med lite saker och köpa lite nytt. Självklart är det en del av Viggos saker och kläder som även en flicka kan ha, men inte allt. Och sen vill man ju att hon ska få egna nya saker också. Och jag kan inte sticka under stol med att det är roligt att få köpa flickkläder m.m. ;)

Så när tillfället dök upp att det ska vara en loppis i Lomma där vi bor där man kan hyra bord så nappade vi direkt på det. Så i ett par veckor har jag nu sorterat och plockat fram grejer som vi ska sälja och jag får fortsätta i veckan för att göra allt klart. Det är ju ett ypperligt sätt också att få in pengar till adoptionen eller till att finansiera det nya till lillasyster :) Förutom att sälja barnkläder och leksaker så kommer vi även sälja inredningsprylar, kläder och diverse annat. Man kommer också att kunna beställa min barnposter "Världen".

Så om du har vägarna förbi Lomma på lördag så är det loppis i Dansrotundan mellan kl 10 och 14. Förutom en grym loppis så är det andra aktiviteter på Dansrotundan som lotterier, ansiktsmålning, ballongfigurer, fiskedamm, fika- och korvförsäljning m.m.

Föreläsning med Mary Juusela

Jag har tidigare tipsat om författaren och föreläsaren Mary Juusela här. Om ni bor i Skåne och har möjlighet så vill jag nu passa på att tipsa om att Adoptionscentrum Skåne kommer att anordna en föreläsning med henne den 18 oktober i Malmö. Jag ska absolut gå! Ser fram emot det väldigt mycket, det ska bli väldigt intressant att höra en hel föreläsning med henne och förhoppningsvis få möjlighet att ställa frågor direkt till henne.

Både medlemmar i AC och icke medlemmar kan delta, det kostar bara lite mer för icke medlemmar. Man anmäler sig via ACs hemsida.

Funderingar kring resan och när man ska berätta för storebror

Vi har inte berättat något än för storebror Viggo än som nu är drygt 3 år att han ska få en lillasyster. Vi är osäkra på hur mycket han kommer att förstå av det hela och om han förstår och om han kommer att bli otålig över den långa ovissa väntan. Så vår plan har varit att vänta ett tag. Men vi pratar mycket om Korea och att vi snart ska åka dit. Han ser väldigt mycket fram emot att åka och att han ska få åka Tayo bussen, köpa Tayo leksaker och Tayo böcker. Det är han absoluta favorit! Men efter att ha hört lite hur andra har gjort med storasyskon så har vi börjat tänka om lite och kanske ändrat oss, att vi kanske ska berätta för honom snart. Man vill ju att de ska få tid också på sig att bearbeta det och förbereda sig. 

Vi måste också speeda upp processen lite och berätta mer om hans ursprung och hur vi blev en familj. Hittills har vi bara berättat att han kommer från Korea, att vi hämtade honom där och han har fått se bilder på när vi var där och fick honom. Vi har även visat lite bilder från hans tid i fosterfamiljen. Men inte berättat från A till Ö hur det hela gick till. Det måste vi börja göra så att han känner till lite mer innan vi åker dit. Han kommer kanske inte förstå allt men när vi är där så kommer säkert många minnen att väckas till liv. Vi kommer ju att besöka platser som han har varit på tidigare.

När det gäller själva resan har vi länge funderat fram och tillbaka på hur vi ska göra. När vi hämtade Viggo så hade processen nästan precis ändrats så att man skulle var i landet från domstolen till det vunnit lagakraft och man fick åka hem. Då var vistelsetiden i snitt fyra veckor. Men nu har det ändrats lite och vistelsetiden har blivit lite längre och mer osäker så rekommendationen från AC är att man gör två resor i stället. Och när man har ett äldre barn med sig också så är det rätt tufft och långtråkigt för dem att vara där i storstan så länge.Vår plan just nu är att åka två gånger, första gången med storebror och stanna ca 10 dagar. Andra gången åker vi själva och hämtar lillasyster och låter storebror vara hemma med en släkting och då stannar vi bara ett par dagar. Men det är inte lätt att besluta hur man ska göra med resorna. Två lär det nog bli för oss oavsett, det är jag rätt säker på. 4-8 veckor är för lång tid. Det är på ett sätt väldigt värdefullt att ha med storebror vid överlämnandet för att barn tyr sig lättare till andra barn. Men dels tänker jag på den långa resan fram och tillbaka som är jobbig för storebror (han kommer vara runt 3,5 år) sen tänker jag också att det är bra för lillasyster och oss att få egentid tillsammans ett par dagar.

Vi har även så smått börjat kika på boende i Seoul. Framförallt på Airbnb. Där kan man hitta jättefina, centrala boenden till bra priser ca 500-800 kr/natt. Hotell är väldigt dyrt i Seoul det kostar runt 1500 kr/natt. Med tanke på att flygresan är så dyr som den är så vill man försöka hålla nere på lite andra kostnader, som boendet. 

