Två och en halv vecka hemma

Nu är det ca två och en halv vecka sen vi kom hem med lillasyster från Korea. Vi kom hem med en ledsen, osäker och otrygg tjej men nu har vi en mycket gladare och tryggare liten tjej hos oss. Hon har förstått och accepterat att det är här hos oss hon ska bo nu och med den insikten har hon slappnat av och tillåtit sig att ta in allt det nya och oss som familj. Nu när hon är så mycket gladare och tryggare har allt blivit enklare också och vårat liv har börjat återgå till normalt igen.

En annan positiv förändring är att hon har öppnat upp sig för mig mer och mer och har vågat släppa pappa en hel del också. Tex så kan hon vara själv med mig i ett rum medan pappa är i ett annat. Om hon själv får välja vill säga, hon har friheten att komma och gå som hon vill, jag tar inte henne och går iväg. Jag får lov att göra mer och mer med henne och hon sträcker oftare och oftare upp händerna mot mig. Men det är fortfarande stunder då hon börjar gnälla eller bli ledsen när jag är i närheten trots att vi en stund innan har umgåtts och haft roligt tillsammans.

Hon har inte heller samma stora behov av att bli buren och sitta hos pappa längre. Hon känner sig så mycket tryggare nu att hon kan "hänga runt" här hemma, leka och bara vara. Både inomhus och utomhus. I början ville hon knappt gå ut.

Det känns så skönt att hon har gjort de här framstegen redan nu, det gör det så mycket enklare för hela familjen. Men det allra bästa är att hon är gladare och tryggare!

Det går också bättre för henne att hantera konflikter. I början hade hon väldigt svårt att släppa en motgång och blev jättearg och ledsen hur länge som helst. Nu kan vi avstyra det bättre, hon blir ledsen och sur men det går över fortare. Åtminstone när vi är hemma. På andra ställen är det svårare. Tex försökte hon ta andra barns bollar på lekplatsen och när hon inte fick det blev hon jättearg och ledsen och det tog en bra stund att trösta henne. Men det kommer förhoppningsvis också gå lättare för henne med tiden. Hon är säkert van vid att få som hon har velat när hon har fått sånna utbrott och sen har hon kanske inte heller träffat så många andra barn och kan inte koderna och vet inte hur hon ska hantera det.

Syskonrelationen mellan storebror och lillasyster går också bättre. De har lärt känna varandra mer och tillsammans med att lillasyster är gladare så blir det enklare för dem att umgås och enklare att hantera konflikter när de uppstår. Storebror blir fortfarande väldigt arg, argare än han blev innan lillasyster kom in i vårt liv, när hon tar någon favoritleksak eller någon leksak som han leker med. Men vi löser konflikterna lättare och bättre nu när de uppstår. För det mesta leker de ju inte tillsammans, även om storebror gärna vill det, fast det är inte så lätt alltid. Men ibland busar de och har riktigt roligt, det är underbart att se!

Förutom framstegen i att hon mår bättre och är gladare så lär hon sig mer och mer för varje dag. Vi märker att hon förstår mer och mer av språket när vi pratar med henne. Och hon tycker om att härmas, både när det gäller tal och saker vi gör. Så vi hon säger redan nu et par ord på svenska, tex "hej hej" och "hejdå". Sen är det ett par saker som heter typ "pappa" som "lampa" och "pappa".

Framsteg!

Vi har upptäckt att Alva älskar hundar! Men hon är också helt orädd för dem, bra på ett sätt men man får se upp så att hon inte bara springer fram till vilken hund som helst och kastar sig om halsen på den.

Efter ett bar jobbiga dagar så hade vi ett stort genombrott igår! En vändpunkt, hoppas vi! Jag vågar knappt prata om det för att inte jinxa det. Men jag måste ju dela med mig av den positiva utvecklingen :) Igår tog vi tag i att huset behövde städas och det innebär ju att man rör sig runt i huset. Vi började lite lugnt och Alva hängde runt och lekte lite samtidigt som hon kollade på vad vi gjorde, framförallt pappa. Men efter en stund så började hon kolla in mig mer och vi dansade till musiken vi spelade, vi sparkade boll och hon kom med saker till mig som vi skulle leka med. Men det största framsteget var att hon var okej med att vara i samma rum själv som mig ist för att följa efter pappa överallt. Stort steg! Dagen fortsatte att vara bra med fler framsteg, hon lät mig göra massor med saker med henne som jag inte har kunnat innan och framförallt ville hon komma upp till mig flera gånger och jag fick bära henne och kramades och pussades.

Idag har hon inte varit riktigt lika villig att låta mig göra saker med henne, men ändå mycket bättre än innan. Hon har inte sträckt armarna mot mig och velat att jag ska bära henne men vi har lekt, hon har suttit i mitt knä, jag har gett henne mat, klä på henne och jag har fått ge lite kramar och pussar. Och framförallt så har det bara varit några få tillfällen då hon har avvisat mig helt och blivit ledsen när jag har varit nära.

Men viktigast av allt är att hon är gladare och känns tryggare, det känns jättebra!

Nu håller vi tummarna för att det håller i sig och fortsätter att utvecklas framåt. Håll tummarna för oss!

Den utvalde och den bortvalde föräldern

Det kan låta bra att vara den utvalde föräldern, men med ett nyfått adoptivbarn så är det ett tufft jobb. Man är två men ändå inte, den utvalde får ta allt, inte bara det positiva utan även det jobbiga. Den utvalde kan inte få någon avlastning, den måste göra allt. Bära, trösta, natta, mata, leka osv osv. Det blir lite som att vara ensamstående förälder och det är tufft, speciellt med ett nyfått adoptivbarn som är olycklig. Det är lätt att man blir frustrerad och känner sig kvävd och instängd för man får inget andrum eller tid för återhämtning.

Att vara den bortvalde är också tufft, fast inte lika tufft. Det som är jobbigast med den rollen är framförallt att man inte kan avlasta och hjälpa den utvalde föräldern fast man så gärna vill. Man ser hur jobbigt det är för både barnet och den utvalde föräldern men får inte hjälpa till för att barnet inte tillåter det. Den andra jobbiga sidan är att man känner sig bortvald, att man inte tillåts vara nära och lära känna barnet. Man får jobba hårt för att vinna barnets förtroende och kärlek och det är utmattande. Stundtals känner man att man inte orka vara så där extra perfekt, glad, rolig och duktig för att barnet ska lockas att vilja vara med dig. Men i positiva stunder när man gör framsteg så får man belöning för sina ansträngningar och då känns det bra.

Har man ett barn sedan tidigare är det ytterligare en dimension som försvårar det. Det äldre barnet behöver extra omtanke och uppmärksamhet när livet precis har vänts upp och ner. Då blir det oundvikligen så att den bortvalde föräldern får ta hand om det äldre syskonet eftersom den utvalde inte har möjlighet att göra det. Och då finns det ännu mindre tid för den bortvalde att försöka skapa kontakt med det nyfådda barnet.

Det löser sig med tiden, de säger det i alla fall. Fast det tar lite extra tid eftersom vi har två barn.

Nu skriver jag det här utifrån ett förälder och syskonperspektiv, hur vi upplever det. Självklart är det adoptivbarnet som har det allra tuffast. Det är barnet som har varit med om förlust, bytt land och språk.

En tuff start

 
Vi tar en dag i taget. Det blir lite bättre dag för dag. Men det är tufft, för alla i familjen. Speciellt såklart för vår lilla tjej som har varit med om en stor och fruktansvärt jobbig förlust och förändring i sitt liv. Vi kämpar och jobbar på att göra det så bra och lätt för henne som vi kan men man gör inte rätt alla gånger och det är lätt att man känner sig otillräcklig, frustrerad och hjälplös. Man vill att allt bara ska bli bra, typ nu. Att ha ett barn sedan innan gör det hela mycket tuffare och svårare. Både för det äldre barnet och för det yngre nya barnet.

För Alva och för oss föräldrar hade det varit lättare om det bara var vi tre, då kunde vi ägna all tid åt henne och vår anknytning och hon hade inte haft någon konkurrens av storebror. Vi hade också sluppit konflikter som som hon har väldigt svårt att hantera. Hon blir väldigt arg, hysterisk och ledsen om hon inte får som hon vill och har svårt att släppa det. Men det går bättre och bättre, i början grät hon väldigt länge, nu hämtar hon sig lite fortare. Så för att vi ska orka så blir det så att vi då och då gör vad vi kan för att försöka undvika konflikterna. Det är väl både bra och dåligt, just nu kanske det är för jobbigt för henne att hantera konflikterna  och vi kanske måste underlätta för henne och för oss för att vi ska orka just nu. Så får vi ta det stegvis och bli lite tuffare senare.

