Nedräkning

Vi fick ett par dagar med snö för några veckor sedan och hann med en tur i skogen och lite pulkaåkning. Det var väldigt uppskattat från alla familjemedlemmar!

I går var det den 1 december. Nedräkningen har börjat, först och främst mot julafton såklart, men även till vår Thailand resan, vi åker ju redan den 5 januari. Sen börjar det även närma sig förskolestart för Alva, planen är att hon ska börja den 6 mars. Det kan låta som att det är ett tag kvar tills dess men vi kommer hem från Thailand den 10 februari så det är inte så många veckor där emellan.

Första julen som barnfamilj är svår att slå, det var så oerhört efterlängtat, men vi ser väldigt mycket fram emot att få fira vår första jul med lillasyster Alva, som tvåbarnsfamilj. Det ska bli roligt att dela allt kring julen med henne för första gången. Hon blir redan väldigt exalterad när hon ser en tomte, eller "titti" som hon säger ;)
Julafton ska vi fira hemma hos oss tillsammans med farmor, farfar och svägerska, svåger och kusiner. Min syster är också nere från Stockholm så de ska vi fira med på juldagen och även få träffa lill-kusinen Maximilian för första gången.

Nästa nedräkning är mot vår resa till Thailand. Det är ju en hel del att förbereda när man ska vara borta så länge. Vi har fixat en del men det är fortfarande en hel del kvar att förbereda. Vi längtar jättemycket till resan! Jag hoppas bara att barnen kommer att trivas och komma in i det och inte få för stor hemlängtan.

När vi kommer hem från Thailand är det bara några veckor tills Alva ska börja i förskolan. Så är planen i alla fall. Vi vet dock inte ännu om hon får plats på samma förskola som storebror och det vill vi såklart. Vi har pratat med förskolechefen och fick positiva vibbar men sen har hon inte hört av sig till oss igen med besked. Det känns ganska jobbigt och osäkert och jag har en liten klump i magen om vi inte får platsen.

Tre år sedan vi fick vår förstfådda son

Jag kan inte riktigt fatta att det har gått tre år sedan vi fick vår förstfådda son! Det var en omtumlande och fantastisk upplevelse på samma gång. Det tror jag alltid att det är oavsett om man föder sitt barn eller adopterar. Men att få ett äldre barn som redan är en liten människa som har sin personlighet, i ett främmande land ofta långt bort och som inte förstår ens språk är extra speciellt och annorlunda.
Första året var ganska tufft och en stor omställning, Viggo var en aktiv kille som var "all over the place" och det var inte lätt att hitta på aktiviteter varje dag som passade honom. Men vi tog oss igenom den första tiden och hittade våra roller och rutiner så småningom. Även om han fortfarande har svårt att vara stilla så är han världens goaste unge som nästan alltid är glad :)

Mamma och pappa älskar dig härifrån till månen och tillbaks <3

 

Vänner för livet

 I Korea gör de ofta så att de slår ihop och ger flera familjer från samma land domstolstid samma datum.
Under båda våra hämtresor har vi varit på plats samtidigt som flera andra svenska familjer. Förutom att det är väldigt värdefullt och trevligt med sällskap när man är där på plats så har det, i alla fall för oss, inneburit nyfunna vänner som vi fortfarande har kontakt med och träffar.
När vi har varit på plats i Korea så har vi träffats och ätit middagar eller tagit en öl ihop och pratat om våra upplevelser kring adoptionsresan och mötena med våra blivande barn.

När vi gjorde vår första resa och hämtade storebror var det lite extra speciellt. Då var vi bland de första att resa efter lagändringen och vistelsetiden var längre än den hade varit tidigare, vi var där i en månad, och mycket var nytt och ovisst i processen. Vi hade ju heller inte barn sedan tidigare och kunde ju göra lite andra saker än den här gången när vi hämtade lillasyster. När vi fick vårt resebesked tog vi kontakt med de andra som hade samma datum och väl på plats så träffades vi nästan dagligen. Även de sista dagarna innan hemresan när vi hade fått våra barn träffades vi med barnen. Det var otroligt värdefullt!

