Loppis

Vi var ju så säkra på att vi skulle få en son till, en lillebror till Viggo, så vi har varit duktiga på att spara alla kläder, leksaker etc. Men nu blev det en dotter, en lillasyster, så då får vi i stället göra oss av med lite saker och köpa lite nytt. Självklart är det en del av Viggos saker och kläder som även en flicka kan ha, men inte allt. Och sen vill man ju att hon ska få egna nya saker också. Och jag kan inte sticka under stol med att det är roligt att få köpa flickkläder m.m. ;)

Så när tillfället dök upp att det ska vara en loppis i Lomma där vi bor där man kan hyra bord så nappade vi direkt på det. Så i ett par veckor har jag nu sorterat och plockat fram grejer som vi ska sälja och jag får fortsätta i veckan för att göra allt klart. Det är ju ett ypperligt sätt också att få in pengar till adoptionen eller till att finansiera det nya till lillasyster :) Förutom att sälja barnkläder och leksaker så kommer vi även sälja inredningsprylar, kläder och diverse annat. Man kommer också att kunna beställa min barnposter "Världen".

Så om du har vägarna förbi Lomma på lördag så är det loppis i Dansrotundan mellan kl 10 och 14. Förutom en grym loppis så är det andra aktiviteter på Dansrotundan som lotterier, ansiktsmålning, ballongfigurer, fiskedamm, fika- och korvförsäljning m.m.

Föreläsning med Mary Juusela

Jag har tidigare tipsat om författaren och föreläsaren Mary Juusela här. Om ni bor i Skåne och har möjlighet så vill jag nu passa på att tipsa om att Adoptionscentrum Skåne kommer att anordna en föreläsning med henne den 18 oktober i Malmö. Jag ska absolut gå! Ser fram emot det väldigt mycket, det ska bli väldigt intressant att höra en hel föreläsning med henne och förhoppningsvis få möjlighet att ställa frågor direkt till henne.

Både medlemmar i AC och icke medlemmar kan delta, det kostar bara lite mer för icke medlemmar. Man anmäler sig via ACs hemsida.

Funderingar kring resan och när man ska berätta för storebror

Vi har inte berättat något än för storebror Viggo än som nu är drygt 3 år att han ska få en lillasyster. Vi är osäkra på hur mycket han kommer att förstå av det hela och om han förstår och om han kommer att bli otålig över den långa ovissa väntan. Så vår plan har varit att vänta ett tag. Men vi pratar mycket om Korea och att vi snart ska åka dit. Han ser väldigt mycket fram emot att åka och att han ska få åka Tayo bussen, köpa Tayo leksaker och Tayo böcker. Det är han absoluta favorit! Men efter att ha hört lite hur andra har gjort med storasyskon så har vi börjat tänka om lite och kanske ändrat oss, att vi kanske ska berätta för honom snart. Man vill ju att de ska få tid också på sig att bearbeta det och förbereda sig. 

Vi måste också speeda upp processen lite och berätta mer om hans ursprung och hur vi blev en familj. Hittills har vi bara berättat att han kommer från Korea, att vi hämtade honom där och han har fått se bilder på när vi var där och fick honom. Vi har även visat lite bilder från hans tid i fosterfamiljen. Men inte berättat från A till Ö hur det hela gick till. Det måste vi börja göra så att han känner till lite mer innan vi åker dit. Han kommer kanske inte förstå allt men när vi är där så kommer säkert många minnen att väckas till liv. Vi kommer ju att besöka platser som han har varit på tidigare.

När det gäller själva resan har vi länge funderat fram och tillbaka på hur vi ska göra. När vi hämtade Viggo så hade processen nästan precis ändrats så att man skulle var i landet från domstolen till det vunnit lagakraft och man fick åka hem. Då var vistelsetiden i snitt fyra veckor. Men nu har det ändrats lite och vistelsetiden har blivit lite längre och mer osäker så rekommendationen från AC är att man gör två resor i stället. Och när man har ett äldre barn med sig också så är det rätt tufft och långtråkigt för dem att vara där i storstan så länge.Vår plan just nu är att åka två gånger, första gången med storebror och stanna ca 10 dagar. Andra gången åker vi själva och hämtar lillasyster och låter storebror vara hemma med en släkting och då stannar vi bara ett par dagar. Men det är inte lätt att besluta hur man ska göra med resorna. Två lär det nog bli för oss oavsett, det är jag rätt säker på. 4-8 veckor är för lång tid. Det är på ett sätt väldigt värdefullt att ha med storebror vid överlämnandet för att barn tyr sig lättare till andra barn. Men dels tänker jag på den långa resan fram och tillbaka som är jobbig för storebror (han kommer vara runt 3,5 år) sen tänker jag också att det är bra för lillasyster och oss att få egentid tillsammans ett par dagar.

