torsdag 29 oktober 2015

Ännu en viktig dag i vårt liv

Vi satt länge i våra finkläder och väntade på att det skulle bli vår tur.

Idag för två år sedan. Vi satt spända och nervösa inför det viktigaste beslutet som skulle tas hittills i vårt liv. Vi väntade på att få träffa domaren som skulle avgöra om vi var lämpliga föräldrar att ta emot, ta hand om och uppfostra Viggo. Som tur var skötte vi oss bra och svarade "rätt" på alla frågor. Nu väntar vi på att få ett nytt datum för att infinna oss i samma domstol för att bekänna färg om vi är lämplig att ta hand om ytterligare ett barn, vår dotter <3

onsdag 28 oktober 2015

Idag för två år sedan träffades vi för andra gången


Den 28 oktober 2013 hade vi vår andra träff med vår blivande son. Första gången träffades vi hemma hos fosterfamiljen, den här gången träffades vi på SWS (den koreanska adoptionsorganisationen) kontor. Där finns det ett lekrum där man har träffarna. Ett rum fullt med leksaker och vår aktiva lilla killa klättrade runt och bankade och slog på allt som fanns där. Det var inte lätt att få kontakt kan jag säga! Men vi gjorde vårt bästa under den timmen som vi fick där tillsammans med honom. Sen längtade vi tills nästa gång vi skulle ses.

Jag kan på ett sätt inte fatta att det har gått två år sedan vi träffade det här lilla busfröet för första gången, på ett annat sätt så känns det som vi har känt och haft varandra alltid. Han är stjärnan i vårt liv och vi älskar honom härifrån till månen och tillbaka <3


tisdag 27 oktober 2015

Projekt: Barnrum

Så här såg sonens rum ut tills härom veckan, nu står det garderober på väggen där byrån står. 

Ett av mina intressen och en av de saker jag längtade efter med att få barn var att få inreda barnens rum. Sonens rum gjorde vi i ordning innan vi hämtade honom, fast ganska sent. Det kändes konstigt och otillåtet att få inreda det där barnrummet men när det började närma sig resan så fick vi ju såklart tillåta oss att göra det.

Nu måste vi ju fixa ett rum till lillasyster. Det hade inte varit så komplicerat om vi hade haft ett extra rum, men vi bor i ett ganska litet hus byggt 1950 så det finns bara två sovrum. I ett tidigare inlägg skrev jag om våra planer hur vi ska lösa det här. Ett ganska stort renoveringsprojekt på hela vår ovanvåning där vi ska minska badrummet och göra om klädkammaren till ett större rum till lillasyster. Förutom det så måste vi ju göra av alla kläderna som nu är i klädkammaren så nu håller vi på att fixa med garderober i vårt och sonens rum. Det har inneburit en massa jobb som att spackla och måla, både väggar och tak. Vi har kommit en liten bit på vägen men det är en bra bit kvar.

När det kommer till barnens rum så ska sonen få lite andra möbler och lillasyster ska få ta över en del av hans möbler, de som får plats. Samtidigt ska vi måla om på sonens rum.

Tiden går och tiden är också knapp, det är inte mycket tid man har på helgerna att fixa och man behöver hitta på något roligt med sonen också, inte bara renovera. Och sen vet vi inte om hantverkarna dyker upp om två veckor och gör det stora jobbet med rivning och uppbyggnad av nytt rum och toalett. Förutom att vi känner oss lite stressade över att få allt klart i tid och inte ha en ofärdig renovering när vi väl får resebeskedet så kommer ROT-avdraget att minskas efter årsskiftet så vi måste få allt klart i år.

Just nu är det stökigt och halvt kaos på ovanvåningen och värre kommer det att bli. Jag längtar verkligen till allt är klart och jag får börja med det roliga, inreda! Pynta och göra fint till lillasyster, och storebror :)

måndag 26 oktober 2015

Funderingar kring möte med storebrors fosterfamiljen



I Sydkorea bor ju barnen i fosterfamiljer tills det att man har hittat och placerat barnen i en ny permanent adoptivfamilj. Sedan lagen ändrades för ett par år sedan och processen tar längre tid så bor barnen ganska länge i fosterfamiljerna, det kan vara upp till ett år i vissa fall, mot tidigare bara kanske ett par månader. Fosterfamiljerna har en väldigt stor betydelse i våra barns liv och är de som, i de flesta fall, tar hand om våra barn deras första tid i livet, (förutom de första månaderna som barnen får bo på barnhem tills allt är klart och en fosterfamilj hittas).

