En önskan om en riktigt god jul

Familjen Armano-Boll passar på att önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år! Med en förhoppning om att många föräldralösa barn får en ny familj och att många väntande och längtande ofrivilligt barnlösa får sin önskan om en familj och ett barn uppfylld 2016. Än en gång ett stort TACK till alla bidrag vi hittills har fått genom adoptionspusslet, tavlor m.m. Vi är så innerligt tacksamma över alla gåvor <3

Till tomten:
I julklapp önskar vi oss ett resebesked. Hoppas, hoppas!

Uppdateringar hos AC gällande adoptioner från Sydkorea

Adoptionscentrum har uppdaterat den information man får tillgång till när man har skickat sina papper till ett land. Jag har kortat ner och ändrat lite i formuleringarna men faktan är densamma.

I år har det kommit 41 barn från Sydkorea till sina nya familjer i Sverige. Det är några fler än under de senaste åren. Glädjande nog får allt fler barn växa upp med sin ensamstående mamma i Sydkorea, men allt för många får fortfarande tillbringa sin barndom på barnhem. Den adoptionslag som infördes 2012 verkar nu ha ”satt sig” och rutinerna fungerar bättre och bättre och just nu är det en lite snabbare handläggning i domstolen. Effekterna av den nya lagen märks också på det sättet att allt fler barn överges i Sydkorea. Ensamma mammor föredrar att lägga sitt barn anonymt i en så kallad baby box. Detta för att inte behöva skriva in barnet i sitt familjeregister. När ACs representant nyligen besökte Seoul hörde de siffran 200 övergivna barn bara under 2015. I Sydkorea har man en praxis, att inte placera barn med okänd bakgrund i adoption. Så för de allra flesta av dessa barn väntar en uppväxt på barnhem. 

I dagsläget har 26 familjer fått barnbesked. Enligt den information som AC fick när de besökte SWS i slutet av november var sex ärenden inlämnade till domstol och ytterligare tre inlämnade till Ministry of Health and Welfare för utresetillstånd. Tiden för att få domstolstid har under hösten legat på runt 2 månader medan handläggningstiden på ministeriet har varit 1-2 månader för de senaste ärendena. Dock fick de veta att ministeriet reglerar hur många ansökningar de tar emot och väntetiden för att få lämna in ansökan till ministeriet har legat på runt fem månader. Som alltid kan tiderna variera mellan olika ärenden. För de familjer som kommit hem med sina barn i slutet av året har det tagit 8-10 månader sedan de fick besked om barn. AC har fortfarande få ansökningar hos SWS och de som skickar sin ansökan till Sydkorea får snabbt besked om barn.

De allra flesta väljer att göra två resor. Ett klokt val menar AC, då det är oförutsägbart hur lång tid det tar från intervjun i domstol tills domen vunnit laga kraft. En uppskattning är att ungefär en av fyra familjer fått vänta mer än fyra veckor medan andra familjer kunnat återvända efter dryga två-tre veckor. Några familjer har gjort en kort första resa och valt att lämna det äldre barnet/de äldre barnen hemma för att sedan resa tillsammans och hämta det nya syskonet när allt är klart.

Det glädjande är att den nya lagen och rutinerna verkar ha satt sig och att det, för närvarande iaf, är en snabb handläggningstid i domstolen. Men trist att det finns en begränsning på hur många ärenden som får lämnas in till minsiteriet som ändå gör att den totala handläggningstiden blir lång.

Det är också väldigt glädjande att fler barn har fått familj i Sverige och att fler ensamstående mammor i Sydkorea väljer att behålla sina barn. Men det är oerhört sorgligt att så många barn lämnas anonymt vilket leder till att de inte får några nya familjer utan får växa upp på barnhem. Det gör ont i hjärtat att de inte tog hänsyn till alla aspekter när de stiftade den nya lagen, att mammorna känner sig tvingade till att lämna sina barn anonymt som i sin tur leder till att barnen får växa upp utan en familj.

När det gäller resan så har vi ju tänkt göra två resor men vi hade tänkt göra tvärtom mot vad AC skriver som rekommendation här. Vi har inte tänkt tanken att man skulle kunna göra en kort resa först utan storasyskonet och sedan en lite längre med storasyskonet. Men det låter inte alls som en dum tanke. Det är en fördel att ha ett annat barn när man får sitt nya barn, barn tyr ju sig lättare till varandra och kan känna trygghet i någon som är som dem. Vi får fundera vidare på det där.

