Restips till Seoul, Korea

I bloggen vi skrev när vi hämtade Viggo gjorde jag ett inlägg med rese-, boende- och vistelsetips i när man är i Seoul och Korea. Jag tänkte att jag lyfter fram det här så att fler som är på väg dit hittar det lite lättare :) En del av informationen kan eventuellt vara lite gammal då den är från 2013/2014, men det mesta stämmer nog fortfarande rätt så bra.

 
 
Vistelse
Då när vi gjorde vår resa 2013 så var vi ganska tidiga efter den nya lagändringen, det vara bara ett par familjer som hade rest innan oss. Mycket var fortfarande osäkert kring processen och vistelsetiden. Då gjorde alla en resa och vistelsetiden låg på ca 4-5 veckor. En gång i veckan fick man träffa sitt barn via SWS. Nu rekommenderar AC på inrådan av SWS att man gör två resor i stället. Bland annat för att vistelsetiden generellt har blivit lite längre, uppåt 6-7 veckor men också, vad jag har förstått, för att SWS vill minska på sitt arbete med träffarna med barnen. Men man får göra som man vill, en eller två resor. I många andra länder är vistelsetiden betydligt längre än i Korea men den största skillnaden är att i Korea får man inte barnet förrän man åker hem. Man får inte ta ut föräldrapeng förrän man har barnet i sin vård så har båda inte mycket semester att ta ut så förlorar man en hel del i inkomst.

Resa
Vi flög med Finnair från Köpenhamn via Helsingfors till Seoul. Det var en smidig rutt, man flyger på "rätt håll" och Finnair är ett bra flygbolag. Vi bokade ombokningsbara biljetter, eftersom man måste det, även om det är en sanning med modifikation. Det kostar ändå alltid något och finns det inte biljetter i samma prisklass så kan det kosta en hel del. När vi skulle hem hade Finnair varslat om strejk, vi var såklart oroliga över att inte komma iväg men det löste sig.Strejken blev avblåst men de hade ändå börjat boka om flighter och så även vår och en av de andra familjerna som skulle resa samtidigt. Vi fick ist flya med Air China till Peking och sedan med SAS till Köpenhamn. Förutom att det är lite för snålt med tid och det är många och tidskrävande kontroller på Pekings flygplats så är det en bra flygrutt.
Vi hade bokat hembiljetten till måndagen veckan efter vi trodde vi skulle få Viggo. Vi fick honom redan en vecka innan och kände att vi inte skulle vilja eller orka bo kvar i vår lägenhet och i storstan så länge så vi bokade om hemresan. Först tyckte vi att det var för dyrt men efter ett par dagar kände vi att vi bara ville hem och att det var värt pengarna och då hade vi tur att det fanns billigare biljetter. Domstolsbeslutet och passet var inte klart förrän på torsdagen så vi flög hem på lördagen.

Flyget kan man boka själv, eller ta hjälp av valfri resebyrå, vi tog hjälp av Flyghansa då vi hade så tajt om tid på oss att fixa allt.

Boende
Vi bodde i en lägenhet i ett lägenhetshotell som heter Artnouveau City söder om floden i stadsdelen Gangnam, som är affärs- och finansdistriktet i Seoul. Men vi skulle rekommendera att man bor norr om floden de första veckorna, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka hela dagarna. Men byt gärna boende om ni känner för det sista veckan till söder om floden närmre SWS  när ni får barnet. Välj då en lägenhet som har lite yta, bord och stolar, två sängar eller en stor säng. Så att ni kan sitta och äta ordentligt och få ordentligt med sömn, det behöver ni!
I övrigt kan vi varmt rekommendera vårt boende, både själva lägenhetshotell och framförallt vår lägenhet som hyrdes ut privat av en koreanska som bor i New York. Här är länken dit. Boendet hittade vi genom Airbnb.se som är en jättebra site för att hitta boende som hyrs ut av privatpersoner världen över.