För storebror är det också tufft emellanåt. Man märker att han slits mellan att vara jätteglad och stolt över att ha fått en lillasyster och att stundtals bli jättearg och frustrerad för att det uppstår en konflikter mellan dem. Det kan vara att han tar en leksak som hon för tillfället har lagt ifrån sig, eller att han vill leka tillsammans med henne men att de inte fixar det eller att hon knuffas. Det gör jätteont i mammahjärtat att se honom så arg och ledsen, det är en jättestor och tuff omställning som han utsätts för.

Idag började Viggo på dagis igen, han var saknad och efterlängtad och den varma goa kram han fick av sin kompis Ebba när vi kom dit i morse värmde sååå i mitt mammahjärta <3 Och han har haft en riktigt bra dag och är glad över att vara tillbaka. Vi tror och hoppas att det kommer att vara bra för alla i familjen att han går på dagis. Han får vara sig själv, ha sina rutiner, leka och ha roligt hela dagarna och sen komma hem på eftermiddagen och myser med oss. För Alvas och vår skull är det ovärderligt just nu. Då får hon tid bara med oss, jag kan ägna så mycket tid som möjligt åt henne, när Viggo är hemma blir det att han mest är med mig då Alva är så fäst vid pappa. Vi får värdefull tid att bygga på vår anknytning vilket vi verkligen behöver.

Det är fortfarande pappa som gäller. Men hon börjar släppa in mig och Viggo mer och mer. Och vi gör verkligen framsteg, även om det är svårt att se och komma ihåg i stunder när hon är helt anti, framförallt mig. Men hon rör sig mer fritt i huset nu när vi alla är där, vågar stundtals leka själv eller med oss fast pappa är i andra rummet, har börjat gå lite längre sträckor iväg från pappa och hon har vågat närma sig mig mer och mer och låta mig göra mer saker med henne. Idag sträckte hon tex upp armarna mot mig tre gånger och lät mig lyfta upp henne, men bara lyfta upp, inte bära och hålla. Men det är verkligen jättepositivt! Heja dig Alva, vi kämpar!

Bus och lek i idrottshallen. En bra dag!

Den första tiden har vi hållt oss hemma för att det ska bli så tryggt som möjligt för Alva med allt nytt. Men vi har varit iväg och gjort lite saker och då lever hon verkligen upp så även om experter skulle säga något annat så kommer vi att ta oss iväg mer och mer nu. Det känns viktigt framförallt för henne att hon får vara glad och ha roligt, men även för oss. Det lättar på trycket liksom. Och hennes och min relation blir också bättre när vi är utanför huset. Det kan vara allt från att leka på en lekplats då  leker hon med mig och jag har även fått lyfta upp henne i rutschkanan, till att äta ute då har jag fått mata henne, lyfta upp henne i barnstolen osv. I lördags var vi på öppet hus på den närliggande idrottshallen, det älskade hon. Hon sprang runt själv och kastade och sparkade på bollar, hoppade och rullade runt på de mjuka mattorna och hon busade och lekte även med mig. Men hon hade koll på var pappa var så det kändes ändå bra.

Vår dotter - lillasyster Alva

Nu är hon vår! Vår efterlängtade dotter, Viggos lillasyster. I alla fall enligt domen i Korea, nu är det bara det sista pappersjobbet kvar, att vi ska bli hennes vårdnadshavare även i Sverige då Sydkorea inte ar skrivit under Haag konventionen och det är en så kallad svag adoption. Och så snart hon har blivit ännu gladare och tillfreds med sitt nya liv ska vi självklart ta ett nytt familjefoto där även storebror är med på bilden. Det känns jätteviktigt! De här bilderna är från våra dagar tillsammans i Korea.

Hemma!

Det var sååå skönt att komma hem! Framförallt till vår älskade och saknade Viggo. Men samtidigt så hade vi det bra i vår lilla bubbla i Korea. Alva gjorde snabbt stora framsteg efter den tuffa överlämningen. Pappa blev direkt favoriten och den första och halva andra dagen vände hon bort blicken gentemot mig och ville vara precis där pappa var. Men det gick trots det bra för mig att lyfta upp henne, bära, mata och leka. Men sen öppnade hon upp sig för mig och jag var helt okej. Hon kom aktivt till mig, tog min hand osv. Fast hon följde fortfarande efter pappa om han gick någonstans men inte mig. När vi var ute och lekte vågade hon gå iväg själv och det kändes också bra. Men hon ville hela tiden ha mycket närhet och det kändes också bra. Men efter den jobbiga resan så förlorade vi allt det.

Tänk om man i Korea ist hade fått ha barnen hos sig från domstolstiden tills domen vunnit laga kraft, vilken skillnad det hade gjort. Då hade man fått en bra start och hunnit bygga upp en helt okej trygghet på de veckorna innan man gör den långa jobbiga resan och förändringen att byta land och miljö. Visst hade vi kunnat stanna kvar längre men man har redan varit iväg flera veckor och det är väldigt dyrt att bo och leva i Seoul. Sen är det svårt mentalt att stanna kvar när man kan åka hem, man vill ju gärna hem.

De första dagarna hemma var Alva väldigt tagen av all förändring. Hon tydde sig bara till pappa och var ganska fastklistrad på honom hela tiden. Det var bara små stunder som hon gick ner och lekte. Och hon var inte så glad heller, inte så konstigt. Men alla barn är olika, det är inte alla som reagerar som Alva, självklart har de en sorg och är traumatiserade av det som har hänt men många barn klarar det trots allt bra och är ändå ganska glada och leker och fungerar ganska som vanligt.

Nu har vi varit hemma i snart fem dagar, det är ingen tid alls. Och det kommer ju bli bättre och bättre med tiden. Vid några enstaka tillfällen har jag fått göra saker med henne utan att hon har blivit ledsen, tex byggt med klossar och rasat torn. Men igår tog hon ett lite större steg, både gentemot mig och rent allmänt att hon var gladare och busigare. Vi tror att hon öppnade upp sig lite efter att vi hade varit en stund på lekplatsen och en kompis dotter som är 12 år hade lekt med henne. Alva satt i pappas knä och vår kompis dotter gav henne stenar och pinnar som hon la i en liten burk. När vi kom hem igen skulle barnen tvätta händerna i badrummet och då började storebror slabba med vatten och lillasyster hängde på. Det blev succé! Till och med så bra att pappa kunde gå till köket och laga middag medan jag var kvar i badrummet med båda barnen och sen fortsatte hon att busa och leka med mig och storebror och när middagen var klar var hon okej med att sitta bredvid mig och jag fick mata henne. Stora framsteg! Men det är en bra bit kvar innan hon kommer att acceptera mig fullt ut i alla lägen. Men varje steg framåt känns som en vinst!

Viggo är världens bästa och stoltaste storebror! Jag har blivit rörd till tårar flera gånger över hur fin och glad han är för sin lillasyster. Han är så glad och stolt för sin lillasyster. Men det är samtidigt inte lätt att få ett syskon som är 2-år. Speciellt inte när lillasyster är så klängig på sin pappa. Han får ju mycket tid med mig men inte så mycket tid med sin pappa och det är tufft för honom. Även om pappa såklart försöker ge honom tid så mycket han kan.  Hittills har Viggo varit jätteduktig på att dela med sig av sina leksaker och leka tillsammans som han säger. Det är också något jag blir väldigt rörd och stolt över! Men lillasyster har ett ordentligt humör tycker inte om att inte få som hon vill så visst har det blivit några konflikter. Det är inte så konstigt. Men det svåra är balansgången i hur man hanterar det. För mig är det viktigt att Viggo inte ska behöva ge med sig om han har rätt. Det är inte rättvist mot honom, det är redan i sig en väldigt stor förändring för honom som det är. Jag hoppas bara att jag tänker rätt! Även om det innebär att lillasyster blir arg, ledsen och gnällig och för stunden bara vill klänga på pappa och inte va med mig och Viggo.

