Domstolsförhöret

Uppklädda och fina i väntan på domstolen!

Det låter allvarligt men det är mest en formell sak. De vill träffa oss "in person" och kolla in vem vi är och att det verkar stämma mot vad det står i våra utredningar. Helt okej deal tycker vi!

Vi skulle träffas 10.40 på SWS kontor, en lagom tid när man ska ta sig till andra sidan stan. Så vi slog följe med ett av de svenska paren som bor på samma hotell som oss. Väl på kontoret mötte vi upp familj nummer tre som också hade samma domstolstid som oss. Sedan åkte vi allihop tillsammans med två av SWS medarbetare i deras minibuss till domstolen. Där fick vi sedan instruktioner om att där var ett par familjer redan hos domaren varav den sista av dem var inne just då. Så vi fick sätta oss ner i korridoren och vänta. Vi trodde att det skulle bli samma långa väntan som förra gången vi gjorde det men efter bara en kort stund så var det vår tur. Vi var först ut av de tre svenska familjerna.

Väntan före...

När vi kom in i domstolssalen så kändes den mycket mindre och inte så läskig som jag minns det från förra gången, det var visserligen inte exakt samma sal men jag tror att det var på samma våning och i samma korridor så de är säkert lika stora allihop. 

Det var en manlig domare, som var ny när det gällde de här ärendena, han log hela tiden och såg väldigt snäll ut. Först ställde han en fråga om hur vi upplevde att vår första träff med vår blivande dotter hade varit. Sen ställde han en fråga direkt till mig som mamma hur jag upplevde att det hade varit att bli mamma till Viggo. Sen började helt plötsligt Viggo att gråta, hejdlöst! Varken jag eller Måns förstod vad som hade hänt men kom fram till att det var nog inget direkt som hade hänt utan han tyckte att det var så läskigt och kände sig rädd. När jag frågade honom varför han var ledsen när han hade lugnat sig så sa han att han tyckte att det var läskigt. Stackars liten! Vi har ju så gott det går  försökt förbereda honom på det hela men det är verkligen inte lätt med ett så litet barn. Han har säkert känt vår nervositet och har själv haft anspänningar pga allt nytt och annorlunda så det är inte så konstigt att han kände så. Efter han hade lugnat sig sa domaren att han kunde se att vi redan var bra föräldrar till Viggo så vi fick inte fler frågor. I stället avslutade han med att säga att han önskade att vi var lyckliga nu när vi till slut fick vår familj efter allt jobbigt vi gått igenom med den ofrivilliga barnlösheten. Så himla snällt och gulligt av honom!

...och väntan efter.

Sedan var det de andra familjernas tur och det gick nästan lika fort för dem. Så skönt! Vi hade inte alls behövt vara nervösa. När alla var klara åkte vi tillsammans tillbaka med tunnelbanan till Jeoksam station som ligger vid SWS och gick till vår favoritrestaurang som vi hittade när vi var här förra gången för drygt två år sedan. Då åt vi också där tillsammans med de svenska familjerna som hade varit i domstolen tillsammans. Nostalgi! Och det var precis lika gott som vi mindes det :)

Vi klarade det!

 På väg med nyfunnen vän till lunchrestaurangen.

Vår favoritrestaurang i Seoul som serverar den godaste Korean BBQ, enligt oss :)

Sen var det skönt att åka tillbaka till hotellet och slappa. Man är ganska slut efter en sån här dag. Speciellt Viggo! Så vi hängde lite på rummet och lekte med lego och sen en stund i lekrummet som finns här.

Skönt med lite lek i lekrummet på vårt hotell.

I morgon är det vår sista dag här, på söndag är det dags att åka hem till Sverige igen och invänta att domslutet ska vinna lagakraft och att vi ska få en tid när vi kan hämta lillasyster. Det blir tyvärr en oviss väntan. Idag var det en svensk familj som hämtade sin pojke, för dem tog det tre veckor från domstol tills idag. Men det är andra familjer som har väntat lika länge men som inte har hört något så det är verkligen ovisst. Men vi hoppas såklart att det går fort, vi vill ju få vår dotter nu!

Men det ska samtidigt bli väldigt skönt att åka hem, Viggo har stor hemlängtan,. Han har pratat om Lomma i flera dagar nu. När vi har sagt att nu ska vi hem när vi varit iväg så har han frågat om vi ska hem till Lomma. Fler gånger om dagen nämner han Lomma och att åka hem. Det har nog varit väldigt omtumlande resa för honom på många olika sätt. Bara att befinna sig i en sån här stor stad med alla människor, ljud, lukter, intryck och allt resande tar på krafterna.