Ta sig runt
Det är både enkelt och billigt att ta sig runt i Seoul med tunnelbanan. Man köper ett kort som heter T-money card nere i tunnelbanan och fyller sedan på det med valfritt belopp. Sen kan man bara fylla på det efterhand när pengarna tar slut. Det finns maskiner överallt nere i tunnelbanan, oftast precis vid spärrarna. Taxi är också jättebilligt att åka med, det kostar ca 10.000-15.000 won (ca 60-90 kr) att åka genom typ hela stan, ca 40 min. Taxichaufförerna kan dock inte så ofta prata engelska men det funkar bra ändå. Om man bor nära någon tunnelbanestation, större hotell eller liknande så kan man säga det så brukar de både förstå och hitta.

Sevärdheter
Det finns enormt mycket att se i Seoul! Och även utanför. Vi gjorde dock misstaget att ta det lite för lugnt och tänka att vi hade massor av tid på oss att se och göra allt vi ville göra. Med resultatet att vi inte hann se och göra allt vi ville, dels pga att vi bodde söder om floden och resorna tog sån tid och tog på krafterna samt att vi fick Viggo flera dagar tidigare än vi trott och planerat. Vi hann tex inte åka till DMZ, det krävs att man bokar resan minst 48 timmar i förväg. Vi hade också tänkt åka ut i landet för att se lite annat än bara Seoul. Vi funderade både på ön Jeju och kuststaden Busan. Vi hann heller inte med att åka upp i och se Seoul Tower och Bukchon Hanok Village där det finns jättegamla hus bevarade. Vi missade också ett kvarter i Samcheong-dong och City Hall samt att vi hade velat besöka fler palats och massor av fina parker som vi inte hann se. 
Vi hade heller ingen guidebok den första tiden så det var svårt att planera och vad man skulle och hitta på, vad det fanns att se och var det låg. Så vårt råd är att försöka få tag i en guidebok eller liknande och planera lite vad ni vill göra och göra det i lugn takt för att inte stressa runt och ha gjort "allt" för snabbt, men ta det heller inte för lugnt så att ni missar sådant ni vill se och göra. Innan vi åkte trodde vi att vi skulle hinna bli uttråkade och less på storstan av att vara där så länge, men det var tvärtom. Vi trivdes jättebra, det finna omåttligt mycket att se och göra och det är en fantastiskt stad som vi längtar tillbaka till.

Shopping
Det finns hur mycket shoppingmöjligheter som helst i Seoul! Allt från dyra märkeskläder till billiga fynd på marknaderna och i tunnelbanan. Det finns massor av stora köpcentra, där det oftast de är fina och dyra märkena som råder, men det finns också de vanliga butikerna med allt från H&M till internationella liknande kedjor. I många av tunnelbanestationerna finns det massor av butiker med allt från kläder och skor till caféer och restauranger. Där är det ofta väldigt billigt. Sen finns det flera marknader som tex Dongdamun och Namdaemun med gata upp och gata ner av shopping.

Mat
Det koreanska köket var hyfsat nytt för oss, men sååå gott! Vi åt visserligen inte alla varianter av mat men det vi testade var supergott. Speciellt gott och trevligt är Koreansk BBQ, i sitt bord har man en grill där man grillar sitt kött själv och äter det med olika grönsaker och så kimchi såklart ;) Men man är där ju ganska länge så det ä gott och trevligt att blanda upp det med att äta lite västerländsk mat och även hemlagat ibland. Utbudet av restauranger är som shoppingen, enormt. Oftast ligger restaurangerna på parallellgatorna till de större vägarna, iaf i Gangnam. Det svåraste är att välja, det står oftast på koreanska i hangul så man kan inte alltid läsa sig till vad det är för mat, så det blir ofta en chansning.
Det är väldigt billigt att äta ute, speciellt koreans mat. Vi betalade på billigare ställen 15 000 won för 2 personer och på lite "dyrare" ställen 15 000 won/person.