2-års kalas

Som jag skrev tidigare så är vi jätteglada och tacksamma att vi inte missade Alvas 2-års dag. Så vi hade förberett och tagit med presenter, ballonger och serpentiner från Sverige.

Men den stora bonusen var att vi faktiskt inte behövde fira henne helt själva utan vi kunde fira med våra vänner så det blev tom Alvas första barnkalas :)

Vi köpte två bakelser i en butik vid hotellet som fick ersätta tårtan. Barnen lekte en stund och vi öppnade presenter och sjöng för henne. Det blev väldigt lyckat!

Efter lunchen gick vi ut med Alva i vagnen för att hon skulle sova middag, det funkar bättre än att försöka få henne att sova inne. Vi passade även på att köpa de sista presenterna. Efter ett tag somnade hon äntligen och då var vi inte så långt ifrån hotellet och våra vänner var på väg att bege sig ut. Så vi gick och satte oss på en uteservering vid hotellet och beställde en öl och ett glas vin medan vi väntade på dem. Det kändes riktigt skönt och lyxigt!

Våra barn synkade inte riktigt när det gällde middagsvilan, fast det gjorde inte så mycket. Vi gjorde iaf sällskap till lekplatsen som vi hade hittat dagen innan och efter en stund vaknade Alva och kunde också vara med och leka. Vi fick en riktigt mysig eftermiddag i solen, det kändes som en riktigt bra svensk sommardag!

När vi kom tillbaka till hotellet var det dags att att börja packa och sen äta middag. Vi försökte sen att gå och lägga oss i tid för vi skulle upp redan kl 5 nästa morgon. Men det var som fördömt att bli trött och kunna sova ordentligt.

Hemresan

Det var en riktig pärs att åka hem. Allt gick superbra både på taxiresan till flygplatsen och på flygplatsen ända tills Alva upptäckte att hon satt fastspänd med bältet på flyget och inte fick komma loss. Hon blev helt vansinnig, som besatt! Sen somnade hon och sov i 1,5-2 timmar och då trodde vi att hon skulle vara glad igen men det var hon inte. Hon ville bara vara i famnen, helst Måns men jag funkade emellanåt. Var hon inte tyst och ledsen så grät hon. Men det jobbigaste var att hon helst ville att vi skulle stå upp och bära henne. Under en över 9 timmars flygning så är det ganska jobbigt. Men efter ett tag tog vi fram bärselen och det underlättade. Då somnade hon tom en stund hos mig, det kändes skönt, för alla.

Vi oroade oss såklart mycket hur landningen skulle gå, vi var rätt säkra på att hon inte skulle acceptera att sitta i ett eget säte och vara fastspänd igen. Så vi bad om att få ett babybälte och hade henne i selen och då gick det bra.

En flygning kvar, just då kändes det nästan oöverkomligt. På Helsingfors flygplats sa vi farväl, men på återseende, till våra vänner. Och på nästa flyg behöll vi Alva i bärselen hela tiden och då gick det bra. Hon var helt slut efter allt och lyckades tillslut somna. Hon fortsatte tom att sova när vi gick av planet och väntade på våra väskor.

Alva blev inte sig glad och sig själv igen under hela resan, stackars liten!

Det var en befrielse att äntligen ha kommit fram och hem. Och välkomnandet från familj och vänner på Kastrups flygplats kändes helt fantastiskt!

Bäst av allt var att träffa Viggo! Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag såg honom och han sprang fram till mig och jag fick honom i min famn. Han blev lite bekymrad och förstod inte varför jag grät men jag förklarade för honom att det var glädjetårar för jag var så glad att se honom. Efter massor av kramar och pussar frågade han efter lillasyster och ville se henne. Mormor och moster hade förklarat för honom att lillasyster hade varit ledsen på resan och det var han lite bekymrad över.

Kunde inte hålla tillbaka tårarna av lycka efter att få återse vår älskade Viggo <3

I bilen hem från flygplatsen satt Måns mellan barnen i baksätet och bjöd barnen på små snacks från Korea, barnen bjöd sen på varandra och Viggo skrattade och busade och det tyckte Alva var skoj. Det kändes som en fantastisk start på deras syskonkärlek.

Dagen efter

De vackra körsbärsträden blommar för fullt här i Seoul där våren verkligen har börjat på allvar. Vi har haft sol och runt 20-22 grader varmt de senaste dagarna.

Gårdagskvällen gick väldigt bra. Vi lekte, hon åt och ville vara med oss. Det som livade upp henne och fick henne extra glad var när vi behövde låna salt och peppar från den andra svenska familjen som bor på samma hotell. Hon sken upp som en sol när vi kom till deras lägenhet och hon såg deras son. De lekte en liten stund och hade väldigt roligt tillsammans

Även nattningen gick bra och hon sov bra hela natten. Vi hade lite svårare att sova dock. Låg vakna flera timmar sen sov vi bara väldigt lätt och sov sedan lätt och vaknade och vände ofta på oss, precis som när vi fick Viggo. Men det kommer att rätta till sig när vi väl kommer hem.

I morse vaknade hon lite småledsen men vi fick trösta och sen blev det bra när vi väl gick upp och kom igång. Hon har dock varit lite stillsammare stundtals idag.

Efter frukosten gick vi till hotellets lekrum och där träffade vi våra svenska vänner igen och även två andra små barn. Det var toppen! Mycket lek, bus och skratt.

Efter lunchen tänkte vi att Alva skulle sova middag men det tänkte inte hon. Hon verkade inte supertrött så vi tyckte inte att det var värt att pusha det. Så vi tänkte om och tänkte att hon säkert skulle somna i bärselen eller vagnen om vi gick ut. Det är inte lätt att hitta lugna och barnvänliga ställen i den här storstaden dock. Vi tänkte att det stora palatset som vi bor nära skulle kunna funka, där finns iaf stora ytor och ingen trafik. Men ist kom vi mitt i vaktbytet med trummor och musik! Men det gick bra, hon blev inte rädd eller orolig utan hängde bara med och tittade där hon satt i bärselen på Måns.

Efter en stund mötte vi upp våra svenska vänner och tog en gemensam promenad genom Bukchon Hanook Village som är något lugnare och något mindre trafikerat. Efter en stund somnade tillslut Alva i vagnen. På väg hem gick vi förbi en lekplats på en skolgård och gick för att kolla om vi kunde vara där och leka. Där stod en äldre man vid den öppna grinden och innan vi han säga något frågade han, på bra engelska, om vi tänkte leka på lekplatsen. Ja om vi får sa vi och det fick vi :)

Våra vänners son sprang genast och lekte och skolbarnen började leka med honom. Vi satte oss i skuggan med en sovande Alva i vagnen. Efter en stund vaknade hon och hann leka en stund hon också innan vi begav oss tillbaka till hotellet.

Kvällen har vi ägnat åt middag, lek på rummet och en stund i lekrummet innan vi tyckte att det var läggdags. Ikväll tyckte inte Alva som vi och blev arg och ledsen men efter en stunds tröstande så blev hon lugn och somnade intill oss.

I övrigt går anknytningen väldigt bra tycker vi efter så här kort tid. Pappa är favoriten och ett tag var hon lite misstänksam mot mig men nu har jag blivit lite mer accepterad. Fast hela tiden har jag ändå fått göra saker med henne som att mata, leka, bära och trösta, vilket är jättebra. Även om hon har gått efter pappa i första hand och velat göra saker först och främst med honom. Så det känns faktiskt bra och fullt normalt.

I morgon torsdag blir det 2-års kalas med våra vänner. Det ska bli jätteroligt att få fira hennes första födelsedag med oss :)

Alva

Så var det där med namnet. Vi har ju haft otroligt svårt att bestämma oss för vilket namn vi skulle ge lillasyster. Med storebror var det tvärtom, då hittade vi, valde och bestämde redan efter barnbeskedet och det kändes klockrent även när vi träffade honom.

Vi hade flera favoriter den här gången och hade svårt att välja men till slut lyckades vi bestämma oss och valet föll på Alva. Det är ett namn som vi pratade om redan när vi började försöka få barn för flera år sedan så det känns ju rätt.

Så nu har vi en liten Alva som ligger och sover i vår säng här i Seoul.  

Dagen D - Överlämningen

Så var den stora dagen äntligen här. Det är en dag med många och blandade känslor. Man vill ju inget hellre än att få sitt barn men det är samtidigt en jobbig process, allra mest för barnen såklart. De förlorar ju de som de ser som sin familj, sin mamma och pappa. Och det vet vi är supertufft för dem, och det innebär också att det blir tufft för oss. Och man känner sig ju inte precis som de bäst människorna på jorden just då.