Förutom att vi hade stor glädje av varandra när vi var på plats så har vi fortsatt att träffas när vi kom hem till Sverige. Det känns väldigt roligt och värdefullt för både barnen och oss vuxna. Vi har kunnat dela erfarenheter med varandra och våra barn har fått jämnåriga kompisar som ser ut som dem och som har likadan historia.

 Nu när vi hämtade lillasyster var det lite annorlunda. Nu stannar de flesta inte hela perioden utan åker antingen hem emellan eller till något annat land. Därför har man inte lika mycket tid tillsammans i Seoul. Men vi försökte ändå ta till vara på tiden vi var där och träffade de andra svenska familjerna som var där samtidigt så mycket som möjligt. Det är så skönt att kunna utbyta tankar och erfarenheter med andra som går igenom samma sak. Och det är roligt att umgås med och lära känna nya människor :)

Vi kan varmt rekommendera alla som reser och hämtar sina adoptivbarn samtidigt som andra familjer att lära känna de andra, kanske kommer ni precis som vi hitta nya vänner för livet.

Öppna förskolan för adoptivfamiljer i Skåne

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om träffar och öppen förskola för adoptivfamiljer. Jag berättade bla då att det finns träffar/öppen förskola i Lomma och Malmö (Limhamn). Förut har tyvärr dessa krockat då de har legat på samma dag. Men från och med ett par veckor så har de fått en ny dag i Malmö så nu har man möjlighet att gå på båda!

Lomma: Måndagar 13.30-16 Lommas församlingshem, Skolgatan 4
Malmö: Onsdagar 14-16 Limhamns församlingshem, Linnegatan 17

Jag kan verkligen rekommendera alla som är hemma med adoptivbarn att gå dit! Det är toppen både för barnen och oss vuxna. Att ha ett ställe att leka på för barnen med barn i ungefär samma åldrar och för oss vuxna att träffa andra föräldrar som har ungefär samma upplevelser och erfarenheter.

Det finns grupper på Facebook för båda ställena, de är stängda vilket innebär att de är sökbara men det är endast medlemmarna som kan se vad som skrivs i grupperna. Alla medlemmar kan lägga till nya medlemmar men moderatorerna måste godkänna dem innan de får tillgång till sidan.Gå gärna med och få information om vad som händer. Om du inte har Facebook men vill veta mer så hör gärna av dig till mig cornelia.armano @ gmail.com

Öppen förskola - adoptivfamiljer
Adoptivfamiljer - träffpunkt Limhamn

Välkomna!

Föräldraledighet på en varm och solig ö i vinter

 Bild lånad från Tripadviser.

Nu är det bokat! I januari sjappar vi kalla Sverige i en månad och drar till Koh Lanta i Thailand.

För några månader sedan fick jag en idé om att vi skulle spendera en del av föräldraledigheten i vinter i ett varmt land i stället för att gå här i kalla, blåsiga, regniga Skåne och frysa. Jag får ångest bara jag tänker på att stå och frysa ensam med uttråkade barn på lekplatser hela den här vinter.

Varken jag eller mannen tycker, tyvärr, att det är jätteroligt att vara föräldralediga. Eller ja jo, självklart finns det en hel del bra dagar också då vi kan tycka och känna att det är roligt och mysigt. Och det känns såklart väldigt värdefullt att få spendera mycket tid med sina barn. Men inte alla dagar. Och jag tycker att man ska kunna var ärlig och säga att man inte tycker att det är superkul. Men vi älskar våra barn ändå!

Jag tror att det är vanligare än man tror att man tycker att det är jobbigt och tråkigt att vara föräldraledig. Både med bio- och adopterade barn. Jag minns att jag längtade extremt mycket efter det under alla år vi försökte få barn. Jag hade en föreställning om hur det skulle vara men när det inte blev så utan mest jobbigt, ensamt och långtråkigt, inga häng på fik eller luncher med andra mammor så blev jag både ledsen och fick skuldkänslor över att jag inte tyckte att det var jätteroligt och att jag inte kände mig mer tacksam över att äntligen få vara hemma med mina efterlängtade barn.
Här är en bloggpost om andra som upplever samma sak, läs gärna alla kommentarer också.

