Sjukstuga i paradiset

Nu har vi varit i Thailand i snart tre veckor. Vi tar dagarna som de kommer och gör inte allt för mycket. Dagarna består oftast av frukost, bad på stranden, lunch, Alvas middagsvila, bad i poolen, middag, film, sova. Precis så slappt som det ska vara! Ibland tar vi en tuktuk till lilla "huvudstaden" Saladan 5 minuter bort och handlar lite saker som vi behöver. Annars har vi mest hängt runt där vi bor. Men några utflykter har vi ju tänkt att vi ska hinna med.

I helgen som gick åkte vi iväg till en annan ö, Koh Hai, en timme bort med båt. Båten var en färja men kanske inte riktigt det vi är vana vid att kalla en färja i Sverige. Det blåste dessutom upp under tiden vi var ute på havet så det blev en lite gungig båtfärd. Som tur var hade vi förberett oss för att Viggo kunde bli åksjuk, vilket han lätt blir, och det blev han stackaren. Det underlättade inte heller att vi fick byta båt till en sk long tail båt sista biten. Vädret fortsatte att vara blåsigt och regnigt första dagen men det gick ändå hyfsat att underhålla barnen. Vädret blev bra sen under helgen men i stället blev Måns magsjuk. Det skulle ha kunnat vara kräksjuka som Alva hade haft tidigare i veckan men han var riktigt dålig, så dålig som vi har varit en gång tidigare när vi fick dålig mat på en restaurang för ett antal år sedan. Men inte nog med det, sedan var det Viggos tur. Barnen klara ju dock det mycket bättre än oss vuxna så han var ändå hyfsat pigg. Jag klarade mig från att bli dålig, som tur var, men jag kände mig riktigt risig och matt i två dagar så jag var inte heller på topp. Det var otroligt skönt när  det blev söndag eftermiddag och dags att åka "hem" till Kom Lanta igen!

Förutom dåligt väder och dålig mat så var stället ingen större hit och inget ställe vi skulle rekommendera eller åka till igen.

Nu har vi installerat oss på vårt nya, sista, hotell. Vi bor på samma strand, Klong Dao, som innan bara lite längre ner på vägen närmre stranden. Det är fantastiskt vackra omgivningar och ett rofyllt och fint ställe. Här kommer vi att bo kvar tills vi åker hem.

På måndag kommer min mamma  (barnens mormor) och Per hit. Det ser vi fram emot!

Nu vaknar snart Alva efter sin middagsvila och då ska vi gå och bada. Det svåra beslutet är var, poolen eller stranden ;)

Thailand

Så kom äntligen dagen när vårt stora äventyr skulle börja. Resan och långvistelsen i Thailand. Den långa flygresan mellan Köpenhamn och Bangkok gick helt okej. Viggo hade svårt att somna men sov bra när han väl hade somnat. Men sen blev han åksjuk och kräktes flera gånger sista biten då det var lite turbulent. Alva somnade helt okej men sov jätteroligt. Hon vaknade till och var ledsen flera gånger. Som tur var hade jag med mig bärselen och fick ta henne och gå iväg och vagga henne då och då och hon sov även stundtals i den när jag satt ner med henne. Men vi tog oss igenom det!

Två dagar hade vi sedan i Bangkok innan vi skulle åka vidare till Koh Lanta. Vi åkte tunnelbana, sky train, flodbåt och lekte i en park varvat med bad i poolen på taket på hotellet.

Sen tog vi flyget till Krabi och sen vidare med minibuss till Koh Lanta.
Nu har vi varit här på Koh Lanta i sex dagar och trivs jättebra! Visst är det många konflikter med barnen om än det enaoch än det andra. De är ju 2,5 och 4,5 år så det är ju oundvikligt. Och det är inte alltid så lätt att sköta sig på restaurang två gånger om dagen varje dag. Men de andra stunderna passar vi på att njuta. Att få vara i det här varma och underbara klimatet och det enkla livet med bad och strandhäng varje dag är sååå mycket bättre än den Skånska, kalla, regniga vintern.

