Språk och språkutveckling för adopterade barn

Generellt säger man nog att de flesta adoptivbarn får en försenad språkutveckling eftersom de byter språk när de kommer till sitt nya hemland. Även om de kommer när de är små och inte har börjat prata och fått ett eget språk så har de hört och förstår sitt ursprungsspråk, det har ju funnits runt om dem sedan de föddes eller tom när de låg i magen.

Men de flesta adoptivbarn jag har träffat tycker jag har haft en fantastisk språkutveckling sedan de kom till Sverige. De som har varit små och inte har börjat prata när de kom till Sverige har börjat prata fort och i ungefär samma ålder som barn som är födda här. De som har varit lite äldre och redan hade ett språk när de kom hit har snabbt bytt och blivit flytande i det svenska språket. Det tycker jag är fantastiskt! Och det känns både skönt och positivt att veta att det faktiskt inte är ett så stort problem.

Vår son är däremot lite sen. Lite smått började han prata runt 2-års åldern, enstaka ord. Först vid 2,5 års ålder började han så smått att sätta ihop två ord. Fram tills nu har det mest varit två- och det senaste halvåret även en del tre-ords-meningar. Han har inte haft så stort ordförråd och han har en hel del problem med uttalet. Så vi har fått träffa en logopeden för att få lite hjälp. De senaste två veckorna känns det äntligen som att det har börjat lossna lite mer :) För hans del tror jag att det beror på olika saker att han är sen med talet, dels så beror det säkert en hel del på adoptionen och att han bytte språk mitt i den tid där de ungefär börjar prata. Sen så tror jag att han även hade varit lite sen om han hade bott kvar i Korea, vissa är ju det ändå, dels så är han lite lat och bekväm av sig och inte så intresserad av att lära sig nya saker. Vissa barn blir ju väldigt frustrerade när de inte kan göra sig förstådda. Men det bryr sig inte sonen om, och det är iofs skönt för honom.

Det kommer ju komma förr eller senare så man ska inte vara allt för bekymrad, men det är svårt att inte bli det ibland. Sonen är ju snart 3,5 år och förutom att det känns viktigt att veta vad han känner och tänker så vore det också väldigt roligt och intressant att kunna prata lite mer med honom. Vi hoppas iaf att det hinner lossna ordentligt tills vi ska åka och hämta lillasyster så att han har möjlighet att kunna ställa frågor till och prata med oss om saker som han funderar på och upplever.

Det är både positivt och negativt om de redan har börjat prata när man får barnen. En fördel om barnen pratar när vi får dem är att de redan har ett språk och ord och vet hur man gör när man pratar och då kan det vara lättare att ändra till ett nytt språk. Det som kan vara svårare är förståelsen, barnen är vana vid att folk förstår dem när de pratar. Lillasyster som kommer vara äldre än sonen när vi får henne, runt 2-år, kommer förmodligen att prata en del.

En bra hjälp kan vara sk TAKK, ett enklare teckenspråk. Det är en metod att stödja kommunikationen och kan vara en bra hjälp om barnen har svårt med talet eller som ett stöd innan de har börjat få ett eget tal. Vissa förskolor använder det i sin verksamhet på småbarnsavdelningarna. En av pedagogerna på sonens förskola kan det och använder det en hel del med barnen. Vi tänkte att vi skulle försöka lära oss och använda en del med lillasyster för att göra det lättare för oss att förstå varandra. 

Vi har bla skrivit ut teckenblad med bilder på enkla ord och dess tecken som vi har laminerat så att vi enkelt ska kunna använda dem i vardagen. De hittade vi på sidan Teckna.se. Det finns även en app från samma ställe, tyvärr bara till iPhone dock.