Vi har ju gjort detta en gång förut så vi var väl inte lika nervösa som den gången men ändå en del, speciellt när vi vi började göra oss i ordning och sen satte oss i taxin för att åka till SWS. Lunchen vi åt på restaurangen Ban Ban mitt över gatan smakade inte riktigt lika gott som förra gången vi åt där, aptiten var inte riktigt på topp. Men annars kan vi rekommendera att käka där! Speciellt om man behöver äta lunch precis före eller efter besök på SWS :)

Vi mötte lillasyster och fostermamman när de kom ner med hissen till foajén. Så vi stannade där en stund och umgicks med henne. När kl blev 13.30, som var vår tid, så pekade och visade vi att vi skulle åka upp till SWS men då skulle de träffa läkaren först för att göra en sista check up. Lillasyster blev ledsen när vi åkte ifrån henne i hissen. Det kändes både bra och dåligt, såklart är det aldrig kul när de blir ledsna men en positiv känsla att hon faktiskt ville va med oss och saknade oss när vi försvann.

Väl uppe på SWS kontor satte vi oss i lekrummet med vår case worker som visade oss sakerna som vi skulle få med oss. Som förra gången var det en kasse från SWS med blöjor, välling och lite souvenirer och sen fick vi en påse med lite kläder, snacks och foton från fostermamman. Inte så jättemycket saker till lillasyster, precis som med Viggo, men det är okej. Vi var mer förberedda den här gången och hade med oss mer själva. Och det är helt okej att inte få så mycket. Sen var det ett papper vi skulle skriva under och så fick vi den lilla "manualen" där det står lite vad barnet äter, hur det sover och lite allmänt hur de är. Gladast blev vi över fotona vi fick på henne från när hon var mindre, de är guld värda.

Sen kom lillasyster och fostermamman upp till lekrummet och vi pratade och lekte en stund. Sen beställde vår case worker en taxi och det var dags att gå. Man blir alltid lite överrumplad och tagen på sängen när det väl är dags. Och vår lilla tjej fattade det direkt när vi gick in i hissen och började gråta. Några snabba farväl sen åkte vi ner och inväntade taxin med en hysteriskt gråtande tjej. Och hon fortsatte att var hysterisk nästan hela taxiresan. Men som tur var somnade hon iaf de sista 10-15 minuterna. Men vaknade och blev ledsen när vi kom fram. Så överlämningen blev en lite större pärs än vi räknat med.

Efter en liten stund på hotellet lugnade hon sig och blev glad igen och utforskade rummet och leksakerna. Men sen har hon blivit ledsen ett par gånger till. Som tur är är tycker hon om närhet så att vi kan få trösta henne och det kan förhoppningsvis göra att det går fortare för henne att komma över förlusten. För det kommer nog bli många situationer då hon blir hysteriskt ledsen, hon är mycket känsligare än Viggo är och var. Vi får bara hoppas att hon hinner komma till ro innan vi åker hem :O Nu ligger hon iaf på Måns i soffan och sover sedan en timme tillbaka. Vi hoppas att kvällen och natten kommer att vara okej och att det blir lite bättre i morgon.

Tredje träffen

 Vi var lite tidiga till träffen så vi gick till Starbucks och öpte med oss varsin kaffe och te och gick och satte oss i solen utanför SWS.

Idag har den stora happeningen varit att vi skulle ha en träff med lillasyster. När vi fick datumet för när vårt ärende skulle vinna laga kraft och datum för när vi skulle resa tillbaka frågade vi om vi kunde få en träff till innan överlämningen. Det är vi jätteglada över att vi gjorde! Det kändes bra och lugnande för oss och vi tror att det även var bra för henne att träffa oss en gång till innan överlämningen då det ju nu var mer än tre veckor sedan vi träffade henne.

Träffen gick jättebra. Hon var glad över att se oss och vi fick leka och gosa med henne. Som vanligt bar hon runt på en tidning som hon knappt släppte taget om och idag hade hon även en barnbok som hon bar runt på. Hon bar iofs inte bara runt på dem utan satte sig ofta och bläddrade och "läste" i dem. När det var dags att gå gick vi tillsammans från SWS med lillasyster och fostermamman men när vi skulle gå in på apoteket och de skulle gå vidare så blev hon jätteledsen över att vi sa hejdå och försvann :( Så jag gick ut på gatan igen och kramade och tröstade henne och då blev hon lugn. Sen sa vi hejdå igen och då gick det bättre och hon följde med fostermamman. Även om hon blev ledsen så värmde det i mamma-hjärtat att hon inte ville skiljas från oss.

Efter vår träff gick jag och Måns och åt lunch på vårt favoritställe i hela Seoul när det kommer till Korean BBQ. Vi var där två gånger när vi hämtade Viggo och nu har hunnit med två gånger till där. Om ni ska till Seoul och Gangnam området  rekommendera att äta där. När jag har lite mer tid ska jag ge en beskrivning hur man hittar dit.

Eftermiddagen ägnade vi åt att fixa några av våra sista ärenden som vi behövde göra innan överlämningen i morgon. Vi åkte till leksaksgatan i Dongdaemun och köpte en present till Viggo och ett par leksaker till lillasyster. Sen delade vi på oss, Måns åkte till en mataffär för att köpa det vi inte hittade i affären igår och jag gick till Kyobo bookstore och köpte två böcker till lillasyster.

I morgon är det dagen D, då är det dags för överlämningen! Både spännande men också väldigt pirrigt och lit nervöst.
I dag har våra vänner haft sina överlämningar och vi har fått rapporter om att det har gått jättebra. Så roligt och skönt att höra!

För familj och vänner som är inbjudna till den hemliga bloggen finns där nu ett inlägg från dagens träff.

Tillbaka i Seoul

Resan har börjat! Snart är vi tvåbarnsföräldrar!

Nu är vi tillbaka i Seoul, Sydkorea igen! Vi reste igår lördag strax efter lunch och kom fram på morgonen idag söndag. Resan gick bra fast vi blev lite oroliga ett tag när vi mellanlandade i Helsingfors och det helt plötsligt stod "ny info kl 18", vårt plan skulle lyfta 17.30. Två andra svenska familjer som reste ner för ca en vecka sen med samma rutt och bolag hade nämligen haft en riktig mardrömsresa. När de var mitt över Mongoliet och hade flugit i 6 timmar (alltså bara ca 2,5 timmer kvar) så sa de att de hade upptäckt något fel med planet och var tvungna att vända tillbaka hela vägen till Helsingfors :O Där fick de sedan vänta till dagen efter innan de kunde komma med nya plan till Seoul. Och tyvärr fanns det inte plats på Finnair utan en familj fick resa via Italien och den andra via Tjeckien, vilken mardröm!

Men efter ett litet tag så ändrades skylten igen till grön och det stod "Go to gate" och vi kom iväg i tid som planerat. Puh!

Det kändes lite jobbigt att lämna Viggo hemma. Men vi har pratat och förberett honom så mycket det går så han var nog väl införstådd med upplägget att han skulle stanna hemma med mormor och moster. Så fick han spela på iPaden en stund innan vi skulle åka hemifrån så då var det inte så jobbigt att säga hejdå till mamma och pappa. Och vi har fått rapporter hemifrån att allt är bra. Och vi vet att han är i trygga händer :)

Man landar som sagt redan på morgonen och runt 10 var vi framme på vårt hotell. Vårt rum var tyvärr inte ledigt så efter att ha mött upp den andra familjen som också bor på samma hotelle och pratat en liten stund passade vi på att sticka iväg till Lotte Mart och handla mat inför vår vistelse. Vi kan och vill förmodligen inte äta ute på restaurang när vi väl har fått lillasyster. Vi valde att gå till den som ligger i Lotte Department Store vid Myongdong men de hade inte så bra utbud. Och som vanligt kan man inte riktigt handla det man vill för det är galet dyrt. Så i morgon em får vi kompletteringshandla på ett annat ställe.

 Idag har vädret varit mulet och regnigt och inte jättevarmt. Men det har hunnit bli lite grönare sen sist vi var här.

