En adoptionsprocess är lång, osäker och innebär mycket jobb. Men det är väl värt resan när målet är så fantastiskt. Lyckan går inte att beskriva att kunna få barn på det här sättet när alla andra sätt som är så självklara för andra inte fungerar. Förutom att det är en lång och tuff process är det inte heller alla förunnat att ens kunna bli föräldrar på det här sättet, man måste nästan vara perfekt som människa och par, ha ett fläckfritt förflutet, inga sjukdomar, ett bra boende, bra utbildning och arbete samt en väldigt god ekonomi. Samt inte hinner passera åldersgränsen som oftast anses vara 43 år i Sverige trots att det inte är lag på det. Det är inte alla som kommer igenom det trånga nålsögat och klarar testet, både här i Sverige och i givarländerna. Lägg därtill att antalet barn som är tillgängliga för adoption kraftigt har minskat de senaste åren och att kostnaderna bl.a. därför för de som adopterar har ökat ganska mycket så är det inte alla som vill som kan adoptera.
Jag har försökt beskriva i stort ungefär hur en adoptionsprocess kan se ut så om du vill veta mer kan du läsa om det här.
Samtidigt passar jag på att önska alla en riktigt Glad Påsk! Familjehögtider är oftast extra tuffa när man väntar på sitt längtansbarn, skickar över styrkekramar till alla er som fortfarande väntar, längtar och hoppas.
Det kan kännas så orättvist att kraven är så höga på att få adoptera när vem som helst annars kan skaffa barn till höger och vänster. För vi som kämpat, om några, kommer nog att bli de bästa föräldrarna. Vi har flera år av lagrad kärlek att ge våra efterlängtade barn. :)
SvaraRaderaGlad Påsk!
Kram
Jag håller helt med dig! Visst är det viktigt att det till stor del ställs höga krav på oss som adoptivföräldrar eftersom vi ska ta hand om barn som tidigare har blivit lämnade av sina bioföräldrar. Men sedan ställs det många andra ganska orimliga krav på oss vilket många gånger kan kännas väldigt frustrerande.
Radera