Områden
Två av de andra familjerna som var i Korea samtidigt som oss har gjort en sammanställning över områden som är värda att besöka. För att inte behöva uppfinna hjulet igen gånger kör vi en copy/ paste här :)
Insadong
Ett område med mycket souvenirbutiker, théställen och antikviteter. Om man ex. är ute efter tavlor med fina asiatiska motiv eller tecken är Insadong stället att besöka. Huvudgatan är Insadong-gil som går tvärs igenom kvarteret. I slutet av gatan finns ett turistinfocenter med gratis guideböcker och kartor. Finns även en hel del gränder med traditionella, koreanska restauranger.

Gwangwahmun
Ca 5-10 min. promenad väst om Insadong. Här ligger det stora Gyongbuk-palatset och om man fortsätter söderut går man längs ett fint promenadstråk med fontäner och statyer, där det ofta är matmarknad eller loppis. Längst ner mot Gwangwamhun station finns ett ”Unicorn”-monument och där börjar den konstgjorda ån, Cheoyngbok,. Ån sträcker sig ca 6 km österut mot Dongdaemun.

Samcheong-dong
Om man går utefter palatsets östra mur, norrut, kommer man till Samcheongs huvudgata, Samcheong-ro. Detta område består av låga byggnader, ofta i två eller tre våningar, med massor av trendiga och mysiga caféer, restauranger och butiker. Lite sydeuropeisk känsla. Går man hela vägen till slutet av huvudgatan kommer man till Samcheong Park som leder upp till berget Bukhasan Mountain.

Buchan Hanok Village
Från Samcheong kan man ta en stentrappa upp till ett område med gamla traditionella hus, så kallade hanok. Men det är förmodligen enklare att hitta dit genom att gå vägen som fortsätter efter korsningen vid slutet av Insadong-gil och sedan fortsätta till nästa korsning (detta stråk med butiker och snabbmatshak är också värt att stanna till i). På andra sidan vägen är det skyltat till Buchon Village.

Euiljiro-ga/Jonguk station
Många Korean BBQ-restauranger och barer samlade i några kvarter. Här är det annars affärsverksamhet i skyskrapor, men ofta med caféer och restauranger i de nedre planen.

City Hall
Fin stor gräsyta framför gamla och nya City hall, som nästan sitter ihop. På gräsytan är det ofta loppis.

Myongdong
Stort shoppingområde med manga koreanska matställen. Här finns både större kedjor, typ HM och mindre koreanska butiker. Hysteriskt med folk, dag som kväll.

Namdaemun
Marknad utomhus med samma typ av utbud som man hittar på marknader I ex. Turkiet. Joggingdresser, strumpor, kalsonger, leksaker,.. You name it!

Dongdaemun
Även detta ett shopping-mecka. Flera stora skyskrapor med både dyrare och billigare shopping. Närmre Dongdaemun station finns en leksaksgata och efter den konstgjorda ån är det mestadels kläder.

Namsan
Här finns en jättefin park med traditionella hus som blivit flyttade till samma plats – Namsagul Hanok Village. Ovanför parken ser man N Seoul Tower som man kan ta en kabinbana upp till alternativt buss eller gå. Vid tornet har man en fantastisk utsikt över hela Seoul.

Itaewon
Ett område som många västerlänningar vistas i, särskilt amerikanare. Massor av olika internationella restauranger, barer och pubar. Finns även en gata med över hundra antikvitetaffärer.

Hongdae
Ett hippt område som har massor av små butiker med coola kläder från korenska designers. Bra priser. Även känt för sitt stora utbud av caféer, särskilt de med ett särskilt tema, ex. Hello Kitty, husdjurcaféer mm. Många bra restauranger, klubbar och barer.

Gangnam
Affärsområde söder om Han-floden. Kring Gangnam station finns ett bra utbud av restauranger och klubbar. Underground finns ett stort shoppingcentra.

Jamsil station
Här ligger Lotte World, en stor äventyrspark. Men det finns även fina promenadstråk kring de två sjöarna, Saecheon lakes samt bra shopping i det stora Lotte-varuhuset. Inte så långt härifrån ligger den olympiska parken som är värd ett besök.