Halvvägs mot målet?!

Nu har vi nått halvvägs mot målet med vårt adoptionspussel. I alla fall sätt till hur många pusselbitar som har "sålts". Hälften av de 250 pusselbitar som vårt adoptionspussel består av har fått ett namn. Vi är så rörda och otroligt tacksamma över alla bidrag från alla fantastiska människor! Varje gåva är sååå betydelsefull och vi kommer alltid att minnas alla som har varit med och bidragit till vår resa. Under julledigheten ska vi börja skriva namnen på pusselbitarna och pussla ihop pusslet :)

Kanske och förhoppningsvis har vi också kommit halvvägs i väntan på att få resa till lillasyster. Nu har det gått drygt 3 månader sedan vi fick vårt barnbesked. Om vi har tur så har vi "bara" 3 månaders väntan kvar till samtalet om resebeskedet. Vi längtar verkligen nu. Och jag tror att storebror också gör det, han pratar ofta om lillasyster i olika sammanhang. Vi hoppas verkligen att de kommer att tycka om och ha stor glädje av varandra.

Fler språkutvecklingstips för adoptivbarn - Babblarna!

Här kommer ett tips till när det gäller barns språkutveckling - Babblarna. Det var min syster som köpte en bok till sonen när vi precis hade kommit hem med honom som introducerade oss för Babblarnas värld. Babblarna utvecklas och säljs av Hatten förlag. Så här beskriver de böckerna om Babblarna:
Välkommen in i Babblarnas värld!
Babblarna är ett gäng färgglada figurer som gör språkträning till ett spännande och lekfullt äventyr. Den pedagogiska plattformen är Karlstadmodellen och språkträningen riktar sig till barn i tidig språkutveckling. Babblarna älskas av alla, stora som små och ingen tänker på att det är just språkträning det handlar om i leken och äventyren i Babblarnas värld. Babblarna pratar sitt eget språk som helt bygger på ljudet i deras namn. Genom att lyssna på Babblarna när de pratar och genom att härma deras sätt att prata så tränas effektivt förmågan att använda betoningar och melodi i språket. 

De fina illustrationerna och de enkla texterna i böckerna om Babblarna var perfekta den första tiden att läsa för sonen. Av min syster fick han också alla Babblarna som små figurer i gummi. De har också varit väldigt populära! Trots att sonen nu förstår och kan prata språket så tycker han fortfarande mycket om Babblarna, både böckerna och figurerna. Vi har även en bok som heter Fingerresan med tillhörande CD-skiva och en ask med babblar-figurer med olika "ljud-namn". Det finns även appar, sånger och videor på Youtube som också är väldigt poppis.

På sonens dagis har de den här terminen fått köpa in material med Babblarna som de framförallt använder på samlingen. Personalen har berättat att det är väldigt poppis bland barnen :)

Över 100 pusselbitar - över 100 bitar kärlek

Wow vilka fina människor det finns! Det är redan över 100 av 250 pusselbitar som är "tingade" i vårt adoptionspussel. Vi är överväldigade och rörda av allas givmildhet. Hela familjen Armano-Boll är så tacksamma och glada, det är fantastiskt hur mycket kärlek det finns <3

Om du också vill vara en del av och fylla i våra saknade bitar till pusslet kan du göra det genom att donera 75 kr/pusselbit. Det går att betala via Swish på 0708346784 eller via Paysons donera-knapp i högermenyn här på bloggen. Vill du hellre föra över till vårt bankkonto skicka ett mejl till cornelia.armano@gmail.com

Språk och språkutveckling för adopterade barn

Generellt säger man nog att de flesta adoptivbarn får en försenad språkutveckling eftersom de byter språk när de kommer till sitt nya hemland. Även om de kommer när de är små och inte har börjat prata och fått ett eget språk så har de hört och förstår sitt ursprungsspråk, det har ju funnits runt om dem sedan de föddes eller tom när de låg i magen.

Men de flesta adoptivbarn jag har träffat tycker jag har haft en fantastisk språkutveckling sedan de kom till Sverige. De som har varit små och inte har börjat prata när de kom till Sverige har börjat prata fort och i ungefär samma ålder som barn som är födda här. De som har varit lite äldre och redan hade ett språk när de kom hit har snabbt bytt och blivit flytande i det svenska språket. Det tycker jag är fantastiskt! Och det känns både skönt och positivt att veta att det faktiskt inte är ett så stort problem.