Vi har även så smått börjat kika på boende i Seoul. Framförallt på Airbnb. Där kan man hitta jättefina, centrala boenden till bra priser ca 500-800 kr/natt. Hotell är väldigt dyrt i Seoul det kostar runt 1500 kr/natt. Med tanke på att flygresan är så dyr som den är så vill man försöka hålla nere på lite andra kostnader, som boendet. 

Förberedelser när man väntar adoptivbarn

Som jag nog har skrivit tidigare så vågade vi i stort sätt inte köpa nånting alls när vi väntade på storebror Viggo. Jag tyckte att det var så surrealistiskt, overkligt och var så rädd att något skulle gå fel, att vi inte skulle få honom. Ett par klädesplagg var nog allt vi hade köpt när telefonen ringde och vi fick vårt resebesked. Då hade vi bara 10 dagar på oss innan vi skulle infinna oss i domstolen i Seoul. Att hinna köpa och planera allt inför att man ska få sitt första barn och dessutom resa och vara borta i nästan en månad är inget jag rekommenderar. Det blev väldigt stressigt och fortsatte att var stressigt när vi kom hem.

Den här gången har jag ett helt annat lugn och vågar tro på att det ska gå hela vägen. Och jag tänker helt tvärt om. Nu vill jag hellre stressa lite nu och fixa allt så snart som möjligt och i stället vara klar med det mesta i god tid.

En av de första sakerna jag har köpt till lillasyster är en Dinglis snutte, en zebra. Vi köpte en likadan fast ett lejon till Viggo och gav det till honom första gången vi träffade honom i Korea och det blev hans trygghet som vi hoppades på att det skulle bli. Han har alltid Leo när han är trött, ska sova eller är ledsen. Vi hoppas att zebran ska bli detsamma för lillasyster. Vi har köpt två, gjorde även så med lejonet till Viggo. Dels for att ha en reserv om den skulle tappas bort men också för att kunna ha en på dagis och en hemma.

Tre blir snart fyra

Nu när vi snart ska bli fyra, känns lite konstigt att säga det, så behöver vi också mer plats. Vi har bara två sovrum i vårt hus så vi har funderat länge på hur vi ska lösa det, flytta eller bygga om. Vi bor i en väldigt populär ort så det finns knappt några hus till salu och de få som kommer ut går åt som smör i solsken och till hutlösa priser. Så vi fick lägga ner det spåret för nu iaf. I stället får vi försöka göra plats till lillasyster i huset vi bor i nu.

Vi bor i ett kedjehus från 1950 med två plan och källare så det är inte sådär superbra planerat. Sammanlagt på alla plan har vi ganska stor yta men det är inte så optimerat för en större familj. Men det är många av de familjer som bor i de 19 hus som är likadana som har både två och tre barn, så det går att lösa.

På vår ovanvåning har vi två sovrum, badrum och en klädkammare. Klädkammaren är det flera familjer som har som barnrum till mindre barn. Det är vår plan också att göra. MEN vi vill göra den lite större. Rummet är nu L-format och har en snedvägg från golv till tak längs ena väggen, så det är ganska trångt och opraktiskt som det är idag. Så vår plan är att minska badrummet som ligger vägg i vägg till att bara bli en toalett med handfat på 1,5 kvm. Mer än så behöver vi inte ha där, vi har ett större badrum på nedanvåningen. Då kommer rummet till lillasyster bli större, vi får ståhöjd i hela rummet och det blir rektangulärt ist.

Här är några lite äldre bilder på vår klädkammare som vi ska göra om till barnrum till lillasyster. Det är väggarna till höger på den högra bilden som ska rivas in mot badrummet.

