Visar inlägg med etikett Resa med barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Resa med barn. Visa alla inlägg

fredag 17 februari 2017

Hemma igen!


Vilken underbar resa vi har haft i Thailand! Ett äventyr tillsammans hela familjen och härligt umgänge med våra vänner. Fem långa härliga veckor med sol, värme och lata dagar.  Den sista dagen när jag gick ner till stranden efter att jag hade packat och såg barnen leka där med mormor började jag nästan gråta. När jag sedan satt och skrev ett inlägg på Facebook på kvällen så grät jag faktiskt en skvätt. Jag såg hur bra barnen trivdes och hade så himla roligt och tänkte tillbaka på hela vistelsen. Så mycket de har fått uppleva och så roligt de har haft det. De har badat och lekt på stranden och med sina kompisar från morgon till kväll. Jag känner mig lyckligt lottad som har kunnat göra den här resan med min familj och tillsammans med våra vänner. Jag kan varmt rekommendera alla att göra en liknande resa!





Sista veckan åkte mannen till USA på jobbresa, det var inte planerat från början men det löste sig fint genom att min mamma kom ner och hjälpte mig med barnen sista veckan och på hemresan. Jag var lite orolig hur det skulle gå och hur jag skulle orka. Men det gick mycket bättre än jag hade kunnat tro. Speciellt hemresan gick superbra. Barnen skötte sig exemplariskt den långa långa resan. Både på flygplatsen och de 11 timmarna på flyget.

När vi kom hem fick vi ett par fantastiskt fina och soliga vinterdagar med snö men nu är grådasket tillbaka igen. Viggo lyckades bli sjuk när vi kom hem så han är först tillbaka på dagis idag, en vecka efter att vi kom hem. Om två veckor är det dags för Alvas inskolning på dagis. Hon längtar! Mer om det i ett annat inlägg :) Nu ska jag fortsätta att sortera bilder från resan!

onsdag 19 oktober 2016

Föräldraledighet på en varm och solig ö i vinter

 Bild lånad från Tripadviser.

Nu är det bokat! I januari sjappar vi kalla Sverige i en månad och drar till Koh Lanta i Thailand.

För några månader sedan fick jag en idé om att vi skulle spendera en del av föräldraledigheten i vinter i ett varmt land i stället för att gå här i kalla, blåsiga, regniga Skåne och frysa. Jag får ångest bara jag tänker på att stå och frysa ensam med uttråkade barn på lekplatser hela den här vinter.

Varken jag eller mannen tycker, tyvärr, att det är jätteroligt att vara föräldralediga. Eller ja jo, självklart finns det en hel del bra dagar också då vi kan tycka och känna att det är roligt och mysigt. Och det känns såklart väldigt värdefullt att få spendera mycket tid med sina barn. Men inte alla dagar. Och jag tycker att man ska kunna var ärlig och säga att man inte tycker att det är superkul. Men vi älskar våra barn ändå!

Jag tror att det är vanligare än man tror att man tycker att det är jobbigt och tråkigt att vara föräldraledig. Både med bio- och adopterade barn. Jag minns att jag längtade extremt mycket efter det under alla år vi försökte få barn. Jag hade en föreställning om hur det skulle vara men när det inte blev så utan mest jobbigt, ensamt och långtråkigt, inga häng på fik eller luncher med andra mammor så blev jag både ledsen och fick skuldkänslor över att jag inte tyckte att det var jätteroligt och att jag inte kände mig mer tacksam över att äntligen få vara hemma med mina efterlängtade barn.
Här är en bloggpost om andra som upplever samma sak, läs gärna alla kommentarer också.

Något jag saknar enormt mycket är nätverk och andra föräldrar och sammanhang som befinner sig i samma fas som en själv. Antingen egna vänner, föräldragrupper eller öppna förskolor. De platser och nätverk som finns är ju uppbyggda utifrån att man föder sitt barn och är hemma med en bebis till de är 1-1,5 år. Sen börjar de på dagis när de börjar bli aktiva och behöver stimulans i form av aktiviteter och att träffa andra barn i samma ålder. Som adoptivförälder är man hemma med äldre barn som behöver både aktiviteter och att träffa andra barn. Men för oss är nätverken och platserna att träffas och göra saker med våra barn på nästan obefintliga. Och åtminstone jag känner mig väldigt ensam. Som vuxen har man också behov av att träffa andra vuxna under den här långa perioden som det faktiskt är när man är hemma. Men det är inte helt enkelt. Jag får anstränga sig till max för att hitta på både aktiviteter och personer att träffa. Vissa dagar går det bra, andra dagar är det riktig ångest när man inte kommer på något eller redan har gjort allt. På sommaren är det såklart enklare, då kan man vara ute mycket, men på hösten och vintern tycker jag att det är jättejobbigt.

Visst går det att gå till lekplatsen dag ut och dag in men förutom att det blir väldigt enformigt och tråkigt i längden så känner jag att det är den mänskliga kontakten som är svårast och som alla saknar, både barnen och vi föräldrar. Så stora barn som adopterade i de flesta fall är har ett behov av att träffa och umgås med andra barn och är också van vid det sedan sin tid på barnhem eller i fosterfamilj. Men här hemma så går alla andra barn i samma ålder på dagis.

Visst finns det öppna förskolor och kyrkans barnaktiviteter. Men i Lomma så är det mest bebisar som kryper runt. Vi är dock oerhört glada och tacksamma över att vi har öppen förskola för adoptivfamiljer både i Lomma och i Malmö! Nu har vi dessutom äntligen lyckats få till det så att de inte ligger på samma dag. Men en dröm vore ju att det fanns alla dagar i veckan.