Förberedelser när man väntar adoptivbarn

Som jag nog har skrivit tidigare så vågade vi i stort sätt inte köpa nånting alls när vi väntade på storebror Viggo. Jag tyckte att det var så surrealistiskt, overkligt och var så rädd att något skulle gå fel, att vi inte skulle få honom. Ett par klädesplagg var nog allt vi hade köpt när telefonen ringde och vi fick vårt resebesked. Då hade vi bara 10 dagar på oss innan vi skulle infinna oss i domstolen i Seoul. Att hinna köpa och planera allt inför att man ska få sitt första barn och dessutom resa och vara borta i nästan en månad är inget jag rekommenderar. Det blev väldigt stressigt och fortsatte att var stressigt när vi kom hem.

Den här gången har jag ett helt annat lugn och vågar tro på att det ska gå hela vägen. Och jag tänker helt tvärt om. Nu vill jag hellre stressa lite nu och fixa allt så snart som möjligt och i stället vara klar med det mesta i god tid.

En av de första sakerna jag har köpt till lillasyster är en Dinglis snutte, en zebra. Vi köpte en likadan fast ett lejon till Viggo och gav det till honom första gången vi träffade honom i Korea och det blev hans trygghet som vi hoppades på att det skulle bli. Han har alltid Leo när han är trött, ska sova eller är ledsen. Vi hoppas att zebran ska bli detsamma för lillasyster. Vi har köpt två, gjorde även så med lejonet till Viggo. Dels for att ha en reserv om den skulle tappas bort men också för att kunna ha en på dagis och en hemma.

Tre blir snart fyra

Nu när vi snart ska bli fyra, känns lite konstigt att säga det, så behöver vi också mer plats. Vi har bara två sovrum i vårt hus så vi har funderat länge på hur vi ska lösa det, flytta eller bygga om. Vi bor i en väldigt populär ort så det finns knappt några hus till salu och de få som kommer ut går åt som smör i solsken och till hutlösa priser. Så vi fick lägga ner det spåret för nu iaf. I stället får vi försöka göra plats till lillasyster i huset vi bor i nu.

Vi bor i ett kedjehus från 1950 med två plan och källare så det är inte sådär superbra planerat. Sammanlagt på alla plan har vi ganska stor yta men det är inte så optimerat för en större familj. Men det är många av de familjer som bor i de 19 hus som är likadana som har både två och tre barn, så det går att lösa.

På vår ovanvåning har vi två sovrum, badrum och en klädkammare. Klädkammaren är det flera familjer som har som barnrum till mindre barn. Det är vår plan också att göra. MEN vi vill göra den lite större. Rummet är nu L-format och har en snedvägg från golv till tak längs ena väggen, så det är ganska trångt och opraktiskt som det är idag. Så vår plan är att minska badrummet som ligger vägg i vägg till att bara bli en toalett med handfat på 1,5 kvm. Mer än så behöver vi inte ha där, vi har ett större badrum på nedanvåningen. Då kommer rummet till lillasyster bli större, vi får ståhöjd i hela rummet och det blir rektangulärt ist.

Här är några lite äldre bilder på vår klädkammare som vi ska göra om till barnrum till lillasyster. Det är väggarna till höger på den högra bilden som ska rivas in mot badrummet.

Så vi har nu tagit in offerter för att se vad kalaset kan kosta, om vi har råd att få hjälp med det mesta eller om vi måste göra en del själva. Väggar ska rivas, ny vägg ska byggas, golv och väggar ska kaklas, avlopp ska flyttas m.m. Förutom det arbetet så måste göra plats för alla kläder som nu inte längre kommer att få plats i klädkammaren så det blir en kedjeeffekt av det hela som innebär en massa andra mindre projekt.
Så det är mycket som ska planeras, beslutas och utföras under hösten/vintern. Och vi känner att det är lika bra att dra igång allt så snart det är möjligt för man vet aldrig när man får sitt resebesked och vi vill inte så gärna vara mitt uppe i en renovering när vi ska hämta lillasyster :O

Äntligen klara!

Nu är vi äntligen klara med alla papper som ska samlas in efter barnbeskedet! Puh, vilken tid allt tar att göra. Mycket längre tid nu när man har barn, allt jag ska komma ihåg att göra får liksom inte plats i min hjärna längre. Det känns lite jobbigt att det har gått ytterligare en månad, vår dotter har blivit ännu en månad äldre, tid går som vi missar med henne men vi hoppas att vår process ändå har flutit på och inte stått stilla under tiden.

Under tiden har vi iaf fått andra positiva nyheter. Vänner till oss som hämtade sitt andra barn samtidigt som oss har fått sitt resebesked i veckan för sitt tredje barn, en flicka som nu är 19 månader. De fick sitt barnbesked i april och ska åka ner i slutet av oktober. Så det gick relativt snabbt i sammanhanget. På ACs hemsida har de även uppdaterat tiden för väntan på resebesked, nu står det inte längre 8-10 månader utan 6-8 månader. Så vi håller alla tummar och tår vi har för att det ska gå så snabbt för oss också :) Även om det innebär att vi får åka till Seoul när det nästan är som kallast. Men det finns många bra inomhusaktiviteter där iaf :) Fast det kommer isf kanske inte bli någon resa till andra ställen i landet.

Nu ska vi sätta igång att göra pekboken som man ska göra och skicka ner till sitt barn. En pekbok med bilder på oss och saker i hemmet. Inte helt lätt att välja bra och enkla bilder men vi har ju gjort det en gång förut så det ska säkert gå att få ihop en gång till.