För barnen
Om man reser med barn till en storstad som Seoul kan det vara bra med lite roliga aktiviteter för dem. Vi googlade när vi var där och hittade bla den här bloggen, kidsfuninseoul.wordpress.com, med jättebra info. Där är även bra info för oss blivande barnfamiljer, som tex var man hittar Pororo butiker och "leksaksgatan" :)

När man har fått sitt barn kan vi tipsa om att ta sig ut och promenera och även gå till en lekplats. Lekplatserna kan vara lite svåra att hitta så vi kan iaf själva tipsa om en lekplats som vi besökte de dagar vi hade Viggo. Det finns ocksa flera lekplatser i bostadsomradena i narheten av E-mart (ja, kanske aven pa andra stallen). Vi fick tips om och hittade en allmän lekpark som var superbra, mycket bättre än någon vi har besökt i Sverige hittills. Den har sandlåda, gungor, klätterstallning, rutschkanor och en leksaksbil och passar våra småbarn jättebra. Den ligger vid ”Presbytarian church” som ligger söder om SWS Guesthouse, i närheten av E-mart, fast på SWS-sidan om Eonju-ro. Man kan se kyrkans tak från Guesthouse, det är en modern byggnad i stål och glas. (På Google maps ligger lekparken mellan Eonju-ro 65-gil, Eonju-ro 67-gil och Eonju-ro.)
Fler lekplatstips i Gangnam, nära SWS, kan ni läsa om här.

Praktiska saker
Här har vi också kopierat info.
Internet
Att ringa och ta emot samtal i Sydkorea är relativt dyrt (detta skrivs hösten 2013), det kan kosta mellan 20-40kr/minut att ta emot eller ringa samtal. De flesta telefoner man köper i Sverige går dock att använda i Korea, men beroende på vilken svensk operatör man har måste de ha avtal med de koreanska operatörerna, om man nu måste använda sitt svenska nummer. (Hösten 2013 hade inte Telia avtal med de koreanska operatörerna, men Telenor hade). Kontantkort går att köpa, men först efter 1-2 veckor, då ens ”Alien registration” finns i deras register. Men kontantkortet ger en bara tillgång till samtal och sms, inte data. Som tur är finns det i Seoul massor av öppna trådlösa nät och alla restauranger, kaféer, etc har också egna wifi-nät. Kod finns i kassan eller på kvittot. Ett öppet nät som är vanligt heter ”iptime”, vilket går bra att använda, men där det rör sig många människor blir det snabbt fullt och då riskerar man inte få någon koppling. Så om man har en iPhone eller Android-telefon kan man därför ladda ned en ”App” som heter ”Boingo” – där kan man för 55kr / månad få tillgång till alla ”betal” trådlösa zoner (T-Mobile, olleh & i tunnelbanan). Vilket gör livet lite mer praktiskt. I iPhone-appen kan man prenumerera utan att behöva skapa ett eget konto. I Android appen måste man skapa ett konto på www.boingo.com

Vår första resa - Vår nya familj

Om det är någon som är intresserad och nyfiken på vår första resa så har jag gått igenom den skyddade bloggen vi hade då och tagit bort lite bilder som jag inte vill publicera offentligt. Det kan kanske vara kul för er som snart ska göra er första hämta-barn-resa, hur vår resa gick till och hur våra upplevelser var. Eller för er som är nyfikna på Sydkorea, hur det går till när man hämtar sitt barn där och våra upplevelser av landet och kulturen. Det var ju lite speciellt för oss då vi var där samtidigt som fyra andra familjer i nästan fyra veckor. Den gången började vi blogga först när vi hade fått resebesked.
Här hittar ni bloggen - "Vår nya familj"

Inte klart än

Vi trodde att vi äntligen var klara, efter en dryg vecka hos Notarius Publicus (NP) var våra papper äntligen vidimerade och klara. Vi tog alla kopior som behövdes och postade äntligen allt till adoptionsorganisationen. De fick våra papper och efter ca 10 dagar fick vi svar från dem att de hade gått igenom våra papper. Men då hade NP gjort fel! Så nu väntar vi på att få tillbaka papperna från adoptionsorganisationen för att än en gång gå till NP för att de ska göra om och göra rätt. Men den här gången får det inte ta en vecka och några mer pengar tänker jag inte betala, det räcker med de 3500 kr de tog betalt första gången. Det är ju dessutom de som har gjort fel. Sen ska vi skicka papperna tillbaka till adoptionsorganisationen igen.
Vi är inte stressade eller jäktade, men jag vill liksom bara bli klar med allt och kunna gå vidare och inte behöva hålla på med de här papperna längre. Nu vill vi ju börja vänta och längta efter barnbesked!