Vår son är däremot lite sen. Lite smått började han prata runt 2-års åldern, enstaka ord. Först vid 2,5 års ålder började han så smått att sätta ihop två ord. Fram tills nu har det mest varit två- och det senaste halvåret även en del tre-ords-meningar. Han har inte haft så stort ordförråd och han har en hel del problem med uttalet. Så vi har fått träffa en logopeden för att få lite hjälp. De senaste två veckorna känns det äntligen som att det har börjat lossna lite mer :) För hans del tror jag att det beror på olika saker att han är sen med talet, dels så beror det säkert en hel del på adoptionen och att han bytte språk mitt i den tid där de ungefär börjar prata. Sen så tror jag att han även hade varit lite sen om han hade bott kvar i Korea, vissa är ju det ändå, dels så är han lite lat och bekväm av sig och inte så intresserad av att lära sig nya saker. Vissa barn blir ju väldigt frustrerade när de inte kan göra sig förstådda. Men det bryr sig inte sonen om, och det är iofs skönt för honom.

Det kommer ju komma förr eller senare så man ska inte vara allt för bekymrad, men det är svårt att inte bli det ibland. Sonen är ju snart 3,5 år och förutom att det känns viktigt att veta vad han känner och tänker så vore det också väldigt roligt och intressant att kunna prata lite mer med honom. Vi hoppas iaf att det hinner lossna ordentligt tills vi ska åka och hämta lillasyster så att han har möjlighet att kunna ställa frågor till och prata med oss om saker som han funderar på och upplever.

Det är både positivt och negativt om de redan har börjat prata när man får barnen. En fördel om barnen pratar när vi får dem är att de redan har ett språk och ord och vet hur man gör när man pratar och då kan det vara lättare att ändra till ett nytt språk. Det som kan vara svårare är förståelsen, barnen är vana vid att folk förstår dem när de pratar. Lillasyster som kommer vara äldre än sonen när vi får henne, runt 2-år, kommer förmodligen att prata en del.

En bra hjälp kan vara sk TAKK, ett enklare teckenspråk. Det är en metod att stödja kommunikationen och kan vara en bra hjälp om barnen har svårt med talet eller som ett stöd innan de har börjat få ett eget tal. Vissa förskolor använder det i sin verksamhet på småbarnsavdelningarna. En av pedagogerna på sonens förskola kan det och använder det en hel del med barnen. Vi tänkte att vi skulle försöka lära oss och använda en del med lillasyster för att göra det lättare för oss att förstå varandra. 

Vi har bla skrivit ut teckenblad med bilder på enkla ord och dess tecken som vi har laminerat så att vi enkelt ska kunna använda dem i vardagen. De hittade vi på sidan Teckna.se. Det finns även en app från samma ställe, tyvärr bara till iPhone dock.

Diskriminering och orättvisor

Som ofrivilligt barnlös har man blivit van vid att bli orättvist behandlad och diskriminerad, först inom vården där man, inte fått lika vård över hela landet, där antalet behandlingar är begränsat (dock håller äntligen detta på att förändras nu). Men om man lyckas få barn med hjälp av fertilitetsbehandlingar så likställs man sedan med alla andra föräldrar, det görs inga skillnader längre. Man får samma rättigheter som alla som blivit gravida den "hemmagjorda vägen". Man får gå på föräldrakurs/föräldragrupper gratis och kan dessutom få ta ut föräldrapeng ist för förlorad arbetsinkomst, man får gå hem upp till 60 dagar innan beräknad födsel med föräldrapeng, "för att förbereda sig inför födseln och att bli förälder" enligt förre Socialförsäkringsministern Göran Hägglund, man får utan något större krångel föräldrapengen utbetald från den dag man ansöker och begär om det. Men när man blir förälder genom adoption så funkar det inte så, då behandlas man som någon slags utomjording, inte en förälder som alla andra förälder utan en adoptivförälder som man gör undantag för i lagen, inte undantag som ger en fördelar utan tvärtom.

Det här är sådant man inte känner till innan man själv ställs inför det. Men när man gör det blir man väldigt arg, iaf blir jag det. Och när jag blir arg kan jag inte hålla tyst. Då måste jag göra min röst hörd och försöka påverka och förändra. Det är inte för inte som jag satt i styrelsen i flera år i föreningen Barnlängtan. Nu har jag tyvärr inte den tiden som krävs för det arbetet men helt och hållet kan jag inte låta bli och hålla mig utanför påverkansarbete och politik.