Så vi har nu tagit in offerter för att se vad kalaset kan kosta, om vi har råd att få hjälp med det mesta eller om vi måste göra en del själva. Väggar ska rivas, ny vägg ska byggas, golv och väggar ska kaklas, avlopp ska flyttas m.m. Förutom det arbetet så måste göra plats för alla kläder som nu inte längre kommer att få plats i klädkammaren så det blir en kedjeeffekt av det hela som innebär en massa andra mindre projekt.
Så det är mycket som ska planeras, beslutas och utföras under hösten/vintern. Och vi känner att det är lika bra att dra igång allt så snart det är möjligt för man vet aldrig när man får sitt resebesked och vi vill inte så gärna vara mitt uppe i en renovering när vi ska hämta lillasyster :O

Äntligen klara!

Nu är vi äntligen klara med alla papper som ska samlas in efter barnbeskedet! Puh, vilken tid allt tar att göra. Mycket längre tid nu när man har barn, allt jag ska komma ihåg att göra får liksom inte plats i min hjärna längre. Det känns lite jobbigt att det har gått ytterligare en månad, vår dotter har blivit ännu en månad äldre, tid går som vi missar med henne men vi hoppas att vår process ändå har flutit på och inte stått stilla under tiden.

Under tiden har vi iaf fått andra positiva nyheter. Vänner till oss som hämtade sitt andra barn samtidigt som oss har fått sitt resebesked i veckan för sitt tredje barn, en flicka som nu är 19 månader. De fick sitt barnbesked i april och ska åka ner i slutet av oktober. Så det gick relativt snabbt i sammanhanget. På ACs hemsida har de även uppdaterat tiden för väntan på resebesked, nu står det inte längre 8-10 månader utan 6-8 månader. Så vi håller alla tummar och tår vi har för att det ska gå så snabbt för oss också :) Även om det innebär att vi får åka till Seoul när det nästan är som kallast. Men det finns många bra inomhusaktiviteter där iaf :) Fast det kommer isf kanske inte bli någon resa till andra ställen i landet.

Nu ska vi sätta igång att göra pekboken som man ska göra och skicka ner till sitt barn. En pekbok med bilder på oss och saker i hemmet. Inte helt lätt att välja bra och enkla bilder men vi har ju gjort det en gång förut så det ska säkert gå att få ihop en gång till.

Papper, papper, papper

I och med barnbeskedet så ska det samlas in nya dokument igen. De flesta är precis de samma som förra gången och några är nya. De flesta har vi alltså redan men några nya ska ordnas från myndigheterna, utdrag ur belastningsregistret och samtycke från kommunen att vi får adoptera vårt barn. Så mer väntan och saker att fixa. Man är tyvärr inte lika snabb och fokuserad nu när man har barn som första gången, det är så mycket annat som tar tid och distraherar en.

Men idag ska jag hämta samtyckesblanketterna på kommunen och sen väntar vi bara på mannens dokument från Polisen innan vi kan gå till Notarius Publicus för att få de sista stämplarna. Sen kan vi äntligen skicka allt till Adoptionscentrum och de kan i sin tur skicka dem till SWS i Korea så att vårt ärende kan gå vidare. Först ska våra dokument till utrikesministeriet för att få ett utresetillstånd, det kan ta ett par månader, först när det är klart kan det gå vidare till domstolen så att vi får en domstolstid, och det kan ta några månader det också. Man skulle kunna önska att de här processerna skulle kunna löpa parallellt, då hade det gått mycket fortare.

 

Förra gången vågade jag knappt köpa nånting när vi väntade, varken innan barnbesked eller resebesked. Och sen när det gick så snabbt från BB till RB och vi bara hade 10 dagar på oss från samtalet tills att vi skulle infinna oss i domstolen i Seoul så blev det väldigt stressigt och bråttom. Den här gången är jag inte lika nojig att något ska hända innan vi får åka, även om risken är densamma, inte så stor men den finns. Så jag har sorterat sonens kläder och lagt undan det som kanske lillasyster kan använda, vi får se när det gäller storlek och att det inte är för grabbiga kläder. Hon behöver ju inte se ut som en pojke ;) Det som inte passar ska skänkas och säljas. Sen har jag börjat köpa lite flickkläder. Och på söndag ska jag på den obligatoriska hösttrippen till Ullared och då kommer jag inte kunna låta bli att även handla saker till lillasyster :) Även om det känns konstigt och är svårt att föreställa sig så är hon ju en del av vår familj nu även om hon inte är här en eller juridiskt sätt är vår än.

Det magiska samtalet!