Det är många som fortsätter att hålla kontakt med fosterfamiljen, man kan tex skicka brev och foton till dem via den koreanska adoptionsorganisationen, som vi har gjort. Man får inte ha direktkontakt med dem själv. Sen är det även en hel del som passar på att träffa dem när man adopterar syskon. Men även senare såklart om man åker på återresor. Vi har funderat och diskuterat en hel del kring det här och hur vi ska göra när vi åker för att hämta lillasyster. Storebror kommer ju bara vara ca 3,5 år vid tillfället. Hade han varit lite äldre hade det nog känts lite mer självklart. Man vill ju bara inte att barnen klandrar en när de blir äldre om man inte gör det. Men samtidigt vill jag heller inte att det ska bli en jobbig upplevelse för honom som han inte kan uttrycka. Jag tänker att så länge han får träffa dem nån gång i livet om han önskar det så är det det viktigaste. Nu när de är så små som han är så är det så mycket att förstå och greppa ändå. Hela resan och att få syskon kommer vara stort och omtumlande nog kanske. Det är ju lätt att man tänker utifrån sin egen och fosterfamiljens synvinkel och inte barnens.

Jag har frågat andra familjer i Sydkorea-gruppen på Facebook hur du har tänkt och gjort. Flera säger att deras barn, som oftast har varit lite äldre, att det mest har varit de som föräldrar och fosterföräldrar som har tyckt att själva mötet har varit bra och givande för stunden. Sen har mötet i efterhand i form av att man har foton och en händelse att prata och minnas kring varit givande. 

Det är inget lätt beslut, vi har inte bestämt oss än utan vi får vänta och känna efter och se hur vi gör när det närmar sig.


fredag 23 oktober 2015

Idag för två år sedan började vår första resa på riktigt

En vacker höstdag i Seoul, Korea

Idag för två år sedan fick vi äntligen kliva på flyget som tog oss på vår största och häftigaste resa, resan till vår son i Korea. Förväntansfulla, lyckliga, äntligen på väg! På väg till vår efterlängtade son, på väg att bli föräldrar för första gången. Vi fick privilegiet att bo i, upptäckta och uppleva fantastiska och häftiga staden Seoul under nästan en månad. Och nu väntar vi på att få göra om resan, resan till vår dotter.

fredag 16 oktober 2015

Nu finns barnpostern "Världen" även att få i gråskala




Efter önskemål så finns nu även barnpostern att få i gråskala. Så om du gillar den lite mer avskalade svartvita stilen så kanske du gillar den här. Annars är det samma villkor som gäller när det kommer till storlekar, priser och personalisering. Just den här tavlan på bilden har inte "adoptionstemat" med ursprunget och resan, den går ju att få på båda sätten och självklart kan man välja själv vilken text det ska stå.

tisdag 13 oktober 2015

Familjefilm till lillasyster

Efter mitt inlägg om när vi skulle berätta för Viggo att han ska få en lillasyster så fick vi en hel del goda tips och råd från olika håll och vi valde att berätta för honom i helgen. Han har ju fortfarande inte så välutvecklat språk så han kan inte uttrycka sig så jättebra. Men han såg glad och nyfiken ut när vi berättade och visade foton och filmer och när han kom till dagis i måndags var det första han sa när han gick in "lillasyster" :)

Sen hur mycket han förstår av det hela är ju en annan fråga, men det spelar ju inte så stor roll egentligen. Det enda som känns viktigt är att det är vi som berättade för honom, att han får tid att förbereda sig men att han förhoppningsvis inte tycker att det blir för lång och jobbig väntan, men det tror jag inte. Han är så mitt uppe i sitt eget och är ingen funderar och tänkare på det sättet.

Så förra helgen när hela familjen var finklädd  för att gå på kalas så passade vi på att spela in en liten hälsning till lillasyster som vi ska skicka med pekboken. Hela familjen säger hej och vem vi är på svenska och sen på koreanska och sen sjunger vi Blinka lilla stjärna. Viggo tyckte att det var jätteroligt och var så duktig! Nu i helgen som gick filmade vi lite mer, i och utanför huset och Viggos och vårt sovrum på ovanvåningen. Lillasysters rum är ju inte klart så vi byggde lite snabbt ihop spjälsängen och satt in i vårt rum för att det ändå skulle se ut som att det var plats ordnad åt henne. Nu ska jag bara klippa ihop de olika filmsnuttarna och bränna på en CD-skiva så att vi kan skicka iväg alltihop.