Tillbaka igen på vårt hotell så var rummet klart och det var riktigt skönt! Vi passade på att sova en timme för vi var helt slut. Efter lite uppackning så gick vi ner på Insadong-gatan och handlade några saker sedan mötte vi upp båda de andra svenska familjerna som är här och åt middag tillsammans.

I morgon är det deras stora dag, då ska de få sina barn. Vi är så himla glada och förväntansfulla för deras skull! Vi ska ha en träff med lillasyster på förmiddagen och sedan hinna med några fler ärenden på eftermiddagen.

Packlista med saker till barnen

 Nu ska väskorna snart packas igen!

Jag är en person som måste ha koll och planera. Så jag har ända sen vi kom hem funderat på vad vi behöver packa med oss på vår andra resa och sen vi fick besked om resan har jag ännu mer funderat på detta och skrivit en packlista samt varit och handlat sådant vi saknar.

Igår tog jag fram lite av de nya kläder jag har köpt till henne och tvättade upp. Det är väldigt olika hur mycket kläder och saker man får med barnet vid överlämningen, det är helt upp till fostermamman. Vi fick ganska lite kläder med till Viggo. Tre par ombyten ("mjukiskläder"), tre par pyjamasar, ett par lite för små jympadojor och en täckjacka (inte så varm). Det är helt okej att inte få mer än så men det svåra är att man inte vet. Vi hade inte så mycket med oss i klädväg till Viggo så kläderna räckte inte riktigt till för tiden vi var där och dessutom slog vädret om och blev kallare och vi hade inte varmare kläder med oss till honom och han fick inte med sig det heller. Så den här gången tänker jag "sejfa" lite och ta med oss mer än vad vi förmodligen kommer att behöva för de dagar vi är där. Jag kommer även att ta med bra utekläder så att man kan vara ute i alla väder, tex överdragsbyxor, skaljacka och mössa. Med Viggo var vi ute varje dag och även lekte på en lekplats, då behöver man bra kläder för det och barnen smutsar lätt ner sig så man behöver oftast minst ett ombyte per dag plus extrakläder om det händer en "olycka" av något slag.

När det gäller andra "barnsaker" så är det bra att ta med sig lite av varje tex haklapp, våtservetter, spillfri mugg, matskålar och skedar. Välling behöver man inte ta med sig, man får mjölkersättning av SWS som barnen är vana vid och sen får man vänja dem vid vår välling när man kommer hem. Nappflaskor verkar också alla få så det behöver man inte heller ta med sig. Om ni vill köpa sånna här saker i Seoul så kan det vara lite svårt att hitta affärer som säljer den typen av saker. Det finns dock en del i större mataffärer som tex E-mart, på Toys r us som ligger i Lotte varuhuset vid Jamsil station och i vissa affärer på "leksaksgatan" i Dongdaemun där man kan köpa den här typen av saker.

Leksaker behöver man också ha när man är där med barnet. Om man inte reser hem om till Sverige så finns det massor av billiga och fina leksaker att köpa på "leksaksgatan" i Dongdaemun så det rekommenderar vi att man åker dit och shoppar. Nu har ju vi åkte hem om så då tänker vi att vi tar med oss ett par lämpliga leksaker hemifrån som inte är så skrymmande och sen hinner vi förhoppningsvis köpa något litet till när vi är där.

 Det här hade vi med och köpte i leksaksväg till Viggo när vi hämtade honom. Det kändes som mycket då men det var inte så mycket att roa honom med när vi väl fick honom.

Sen är det också bra att ha med sig ett litet "barnapotek", tex Alvedon eller Ipren, vätskeersättning och hostmedicin.

Bärsele är ovärderligt tycker vi när man har ett litet nyfått adoptivbarn. Bärselen är ett smidigt sätt att bära på barnet och ändå ha två händer fria och i en storstad som Seoul med mycket folk är det ett väldigt bra sätt att ha barnet med sig på. Det är också jättebra för anknytningen i början och ett bra sätt att få dem att somna. Men när vi hämtade Viggo var vi inte vana vid tyngden att bära runt på ett 13 kg tungt barn och gå de långa sträckorna i backarna i Seoul. Tillsammans med för lite sömn och mat orkade vi inte riktigt det så vi fick låna en enkel sulky av SWS. Så den här gången tänker vi att vi ska ta med oss vår sulky så att vi kan använda den om vi behöver. Men bärselen var oumbärlig när vi reste hem. Till Viggo hade vi en Tula Toddler men nu har vi bytt till en Ergobaby 360, där kan man ha barnet även framåtvänt på magen samt på höften. När man har haft barnen ett tag så är bärselen fortfarande användbar, men då vill de gärna se framåt.

Så här ser vår packlista ut än så länge:

TILL BARNET
Filt
Kudde
Skor
Kläder
Jacka
Mössa
Leksaker: Klossar, stapelbara burkar, keyboard, köp något mer om vi hittar i Seoul typ väska
Vattenflaska med sugrör
Barngröt
Burk/skål till gröt till resan samt sked
Haklapp
Blöjpåsar
Spillfri pipmugg
Vällingdoserare
Våtservetter
Presenter: Trämat som går att dela, lera, bok (köp på Kyobo)
Ballonger
Tårtljus
Serpentiner 
Vätskeersättning
Ipren
Sulky
Bärsele

Överlämningsdag

Nu har vi fått veta vilken dag vi får lillasyster, den så kallade överlämningsdagen. Den 4 april vinner vår dom lagakraft och är alltså den första dag då hon juridiskt är vår och som vi kunde få henne. Men vi kontaktade AC och bad dem fråga om vi kunde hinna med en extra träff den dagen, eftersom det nu är ett tag sedan vi träffades, och så önskade vi att vi kunde ha överlämningen den 5/4. Idag fick vi svar att det gick bra att göra som vi önskade. Det känns bra! I det stora hela kommer det inte göra så jättestor skillnad vid själva överlämningen, det kommer att vara jobbigt för alla inblandade oavsett, speciellt för vår lilla tjej. Men vi tänkte att vi kunde ge henne en chans att påminna henne om oss, vem vi är och att vi är tillbaka, och för vår del att vi kanske känner oss lite tryggare och lugnare när vi sedan har överlämningen.

 Den 5 april är en dag vi alltid kommer att minnas.

Första födelsedagen

Den 7 april fyller lillasyster år. 2 år. När vi fick vårt barnbesked var vår förhoppning att vi skulle hinna hem med henne innan hennes 2-års dag men det är på håret att vi precis missar det. Vi reser hem den 8 april. Nu hade det ju inte blivit något stort kalas ändå då vi inte hade hunnit vara hemma så länge med henne i vilket fall som helst. Men hemma är alltid hemma och vi hade iaf kunnat fira  hela vår lilla familj. Men vi kan ju inte strunta i den, alla födelsedagar är viktiga och den första med sitt adopterade barn känns extra viktig, för mig har det att göra med att man har missat tidigare födelsedagar i ens barns liv. Så vi får helt enkelt fira henna i Korea :)

Så vi tänkte att vi tar med oss lite presenter från Sverige, ballonger, serpentiner och födelsedagsljus och fixar någon form av kaka och firar henne där. Det tror vi kan bli ett fint och roligt minne att ha senare i livet. Nu ska jag bara fundera ut vad för presenter som hon kan tänkas gilla och som inte är för skrymmande. Det räcker ju med ett par stycken, det är ju grejen i sig som är viktig. Om ni har någon bra idé eller tips så tar jag gärna emot dem :)

Påskledigt

Det har varit perfekt tajming att vi påskledigheten kom så här en vecka innan vi ska åka. Då har vi fått lite extra ledig tid att göra klart lite små byggprojekt här hemma. Och även hunnit köpa en del av de sista sakerna vi behöver inför lillasysters hemkomst. Men några saker saknar vi fortfarande som skor och gummistövlar tex. Men det får vi nog ta när vi har fått henne och kommit hem så att vi kan mäta hennes fötter ordentligt.

Annars har vi tagit det ganska lugnt och varit hemma mycket. Viggo åkte på ännu en förkylning och hosta när vi kom hem och han började på dagis igen. Så han har varit lite hängig och kan ju inte anstränga sig så mycket pga sin hosta och förkylningsastma. Men idag fick vi äntligen lite sol och tog en promenad ner till stranden. Det var riktigt skönt! Solen har börjat kännas lite vårvarm här i Skåne. Men när vi återvänder till Seoul hoppas vi på ännu mer vårvärme, det verkar vara sådär 15-20 grader där nu, så skönt att vi kommer kunna vara ute en del!