Något jag saknar enormt mycket är nätverk och andra föräldrar och sammanhang som befinner sig i samma fas som en själv. Antingen egna vänner, föräldragrupper eller öppna förskolor. De platser och nätverk som finns är ju uppbyggda utifrån att man föder sitt barn och är hemma med en bebis till de är 1-1,5 år. Sen börjar de på dagis när de börjar bli aktiva och behöver stimulans i form av aktiviteter och att träffa andra barn i samma ålder. Som adoptivförälder är man hemma med äldre barn som behöver både aktiviteter och att träffa andra barn. Men för oss är nätverken och platserna att träffas och göra saker med våra barn på nästan obefintliga. Och åtminstone jag känner mig väldigt ensam. Som vuxen har man också behov av att träffa andra vuxna under den här långa perioden som det faktiskt är när man är hemma. Men det är inte helt enkelt. Jag får anstränga sig till max för att hitta på både aktiviteter och personer att träffa. Vissa dagar går det bra, andra dagar är det riktig ångest när man inte kommer på något eller redan har gjort allt. På sommaren är det såklart enklare, då kan man vara ute mycket, men på hösten och vintern tycker jag att det är jättejobbigt.

Visst går det att gå till lekplatsen dag ut och dag in men förutom att det blir väldigt enformigt och tråkigt i längden så känner jag att det är den mänskliga kontakten som är svårast och som alla saknar, både barnen och vi föräldrar. Så stora barn som adopterade i de flesta fall är har ett behov av att träffa och umgås med andra barn och är också van vid det sedan sin tid på barnhem eller i fosterfamilj. Men här hemma så går alla andra barn i samma ålder på dagis.

Visst finns det öppna förskolor och kyrkans barnaktiviteter. Men i Lomma så är det mest bebisar som kryper runt. Vi är dock oerhört glada och tacksamma över att vi har öppen förskola för adoptivfamiljer både i Lomma och i Malmö! Nu har vi dessutom äntligen lyckats få till det så att de inte ligger på samma dag. Men en dröm vore ju att det fanns alla dagar i veckan.

Att jag och min man delar på föräldraledigheten och jobbar halvtid känns extra värdefullt för oss båda. Då får vi ett andningshål där och vuxen- och socialtid. Och när det gäller anknytningen till barnen så är det också väldigt värdefullt. Alva hade inte varit så okej med oss båda vid det här laget om bara en av oss hade varit hemma. Nu går det lika bra med vem som helst av oss.

I går kom höst- och föräldraledighetsdepressionen över mig, på samma sätt som den gjorde när vi var hemma med storebror. Jag grät och kände mig så extremt ensam och rådlös då jag inte hade en aning om hur jag skulle få tiden och dagen att gå och få två barn sysselsatta och nöjda. Jag vet att barn inte alltid måste ha fullt upp och hitta på roliga saker. Men om de inte är nöjda och glada, om de är rastlösa och griniga då blir det konflikter, tjat och skrik. Det har man tillräckligt av ändå och orkar inte med hur mycket som helst av. Därför vill man hitta på saker som håller dem sysselsatta. Men även jag behöver hitta på saker. Jag mår inte bra av att bara gå hemma och dra. Och framförallt så har jag ett stort socialt behov. Jag måste få träffa vuxna och prata och umgås.

Efter en del funderande och planerande om att fly vintern och åka iväg och spendera en del av föräldraledigheten utomlands har vi nu äntligen kommit till skott och bokat. Och dessutom har vi lockat med en annan familj så vi får även trevligt sällskap och barnen får lekkompisar :)

Jag kommer vara grymt nervös inför den långa resan med Alva men vi kommer att överleva. Och jag kan ta 11 timmar av rastlöshet och missnöjdhet mot att slippa gå här hemma ensam, frysa och må dåligt.

Vi åker i början av januari och stannar i ca fyra veckor. Vi kommer att hålla oss på ön Koh Lanta men bo på ett par olika ställen. Det finns ju såklart en risk att vi blir lite uttråkade efter ett tag men då kommer vi åtminstone ha fint väder, slippa frysa, vi är båda föräldrarna som kan hjälpas åt och vi har våra supertrevliga vänner där att umgås med.

