En önskan om en riktigt god jul

Familjen Armano-Boll passar på att önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år! Med en förhoppning om att många föräldralösa barn får en ny familj och att många väntande och längtande ofrivilligt barnlösa får sin önskan om en familj och ett barn uppfylld 2016. Än en gång ett stort TACK till alla bidrag vi hittills har fått genom adoptionspusslet, tavlor m.m. Vi är så innerligt tacksamma över alla gåvor <3

Till tomten:
I julklapp önskar vi oss ett resebesked. Hoppas, hoppas!

Uppdateringar hos AC gällande adoptioner från Sydkorea

Adoptionscentrum har uppdaterat den information man får tillgång till när man har skickat sina papper till ett land. Jag har kortat ner och ändrat lite i formuleringarna men faktan är densamma.

I år har det kommit 41 barn från Sydkorea till sina nya familjer i Sverige. Det är några fler än under de senaste åren. Glädjande nog får allt fler barn växa upp med sin ensamstående mamma i Sydkorea, men allt för många får fortfarande tillbringa sin barndom på barnhem. Den adoptionslag som infördes 2012 verkar nu ha ”satt sig” och rutinerna fungerar bättre och bättre och just nu är det en lite snabbare handläggning i domstolen. Effekterna av den nya lagen märks också på det sättet att allt fler barn överges i Sydkorea. Ensamma mammor föredrar att lägga sitt barn anonymt i en så kallad baby box. Detta för att inte behöva skriva in barnet i sitt familjeregister. När ACs representant nyligen besökte Seoul hörde de siffran 200 övergivna barn bara under 2015. I Sydkorea har man en praxis, att inte placera barn med okänd bakgrund i adoption. Så för de allra flesta av dessa barn väntar en uppväxt på barnhem. 

I dagsläget har 26 familjer fått barnbesked. Enligt den information som AC fick när de besökte SWS i slutet av november var sex ärenden inlämnade till domstol och ytterligare tre inlämnade till Ministry of Health and Welfare för utresetillstånd. Tiden för att få domstolstid har under hösten legat på runt 2 månader medan handläggningstiden på ministeriet har varit 1-2 månader för de senaste ärendena. Dock fick de veta att ministeriet reglerar hur många ansökningar de tar emot och väntetiden för att få lämna in ansökan till ministeriet har legat på runt fem månader. Som alltid kan tiderna variera mellan olika ärenden. För de familjer som kommit hem med sina barn i slutet av året har det tagit 8-10 månader sedan de fick besked om barn. AC har fortfarande få ansökningar hos SWS och de som skickar sin ansökan till Sydkorea får snabbt besked om barn.

De allra flesta väljer att göra två resor. Ett klokt val menar AC, då det är oförutsägbart hur lång tid det tar från intervjun i domstol tills domen vunnit laga kraft. En uppskattning är att ungefär en av fyra familjer fått vänta mer än fyra veckor medan andra familjer kunnat återvända efter dryga två-tre veckor. Några familjer har gjort en kort första resa och valt att lämna det äldre barnet/de äldre barnen hemma för att sedan resa tillsammans och hämta det nya syskonet när allt är klart.

Det glädjande är att den nya lagen och rutinerna verkar ha satt sig och att det, för närvarande iaf, är en snabb handläggningstid i domstolen. Men trist att det finns en begränsning på hur många ärenden som får lämnas in till minsiteriet som ändå gör att den totala handläggningstiden blir lång.

Det är också väldigt glädjande att fler barn har fått familj i Sverige och att fler ensamstående mammor i Sydkorea väljer att behålla sina barn. Men det är oerhört sorgligt att så många barn lämnas anonymt vilket leder till att de inte får några nya familjer utan får växa upp på barnhem. Det gör ont i hjärtat att de inte tog hänsyn till alla aspekter när de stiftade den nya lagen, att mammorna känner sig tvingade till att lämna sina barn anonymt som i sin tur leder till att barnen får växa upp utan en familj.