Påskharen kom också och hälsade på. Det blev ingen avancerad skattjakt med karta och så, det får nog vänta ett år eller två. Men två påskägg fån oss och mormor hade han lämnat efter sig till Viggos förtjusning :)

Sista bitarna i vårt pussel

Det finns fortfarande några bitar kvar som är tomma och saknar namn i vårt adoptionspussel. Det vore så roligt om vi kunde fylla dem också! Om du vill bli en del av vår resa till vår dotter och ett minne i vår tavla så finns det fortfarande chansen att donera en slant för en bit eller flera i pusslet.

Så här gör du då:

1. Pusslet består av 250 bitar; varje bit symboliserar någon som hjälpt till att föra hem vår dotter.
2. Varje bit är värd 75 kr. Man kan välja 1, 2, 3 eller hur många pusselbitar man vill. Det finns ingen begränsning!
3. När man har köpt en, eller flera, pusselbitar skriver vi ert/era namn på baksidan av varje bit som ni representerar.
4. För att "köpa" en, eller flera, pusselbitar, för över summan via Swish på nummer 0708346784, eller klicka på "Donera" knappen till höger här på sidan. Glöm inte att skriva ditt för- och efternamn samt adoptionspussel i meddelandefältet!
5. När pusslet är klart, kommer vi att rama in och hänga upp det för att påminna oss om alla de som bidragit till att vårt familjepussel ska bli komplett.

TACK PÅ FÖRHAND!

Äntligen, det sista och efterlängtade beskedet!

När man minst anar det! Idag fick vi vårt efterlängtade besked! Den 4 april vinner vår dom lagakraft. Snart reser vi tillbaka till Seoul och hämtar hem vår lilla dotter, tjoho!

Vi som nästan hade tappat hoppet om att få besked innan påskhelgen, så fick vi det iaf :) Sånna besked gillas! Men det är snabba puckar. Vi måste resa nästa helg och stanna till åtminstone den 7 april. Så Måns har letat flyg och hotell för fullt idag. Troligtvis reser vi den 2 april och hem den 8 april. Tyvärr vet vi inte vilket överlämningsdatum än. Vilket såklart försvårar det hela en del. Vi vill ju ha henne hos oss iaf två dagar innan vi reser hem. AC sa att vi förhoppningsvis får datum för överlämning innan vi reser, men vi måste ju boka resa idag så vi får hoppas att vi får henne senast den 5 april.

Nu känns det extra skönt att ha en långhelg framför sig där vi kan hinna fixa det sista i hemmet och förbereda för resan. Mormor och moster är också informerade så att de kan planera för att bo hos oss och passa storebror. Nu ska vi bara förbereda honom på alltihop också! Hoppas att han inte kommer bli allt för ledsen, det kommer göra ont i mammahjärtat.

Otålig väntan

Vi går i väntans tider. Väntan på att få vårt barn. Vi har inte gått över tiden än men väntan känns oviss och olidlig. Vi vill veta nu! När får vi åka? När får vi hämta vår dotter?

Det var ju ett gäng familjer som hade domstolstid en och två veckor före oss och alla de har fått sina hämtdatum och när vi räknade på deras tider för besked efter domstolen så fick vi en förhoppning om att det skulle gå lika fort för oss och att vi då skulle få besked som i fredags eller igår måndag. Och att vi skulle få åka i mitten av nästa vecka. Men inga besked än.

Det är väldigt lätt att man räknar och jämför med alla andra i den här processen och man vill att det ska gå lika snabbt för en själv. Man vill också få besked i så god tid som möjligt så att man har rimlig tid på sig att planera sin resa. Förutom att vi ska få fatt i lämplig flygresa och lägenhet i Seoul så mormor och moster planera sin tid, jobb och resa eftersom de ska passa Viggo. Så det känns väldigt stressande.

Ytterligare en faktor som gör mig stressad och otålig är att det är påsk den här veckan. Då har Adoptionscentrum stängt på torsdag eftermiddag, fredag och måndag. Det är ju inget konstigt i sig, men det innebär jättemånga dagar då vårt besked kan bli försenat. För AC tar inte emot sådana besked när de är lediga. Utan då sitter SWS på informationen och väntar tills AC är tillbaka. Det tycker inte jag känns riktigt okej. Det är superviktiga besked som man borde kunna ta även lediga dagar kan jag tycka.

Men än är det inte kört, det finns två och en halv dag kvar den här veckan som vi håller tummarna jättehårt för att vi ska få det efterlängtade beskedet på. Vi hoppas, hoppas, hoppas! Och vi har som sagt inte "gått över tiden". I fredags var det en vecka efter domstolen, det är ju två veckor efter domstol som domen ska vinna lagakraft. Men vi jämför ju med de andra familjerna det är därför vi har varit så förhoppningsfulla om snabbt besked.

Planering inför andra resan

Vi har redan så smått börjat planera för vår återresa. Vi hoppas att vi kommer att få besked riktigt snart. Det var flera svenska familjer som hade domstolstid en och två veckor före oss. En av de första familjerna fick sitt samtal två veckor efter domstolen och hämtdatum en vecka senare. De hann vi träffa när vi var i Seoul och igår kom de hem med sin son till Sverige. När vi var i Seoul fick det andra gänget sina samtal. I stort sätt alla de hade domstolstid den 3 mars, alltså en vecka före oss. Den 11 mars fick de samtalet om hämtdag. Hämtdagen är den 25 mars och de flesta ska ska resa den 22 mars. Så om vi har samma tur som dem så kan vi få vårt samtal i morgon fredag den 18 mars eller på måndag den 21 mars. Wiii! Och hämtdagen kan bli den 1 april. I så fall tänker vi att vi åker den 29 mars. Man vet inget säkert och det är svårt att spekulera men eftersom det kan gå så snabbt så är det lika bra att börja planera så att vi är förberedda. Men samtidigt får man också ställa in sig på att det kan ta längre tid. Svårt!
Vi har iaf börjat titta på möjliga flyg och om det finns lediga rum på Somerset Palace där vi bodde. Nu när det är så nära inpå resa så är det både svårt med lediga platser och rum och det blir ganska dyrt. Men vi håller tummarna för att det kommer finnas lediga rum på hotellet då vi trivdes så bra där och vet hur allt funkar där och hur omgivningarna ser ut.
Vi håller också tummarna för att vi får samma hämtdatum som de andra två familjerna så att vi är där samtidigt. Det är så mycket lättare och roligare med fler som är i samma situation!

Vi har även börjat fundera på packlistan när vi ska åka, vad som är bra att ha med sig. Tex funderar jag en hel del på mat. Som jag skrev i nåt inlägg så är det extremt dyrt att handla ingredienser till att laga egen mat i Seoul. Åtminstone importerad mat och kött. Ett paket salami kostade tex 70 kr och ett paket mozzarella kostade 50 kr. Men samtidigt så måste vi kunna äta i lägenhet och inte gå ut på restaurang. Men vi har börjat spåna lite på lösningar. Tex så kan man köpa hem en del take away, både från ställen som ligger i anslutning till mataffären och kan vi bo på Somerset så finns det en italiensk restaurang på hotellet som är bra. Sen finns det nudelsoppor och liknande i affären som kan funka. Jag vill också kunna äta frukost i lägenheten när vi har fått vår dotter och inte behöva gå till frukostrestaurangen. Så jag funderar på att ta med barngröt hemifrån till dottern och vi kan handla ägg, bröd och pålägg i affären.  

På söndag åker jag till Ullared för att bla shoppa vårkläder till båda barnen och några fler leksaker till lillasyster. Så jag fyller på inköpslistan dagligen för att inte glömma något. Vill bara åka tillbaks nu, hoppas att tiden går fort!

Hemma igen och flyg- och boendetips

I söndags kväll kom vi hem sent och nattsömnen blev sådär, som tur var hade vi tänkt ut att det skulle bli så innan så vi hade tagit ledigt på måndagen och vara bara hemma och tog det lugnt. Det var även skönt för Viggo att landa hemma och bara få vara och leka med sina leksaker.
Igår var det första dagen på dagis och jobb och det gick bra, fast vi var ganska trötta och vi somnade tidigt allihop.

