Otålig väntan

Vi går i väntans tider. Väntan på att få vårt barn. Vi har inte gått över tiden än men väntan känns oviss och olidlig. Vi vill veta nu! När får vi åka? När får vi hämta vår dotter?

Det var ju ett gäng familjer som hade domstolstid en och två veckor före oss och alla de har fått sina hämtdatum och när vi räknade på deras tider för besked efter domstolen så fick vi en förhoppning om att det skulle gå lika fort för oss och att vi då skulle få besked som i fredags eller igår måndag. Och att vi skulle få åka i mitten av nästa vecka. Men inga besked än.

Det är väldigt lätt att man räknar och jämför med alla andra i den här processen och man vill att det ska gå lika snabbt för en själv. Man vill också få besked i så god tid som möjligt så att man har rimlig tid på sig att planera sin resa. Förutom att vi ska få fatt i lämplig flygresa och lägenhet i Seoul så mormor och moster planera sin tid, jobb och resa eftersom de ska passa Viggo. Så det känns väldigt stressande.

Ytterligare en faktor som gör mig stressad och otålig är att det är påsk den här veckan. Då har Adoptionscentrum stängt på torsdag eftermiddag, fredag och måndag. Det är ju inget konstigt i sig, men det innebär jättemånga dagar då vårt besked kan bli försenat. För AC tar inte emot sådana besked när de är lediga. Utan då sitter SWS på informationen och väntar tills AC är tillbaka. Det tycker inte jag känns riktigt okej. Det är superviktiga besked som man borde kunna ta även lediga dagar kan jag tycka.

Men än är det inte kört, det finns två och en halv dag kvar den här veckan som vi håller tummarna jättehårt för att vi ska få det efterlängtade beskedet på. Vi hoppas, hoppas, hoppas! Och vi har som sagt inte "gått över tiden". I fredags var det en vecka efter domstolen, det är ju två veckor efter domstol som domen ska vinna lagakraft. Men vi jämför ju med de andra familjerna det är därför vi har varit så förhoppningsfulla om snabbt besked.