När det gäller resan så har vi ju tänkt göra två resor men vi hade tänkt göra tvärtom mot vad AC skriver som rekommendation här. Vi har inte tänkt tanken att man skulle kunna göra en kort resa först utan storasyskonet och sedan en lite längre med storasyskonet. Men det låter inte alls som en dum tanke. Det är en fördel att ha ett annat barn när man får sitt nya barn, barn tyr ju sig lättare till varandra och kan känna trygghet i någon som är som dem. Vi får fundera vidare på det där.

Halvvägs mot målet?!

Nu har vi nått halvvägs mot målet med vårt adoptionspussel. I alla fall sätt till hur många pusselbitar som har "sålts". Hälften av de 250 pusselbitar som vårt adoptionspussel består av har fått ett namn. Vi är så rörda och otroligt tacksamma över alla bidrag från alla fantastiska människor! Varje gåva är sååå betydelsefull och vi kommer alltid att minnas alla som har varit med och bidragit till vår resa. Under julledigheten ska vi börja skriva namnen på pusselbitarna och pussla ihop pusslet :)

Kanske och förhoppningsvis har vi också kommit halvvägs i väntan på att få resa till lillasyster. Nu har det gått drygt 3 månader sedan vi fick vårt barnbesked. Om vi har tur så har vi "bara" 3 månaders väntan kvar till samtalet om resebeskedet. Vi längtar verkligen nu. Och jag tror att storebror också gör det, han pratar ofta om lillasyster i olika sammanhang. Vi hoppas verkligen att de kommer att tycka om och ha stor glädje av varandra.

Fler språkutvecklingstips för adoptivbarn - Babblarna!

Här kommer ett tips till när det gäller barns språkutveckling - Babblarna. Det var min syster som köpte en bok till sonen när vi precis hade kommit hem med honom som introducerade oss för Babblarnas värld. Babblarna utvecklas och säljs av Hatten förlag. Så här beskriver de böckerna om Babblarna:
Välkommen in i Babblarnas värld!
Babblarna är ett gäng färgglada figurer som gör språkträning till ett spännande och lekfullt äventyr. Den pedagogiska plattformen är Karlstadmodellen och språkträningen riktar sig till barn i tidig språkutveckling. Babblarna älskas av alla, stora som små och ingen tänker på att det är just språkträning det handlar om i leken och äventyren i Babblarnas värld. Babblarna pratar sitt eget språk som helt bygger på ljudet i deras namn. Genom att lyssna på Babblarna när de pratar och genom att härma deras sätt att prata så tränas effektivt förmågan att använda betoningar och melodi i språket. 

De fina illustrationerna och de enkla texterna i böckerna om Babblarna var perfekta den första tiden att läsa för sonen. Av min syster fick han också alla Babblarna som små figurer i gummi. De har också varit väldigt populära! Trots att sonen nu förstår och kan prata språket så tycker han fortfarande mycket om Babblarna, både böckerna och figurerna. Vi har även en bok som heter Fingerresan med tillhörande CD-skiva och en ask med babblar-figurer med olika "ljud-namn". Det finns även appar, sånger och videor på Youtube som också är väldigt poppis.

På sonens dagis har de den här terminen fått köpa in material med Babblarna som de framförallt använder på samlingen. Personalen har berättat att det är väldigt poppis bland barnen :)

Över 100 pusselbitar - över 100 bitar kärlek

Wow vilka fina människor det finns! Det är redan över 100 av 250 pusselbitar som är "tingade" i vårt adoptionspussel. Vi är överväldigade och rörda av allas givmildhet. Hela familjen Armano-Boll är så tacksamma och glada, det är fantastiskt hur mycket kärlek det finns <3