Det finns många frågor och orättvisor som jag vill påverka och förändra men just nu är det orättvisor och diskriminering i lagen om föräldraförsäkringen som är aktuellt. Jag tycker att undantag som uttryckligen har skrivits in i lagen om föräldraförsäkringen ska tas bort eller ändras, det gäller föräldrapenningen som man som födande förälder kan få 60 dagar före födelsen och även upp till 29 dagar efter födseln även om man inte har barnet i sin vård. När man adopterar gäller inte detta, då får man ta ut föräldrapenningen först den dagen man får barnet i sin vård. Sen gäller det föräldrautbildningen som födande förälder får man ta ut föräldrapenning för att gå på föräldrautbildning, men inte som adoptivförälder förrän man har fått barnet i sin vård.
Det är obegripligt att förstå hur någon uttryckligen har skrivit tillägg i lagen som exkluderar en grupp från samma rättigheter som en annan grupp. Man skulle önska att diskrimineringslagen går att åberopa men det gör den inte.

För flera månader sedan fick jag reda på att föräldraförsäkringen ska utredas inom kort så då känns det ju väldigt lägligt just nu att försöka påverka detta. Jag fick veta det genom föreningen Femmis (för ensamstående som fått barn genom insemination och IVF) som var och träffade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för att diskutera föräldraförsäkringen och hur den kan förbättras för ensamstående föräldrar. Men som privatperson har man inte mycket att komma med i sånna här sammanhang, man måste ha någon slags organisation i ryggen. Jag har varit i kontakt med Adoptionscentrum, eftersom det här är frågor som rör deras medlemmar, om de är intresserade av att driva den här frågan. Men det har varit lite trögt, de är intresserade men ingen har tagit sig tid och vill hjälpa till. Och det går inte att vänta, det är nu det gäller, det är nu man måste var med och göra sin röst hörd för att vi ska få en chans att få samma rättigheter som födande föräldrar. Så för att inte missa det här tåget så har jag tagit saken i egna händer och skickade ett mejl till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll som är ansvarig för den kommande utredningen. Då kan jag i alla fall säga till mig själv att jag gjorde något. Det känns bra! En eventuell lagändring hinner inte gå igenom tills det är dags för oss att resa och hämta lillasyster så det kommer inte hinna gör någon skillnad för mig personligen men jag vill ändå göra vad jag kan för andra kommande adoptivföräldrar.

Jag är inget proffs och ingen jurist, men jag har läst lagen och gjort utdrag som jag anser är fel och diskriminerande och skrivit hur jag anser att det ska ändras. Om ni vill får ni jättegärna också skriva till dem, antingen kopiera texten nedan eller skriva något eget och skicka ett mejl till Annika Strandhäll på den här adressen socialdepartementet.registrator@regeringskansliet.se, ju fler som säger samma sak desto bättre. Då är det inte lika lätt att ignorera ;)

Till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll

Med anledning av den förestående utredningen av föräldraförsäkringen skriver jag det här till socialminister Annika Strandhäll och den grupp som är tillsatt att göra utredningen.

Världens generösaste föräldraförsäkring – för vissa!

Sverige påstås ofta vara ett jämställt land, med en av världens generösaste föräldraförsäkringar. Detta stämmer i många avseenden, men tyvärr inte när man blir förälder genom adoption. I den svenska lagstiftningen har man uttryckligen gjort undantag och skillnad på vilket sätt man blir förälder. Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt hur man uttryckligen har ställt en typ av förälder mot en annan och inte gett dem samma rättigheter och möjligheter. Jag och många adoptivföräldrar med mig anser att det är diskriminerande att uttryckligen i en lag utesluta en grupp från vissa förmåner. Ni arbetar ju för en mer jämställd föräldraförsäkring och då är dessa saker inte förenligt med det. Adoptivföräldrar delar idag föräldrapengen jämnare än biologiska föräldrar och det anser jag snarare bör premieras. Se artikel.
Jag och de flesta adoptivföräldrar med mig anser inte att man ska behöva ha ett epitet, man är förälder och våra barn är våra barn, oavsett hur vi har fått varandra. Jag hoppas att detta börjar avspegla sig mer i lagarna också och att vi slutar att diskrimineras och särskiljas utan får samma rättigheter som alla andra föräldrar.