2-års trots, utvecklingsfas

 Vår spjuveraktiga lilla tjej med en stor egen vilja och envishet.

Under semester och även innan dess har Alva för det mesta varit en solstråle, glad, nöjd och harmonisk. Men sen en vecka tillbaka ungefär har hon förändrats. Förmodligen har hon kommit in i någon utvecklingsfas, 2-års trots. Mellan 2 och 3 år händer det en hel del. googlade lite och läste bla det här.

Jobbigast har det varit på nätterna, hon har sovit dåligt i snart en vecka, hon har sovit oroligt och gnällt med jämna mellanrum under nätterna och har flera nätter vaknat och gallskrikit och sen varit jättearg i nån timme innan vi har fått henne lugn och på bättre tankar och kunnat få henne att somna om. Vid nattningen så har hon varit lite gnällig och irriterad men har gett sig efter nån minut och somnat men härom kvällen gav hon sig inte. Så efter att ha prövat det mest, finns dock inte så mycket man kan göra, så tog jag henne i selen och då somnade hon. Det hade varit så mycket enklare om hon hade varit ledsen istället för arg, då kan man trösta, tröst hjälper. Men nu är det inget som hjälper. Jag läste att sömnstörningar kan triggas av infektioner, feber. Och det kan vara grejen i Alvas fall, hon hade feber ett par dagar förra veckan och det var då det började.

Det är svårare när man har fler barn när det strular på natten eftersom det påverkar de andra barnen också. Viggo sover vägg i vägg med vårt sovrum där Alva sover så han har vaknat och kommit in till oss när hon har skrikit. De första nätterna gick vi då ner med henne i källaren så fick hon lugna sig och sen sov vi vidare med henne där. Sen har vi gjort så att vi även har nattat henne där, så slipper Viggo bli väckt. Och sen har även en av oss fått sova ostört där uppe.

På dagarna har det också varit mycket gnäll och utbrott, men idag har varit en riktigt bra dag. Natten gick bra, inget gnäll och inget skrik. Och under dagen har hon varit väldigt glad och nöjd. Så förhoppningsvis är det en fas som hon har kommit ur. Vi håller tummarna och hoppas att hon fortsätter att sova bra nu så att vi kan flytta upp i sovrummet igen och att alla i familjen får sova gott.

Vi har haft tur att Alva har sovit bra i stort sätt hela tiden, det är ju inget ovanligt att barn i hennes ålder sover oroligt, och dessutom efter en adoption/separation som hon har gått igenom. Att barnen kommer in i olika utvecklingsfaser och blir mer trotsiga, bråkiga och får fler utbrott är ju helt normalt, även om det är jobbigt, men när det kommer till uttryck under natten så är det lite jobbigare att hantera.

Första utlandssemestern som tvåbarnsfamilj

 Stora fina stranden i Santa Ponsa, Mallorca.

Äntligen blev det september och dags för vår efterlängtade resa till Mallorca med våra vänner från Sundsvall! Jag har verkligen längtat! Både efter sol, bad och värme men också att få umgås med våra underbara vänner i nio dagar <3

Vi var oroliga för hur flygresan skulle gå med Alva om hon skulle få något utbrott pga något som inte blev som hon ville, men det gick jättebra. Det var stressigt för Måns som satt bredvid henne att hela tiden hålla henne sysselsatt men hellre det än ett skrikande barn.

Vi hyrde ju ett hus tillsammans med våra vänner. Det var jättefint och gott om plats. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi tänkte att vi skulle hänga där en hel del, hänga vid poolen äta antingen lunch eller middag hemma men så blev det inte riktigt. Barnen blev lite för stimmiga och rastlösa vid poolen, så stranden blev ett mycket bättre och roliga alternativ. Där var de lugna och hade jätteskoj, antingen låg de och guppade i vattnet eller så lekte de i sanden. De var också mer självgående där så det blev lugnare även för oss vuxna. I och med att vi var på stranden och hade en bit hem att gå så blev det lunch på stranden nästan alla dagar. På kvällen lagade vi bara middag hemma två gånger, tror jag. Efter att ha varit i huset i ett par timmar innan middagen så hade de tömt ut alla aktiviteter så när middan väl var klar och efter middan så blev de rastlösa och det blev mest stim och stoj. Så det blev middag på restaurang resten av kvällarna ist. Det kan låta konstigt att det var lugnare där men så var det. Vi hittade två restauranger som hade stora, fina roliga lekland så innan maten underhöll barnen sig med leksaker eller surfplattor/DVD och efter maten lekte de i leklandet. Vi vuxna turades om att hänga med dem där.