För-evigt-familj

I början när vi precis hade fått vår efterlängtade son, efter alla många och långa år av barnlöshet tänkte man ofta på hur lyckligt lottade vi var som hade lyckats få barn till slut. Hur lyckligt lottade vi var som hade lyckats ta oss igenom den tuffa adoptionsprocessen och det smala nålsögat, blivit godkända och fått ett barn.
Efter ett litet tag hemma när man var mitt uppe i allt, chocken av att ha blivit föräldrar till ett barn med en personlighet och egen vilja och inte en liten hjälplös bebis, anknytning som skulle arbetas på och fås att fungera, språkförbistringar och sömnbrist så tänkte man på hur tufft det var att vara adoptivförälder.  Man tänkte ofta på hur tuff processen hade varit för oss föräldrar, hur höga krav det ställs på oss som adoptivföräldrar, hur mycket tuffare det är att vara föräldraledig med äldre barn osv. Men man tänkte också på det obefintliga stödet från samhället och bristen på kunskap hos läkare, BVC etc. Det finns inga föräldragrupper för adoptivfamiljer som kommunen hjälper till med, behöver man extra stöd och hjälp för barnet eller i sitt föräldraskap så får man söka den själv och det är inte lätt att hitta eller få. Just då, i början när allt var nytt och lite smått kaotiskt var det så man tänkte.

Men sedan när allt så sakteliga föll på plats, när anknytningen byggdes på och stärktes, när vi hittade våra rutiner och man kunde ta ett litet steg tillbaka och titta på det lite utifrån, lite klarare så är det inte vi som adoptivföräldrar som har gjort den tuffaste resan, inte ens om man räknar med alla barnlöshetsåren innan med misslyckade fertilitetsbehandlingar. Det är våra barn som har gjort den allra tuffaste resan, det är de som är modigast och starkast. Ännu mer slog det mig när jag läste det här inlägget på en amerikansk blogg. När man verkligen tänker efter så är det ju är det helt självklart att det är barnen som har gjort den tuffaste resan. Det är de som har blivit lämnade när de var små och hjälplösa, inte bara en utan minst två gånger. För Viggos del blev det tre gånger, först av sin biologiska mamma, sedan av personalen på barnhemmet och till sist av sina fosterföräldrar. Han har gång på gång fått bygga upp ett nytt förtroende för olika vuxna personer som säger att de ska ta hand om honom, förlita sig på dem, knyta an, ta emot och visa kärlek. Sen kom han till slut till oss, vi som säger att vi ska vara hans för-evigt-familj, vi som lovar att alltid finnas där för honom och älska honom, i all framtid.

De här insikterna och påminnelsen har gjort att jag försöker påminna mig så ofta jag kan om hans historia och speciella start i livet, ta hänsyn och ha förståelse för hans reaktioner och beteende i vissa situationer. Och aldrig glömma bort! Men framförallt har det gett mig en stor respekt för hur modig han är som vågar släppa in nya människor gång på gång, älska dem och låta dem älska honom. Han har blivit lämnad flera gånger och uppryckt från sin historia, sina rötter, sitt land, kultur och språk. Det är inte vi som har gjort den tuffaste resan, det är han.

Vi lovar honom älska honom och vara hans för-evigt-familj, att ALDRIG lämna honom, men ingen kan tyvärr lova det till hundra procent, det kan hända saker som man inte rår på, sjukdomar och olyckor, gud förbjude. Jag hoppas bara att han tror och litar på oss att det är vår största intention att det ska bli så, att vi ALLTID ska finnas där för honom, för evigt.