Vi har glädjande nyheter att dela med er, vi har fått vårt efterlängtade barnbesked! I torsdags bara två veckor efter att vi hade skickat våra papper fick vi det magiska och överraskande samtalet. Och när de berättade att det var en flicka trodde jag knappt mina öron! Vi ska få en dotter, Viggo ska få en lillasyster, det känns helt galet!
Hon är 16 månader och alldeles bedårande söt. Vi har fått massor av foton och filmer. Nu väntar den långa, olidliga väntan på att vi får träffa henne på riktigt och hämta hem henne. Troligtvis kommer det dröja 8-10 månader.
Nu ska vi sätta fart och samla nya papper igen och skicka till Korea.

I helgen var jag på loppis och kunde inte låta bli att köpa den här söta klänningen till lillasyster. Men de kändes konstigt och annorlunda att titta på och köpa flickkläder :)

Vi är som ni säkert förstår överlyckliga, glada och tacksamma över att vi ska få privilegiet att bli föräldrar igen. Nu ska vi försöka njuta ett tag innan längtan och frustrationen över väntan tar över.

Världen - en barnposter

Jag har ända sedan vi började med adoptionsprocessen letat efter en fin poster/tavla till barnrummet som passar för adoptivbarn utan att hitta någon riktigt bra. Så nu när vi har väntat på vårt barnbesked och har funderat en hel del kring resan, inte bara den fysiska resan vi gör utan även den resan som barnen gör så kom jag på idén med en världskarta. Det finns visserligen en hel del världskartor som är gjorda som barntavlor som är jättefina fast jag saknade illustrationen av resan och ursprunget. Så då tog jag saken i egna händer och gjorde en egen. Och när den väl var klar så kom jag på att det kan ju finnas fler som har tänkt som jag så nu finns den att beställa :) Den finns i tre olika storlekar från 200 kr. Man personaliserar sin egen poster/tavla genom att välja en egen text och har man inte adoptivbarn så går det lika bra, då finns den utan ursprungslandet och den streckade linjen. Tavlan säljs som vanligt utan ram.

Postern/tavlan kan du beställa här.

 

Adopterade barn i förskolan

Att ha adopterade barn ställer lite extra krav på en som förälder. Men det ställer också lite extra krav på andra personer som finns kring barnen som tex pedagoger i förskola och skola. Barnen har bott på barnhem eller i fosterfamiljer och har en eller flera separationer bakom sig. För vår son har det gått relativt bra i förskolan, både inskolningen och de här två terminerna han hittills har gått där. Men han blir ledsen ibland vid lämning och inför den här terminen och att det har börjat två nya pedagoger på hans avdelning ville vi ha ett möte med dem och påminna lite om hans bakgrund och ge dem lite allmän information om adopterade barn utifrån våra kunskaper och erfarenheter.

Det är lätt att man glömmer vår sons bakgrund för att man tycker att han är en sån glad kille som fungerar bra i de flesta situationer. Men man får aldrig glömma bort det faktum att han har de separationer han har i sitt bagage och att han har kommit till ett annat, land, kultur och familj. Man måste alltid ha det med sig och ha en förståelse för och ta hänsyn till det i vissa situationer. Vissa reaktioner eller beteenden från hans sida kan bero på de trauman som han faktiskt har varit med om tidigare i sitt liv. Anknytningen är också en väldigt viktig del för honom och något man måste ha med sig i vissa situationer. MIA (Myndigheten för internationella adoptioner) har tagit fram en skrift som heter "Ska jag vara här?" som är väldigt bra, den har vi också har gett till dem dem.

Frågor från andra barn i förskolan

Ett annat ämne vi har tänkt ta upp med förskolan är hur de kan möta frågor från andra barn på förskolan om vår son för att han är mörk och om adoption. Nu när vår son har blivit lite äldre kommer både hans egna frågor kring detta komma, men det dröjer nog ett tag till då han bara är 3 år, men framförallt tror vi att frågor kommer komma snart från andra äldre barn som han träffar och umgås med på förskolan. Speciellt lite mörkare barn som skiljer sig både från de flesta andra barn och som heller inte liknar sina föräldrar sticker så klart ut bland de andra barnen och naturligtvis har barnen frågor och funderingar kring det. Därför vill vi förbereda pedagogerna på förskolan på detta och tala om lite hur vi vill att de bemöter det och tips på vad de kan säga och vad vi vill att de inte berättar.