Föräldrapenning

I 11 kap. 1§ i socialförsäkringsbalken (2010:110) står det att blivande adoptivförälder ska likställas med förälder som burit sitt barn under en graviditet vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner. Men konstigt nog gäller det inte alla förmåner. I flera fall görs det undantag där adoptivföräldrar diskrimineras genom att inte ges samma rättigheter som gravida föräldrar.
En grundläggande regel för att få föräldrapenning är att föräldern har barnet i sin vård. Dock görs det ett undantag i lagen men som bara gäller för gravida kvinnor som kan ta ut föräldrapenning i 60 dagar före beräknad förlossning. Detta gäller alltså bara för gravida mammor, inte för blivande föräldrar till adoptivbarn.
Detta är naturligtvis både diskriminerande och mycket märkligt att en sådan skillnad har gjorts. Framför allt orsakar de nuvarande reglerna kring föräldraförsäkringen problem för familjer som måste vistas en längre tid i barnets hemland i samband med adoptionen. I vissa givarländer kräver man, enligt deras lagar, att adoptivföräldrarna befinner sig i landet i flera veckor innan man får barnet i sin vård. Alla familjer har av olika skäl inte möjligheten att spara semester att ta ut i samband med adoptionen, vilket innebär att båda föräldrarna kan komma att stå utan inkomst under en lång period. Detta trots att föräldrarna inte har något annat val än att vara ur tjänst. Denna orättvisa drabbar redan ekonomiskt belastade familjer då det kostar mycket pengar att adoptera idag.

Föräldrautbildningen

Föräldrar som får barn genom graviditet och deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapenning; ”föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.” Undantag görs än en gång för adoptivföräldrar som inte ges denna rätten. Trots att vi har en lagstiftning som tvingar blivande adoptivföräldrar att gå en föräldrautbildning som de i de allra flesta fall även får betala flera tusen kronor för själva, medan det för gravida föräldrar både är frivilligt och gratis.

Förslag till förändringar i följande paragrafer och stycken:

12 kap. Föräldrapenning
Rätten till föräldrapenning
Allmänna bestämmelser
4 § I andra fall än som avses i 5 och 6 §§ har en förälder som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl.
Barnets mor
5 § Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Även om barnets mor inte har barnet i sin vård har hon rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen.

Anledningar till varför detta bör ändras:
Varför gäller detta endast gravida kvinnor? Vilka skäl finns det att endast gravida kvinnor har rätt att få föräldrapenning innan hon har barnet i sin vård? Detta är ett undantag från det generella som gäller i lagen att man ska ha barnet i sin vård.
-  Adoptivföräldrar borde ha samma rättigheter som gravida föräldrar.
- Adoptivföräldrar har samma behov av att förbereda sig inför att få barn, om ibland inte mer än när man får barn vid en graviditet. Att resa till och bo i ett annat land och ofta behöva vistas där en längre tid och att få ett äldre barn som i många fall är uppvuxet på barnhem och ibland även har speciella behov är en stor omställning och kräver mycket förberedelse.
- I vissa givarländer kräver man att adoptivföräldrarna befinner sig i landet i flera veckor, ibland upp till två månader, innan man får barnet i sin vård. Alla familjer har av olika skäl inte möjligheten att spara semester att ta ut i samband med adoptionen, vilket innebär att båda föräldrarna kan komma att stå utan inkomst under en lång period. Detta trots att föräldrarna inte har något annat val än att vara ur tjänst.

Förslag till ändring:
Samma rättigheter bör ges till alla föräldrar, oavsett hur de får sitt/sina barn. Alltså ska 12 kap. 5 § även innefatta adoptivföräldrar.
Skulle man som adoptivförälder kunna åberopa 4 § i det här fallet för att få samma rättigheter som ”Barnets mor” i 5§? Jag tror att det skulle vara oerhört svårt att få igenom det hos Försäkringskassan, speciellt med tanke på hur svårt det är redan nu för adoptivföräldrar att få rätt till föräldrapenning överhuvudtaget då de flesta handläggare inte vet vilka lagar och rättigheter som gäller.
Det skulle också innebära väldigt mycket jobb och behöva ta strid för en sådan här sak och bevisa särskilda skäl. Tid och ork som adoptivföräldrar inte har. Det är tillräckligt mycket pappersarbete och myndigheter som man ska hantera som nybliven förälder till ett adoptivbarn.