Bus på stranden!

Huset och byn Santa Ponsa som vi bodde i var toppen! Ända nackdelen var att huset låg uppe på ett berg och det var väldigt brant och jobbigt att gå upp med barn, vagnar och packning varje dag.

Mallorca i sig är också ett toppenresmål! Det är tredje gången vi var där och vi kommer absolut att åka tillbaka. Vi hade tänkt göra en del utflykter och hade hyrt bil bla för det. Men det blev inte så mycket som vi hade tänkt. Första utflykten blev till en strand, Es Trenk, som enligt resguider skulle vara den finaste på ön blev en besvikelse, inte så fint och trevligt som det stod att det skulle vara och dyrt. Sen skulle vi såklart till Palma en dag men då ville vi inte ta med bilarna och försöka hitta parkering i stan så då tänkte vi ta bussen. Men efter att ha väntat i evigheter på bussen så kom den äntligen men då var den full. Då gav vi upp och tog taxi ist. Planen var att besöka katedralen och sen äta tapas, det blev en snabb tur runt katedralen med busiga barn och sen tog vi oss in i stan och letade upp en tappasrestaurang.

 Våra trollungar <3

När man reser med små och busiga barn så får man helt enkelt sänka sina krav och förväntningar. Man får inte alltid njuta av sin middag och att besöka sevärdheter blir inte heller alltid som man tänkt sig. Men om barnen får bada, leka, äta glass och får mat i tid så är de nöjda och glada och då blir det bra för de vuxna också :)

Tips inför adoptionsresan till Sydkorea

Under tiden som vi har väntat på att resa och hämta lillasyster har jag kontinuerligt skrivit om tips på boende, resa och aktiviteter här på bloggen. Här skrev jag tex ett inlägg med mycket tips som jag samlade ihop från förra resan. Men jag tänkte att jag i det är inlägget ska göra en sammanställning och lite uppdatering nu i efterhand när vi har gjort vår andra resa.

En eller två resor
Man kan antingen göra en eller två resor till Sydkorea. Vi valde att göra två och det känns i efterhand som helt rätt beslut då Viggo längtade hem efter halva tiden under vår första resa och vi fick egentid med Alva de dagar vi var i Korea. Och med tanke på den jobbiga hemresan så var det ovärderligt att vi var två vuxna som kunde ta hand om henne och Viggo slapp allt det jobbiga då.
Men jag tycker också att det beror lite på vilken årstid man ska resa på. När det är vinter i Korea, som det var när vi åkte ner, så är det väldigt kallt och inte lika enkelt att turista. Men har man turen att resa dit under vår, sommar eller höst så är det mycket lättare att vistas där en längre tid. Vid vår andra resa hade vi fantastiskt väder. 
Sen finns alternativet att resa till något varmare land under väntan på att domen ska vinna laga kraft. Det finns de som har rest både till Thailand, Vietnam och Filippinerna för lite sol och badsemester. Har man råd och möjlighet att vara ledig så länge (med semester eller utan betalning man får ingen föräldrapeng från FK) så är det såklart idealiskt att göra så. Eller om man har möjlighet att mor- eller farföräldrar kan komma ner sista tiden inför hemresan så är det också ett bra alternativ.
Jag skulle inte göra två resor och ta med äldre syskon på båda resor. Det är en lång och jobbig resa liksom tidsomställningen som man isf gör med bara ett par veckors mellanrum. Det tycker jag är för tufft för de små barnen. Då är det bättre att bara göra en resa.

I det här inlägget och i det här inlägget har jag skrivit lite mer tankar kring valet av en eller två resor.