Paus i beställningar av tavlor/posters

Först och främst vill jag tacka för alla beställningar jag har fått under året. Det har varit jätteroligt att göra alla personliga tavlor! Det fortsätter jag mer än gärna med. Men under tiden vi är utomlands kommer jag att behöva göra en paus då jag inte kommer ha möjlighet att utföra arbetet. Men ni är såklart välkomna att lägga en beställning ändå men jag kan först påbörja den när vi är tillbaka i mitten av februari.

Här får ni lite inspiration på olika varianter som jag har gjort under förra året.

Reseförberedelser pågår

Nu är det nära! Bara ett par dagar kvar innan vi reser till Thailand. Våra två hämtresor till Sydkorea då vi har fått våra två älskade barn har varit våra största äventyr hittills men tillsammans som familj med våra barn så är detta nog vårt livs största äventyr.

Idag var vi och tog våra sista vaccinationer, huset är städat och tvättmaskinen går för fullt. Vi avslutar saker på jobbet och inhandlar de sista sakerna vi behöver för resan. I morgon är det stora packar-dagen. Tycker alltid att det är lika svårt och stressigt att packa och ännu mer nu när man har två personer till att tänka på. Och dessutom ska vara i väg så länge. Det är mycket prylar som ska förberedas och tas med! Visst, det mesta går att köpa där, men man vill ändå ha med sig så mycket det går för att vara på säkra sidan.

Häromdagen hittade Måns den här fantastiska resväskan, BedBox från JetKids, som man kan göra om till en säng åt barnen. Dyr! Men kommer vara så väl värd pengarna om barnen sover länge och gott med hjälp av dem. Lovar att återkomma med en recension.





Vår plan är att få ner allt i två stora resväskor, plus lite leksaker och kuddar till barnen i deras BedBox väskor samt att jag och Måns har varsitt handbagage i form av ryggsäckar. En datorryggsäck med diverse tekniska prylar som ipad, dator, dvd-spelare, filmer, kamera etc. och sen har jag en större ryggsäck, ca 40 liter, där jag kan ta pyssel till barnen, ombyteskläder, snacks, pyjamasar m.m.

God fortsättning!

Hoppas att ni har haft en skön julledighet, jul- och nyårsfirande! Det tycker jag att vi har haft :) Ätit gott och umgåtts med familj och vänner. Bäst, förutom att få fira första julen tillsammans med Alva, var att äntligen få träffa min lillasyster och hennes lille son. Min syster bor i Stockholm så vi har inte hunnit träffas innan jul och hennes son föddes i början av november.

 Julafton firade vi hemma hos oss tillsammans med barnens farmor, farfar, faster, farbror och kusiner. Vi hade bytt tomte med en granne och barnen blev väldigt glada och uppspelta när han kom och delade ut julklapparna.

Förutom att träffa familj och vänner så har vi turats om att jobba och däremellan har vi planerat och fixat inför resan. Nu är det bara ett par dagar kvar tills vi åker, pirrigt!

Nedräkning

Vi fick ett par dagar med snö för några veckor sedan och hann med en tur i skogen och lite pulkaåkning. Det var väldigt uppskattat från alla familjemedlemmar!

I går var det den 1 december. Nedräkningen har börjat, först och främst mot julafton såklart, men även till vår Thailand resan, vi åker ju redan den 5 januari. Sen börjar det även närma sig förskolestart för Alva, planen är att hon ska börja den 6 mars. Det kan låta som att det är ett tag kvar tills dess men vi kommer hem från Thailand den 10 februari så det är inte så många veckor där emellan.