Nedan är lite av våra tankar och exempel på hur vi valt att förhålla oss till de här frågorna och hur vi vill att de ska bemöta dem om de kommer upp i förskolan. Vi har tagit några vanliga frågor hur vi brukar svara.

Varför är V mörk? V kommer från ett annat land som heter Korea (Sydkorea) som ligger i Asien. Där är alla mörka som V.

Varför är V mörk och hans föräldrar ljusa? Därför att V är adopterad från Asien, han har inte legat i sin mammas mage. Hans mamma och pappa åkte och hämtade honom i ett flygplan.

Vem är Vs riktiga mamma och pappa? Vs föräldrar är hans riktiga mamma och pappa. Men han har inte legat i sin mammas mage.

Vad är adopterad? När man tar hand om ett barn som inte har någon annan som kan ta hand om det.

Övrigt
Om det är något barn som fortfarande har frågor så säg att han eller hon får fråga Vs föräldrar.
V kommer sannolikt snart bli mer medveten om vad det innebär att vara adopterad, då tar vi gärna vidare diskussioner kring ämnet.

När det gäller detaljer kring Vs bakgrund brukar vi säga till vuxna att det kan han själv berätta när han blir stor, om han vill. Om det skulle väckas något intresse kring detta får ni gärna prata allmänt kring adoption, läsa böcker med mera.

Andra svar på allmänna frågor
Barn kan komma till sina föräldrar på olika sätt. En del mammor får barnet i magen och en del mammor får åka flygplan och hämta sitt barn.

Hos en del mammor har det inte fastnat någon bebis i magen utan de får resa till ett annat land och hämta sitt barn där.

Det finns barn som av olika anledningar inte har någon mamma och pappa och då är det bra att andra kan få bli deras mammor och pappor.

Avslutningsvis
Det är jätteviktigt att det är ni eller vi som svarar på frågor om V eller om adoption. Att inte ställa frågor till V.

Det är också viktigt att om ni pratar om hur barn blir till, bebisar och magar att ni samtidigt pratar om adoption och andra familjekonstellationer som att man kan ha två mammor osv.

Med detta inte sagt att det är allt vi pratar om hela tiden, tvärtom. Men frågorna brukar komma förr eller senare.

Boktips
Vi har också sammanställt en boklista med tips på olika bra barnböcker som handlar om adoption och get till pedagogerna på sonens avdelning.

Goyeryd, Ingvor
Pyret

Goyeryd, Ingvor
Pyret får en lillebror

Goyeryd, Ingvor
Pyret åker till Indien

Tidholm, Anna-Clara
Min familj
Vad är en familj? Frågan ställs i början av den här boken, och sedan får tolv tecknade barn presentera sina olika familjer. Här finns kärnfamiljer och familjer som är utvidgade på olika sätt.

Lidbeck, Petter
Stora bebisbytet
Oroliga föräldrar undrar vad som hänt. Någon har bytt ut alla bebisar. Också kungens och drottningens barn är utbytt. Drottningen har ett knep, hon förhalar processen. Om en vecka bestämer vi hur vi gör. Om en månad. Om ett år. Vem vill då lämna ifrån sig sitt barn, i utbytte mot något annat. Alla barn är ju så fina, alldeles oberoende av utseende, blir den självklara kontentan av denna bok.

Karlsson Bergkvist, Mi
Tekla Tiger och jag-boken
Teklas kompisar upptäcker att Tekla inte ser ut som sina föräldrar. Välberättat i ord och bild om att våga fråga och berätta om adoption.

Adbåge, Emma
Hämta Joel
Varför ser inte Joel ut som sina föräldrar? Frågan väcks under fruktstunden på dagis. Fram växer sedan berättelsen om Joel som finns i ett annat land, och föräldrarna som godkänns och får åka och hämta hem honom.

Schultz, Göran
Här kommer Bu-Ran och Seo-Ran från Korea  Jansson, Anders Alice från KinaBerättelsen om hur Gong En Xiang träffar sin familj och följer med till Sverige. Fotografiska bilder från TVs dokumentärfilm.   Höjer, Dan Hjärtat mittI hjärtats tecken går den här bildsagan om hur Tu Thi från andra sidan jordklotet kom till sina adoptivföräldrar i Sverige.