Jag kan varmt rekommendera den flygrutten som vi valde förra resan, med Lufthansa via Frankfurt. Frankfurt är en väldigt bra flygplats och personalen är fantastisk, vi fick genvägar överallt för att vi hade barn. Flygplanet var bra och servicen var jättebra. Maten var också helt okej. De bästa av allt var att man landar senare på dagen jämfört med de flesta andra flygbolag, som tex Finnair via Helsingfors om de flesta väljer, de landar vid 8-9 på morgonen medan Lufthansa landar vid lunchtid. Landar man så tidigt på morgonen ska man fördriva en hel dag på stan när man är helt slut och jetlaggad efter resan, man får ju inte hotellrummet förrän på eftermiddagen. Det var också skönt när man skulle resa att planet inte gick förrän på eftermiddagen och man kunde i lugn och ro ta sig till flygplatsen utan att behöva gå upp i ottan. Sen blev det middag på planet från Frankfurt till Seoul och sen var det kväll och natt och man kunde sova gott. Enda nackdelen med ditresan var att vi hamnade i en lång kö till imigration, det var ingen hit. Vi vet dock inte om det alltid är så vid den tiden på dagen eller för att de var en söndag.
När det gäller hemresan är det också väldigt skönt att flyget går på eftermiddagen, speciellt med tanke på att man måste åka till flygplatsen i väldigt god tid, minst fyra timmar före. Men nackdelen med det var att man landar väldigt sent lokal tid, vi landade vid 22-tiden på Kastrup i Köpenhamn. Då var vi helt slut efter att ha varit vakna i nästan ett dygn och kunde knappt hålla ögonen öppna.
Men summan av kardemumman är ändå att jag lätt skulle välja den flygningen vid första resan alla gånger. Men nu när vi ska hämta lillasyster så tycker vi inte att det är idealiskt att landa så sent med lillasyster. Dels känner vi att vi behöver vara lite piggare när vi åker med henne och sen vill iaf jag att Viggo ska vara vaken och kunna följa med och hämta oss på flygplatsen. Det vore också roligt om lillasyster kan få samma välkomstkommitté på Kastrups flygplats som storebror fick när vi kom hem med honom. Så vi får se om vi hittar något mellanting mellan Finnair och Lufthansa.

När det gäller boendet så kan trivdes vi väldigt bra på vårt lägenhetshotell Somerset Palace. Vårt lägenhet var väldigt stor och fräsch, två sovrum, två badrum, vardagsrum och kök. Frukosten var bra, där finns ett lekrum för barnen, gym och pool på taket som är öppen på sommaren. Servicen var toppen och det finns både restauranger, ett café och en liten livsbutik i anslutning till hotellet.

Här får ni en rundtur i vår lägenhet.

Vardagsrummet med stort matbord till höger. Gott om plats för leksaker!

 

Lilla sovrummet.

 Stor hall. Dock saknar man hängare till jackorna, väldigt konstigt. Dörren längst ner till höger är en liten garderob med hyllor för skorna, strykbräda och strykjärn finns också där. Vagnen fick även plats där inne så den stod där i vanliga fall. 

Den andra dörren leder till badrum med dusch.

 Köket. Här finns även tvättmaskinen.

 Master bedroom. Stort rum och stor säng med plats för hela familjen.

Bredvid stora sovrummet finns garderober och längst in ett badrum med badkar.

Och här är lekrummet på hotellet som ligger på samma våning som frukosten.

 Läget på hotellet var också kanon!
- Bara ett stenkast från turistgatan i Insadong där det finns restauranger och butiker.
- Bara 5 min promenad från tunnelbanan.
- Kort promenad till både stora palatset Gyongbukgung och mysiga gränderna i den gamla byn Bukchon Hanok Village
- På ca 10 min promenad kommer man till den konstgjorda floden Cheonggyecheon
- På ca 15 min promenad kommer man till området Myongdong där det finns oändligt med butiker och restauranger.
- En större mataffär hittar man i Lotte Departmentstore, oftast i källaren, det finns en precis vid Myongdong och en vid Seoul Station, som bara ligger ett par tunnelbanestationer bort.

Hemresa nummer 1

Så blev det äntligen dags att resa hem. Eller ja, äntligen och äntligen. Ja jo, med tanke på att vi inte har varit själva den här gången utan har haft med oss Viggo som troligtvis har tyckt att det har varit en omtumlande resa och har uttryckt flera gånger på slutet att han har velat åka hem till Lomma och blivit väldigt ledsen som han inte brukar bli så var det väldigt skönt att få åka hem. Och åtminstone jag tycker också att det är påfrestande att vara i Seoul länge, både mentalt och fysiskt. Det är mycket emotionell saker man är med om som tar på krafterna och att fara och flänga på stan varje dag, även om man bara gör en aktivitet, blir man också helt slut av.

Självklart hade vi ju önskat att lillasyster skulle kunna följa med oss hem redan nu. Men samtidigt så har vi varit inställda på det här länge så det det var ändå helt okej. Vi såg fram emot att komma hem till vårt hus och vardagen. När det är jobb och dagis kommer tiden att gå fort under tiden vi väntar på att få åka tillbaka.

Vi vaknade tidigt, vid sju, vilket visade sig vara bra att vi fick gott om tid. Viggo var pigg och glad trots att han inte hade sovit så många timmar som han brukar och borde. Frukosten och sista packning gick bra och Viggo hann leka i lekrummet. Sen gick vi ner en snabb sväng på Insadong gatan för att köpa en sista present och till Subway för att köpa med oss mackor till resan. Det var intevad Viggo kände för just då och fick ett litet utbrott. 

Tillbaka på hotellet så var det dags att hämta den sista packningen på rummet för att sen bege oss till bussen. Då fick Viggo ett nytt utbrott och vi kände att det här blir inte roligt att resa så långt med den här lille killen som är så arg och ledsen. Men vi lyckades ta oss till bussen med all vår packning och bussresan gick jättebra. 

Vi tyckte att vi var ute i god tid, vi tog en buss 11.40 i Seoul och vårt flyg skulle gå 15.30. Men saker och ting tar tid där. Bussresan tog ca 1 timme. Incheckningen var smidig, vi gick direkt till disken men sen var det stopp och långa köer, först till säkerhetskontrollen och sedan till imigration. Det var mycket folk och väldigt få "kontroll-stationer" öppna. På många andra sätt är det väldigt effektivt och väl fungerande i Sydkorea, men inte när det kommer till de här sakerna på flygplatsen. Klockan började bli mycket och vi var hungriga, planen var att äta lunch på flygplatsen då vi inte hann med det innan vi skulle ta bussen. Viggo var på lite halvbra humör fortfarande. Väl igenom tog vi oss till en food court och hittade ett matställe och fick platser. Då fick Viggo ett nytt utbrott men han lyckades iaf få i sig en del mat vilket var väldigt skönt. Sen var det bara att bege sig direkt till gaten och när vi kom dit var det i stort sätt dags att börja boarda planet. Så det var tur att vi var ute i så pass god tid men för att slippa känna stress och kunna ta det lite lugnare hade vi behövt ta en ännu tidigare buss. 

Nu var vi äntligen på väg! Viggo blev nöjd när han fick Ipaden men var svårflörtade när det gällde maten, nån bulle, lite salami och frukt fick han i sig iaf. Efter ett par timmars flygning, filmtittande och spelande och nåt utbrott så somnade han medan han tittade på film och sov gott tills det bara var ca två timmar kvar av flygningen. Sen vaknade han som en ny och glad kille! 

Resten av resan från Frankfurt till Köpenhamn och därifrån med bil hem till Lomma gick jättebra. Förutom att ögonen höll på i kors på mig och Måns som medvetet knappt hade sovit på resan eftersom vi kom hem sent på kvällen och ville försöka hamna rätt i dygnsrytmen så fort som möjligt.

23.30 släkte vi lampan och somnade hemma i Lomma, 04.20 tyckte Viggo att det var morgon och kunde inte somna om så det var bara att gå upp. Men vi har lyckats hålla oss vakna under dagen så det ska nog ordna upp sig snabbt hoppas vi :) I morgon är det dags för jobb och dagis igen.

Sista dagen i Seoul

För den här gången i alla fall. Vi hoppas ju att vi är tillbaka om ett par veckor igen för att hämta hem lillasyster.