Första julen som barnfamilj är svår att slå, det var så oerhört efterlängtat, men vi ser väldigt mycket fram emot att få fira vår första jul med lillasyster Alva, som tvåbarnsfamilj. Det ska bli roligt att dela allt kring julen med henne för första gången. Hon blir redan väldigt exalterad när hon ser en tomte, eller "titti" som hon säger ;)
Julafton ska vi fira hemma hos oss tillsammans med farmor, farfar och svägerska, svåger och kusiner. Min syster är också nere från Stockholm så de ska vi fira med på juldagen och även få träffa lill-kusinen Maximilian för första gången.

Nästa nedräkning är mot vår resa till Thailand. Det är ju en hel del att förbereda när man ska vara borta så länge. Vi har fixat en del men det är fortfarande en hel del kvar att förbereda. Vi längtar jättemycket till resan! Jag hoppas bara att barnen kommer att trivas och komma in i det och inte få för stor hemlängtan.

När vi kommer hem från Thailand är det bara några veckor tills Alva ska börja i förskolan. Så är planen i alla fall. Vi vet dock inte ännu om hon får plats på samma förskola som storebror och det vill vi såklart. Vi har pratat med förskolechefen och fick positiva vibbar men sen har hon inte hört av sig till oss igen med besked. Det känns ganska jobbigt och osäkert och jag har en liten klump i magen om vi inte får platsen.

Tre år sedan vi fick vår förstfådda son

Jag kan inte riktigt fatta att det har gått tre år sedan vi fick vår förstfådda son! Det var en omtumlande och fantastisk upplevelse på samma gång. Det tror jag alltid att det är oavsett om man föder sitt barn eller adopterar. Men att få ett äldre barn som redan är en liten människa som har sin personlighet, i ett främmande land ofta långt bort och som inte förstår ens språk är extra speciellt och annorlunda.
Första året var ganska tufft och en stor omställning, Viggo var en aktiv kille som var "all over the place" och det var inte lätt att hitta på aktiviteter varje dag som passade honom. Men vi tog oss igenom den första tiden och hittade våra roller och rutiner så småningom. Även om han fortfarande har svårt att vara stilla så är han världens goaste unge som nästan alltid är glad :)

Mamma och pappa älskar dig härifrån till månen och tillbaks <3

 

Vänner för livet

 I Korea gör de ofta så att de slår ihop och ger flera familjer från samma land domstolstid samma datum.
Under båda våra hämtresor har vi varit på plats samtidigt som flera andra svenska familjer. Förutom att det är väldigt värdefullt och trevligt med sällskap när man är där på plats så har det, i alla fall för oss, inneburit nyfunna vänner som vi fortfarande har kontakt med och träffar.
När vi har varit på plats i Korea så har vi träffats och ätit middagar eller tagit en öl ihop och pratat om våra upplevelser kring adoptionsresan och mötena med våra blivande barn.

När vi gjorde vår första resa och hämtade storebror var det lite extra speciellt. Då var vi bland de första att resa efter lagändringen och vistelsetiden var längre än den hade varit tidigare, vi var där i en månad, och mycket var nytt och ovisst i processen. Vi hade ju heller inte barn sedan tidigare och kunde ju göra lite andra saker än den här gången när vi hämtade lillasyster. När vi fick vårt resebesked tog vi kontakt med de andra som hade samma datum och väl på plats så träffades vi nästan dagligen. Även de sista dagarna innan hemresan när vi hade fått våra barn träffades vi med barnen. Det var otroligt värdefullt!

Förutom att vi hade stor glädje av varandra när vi var på plats så har vi fortsatt att träffas när vi kom hem till Sverige. Det känns väldigt roligt och värdefullt för både barnen och oss vuxna. Vi har kunnat dela erfarenheter med varandra och våra barn har fått jämnåriga kompisar som ser ut som dem och som har likadan historia.

