Hemresa nummer 1

Så blev det äntligen dags att resa hem. Eller ja, äntligen och äntligen. Ja jo, med tanke på att vi inte har varit själva den här gången utan har haft med oss Viggo som troligtvis har tyckt att det har varit en omtumlande resa och har uttryckt flera gånger på slutet att han har velat åka hem till Lomma och blivit väldigt ledsen som han inte brukar bli så var det väldigt skönt att få åka hem. Och åtminstone jag tycker också att det är påfrestande att vara i Seoul länge, både mentalt och fysiskt. Det är mycket emotionell saker man är med om som tar på krafterna och att fara och flänga på stan varje dag, även om man bara gör en aktivitet, blir man också helt slut av.

Självklart hade vi ju önskat att lillasyster skulle kunna följa med oss hem redan nu. Men samtidigt så har vi varit inställda på det här länge så det det var ändå helt okej. Vi såg fram emot att komma hem till vårt hus och vardagen. När det är jobb och dagis kommer tiden att gå fort under tiden vi väntar på att få åka tillbaka.

Vi vaknade tidigt, vid sju, vilket visade sig vara bra att vi fick gott om tid. Viggo var pigg och glad trots att han inte hade sovit så många timmar som han brukar och borde. Frukosten och sista packning gick bra och Viggo hann leka i lekrummet. Sen gick vi ner en snabb sväng på Insadong gatan för att köpa en sista present och till Subway för att köpa med oss mackor till resan. Det var intevad Viggo kände för just då och fick ett litet utbrott. 

Tillbaka på hotellet så var det dags att hämta den sista packningen på rummet för att sen bege oss till bussen. Då fick Viggo ett nytt utbrott och vi kände att det här blir inte roligt att resa så långt med den här lille killen som är så arg och ledsen. Men vi lyckades ta oss till bussen med all vår packning och bussresan gick jättebra. 

Vi tyckte att vi var ute i god tid, vi tog en buss 11.40 i Seoul och vårt flyg skulle gå 15.30. Men saker och ting tar tid där. Bussresan tog ca 1 timme. Incheckningen var smidig, vi gick direkt till disken men sen var det stopp och långa köer, först till säkerhetskontrollen och sedan till imigration. Det var mycket folk och väldigt få "kontroll-stationer" öppna. På många andra sätt är det väldigt effektivt och väl fungerande i Sydkorea, men inte när det kommer till de här sakerna på flygplatsen. Klockan började bli mycket och vi var hungriga, planen var att äta lunch på flygplatsen då vi inte hann med det innan vi skulle ta bussen. Viggo var på lite halvbra humör fortfarande. Väl igenom tog vi oss till en food court och hittade ett matställe och fick platser. Då fick Viggo ett nytt utbrott men han lyckades iaf få i sig en del mat vilket var väldigt skönt. Sen var det bara att bege sig direkt till gaten och när vi kom dit var det i stort sätt dags att börja boarda planet. Så det var tur att vi var ute i så pass god tid men för att slippa känna stress och kunna ta det lite lugnare hade vi behövt ta en ännu tidigare buss. 

Nu var vi äntligen på väg! Viggo blev nöjd när han fick Ipaden men var svårflörtade när det gällde maten, nån bulle, lite salami och frukt fick han i sig iaf. Efter ett par timmars flygning, filmtittande och spelande och nåt utbrott så somnade han medan han tittade på film och sov gott tills det bara var ca två timmar kvar av flygningen. Sen vaknade han som en ny och glad kille! 

Resten av resan från Frankfurt till Köpenhamn och därifrån med bil hem till Lomma gick jättebra. Förutom att ögonen höll på i kors på mig och Måns som medvetet knappt hade sovit på resan eftersom vi kom hem sent på kvällen och ville försöka hamna rätt i dygnsrytmen så fort som möjligt.

23.30 släkte vi lampan och somnade hemma i Lomma, 04.20 tyckte Viggo att det var morgon och kunde inte somna om så det var bara att gå upp. Men vi har lyckats hålla oss vakna under dagen så det ska nog ordna upp sig snabbt hoppas vi :) I morgon är det dags för jobb och dagis igen.