Några tankar och känslor att bära med sig genom livet som adoptivförälder, att påminna sig om och inte glömma, speciellt de dagar då det känns lite extra tufft, det är barnen som är de tuffaste, modigaste och starkaste.

Tips på forum, nätverk och bloggar

Det är några stycken som har hört av sig och undrat varför det finns så lite information, bloggar, forum etc. där folk skriver om adoption och sin adoptionsresa. Jag tror att det till viss del beror på att många som bloggar om adoption ofta har bloggar som är lösenordsskyddade. Sen är det också många som slutar blogga när de har kommit hem med sitt barn, oftast för att man inte hinner, (man har inte lika mycket tid när man är hemma med en 1,5-5 åring som man har första tiden när man är hemma med ett spädbarn). Men också för att den långa resan har nått sitt mål.

På Facebook finns det jättebra forum men det är hemliga grupper som man måste känna till för att hitta och få tillgång till. Det finns både allmänna och landsspecifika grupper. Vi har försökt få Adoptionscentrum att hjälpa till att sprida dem och berätta om dem för personer som är aktiva sökande men det verkar vara dåligt med det :(
Om ni är aktiva och är i adoptionsprocessen så finns det en allmän grupp som jag kan rekommendera som heter "Adoptivmammor på Facebook". Sen finns det en landsspecifik grupp för Sydkorea som heter "Sydkoreagruppen" som är en grupp för alla som har adopterat eller ska adoptera från Sydkorea. Eventuellt kan det vara så att man måste vara vän med någon som är med i grupperna för att kunna bli tillagd, alternativt kan det räcka med att om tex jag som är med lägger till ert namn om ni är intresserade. Hör av er isf så löser vi det :)

Jag hinner inte följa så jättemånga bloggar själv men har hittat några som jag följer. Det finns även en samlingsblogg för adoptionsbloggar där man kan hitta en del, http://adoptionsbloggar.blogspot.se

För er som väntar eller bara funderar på adoption så brukar ACs lokalföreningar runt om i landet anordna sk "väntanlängtan" träffar, där bjuder de in en familj som har adopterat som berättar om sin resa och man kan ställa frågor till dem och prata med de andra deltagarn asom är i samma situation. Jag har inte själv varit på en men min man var när vi väntade, han tyckte att det var bra. Information om var och när finns på ACs hemsida.

Om jag kommer på något mer så återkommer jag i ämnet :)

Lägesrapport

De senaste veckorna har bara svishat förbi! Sista jobbveckan innan en lång semesterledighet, möhippa, utlandssemester, 3-års kals för både barn och släkt, bröllop, renovering och såklart pappersarbetet för adoptionen däremellan är anledningen till att jag inte har skrivit något här på ett tag.
I mitt senaste inlägg var jag rätt arg och irriterad på adoptionsorganisationen för brist på information ang semestertider och flexibilitet. Så som vi läste det de skrev så lät det som att de inte skulle ha tid att läsa igenom och godkänna våra papper under sommaren men ca en vecka efter att vi hade skickat papperna till dem så fick vi ett mejl om att de hade läst igenom dem. Jag vet inte om de hade hunnit oavsett eller om vårt lite arga svar till dem spelade in. Vi behövde iaf bara ändra ett datum som vi hade skrivit fel :) Sen kunde vi samla ihop de papper som skulle till Notarius Publicus (NP) för vidimering. Nu väntar vi på att de ska bli klara, tycker att det har tagit längre tid än det borde:( Vi hoppas få dem i morgon så att vi hinner ta alla kopior igen så att vi sedan kan skicka originalen till adoptionsorganisationen innan vi åker bort nästa vecka. När det är gjort så har vi gjort vårt för nu. Sen ska organisationen skicka allt till Sydkorea. Då börjar väntan på barnbesked!

Hoppas att ni har en skön sommar och att ni kan njuta av ledighet. Det är inte alltid så lätt när man väntar och längtar, jag vet.

Arg, irriterad och besviken

Den här bilden från War Memorial Museum i Seoul, Korea får symbolisera hur jag känner mig idag. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på museet om ni är där!