 Nu när vi hämtade lillasyster var det lite annorlunda. Nu stannar de flesta inte hela perioden utan åker antingen hem emellan eller till något annat land. Därför har man inte lika mycket tid tillsammans i Seoul. Men vi försökte ändå ta till vara på tiden vi var där och träffade de andra svenska familjerna som var där samtidigt så mycket som möjligt. Det är så skönt att kunna utbyta tankar och erfarenheter med andra som går igenom samma sak. Och det är roligt att umgås med och lära känna nya människor :)

Vi kan varmt rekommendera alla som reser och hämtar sina adoptivbarn samtidigt som andra familjer att lära känna de andra, kanske kommer ni precis som vi hitta nya vänner för livet.

Öppna förskolan för adoptivfamiljer i Skåne

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om träffar och öppen förskola för adoptivfamiljer. Jag berättade bla då att det finns träffar/öppen förskola i Lomma och Malmö (Limhamn). Förut har tyvärr dessa krockat då de har legat på samma dag. Men från och med ett par veckor så har de fått en ny dag i Malmö så nu har man möjlighet att gå på båda!

Lomma: Måndagar 13.30-16 Lommas församlingshem, Skolgatan 4
Malmö: Onsdagar 14-16 Limhamns församlingshem, Linnegatan 17

Jag kan verkligen rekommendera alla som är hemma med adoptivbarn att gå dit! Det är toppen både för barnen och oss vuxna. Att ha ett ställe att leka på för barnen med barn i ungefär samma åldrar och för oss vuxna att träffa andra föräldrar som har ungefär samma upplevelser och erfarenheter.

Det finns grupper på Facebook för båda ställena, de är stängda vilket innebär att de är sökbara men det är endast medlemmarna som kan se vad som skrivs i grupperna. Alla medlemmar kan lägga till nya medlemmar men moderatorerna måste godkänna dem innan de får tillgång till sidan.Gå gärna med och få information om vad som händer. Om du inte har Facebook men vill veta mer så hör gärna av dig till mig cornelia.armano @ gmail.com

Öppen förskola - adoptivfamiljer
Adoptivfamiljer - träffpunkt Limhamn

Välkomna!

Föräldraledighet på en varm och solig ö i vinter

 Bild lånad från Tripadviser.

Nu är det bokat! I januari sjappar vi kalla Sverige i en månad och drar till Koh Lanta i Thailand.

För några månader sedan fick jag en idé om att vi skulle spendera en del av föräldraledigheten i vinter i ett varmt land i stället för att gå här i kalla, blåsiga, regniga Skåne och frysa. Jag får ångest bara jag tänker på att stå och frysa ensam med uttråkade barn på lekplatser hela den här vinter.

Varken jag eller mannen tycker, tyvärr, att det är jätteroligt att vara föräldralediga. Eller ja jo, självklart finns det en hel del bra dagar också då vi kan tycka och känna att det är roligt och mysigt. Och det känns såklart väldigt värdefullt att få spendera mycket tid med sina barn. Men inte alla dagar. Och jag tycker att man ska kunna var ärlig och säga att man inte tycker att det är superkul. Men vi älskar våra barn ändå!

Jag tror att det är vanligare än man tror att man tycker att det är jobbigt och tråkigt att vara föräldraledig. Både med bio- och adopterade barn. Jag minns att jag längtade extremt mycket efter det under alla år vi försökte få barn. Jag hade en föreställning om hur det skulle vara men när det inte blev så utan mest jobbigt, ensamt och långtråkigt, inga häng på fik eller luncher med andra mammor så blev jag både ledsen och fick skuldkänslor över att jag inte tyckte att det var jätteroligt och att jag inte kände mig mer tacksam över att äntligen få vara hemma med mina efterlängtade barn.
Här är en bloggpost om andra som upplever samma sak, läs gärna alla kommentarer också.