Föräldrautbildning
6 § En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapenning i samband med utbildningen.
Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.

Adoption
8 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn, med följande undantag:
1. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas föräldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.
2. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 § till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före den dag då föräldern har fått barnet i sin vård. Lag (2013:999).

Anledningar till varför detta bör ändras:
Varför har ett undantag gjorts överhuvudtaget? Vilka skäl finns det att endast föräldrar som får sitt barn genom en graviditet har rätt att få föräldrapenning innan de har barnet i sin vård? Detta är inget annat än diskriminering.
-  Adoptivföräldrar borde ha samma rättigheter som gravida föräldrar.
- När det gäller föräldrautbildningen diskrimineras redan adoptivföräldrar då adoptivföräldrar är tvingade att gå en föräldrautbildning som de i de allra flesta fall även får betala flera tusen kronor för själva, medan det för gravida föräldrar både är frivilligt och gratis.

Förslag till ändring:
Att undantaget för adoptivföräldrar tas bort. Alla föräldrar ska ha samma rättigheter, även adoptivföräldrar som deltar i föräldrautbildning ska ha rätt till föräldrapenning i samband med utbildningen.

Adoptionsbegreppet
11 kap. 7 § - Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.
Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder.

Förslag till ändring:
Eventuellt måste även ovanstående paragraf ändras för att ändringen i de andra paragraferna ska gå igenom. I 12 kap. 5 § ges ju barnets mor rätten till föräldrapeng även om hon inte har barnet i sin vård till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen. Om 11 kap. 7 § gör att adoptivföräldrar inte kan ges samma rättigheter så bör den tas bort eller skrivas om så att det blir möjligt. Det är inte rättvist att en förälder som är gravid har andra rättigheter innan denne har barnet i sin vård, alltså innan barnet är fött, när en adoptivförälder först får sina föräldrarättigheter när denne har barnet i sin vård. De är lika väntande föräldrar i båda fallen. Man kan i så fall i stället likställa datumet för när man blir gravid med datumet för barnbesked för att fastställa att man väntar barn. Däremot är det viktigt att tiden för hur länge man kan ta ut föräldrapeng osv beräknas från det att man får sitt barn och inte åldern på barnet eftersom adoptivbarn oftast är äldre vid tidpunkten då man får dem i sin vård. Så som det fungerar nu.

Avslutningsvis
Med förhoppning om att ni läser och tar den här informationen till er. Jag är själv mamma till Viggo 3 år som vi hade lyckan och privilegiet att få och hämta i Sydkorea 2013, nu väntar vi med längtan och spänning på att resa till Korea igen och hämta lillasyster. Jag har själv drabbats av de här orättvisorna men även om en lagändring inte skulle hinna gör någon skillnad för mig personligen vill jag ändå göra vad jag kan för andra kommande adoptivföräldrar.

Vill du vara en del av vårt familjepussel?

Som jag har skrivit några gånger förut så är det väldigt, väldigt kostsamt att adoptera idag. Det är tyvärr så dyrt att det har blivit en klassfråga, det är inte alla som har råd att få barn på det här sättet. Väldigt många, inklusive oss, har redan tagit stora lån för att finansiera fertilitetsbehandlingar som IVF m.m. Jag har också beskrivit hur liten del det sk adoptionsbidraget utgör av den totala kostnaden idag, när det infördes en gång i tiden så stod bidraget för en mycket större del av kostnaderna. Det är den enda hjälp man kan få idag. Om du vill läsa mer om det här kan du göra det här.

I ett annat inlägg har jag skrivit om insamling/fundraising i adoptionssammanhangen. I USA är det väldigt vanligt men inte i Sverige, än. Men det kommer säkert bli vanligare framöver om adoptionsbidraget inte höjs snart för adoptionskostnaderna kommer bara öka i takt med att adoptionerna minskar.

När vi började med processen att adoptera så funderade vi en hel del på finansieringen, det var svindlande summor som man tänkte mycket på hur vi skulle få ihop. Efter att ha läst en hel del amerikanska bloggar och adoptionssidor så bestämde vi att vi skulle göra ett försök och samla ihop en del av pengarna genom sk fundraising. I en perfekt värld skulle vi inte behöva det. Det finns inte många saker som gör en mer ödmjuk än att be andra människor om pengar. Det är obekvämt. Man visar sin sårbarhet. Men ju mer vi tänkte på det ju mer har vi förstått att det inte handlar om att be folk för pengar, utan att be dem att vara en del av vår historia. Vår dotters berättelse, i hur hon kom hem till oss. Och ett sätt som är bra på att illustrera det är ett pussel!