Sista dagen spenderade vi huvudsakligen i Itawon. Planen var att leta upp mannen som gör personliga tavlor för att göra en likadan tavla till lillasyster som vi gjorde till Viggo när vi fick honom. Först när vi kom dit så var det stängt och han var inte där. Men det slog oss att vi nog var ganska tidiga då vi såg att många affärer inte hade öppnat än. Vi gick en liten sväng och sen tillbaka till tunnelbanestationen där vi mötte upp en av de andra familjerna som också är här, de skulle också göra tavlor till sina barn. Vi tog en runda till i stadsdelen och titta de på lite andra saker för att sedan testa igen om mannen med tavlorna hade kommit.

Itawon är en lite mer internationell stadsdel och på gatan finns det sånna här skyltar från olika länder.

Vi gick bla in i en affär som såg ut som en barnaffär med massor av gosedjur. Det var nog saker främst till barn fast besökarna i affären var mestadels vuxna. Men det var lite roligt för våra barn att kolla runt där och vi fördrev lite tid.

Stor nalle!

Jättestor nalle!

När vi var klara i affären såg vi att mannen med tavlorna hade kommit och börjat öppna upp sin lilla "hudda". Vi begav oss dit för att beställa våra tavlor. Vi valde att göra en likadan som vi hade gjort till Viggo och visade mannen en bild från när vi var hos honom förra gången.

Familjen Grell gjorde likadan tavlor till sina barn.

Efter att vi hade beställt våra tavlor gick vi upp till parallellgatan där det finns en massa restauranger för att käka lunch. Vi var lite trötta på koreansk mat så vi valde ett ställe som hade pasta och hamburgare. När vi var klara med lunchen gick vi tillbaka till mannen med tavlorna som nu var klar med dem. Det var samma pris som för två år sedan, 20 000 wonn, vilket är ca 140 kr.

Om han inte är där när man är där kan man testa ett annat ställe, också i Itawon, det ligger under taket till huvudentrén till varuhuset Hamilton direkt vid uppgången från tunnelbanan.

På väg till lunch på restaurang- och bargatan i Itawon.

Sen hade nästan hela den dagen gått och vi sa hejdå till familjen Grell och tog tunnelbanan till Dongdaemund för att köpa skor till Viggo. Det blev ett par gympaskor för 20 000 wonn, som hittat!

Sen var det dags att bege oss hem till hotellet så att Viggo kunde hänga där en stund, leka lite och slappa innan vi skulle ut för att äta middag vår sista kväll.

Innan vi gick till rummet åkte vi upp till takterrassen på vårt hotell för att spana in den och utsikten över staden.

 Inte riktigt badväder just nu.

Men en fantastisk utsikt!

En miss vi gjorde var att vi inte gick till lekrummet. Så när vi skulle iväg sen kom Viggo på det och gick motvilligt med på att vi gick ut och åt först och leka i lekrummet när vi kom tillbaka. Vi hade sällskap med familjen Krång och skulle möta upp familjen Grell för att sedan bege oss till Myongdong och äta middag där. Det var en ganska lång promenad och helt plötsligt så hade Viggo somnat i vagnen. Inte mycket att göra än att låta honom sova. 

Efter en stund valde vi en restaurang och beställde mat och sen vaknade Viggo, fast inte på så gott humör. Han var nog helt slut efter alla intryck och upplevelser och längtade hem. Han började gråta och var smått hysterisk och ville bara till lekrummet på hotellet, inget annat vi lockade med fungerade. Men vi var ju tvungna att få i oss mat så jag tröstade så gott det gick och åt så gott det gick. När vi väl var färdigätna så lugnade han sig och ville spela på Ipaden. Sen var han glad igen och vi stannade kvar en liten stund till, drack upp våra öl och pratade med de andra familjerna. 

Väl tillbaka på hotellet var Viggo pigg och glad, tro det när han hade sovit en  timme sådär runt 19-tiden! Så han fick vara uppe och vi gick och la oss tillsammans 22.30, en sen kväll med andra ord!

Domstolsförhöret

Uppklädda och fina i väntan på domstolen!

Det låter allvarligt men det är mest en formell sak. De vill träffa oss "in person" och kolla in vem vi är och att det verkar stämma mot vad det står i våra utredningar. Helt okej deal tycker vi!

Vi skulle träffas 10.40 på SWS kontor, en lagom tid när man ska ta sig till andra sidan stan. Så vi slog följe med ett av de svenska paren som bor på samma hotell som oss. Väl på kontoret mötte vi upp familj nummer tre som också hade samma domstolstid som oss. Sedan åkte vi allihop tillsammans med två av SWS medarbetare i deras minibuss till domstolen. Där fick vi sedan instruktioner om att där var ett par familjer redan hos domaren varav den sista av dem var inne just då. Så vi fick sätta oss ner i korridoren och vänta. Vi trodde att det skulle bli samma långa väntan som förra gången vi gjorde det men efter bara en kort stund så var det vår tur. Vi var först ut av de tre svenska familjerna.

Väntan före...

När vi kom in i domstolssalen så kändes den mycket mindre och inte så läskig som jag minns det från förra gången, det var visserligen inte exakt samma sal men jag tror att det var på samma våning och i samma korridor så de är säkert lika stora allihop. 

Det var en manlig domare, som var ny när det gällde de här ärendena, han log hela tiden och såg väldigt snäll ut. Först ställde han en fråga om hur vi upplevde att vår första träff med vår blivande dotter hade varit. Sen ställde han en fråga direkt till mig som mamma hur jag upplevde att det hade varit att bli mamma till Viggo. Sen började helt plötsligt Viggo att gråta, hejdlöst! Varken jag eller Måns förstod vad som hade hänt men kom fram till att det var nog inget direkt som hade hänt utan han tyckte att det var så läskigt och kände sig rädd. När jag frågade honom varför han var ledsen när han hade lugnat sig så sa han att han tyckte att det var läskigt. Stackars liten! Vi har ju så gott det går  försökt förbereda honom på det hela men det är verkligen inte lätt med ett så litet barn. Han har säkert känt vår nervositet och har själv haft anspänningar pga allt nytt och annorlunda så det är inte så konstigt att han kände så. Efter han hade lugnat sig sa domaren att han kunde se att vi redan var bra föräldrar till Viggo så vi fick inte fler frågor. I stället avslutade han med att säga att han önskade att vi var lyckliga nu när vi till slut fick vår familj efter allt jobbigt vi gått igenom med den ofrivilliga barnlösheten. Så himla snällt och gulligt av honom!

...och väntan efter.

Sedan var det de andra familjernas tur och det gick nästan lika fort för dem. Så skönt! Vi hade inte alls behövt vara nervösa. När alla var klara åkte vi tillsammans tillbaka med tunnelbanan till Jeoksam station som ligger vid SWS och gick till vår favoritrestaurang som vi hittade när vi var här förra gången för drygt två år sedan. Då åt vi också där tillsammans med de svenska familjerna som hade varit i domstolen tillsammans. Nostalgi! Och det var precis lika gott som vi mindes det :)

Vi klarade det!

 På väg med nyfunnen vän till lunchrestaurangen.

Vår favoritrestaurang i Seoul som serverar den godaste Korean BBQ, enligt oss :)

Sen var det skönt att åka tillbaka till hotellet och slappa. Man är ganska slut efter en sån här dag. Speciellt Viggo! Så vi hängde lite på rummet och lekte med lego och sen en stund i lekrummet som finns här.

Skönt med lite lek i lekrummet på vårt hotell.

I morgon är det vår sista dag här, på söndag är det dags att åka hem till Sverige igen och invänta att domslutet ska vinna lagakraft och att vi ska få en tid när vi kan hämta lillasyster. Det blir tyvärr en oviss väntan. Idag var det en svensk familj som hämtade sin pojke, för dem tog det tre veckor från domstol tills idag. Men det är andra familjer som har väntat lika länge men som inte har hört något så det är verkligen ovisst. Men vi hoppas såklart att det går fort, vi vill ju få vår dotter nu!

Men det ska samtidigt bli väldigt skönt att åka hem, Viggo har stor hemlängtan,. Han har pratat om Lomma i flera dagar nu. När vi har sagt att nu ska vi hem när vi varit iväg så har han frågat om vi ska hem till Lomma. Fler gånger om dagen nämner han Lomma och att åka hem. Det har nog varit väldigt omtumlande resa för honom på många olika sätt. Bara att befinna sig i en sån här stor stad med alla människor, ljud, lukter, intryck och allt resande tar på krafterna.