Att genomföra en adoption är påfrestande för både nerver och psyke. Förutom alla samtal man ska gå igenom och utelämna sig själv så är det en ansenlig mängd dokumentation som ska samlas in och fyllas i. Det är en massa olika myndigheter man måste kontakta och man är beroende av deras hjälp. Många gånger känner man sig både maktlös och otroligt stressad över att allt ska klaffa.

För de drygt 84 000 kr vi betalar till adoptionsorganisationen kan jag tycka att man borde få en viss service och hjälp, men det upplever jag inte riktigt att man får. Man får i stort sätt göra allt själv och ligga på för att få de svar man behöver. Det är väldigt frustrerande och man är i en beroendeställning gentemot dem. Man vill men kan liksom inte ställa så mycket krav, vad ska man "hota" med liksom, det går ju inte att byta till någon annan eller fixa det på egen hand. De borde inse detta och vara lite mer serviceminded så att man inte känner så och ifrågasätter deras arbete och vad det är de tar betalt för som många tyvärr gör idag.

De senaste veckorna har vi gjort allt vi har kunnat för att få in alla dokument som behövs, jagat myndigheter, beställt blanketter, fyllt i dokument på längden och tvären, fixat översättningar gjort ytterligare läkarundersökningar, tagit fram fotografier, skrivit under, kopierat, scannat m.m. m.m. Vi har varit extra stressade över att få in allt vi behöver då vi vet att många myndigheter är svåra att få tag i under sommaren. Då adoptionsorganisationen inte har sagt ett ord om att vi var tvungna att komma in med våra papper innan en viss tid så har vi ändå trott att får vi bara in dem så snart som möjligt så skulle det inte vara några problem för dem att göra sin lilla del i arbetet, att läsa igenom våra dokument och se så att de stämmer. Men nu när jag mejlar över allt som är klart får jag veta att det är semestertider och att de då prioriterar barn- och resebesked. Inte ett ljud har de sagt om det, trots att jag har ställt frågan. Jag köper deras prioritering men då måste man faktiskt informera om sådant när vi påbörjade vår process. För det första så hade vi inte behövt stressa som vi har gjort och för det andra så har vi nu tagit fram en del dokumentation som kanske hinner bli värdelös för att det hinner bli för gammalt, datum blir fel osv. Att göra om dessa dokument är både svårt, omständligt och kan innebära dubbla kostnader för oss. Det är inte okej!

Just nu är jag så arg, less och förbannad på alla myndigheter. Och jag är så trött med att behöva bli arg, ställa krav och vara hård för att personer bara ska göra sina jobb. Det ska bli så skönt att slippa att ha med många av dem att göra när vi är klara med allt det här.

Längtan.com

I samband med De Ofrivilligt Barnlösas Dag den 30:e maj i år startade en jättebra kampanj som heter "Längtan". Kampanjen drivs av RFSU med stöd av Barnlängtan och Sexvägledarna.
Med Längtan vill de informera och debattera ur ett personligt- , samhälls- och politiskt perspektiv. De vill bjuda in oss medmänniskor – drabbade, fd drabbade, politiker, opinionsbildare m. fl.
Genom information, diskussioner och en kommande podcast vill de få bort diskrimineringen inom den här vården. Alla har rätt att längta efter barn.

Initiativtagarna är själva drabbade av ofrivillig barnlöshet och har också drabbats av ett svenskt vårdsystem som inte ger den vård som patienterna behöver utan i stället hänvisar till fyrkantiga regler som politiker har satt utan medicinska grunder. En av initiativtagarna, Matilda Alborn är journalist och intervjuade mig i direktsänd radio i samband med Ofrivilligt Barnlösas Dag för ett par år sedan, innan vi fick Viggo. Tänk vad världen är liten ibland :)

De har en Facebookgrupp och en hemsida, längtan.com, som jag tycker att ni ska gå in och följa, läsa och sprida.