Att jag och min man delar på föräldraledigheten och jobbar halvtid känns extra värdefullt för oss båda. Då får vi ett andningshål där och vuxen- och socialtid. Och när det gäller anknytningen till barnen så är det också väldigt värdefullt. Alva hade inte varit så okej med oss båda vid det här laget om bara en av oss hade varit hemma. Nu går det lika bra med vem som helst av oss.

I går kom höst- och föräldraledighetsdepressionen över mig, på samma sätt som den gjorde när vi var hemma med storebror. Jag grät och kände mig så extremt ensam och rådlös då jag inte hade en aning om hur jag skulle få tiden och dagen att gå och få två barn sysselsatta och nöjda. Jag vet att barn inte alltid måste ha fullt upp och hitta på roliga saker. Men om de inte är nöjda och glada, om de är rastlösa och griniga då blir det konflikter, tjat och skrik. Det har man tillräckligt av ändå och orkar inte med hur mycket som helst av. Därför vill man hitta på saker som håller dem sysselsatta. Men även jag behöver hitta på saker. Jag mår inte bra av att bara gå hemma och dra. Och framförallt så har jag ett stort socialt behov. Jag måste få träffa vuxna och prata och umgås.

Efter en del funderande och planerande om att fly vintern och åka iväg och spendera en del av föräldraledigheten utomlands har vi nu äntligen kommit till skott och bokat. Och dessutom har vi lockat med en annan familj så vi får även trevligt sällskap och barnen får lekkompisar :)

Jag kommer vara grymt nervös inför den långa resan med Alva men vi kommer att överleva. Och jag kan ta 11 timmar av rastlöshet och missnöjdhet mot att slippa gå här hemma ensam, frysa och må dåligt.

Vi åker i början av januari och stannar i ca fyra veckor. Vi kommer att hålla oss på ön Koh Lanta men bo på ett par olika ställen. Det finns ju såklart en risk att vi blir lite uttråkade efter ett tag men då kommer vi åtminstone ha fint väder, slippa frysa, vi är båda föräldrarna som kan hjälpas åt och vi har våra supertrevliga vänner där att umgås med.

onsdag 28 september 2016

Första utlandssemestern som tvåbarnsfamilj

 Stora fina stranden i Santa Ponsa, Mallorca.

Äntligen blev det september och dags för vår efterlängtade resa till Mallorca med våra vänner från Sundsvall! Jag har verkligen längtat! Både efter sol, bad och värme men också att få umgås med våra underbara vänner i nio dagar <3

Vi var oroliga för hur flygresan skulle gå med Alva om hon skulle få något utbrott pga något som inte blev som hon ville, men det gick jättebra. Det var stressigt för Måns som satt bredvid henne att hela tiden hålla henne sysselsatt men hellre det än ett skrikande barn.

Vi hyrde ju ett hus tillsammans med våra vänner. Det var jättefint och gott om plats. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi tänkte att vi skulle hänga där en hel del, hänga vid poolen äta antingen lunch eller middag hemma men så blev det inte riktigt. Barnen blev lite för stimmiga och rastlösa vid poolen, så stranden blev ett mycket bättre och roliga alternativ. Där var de lugna och hade jätteskoj, antingen låg de och guppade i vattnet eller så lekte de i sanden. De var också mer självgående där så det blev lugnare även för oss vuxna. I och med att vi var på stranden och hade en bit hem att gå så blev det lunch på stranden nästan alla dagar. På kvällen lagade vi bara middag hemma två gånger, tror jag. Efter att ha varit i huset i ett par timmar innan middagen så hade de tömt ut alla aktiviteter så när middan väl var klar och efter middan så blev de rastlösa och det blev mest stim och stoj. Så det blev middag på restaurang resten av kvällarna ist. Det kan låta konstigt att det var lugnare där men så var det. Vi hittade två restauranger som hade stora, fina roliga lekland så innan maten underhöll barnen sig med leksaker eller surfplattor/DVD och efter maten lekte de i leklandet. Vi vuxna turades om att hänga med dem där.

Bus på stranden!

Huset och byn Santa Ponsa som vi bodde i var toppen! Ända nackdelen var att huset låg uppe på ett berg och det var väldigt brant och jobbigt att gå upp med barn, vagnar och packning varje dag.

Mallorca i sig är också ett toppenresmål! Det är tredje gången vi var där och vi kommer absolut att åka tillbaka. Vi hade tänkt göra en del utflykter och hade hyrt bil bla för det. Men det blev inte så mycket som vi hade tänkt. Första utflykten blev till en strand, Es Trenk, som enligt resguider skulle vara den finaste på ön blev en besvikelse, inte så fint och trevligt som det stod att det skulle vara och dyrt. Sen skulle vi såklart till Palma en dag men då ville vi inte ta med bilarna och försöka hitta parkering i stan så då tänkte vi ta bussen. Men efter att ha väntat i evigheter på bussen så kom den äntligen men då var den full. Då gav vi upp och tog taxi ist. Planen var att besöka katedralen och sen äta tapas, det blev en snabb tur runt katedralen med busiga barn och sen tog vi oss in i stan och letade upp en tappasrestaurang.

 Våra trollungar <3

När man reser med små och busiga barn så får man helt enkelt sänka sina krav och förväntningar. Man får inte alltid njuta av sin middag och att besöka sevärdheter blir inte heller alltid som man tänkt sig. Men om barnen får bada, leka, äta glass och får mat i tid så är de nöjda och glada och då blir det bra för de vuxna också :)