Resa
Vi valde att resa med Lufthansa via Frankfurt på första resan och med Finnair på andra resan. Vi ger ett mycket högre betyg till Lufthansa överlag. Det är större och fräschare flygplan, bättre service, godare mat. På flygplatsen i Tyskland får man fantastisk hjälp om man är en barnfamilj, det kommer personal och hjälper en snabbt igenom överallt. I Finland tar det lång tid i immigration och när man kommer hem och vi fick ingen hjälp eller förtur för att vi hade barn.

Om man kan välja ett flyg som landar senare på dagen på ditresan  kan vi också rekommendera det. Tidsomställningen när man reser så långt österut är jättesvår att anpassa sig till och det är skönt att inte ha en hel dag att försöka hålla sig vaken under när man kommer fram.

När det gäller hemresan med barnet tycker vi att det är bra att inte komma hem till Sverige för sent på kvällen eller natten. Det är svårare att hålla de små vakna så att de sedan somnar när man väl kommer hem. Man vill ju komma in  i den nya dygnsrytmen så fort som möjligt. Och vi tycker att mötet med familjen på flygplatsen också har varit ovärderlig. Det är ett efterlängtat möte från båda sidor som man bara får vara med om en gång (eller fler om man adopterar fler barn). Och det är ett fint minne att ha kvar både för en själv och barnen.

Ett flygbolag och rutt vi inte rekommenderar är Air China via Peking. Servicen och informationen är dålig, transfertiden i Peking är kort och det tar väldigt lång tid att ta sig igenom imigration och säkerhetskontrollen.

Ju senare man reser hem på dagen desto mer sannolikt är det att barnen sover större delen av flygningen. Men det kan vara svårt att hitta sånna flyg.

I det här inlägget skrev jag om våra tankar kring val och bokning av resa och boende.

Boende
Vi känner att vi gjorde helt rätt val av boende den här gången jämfört med förra gången när vi hämtade storebror. Både när det gäller vilken del av staden, område, typ av boende och val av hotell.

Den här gången valde vi att bo norr om floden, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka om man bor söder om floden. Söder om floden ligger SWS kontor och domstolen men dit ska man bara ett par gånger under vistelsen medan man varje dag ska ut och se och göra saker, äta och shoppa. Då är det bättre att bo nära det och i många fall ha gångavstånd eller bara ett par hållplatser med tunnelbanan.

Vi kan rekommendera både området vi bodde i liksom hotellet.Vi bodde i Insadong precis i slutet av Insadong gatan som är huvud- och turistgatan i området. Mittemot ligger mysiga Bukchon Hanook Village och bakom hotellet ligger stora palatset Gyeongbokgung Palace.
Vårt hotell heter Somerset Palace och var toppen! Hjälpsam och trevlig personal, bra rum med kök, badrum och sovrum. Lekrummet var suveränt! Frukosten var helt okej och det finns även en liten butik i hotellet samt några restauranger. Den italienska var väldigt bra, men den tyska tyckte vi inte var värt ett besök. Det bodde flera andra familjer som hämtade sina adoptivbarn när vi var där så personalen är vana vid det. Mitt över gatan finns ett höghus med flera restauranger i källarplan, väldigt anonymt så det är svårt att se på utsidan. Vi testade hamburgerstället, supergoda hamburgare!

Gå inte på rekommendationerna som står på ACs hemsida, de är flera år gamla och stämmer inte längre.

Här kan ni se fler bilder från den stora lägenheten vi hade på första resan. På andra resan hade vi en storlek mindre. Då var det skjutdörrar till "sovrummet" och ett mindre kök och inget vardagsrum.

Se och göra
Vi har , tyvärr, bara varit i Seoul så vi kan inte ge några tips om andra resmål i Korea. Men Seoul är en fantastisk stad, vi älskar den! Det finns allt och lite till och det är enkelt att vistas och ta sig runt och människorna är väldigt vänliga.
När vi väntade på att få resa skrev jag ett inlägg med lite saker som vi hade tänkt hinna med att göra. En hel del av sakerna på listan hann vi bock av men tyvärr inte alla. Det tar tid att ta sig runt i den stora staden även om det är väldigt smidigt med tunnelbanan, men man hinner inte med så mycket som man har tänkt sig. Speciellt inte om man har barn med sig.