1. Jag har gjort en bild som föreställer resan från Sydkorea till Sverige med texten "Love makes a family" på engelska och hangul som jag sedan har fått tryckt som ett pussel.
2. Pusslet består av 250 bitar; varje bit kommer att symbolisera någon som hjälpt till att föra hem vår dotter.
3. Varje bit är värd 75 kr. Man kan välja 1, 2, 3 eller hur många pusselbitar man vill. Det finns ingen begränsning!
4. När man har köpt en, eller flera, pusselbitar kommer vi att skriva ert/era namn på baksidan av varje bit som ni representerar.
5. För att "köpa" en, eller flera, pusselbitar, klickar du på "Donera" knappen till höger här på sidan. Det går också bra att betala via Swish på nummer 0708346784. Glöm inte att skriva ditt för- och efternamn samt adoptionspussel i meddelandefältet!
6. När pusslet är klart, kommer vi att rama in och hänga upp det för att påminna oss om alla de som bidragit till att vårt familjepussel ska bli komplett.

Varje person som donerar till vår adoption blir en del av vårt pussel; en del av vår historia.

Nya adoptionstavlor!

Nu finns det nya tavlor med adoptionstema att beställa. Jag har gjort en ny variant som jag kallar "Love makes a family". Om "Världen" passar och är gjord för barnrummet så är den här mer tänkt att hängas i andra delar av hemmet, mer en familjetavla. Den här är mer inzoomad på världsdelen, men kan även fås med endast det specifika landet. Tavlorna blir lite olika beroende på världsdel, har man adopterat från Asien kan man fortfarande illustrera "resan" eftersom Asien och Europa sitter ihop.
Som vanligt är texten valfri, om man har en annan fin text som man vill skriva så går det jättebra. Jag har tex gjort en variant med Sydkorea där jag har skrivit samma text både på engelska och på koreanska.

Här hittar du information om storlekar, priser och hur du beställer.

Korrespondenterna - Färre adoptioner

Förra veckan visade SVTs program Korrespondenterna ett program med tema adoption och varför de blir allt färre och skulle innehålla inslag från Sydkorea, Colombia och Indien. Jag var skeptisk redan innan då Korrespondenterna tidigare har gjort program som har varit vinklade och bara visat en sida av storyn och inte hela sanningen. Och tyvärr blev mina tvivel besannade.

Det var ett jättefint reportage från Colombia, och även Indien, men tyvärr inte från Korea :( Det skulle handla om adoptioner idag och varför de internationella adoptionerna minskar, det tyckte jag att de visade jättebra från Colombia och Indien. Men från Korea berättade de bara om två adoptionsmotståndare som adopterades på 60/70-talet och som har haft en jobbig uppväxt. Inte ett ord om hur det har förändrats, hur mycket annorlunda och bättre det fungerar idag och om de oönskade barnen som föds och de ensamstående mödrarnas situation som är orsaken till att det fortfarande behövs internationella adoptioner från Korea idag. Så länge den grundproblematiken finns kommer behovet fortfarande att vara stort för adoptioner i Korea.

Det blev ingen nyanserad bild av läget i Korea, bara en rapport om hur det funkade för mer än 40 år sedan. Det var bara de djupt kritiska som fick uttala sig och inget om att konsekvenserna redan tydligt syns med så många fler barn som växer upp på barnhem. De berättade liksom inte färdigt historien. Ingenting om hur det fungerar idag, om de förändringar de har gjort, både till det bättre och till det sämre, både nationellt och internationellt. Tyvärr tror jag att det kommer lämna kvar en felaktig bild hos alla förutom oss som verkligen vet och förstår. Det verkade ju som att det var likadant nu som på 70-talet i Korea när man jämförde med berättelserna från Colombia och Indien som visade hur det är idag.

Annars tycker jag att reportaget faktiskt var bra, det är bara delen om Korea som inte gav hela sanningen och bilden om hur det faktiskt är idag, och det var ju läget idag som reportaget skulle skildra så de gjorde inte ett korrekt jobb. Sorgligt, ni borde skämmas SVT och Korrespondenterna!