Om du också vill vara en del av och fylla i våra saknade bitar till pusslet kan du göra det genom att donera 75 kr/pusselbit. Det går att betala via Swish på 0708346784 eller via Paysons donera-knapp i högermenyn här på bloggen. Vill du hellre föra över till vårt bankkonto skicka ett mejl till cornelia.armano@gmail.com

Språk och språkutveckling för adopterade barn

Generellt säger man nog att de flesta adoptivbarn får en försenad språkutveckling eftersom de byter språk när de kommer till sitt nya hemland. Även om de kommer när de är små och inte har börjat prata och fått ett eget språk så har de hört och förstår sitt ursprungsspråk, det har ju funnits runt om dem sedan de föddes eller tom när de låg i magen.

Men de flesta adoptivbarn jag har träffat tycker jag har haft en fantastisk språkutveckling sedan de kom till Sverige. De som har varit små och inte har börjat prata när de kom till Sverige har börjat prata fort och i ungefär samma ålder som barn som är födda här. De som har varit lite äldre och redan hade ett språk när de kom hit har snabbt bytt och blivit flytande i det svenska språket. Det tycker jag är fantastiskt! Och det känns både skönt och positivt att veta att det faktiskt inte är ett så stort problem.

Vår son är däremot lite sen. Lite smått började han prata runt 2-års åldern, enstaka ord. Först vid 2,5 års ålder började han så smått att sätta ihop två ord. Fram tills nu har det mest varit två- och det senaste halvåret även en del tre-ords-meningar. Han har inte haft så stort ordförråd och han har en hel del problem med uttalet. Så vi har fått träffa en logopeden för att få lite hjälp. De senaste två veckorna känns det äntligen som att det har börjat lossna lite mer :) För hans del tror jag att det beror på olika saker att han är sen med talet, dels så beror det säkert en hel del på adoptionen och att han bytte språk mitt i den tid där de ungefär börjar prata. Sen så tror jag att han även hade varit lite sen om han hade bott kvar i Korea, vissa är ju det ändå, dels så är han lite lat och bekväm av sig och inte så intresserad av att lära sig nya saker. Vissa barn blir ju väldigt frustrerade när de inte kan göra sig förstådda. Men det bryr sig inte sonen om, och det är iofs skönt för honom.

Det kommer ju komma förr eller senare så man ska inte vara allt för bekymrad, men det är svårt att inte bli det ibland. Sonen är ju snart 3,5 år och förutom att det känns viktigt att veta vad han känner och tänker så vore det också väldigt roligt och intressant att kunna prata lite mer med honom. Vi hoppas iaf att det hinner lossna ordentligt tills vi ska åka och hämta lillasyster så att han har möjlighet att kunna ställa frågor till och prata med oss om saker som han funderar på och upplever.

Det är både positivt och negativt om de redan har börjat prata när man får barnen. En fördel om barnen pratar när vi får dem är att de redan har ett språk och ord och vet hur man gör när man pratar och då kan det vara lättare att ändra till ett nytt språk. Det som kan vara svårare är förståelsen, barnen är vana vid att folk förstår dem när de pratar. Lillasyster som kommer vara äldre än sonen när vi får henne, runt 2-år, kommer förmodligen att prata en del.

En bra hjälp kan vara sk TAKK, ett enklare teckenspråk. Det är en metod att stödja kommunikationen och kan vara en bra hjälp om barnen har svårt med talet eller som ett stöd innan de har börjat få ett eget tal. Vissa förskolor använder det i sin verksamhet på småbarnsavdelningarna. En av pedagogerna på sonens förskola kan det och använder det en hel del med barnen. Vi tänkte att vi skulle försöka lära oss och använda en del med lillasyster för att göra det lättare för oss att förstå varandra. 

Vi har bla skrivit ut teckenblad med bilder på enkla ord och dess tecken som vi har laminerat så att vi enkelt ska kunna använda dem i vardagen. De hittade vi på sidan Teckna.se. Det finns även en app från samma ställe, tyvärr bara till iPhone dock.