Om man har äldre barn med sig så kan vi bla rekommendera Childrens Grand Park Seoul. En fantastisk park med massor av roliga aktivitet ute i parken och ett museum med flera våningar med aktiviteter för barnen. Här har jag skrivit om när vi var i parken och här har jag skrivit om när vi var på museet. Man får heller inte missa leksaksgatan som jag har skrivit lite om här. Några saker som vi inte hann med men som jag också rekommenderar är Seoul Tower och Namsan Park som ligger precis bredvid. Lotte World som är en nöjespark som ligger vid Jamsil Station. Seoul Forest är också ett bra tips!

Är man där på våren, sommaren eller hösten när det är fint och varmt väder kan man se och göra lite mer. Under vår första resa var det väldigt kallt större delen av tiden.

Övriga tips
Ett av de bästa tipsen och råden jag kan ge kring hemresan är att be att få ett sk "priority pass" vid incheckningen på Seouls flygplats. Då slipper ni de olidligt långa köerna till säkerhetskontrollen och imigration. Alla barnfamiljer får ett sådant men det är inte alltid personalen i incheckning kommer ihåg att ge en det men ber man om det så får man det. Det var en fröjd när vi fick det andra resan. Första resan hem så kände vi inte till det och personalen i incheckningen sa inget heller så vi fick stå i de långa köerna i ca en timme med en trött och grinig Viggo och sedan fick vi ganska bråttom att hinna äta lunch och sen till gaten.

Om ni ska äta mat på flygplatsen kan vi mycket varmt rekommendera den italienska restaurangen på plan 2. Det var den godaste pizzan och pasta carbonara vi någonsin ätit!

Fler bra tips och länkar:
Packlista till barnet 
Fler restips

Lekplats nära Somerset Palace och Insadong/Bukchon Hanook Villag
En lekplats i närheten har båda våra hämtresor varit helt ovärderligt. Det är svårt att hitta lugna platser och ytor där små barn kan springa av sig i en storstad som Seoul med trafik och folk överallt. Av en slump gick vi förbi en skola när vi kom ut från en gata i Bukchon Hanook Villag, där fanns en jättefin lekplats. Skolan har staket, grind och en vakt, grinden stod öppen och vi frågade vakten om det var okej att vi gick in och lekte och det var det. Lekplatsen var kanon för små barn och vi lånade även toaletten inne på skolan.

Lillasysters språkutveckling

 Att "läsa" böcker är en favoritsysselsättning :)

När vi fick lillasyster så kunde hon bara ett par ord på koreanska. Det kan kännas lite lite för ett barn som är 2-år men iofs inte jättekonstigt, vissa barn är tidiga och andra är sena med språket. Och har man dessutom varit med om en jobbig separation tidigare så är det inte så konstigt om det blir lite försenat.

Men både i Korea och efter att vi fick henne och kom hem så har hon babblat väldigt mycket, pratat på som om hon berättade saker fast det var helt obegripligt för oss vuxna. Men mer och mer så har riktiga ord kunnat urskiljas ur babblet. Och inte bara ord för ord utan hon har flera fraser som hon kan säga som är tre och fyra-ords-meningar. Nu förstår hon ju dessutom väldigt mycket av det svenska språket och iom det så har även hennes språk utvecklats och hon kan uttrycka fler och fler saker. Det är inte alltid så tydligt dock, många saker är det nog bara vi som förstår för att vi känner till sammanhanget och förstår vad hon menar. Många saker ljudar hon fram, vi hör på ljudet och melodin vad det betyder.

Det är så mycket roligare och enklare när barnen kan börja uttrycka sig och kommunicera. De kan förmedla vad de vill och man kan börja ha en dialog med dem. Jag tror också att syskonrelationen mellan Viggo och Alva kommer att bli ännu bättre ju mer Alva kommer att kunna prata. Viggo försöker ju ibland att prata med henne, säga saker till henne som han vill att hon ska göra om han vill involvera henne i en lek tex men han får inte så mycket respons och då rinner det liksom ut i sanden och blir inget av det.