Dela med sig av sin historia

I flera år var jag engagerad i en föreningen Barnlängtan för ofrivilligt barnlösa. Jag var både ledamot i styrelsen och ordförande. För mig var det ett sätt att hantera barnlösheten och maktlösheten som jag då kände. Då hade jag möjligheten att påverka, påverka beslutsfattarna och alla orättvisa regler. Samtidigt som det var ett andningshål, ett forum där jag träffade andra som var i samma situation som jag. Andra som jag kunde prata med, andra som förstod precis vad jag gick igenom, hur jag kände och mådde.

Förutom att arbeta med att påverka politikerna att ändra lagar och regler så innebar jobbet även att ge stöd till andra medlemmar på olika sätt. Ett sätt är att berätta sin historia. Eftersom ofrivillig barnlöshet, tyvärr, fortfarande är ett tabubelagt ämne och jobbigt att prata om så gör det att det finns en stor okunskap i samhället. Genom att ställa upp i olika sammanhang och berätta om sin historia, sin barnlöshet, längtan och kamp så kan man åstadkomma en hel del. Man gör fler uppmärksamma på att sjukdomen finns, vilka problem och svårigheter som finns kring vården och samtidigt kan an ge hopp åt andra som är i samma situation. Att de inte är ensamma, vi är fler trots att det inte känns så.

I mitt arbete var jag både med och skrev debattartiklar, blev intervjuad både i tidningar, radio och TV och förutom att tala om vad Barnlängtan ville och arbetade för så delade jag med mig av vår historia. Då var i alltid "på den andra sidan", längtade efter vårt barn, därför kändes det lite extra roligt och viktigt när systerföreningen Önskebarn i Norge hörda av sig och frågade om vi kunde tänka oss att ställa upp i ett reportage i deras medlemstidning.

Ideellt arbete är jätteroligt och givande och jag hade mer än gärna ägnad mig på heltid åt det om jag hade kunnat men det tillåter inte ekonomin. Jag kan heller inte göra något halvdant så efter ett antal år kände jag att jag inte orkade och hann med både det och jobbet. Och ännu mindre nu sen vi fick barn. Men jag brinner fortfarande för alla frågor som har med ofrivillig barnlöshet att göra, i alla dess skeden och sätt att till sist förhoppningsvis få barn på. Så jag hjälper till lite på olika håll som lite mer "frilansande ideellt arbetande". För mig känns det viktigt att förändra, förbättra och sprida kunskap.

Om ni inte redan är det så rekommenderar jag er att bli medlemmar i föreningen Barnlängtan. Om ni inte själva känner att ni behöver deras stöd så ger ni ett stöd till de att kunna fortsätta sitt arbete genom er medlemsavgift. Man blir enkelt medlem på deras hemsida www.barnlangtan.com
Man kan också köpa deras fina längtanssmycke, både för att visa att man är en som längtar eller stödjer de som längtar och samtidigt går en slant till deras fortsatta arbete.

MPAK - blogg med information om adoptioner från Sydkorea

För er som ska adoptera från Sydkorea eller är intresserade av frågor kring adoptioner från Sydkorea så finns det ett amerikanskt/koreansk nätverk som heter MPAK (Mission to Promote Adoption in Korea) som är engagerade i adoptionsfrågorna i Korea. De värnar både om barnen och om de ensamstående kvinnorna och är kritiska till de nya lagarna. MPAK startades av Steve Morrison som själv är adopterad från Korea. Organisationen jobbar bla med att informera och sprida kunskapen om adoptioner från Sydkorea och har kontakter med och får träffa beslutsfattarna kring adoptionsfrågor i Korea. På deras blogg får man ofta veta saker långt före vår svenska adoptionsorganisation och framförallt får man sådan information som den svenska organisationen inte för vidare till sina medlemmar och sökande.
Jag kan verkligen rekommendera att följa bloggen och även deras Facebook-sida om man vill veta det senaste som händer i Sydkorea när det handlar om adoption.

I ett senare inlägg ska jag försöka förklara och berätta lite mer om situationen i Sydkorea, de nya lagarna och varför ett rikt land som Sydkorea fortfarande har så många internationella adoptioner.

Följ MPAK-bloggen
Följ MPAK på Facebook