Något jag saknar enormt mycket är nätverk och andra föräldrar och sammanhang som befinner sig i samma fas som en själv. Antingen egna vänner, föräldragrupper eller öppna förskolor. De platser och nätverk som finns är ju uppbyggda utifrån att man föder sitt barn och är hemma med en bebis till de är 1-1,5 år. Sen börjar de på dagis när de börjar bli aktiva och behöver stimulans i form av aktiviteter och att träffa andra barn i samma ålder. Som adoptivförälder är man hemma med äldre barn som behöver både aktiviteter och att träffa andra barn. Men för oss är nätverken och platserna att träffas och göra saker med våra barn på nästan obefintliga. Och åtminstone jag känner mig väldigt ensam. Som vuxen har man också behov av att träffa andra vuxna under den här långa perioden som det faktiskt är när man är hemma. Men det är inte helt enkelt. Jag får anstränga sig till max för att hitta på både aktiviteter och personer att träffa. Vissa dagar går det bra, andra dagar är det riktig ångest när man inte kommer på något eller redan har gjort allt. På sommaren är det såklart enklare, då kan man vara ute mycket, men på hösten och vintern tycker jag att det är jättejobbigt.

Visst går det att gå till lekplatsen dag ut och dag in men förutom att det blir väldigt enformigt och tråkigt i längden så känner jag att det är den mänskliga kontakten som är svårast och som alla saknar, både barnen och vi föräldrar. Så stora barn som adopterade i de flesta fall är har ett behov av att träffa och umgås med andra barn och är också van vid det sedan sin tid på barnhem eller i fosterfamilj. Men här hemma så går alla andra barn i samma ålder på dagis.

Visst finns det öppna förskolor och kyrkans barnaktiviteter. Men i Lomma så är det mest bebisar som kryper runt. Vi är dock oerhört glada och tacksamma över att vi har öppen förskola för adoptivfamiljer både i Lomma och i Malmö! Nu har vi dessutom äntligen lyckats få till det så att de inte ligger på samma dag. Men en dröm vore ju att det fanns alla dagar i veckan.

Att jag och min man delar på föräldraledigheten och jobbar halvtid känns extra värdefullt för oss båda. Då får vi ett andningshål där och vuxen- och socialtid. Och när det gäller anknytningen till barnen så är det också väldigt värdefullt. Alva hade inte varit så okej med oss båda vid det här laget om bara en av oss hade varit hemma. Nu går det lika bra med vem som helst av oss.

I går kom höst- och föräldraledighetsdepressionen över mig, på samma sätt som den gjorde när vi var hemma med storebror. Jag grät och kände mig så extremt ensam och rådlös då jag inte hade en aning om hur jag skulle få tiden och dagen att gå och få två barn sysselsatta och nöjda. Jag vet att barn inte alltid måste ha fullt upp och hitta på roliga saker. Men om de inte är nöjda och glada, om de är rastlösa och griniga då blir det konflikter, tjat och skrik. Det har man tillräckligt av ändå och orkar inte med hur mycket som helst av. Därför vill man hitta på saker som håller dem sysselsatta. Men även jag behöver hitta på saker. Jag mår inte bra av att bara gå hemma och dra. Och framförallt så har jag ett stort socialt behov. Jag måste få träffa vuxna och prata och umgås.

Efter en del funderande och planerande om att fly vintern och åka iväg och spendera en del av föräldraledigheten utomlands har vi nu äntligen kommit till skott och bokat. Och dessutom har vi lockat med en annan familj så vi får även trevligt sällskap och barnen får lekkompisar :)

Jag kommer vara grymt nervös inför den långa resan med Alva men vi kommer att överleva. Och jag kan ta 11 timmar av rastlöshet och missnöjdhet mot att slippa gå här hemma ensam, frysa och må dåligt.

Vi åker i början av januari och stannar i ca fyra veckor. Vi kommer att hålla oss på ön Koh Lanta men bo på ett par olika ställen. Det finns ju såklart en risk att vi blir lite uttråkade efter ett tag men då kommer vi åtminstone ha fint väder, slippa frysa, vi är båda föräldrarna som kan hjälpas åt och vi har våra supertrevliga vänner där att umgås med.