Roligast är nog att hon ända sedan i början har sjungit! Första sången hon gick och nynnade på och sjöng med sina egna ord var Blinka lilla stjärna, sen blev det Lilla snigel och Björnen sover. Nu går hon och sjunger ABC-sången dagarna i ända, inte bara hemma, det kan var i affären och lite överallt :)

Man glömmer snabbt hur saker var eller vad barnen kunde i en viss ålder så därför tänkte jag försöka göra en liten lista med ord och uttryck som Alva kan för tillfället. Det är roligt att läsa senare när de blir äldre :)

Här är en del av de ord och fraser som Alva kan just nu:

Bajsh - Bajs

Dissi - Kissig
Dish - Skor
Ajabaja
Böja - Blöja
Byssa - Byxor
Aj

Dä - Där
Badda - Panda
Bappa - Lampa
Dä - Där
Mamma
Pappa
Diddo - Viggo
Titta
Ejta - Äta
Dittja - Dricka
Mea - Mera
Paadi - Färdig
Ditti - Försiktig
Tyttel - Cykel
Bij - Bil
Babtå - Snabbtåg
Bapi - Lastbil
Abuja - Hamburgare
Dått - Korv
Atta di mamma - Akta dig mamma
Dutti tej - Duktig tjej

A di mamma? - Vad gör du mamma? 

A de mamma? - Vad är det mamma?

Trygg och harmonisk

Lilla Alva verkar ha hittat sin nya plats i livet och i vår familj. Nu känns hon väldigt lugn, trygg, harmonisk och glad. När vi är iväg på nya platser eller hemma hos nya familjer så tågar hon in lika självsäkert som sin storebror och tar för sig. Hon är glad för andra personer som vänner och familj men det är väldigt tydligt att hon vet att det är vi som är hennes mamma och pappa och kommer till oss med jämna mellanrum och hoppar upp i knäet. Hon kan gärna ta någon vuxen vi känner i handen och gå iväg för att hon vill göra något men när hon sen kommer tillbaka så springer hon glatt till oss. Blir hon ledsen över något så är det mamma och pappa hon vill ha. Precis som det ska vara!
För er som har följt bloggen vet att Alva valde pappa till 100% i början och ratade mamma nästan helt. Men det är helt utsuddat nu, det går precis lika bra med mamma som pappa. Hon gör igen skillnad på oss utan tycker lika mycket om oss och det går bra att göra allt med båda. Det känns fantastiskt skönt! Det är ju ganska vanligt att de flesta barn har perioder då de är mer "mammiga" eller "pappiga". Det kommer Alva säkert också komma in i så småningom men nu är det skönt att det går bra med vilken som av oss.

Lillasyster Alva har en väldigt härlig personlighet! Hon är busig, påhittig och har humor men är också lugn och gillar närhet och att mysa. Man får mycket kärlek av Alva och det är underbart! Men hon är också en väldigt bestämd och envis liten dam som vet vad hon vill och inte vill. Men hennes humör och utbrott har blivit mycket bättre! Det händer fortfarande att hon hänger upp sig på saker och har svårt att släppa det när hon väl har blivit arg över något. Men det är lättare att bryta det nu än för ett par månader sedan. Men man får fortfarande vara observant och gömma undan saker som man vet att hon kan bli förbannad över om hon måste lämna det ifrån sig. Fast hon har blivit mycket bättre på att förstå att hon kan lägga ifrån sig saker och att hon får tillbaka dem igen. Men hon har stenkoll på allt, ser och hör precis allt så det är inte lätt att smussla med något som hon inte ska få se. Vi kallar henne för den "lilla ninjan" ;) Annars lär hon sig alla hyss och bus av storebror!

Utvecklingsmässigt är hon en stor, duktig, redig och kunnig liten tjej för sin ålder. Hon lär sig väldigt snabbt! Till stor del kan det säkert bero på att hon tar efter och härmar storebror, men hon har även egna färdigheter som inte han är lika duktig på. Hon har väldigt bra finmotorik, hon kan tex trä pärlor och sätta i skosnören i skorna. Men hon har även bra grovmotorik och lärde sig tex snabbt att cykla och hoppa och hon har en grym bollkänsla och spelar både fotboll och bandy.
Här är en liten film när Alva skjuter lite med bandyklubban hemma i trädgården som jag har lagt ut på Instagram :)