Vi hoppas att hon kommer att uppskatta filmen och att det kan göra det enklare för henne att förbereda sig på att hon ska komma till vår familj :)


tisdag 6 oktober 2015

Göra en egen pekbok


När vi adopterade Viggo så la de till en sak under processen som vi ytterligare skulle göra. En pekbok med bilder på familjen, hemmet etc. För de som redan var mitt uppe i processen och väntade på resebesked så blev de lite stressigt att få fram det. Och för oss så blev det dessutom strul med leveransen och vi hade svårt att få tag på företaget där vi hade beställt den. Så vår pekbok kom ner ganska sent, nära inpå att vi fick åka. Och när vi kom dit så visade det sig att Viggo inte hade fått sin pekbok, den låg kvar på kontoret :( Men vi fick iaf med oss den hem så den finns kvar som ett minne.

Den här gången vill jag därför vara ute i mer god tid nu när jag vet om att det ska göras från början. Det känns viktigt och betydelsefullt att barnen får de här böckerna. Det är ett bra sätt för fosterfamiljen att förbereda barnen på den nya familjen och det blir alldeles säkert lättar för barnen när de väl träffar oss att de känner igen oss från bilderna i boken.

Den här gången väljer jag inte Lookibooki som sist då jag inte vågar riskera att det blir strul med leveransen igen och jag orkar inte med sånt strul. I stället valde jag att göra den hos Fotoklok.se och jag blev väldigt nöjd med resultatet :)

Det är inte så lätt vad man ska välja för bilder dock när man gör en sån här bok. Jag frågade i Sydkoreaforumet på Facebook och jag har försökt att ge tips och råd till andra som har frågat efter vi gjorde vår. Vi har valt en del bilder på oss själva blandat med bilder på huset, bilen, leksaker och lekplats. Vi har även tagit med ett par bilder på nära släktingar som mormor och moster. Annars tycker jag att det är väldigt svårt att fylla ut 18-20 sidor med bilder. Förra gången hade vi inte Viggos rum klart men vi hade några detaljbilder vi kunde ta med iaf. Den här gånger är heller inte barnrummet klart så vi tog en bild på Viggos säng och skrev "Bed" och på ett par leksaker och gosedjur i Viggos rum. Självklart tog vi även med n bild på zebrorna, snuttefilt-djuren, som lillasyster ska få :)

Loppis


Vi var ju så säkra på att vi skulle få en son till, en lillebror till Viggo, så vi har varit duktiga på att spara alla kläder, leksaker etc. Men nu blev det en dotter, en lillasyster, så då får vi i stället göra oss av med lite saker och köpa lite nytt. Självklart är det en del av Viggos saker och kläder som även en flicka kan ha, men inte allt. Och sen vill man ju att hon ska få egna nya saker också. Och jag kan inte sticka under stol med att det är roligt att få köpa flickkläder m.m. ;)

Så när tillfället dök upp att det ska vara en loppis i Lomma där vi bor där man kan hyra bord så nappade vi direkt på det. Så i ett par veckor har jag nu sorterat och plockat fram grejer som vi ska sälja och jag får fortsätta i veckan för att göra allt klart. Det är ju ett ypperligt sätt också att få in pengar till adoptionen eller till att finansiera det nya till lillasyster :) Förutom att sälja barnkläder och leksaker så kommer vi även sälja inredningsprylar, kläder och diverse annat. Man kommer också att kunna beställa min barnposter "Världen".

Så om du har vägarna förbi Lomma på lördag så är det loppis i Dansrotundan mellan kl 10 och 14. Förutom en grym loppis så är det andra aktiviteter på Dansrotundan som lotterier, ansiktsmålning, ballongfigurer, fiskedamm, fika- och korvförsäljning m.m.

fredag 2 oktober 2015

Föreläsning med Mary Juusela



Jag har tidigare tipsat om författaren och föreläsaren Mary Juusela här. Om ni bor i Skåne och har möjlighet så vill jag nu passa på att tipsa om att Adoptionscentrum Skåne kommer att anordna en föreläsning med henne den 18 oktober i Malmö. Jag ska absolut gå! Ser fram emot det väldigt mycket, det ska bli väldigt intressant att höra en hel föreläsning med henne och förhoppningsvis få möjlighet att ställa frågor direkt till henne.

Både medlemmar i AC och icke medlemmar kan delta, det kostar bara lite mer för icke medlemmar. Man anmäler sig via ACs hemsida.