Nu är vi äntligen här!

Nu är vi äntligen i Seoul! Resan gick jättebra och Viggo var superduktig! Han somnade vid 9 på kvällen och vaknade vid 3 på morgonen (svensk tid) ca en timme innan landning. Sen tog det en himla tid från att vi landade och skulle genom imigration, drygt en timme! Sen väskor, ta tåg och sen taxi till hotellet. Så ca tre timmar efter att vi landat kom vi äntligen fram till hotellet. Men fram kom vi och det är ju det viktigaste! Och det var väldigt skönt att det var eftermiddag och vi kunde checka in direkt.

En lekplats precis bredvid vår gate när vi skulle med planet från Frankfurt till Seoul var precis vad Viggo önskade sig!

På kvällen träffade vi två andra svenska familjer som också ska hämta sina barn och som bor/bodde på samma hotell som oss. En av familjerna har samma domstolstid som oss, den 11 mars, den andra hade sin den 3 mars och åkte hem idag för att invänta sin nästa resa. Det var väldigt trevligt med nya bekantskaper och sällskap!
Viggo gick och la sig sent igår, vid 22, han var inte alls trött men vi var supertrötta så vi gick och la oss bara en liten stund efter. Vid kl 2 på natten kom Viggo in till oss men han somnade om ganska snabbt igen, men det gjord inte jag. Men till slut efter ca 2 timmar lyckades jag somna om, i Viggos säng. Sen blev jag väldigt förvånad och överraskad när jag blev väckt av Måns och Viggo kl 9.30! Så det var bara att hoppa upp ur sängen och gå ner till frukosten. Det var himla tur att jag lyckades somna om men framförallt att Viggo sov hela natten. Så nu hoppas vi att vi kommer in i den nya dygnsrytmen snabbt.

Idag var det en regnig dag men ganska varmt ändå så vi slapp frysa iaf. 

Viggo i tunnelbanan tillsammans med sin kompis Pororo och hans gäng! 

Lunchtime! Första koreanska måltiden. Den förr Viggo väl i smaken, det känns skönt!

Idag är det lördag här och vi har haft fullt upp hela dagen. Eftersom vi sov så länge kom vi inte iväg förrän lite senare än vi hade tänkt. Det var gråmulet och skulle börja regna efter lunch så vi planerade en inomhusaktivitet. Vi skulle ta en tur till Seoul Children's Museum. Men först blev det en promenad på stan genom Insadong och Myeong-dong och en lunch innan vi tog tunnelbanan till Children's Grand Park Seoul där museet ligger. Museet är helt anpassat efter yngre barn, där var barn som var från ca 1 år som hade jätteroligt. Fyra våningar fullspäckade med "experiment" och utforskande saker för yngre barn var som himmelriket för Viggo. Vi var där i ca 2 timmar men Viggo hade lätt kunnat leka minst en timme till om vi hade hunnit och orkat. Men eftersom vi inte kom dit förrän kl 15 så var vi trötta och hungriga och behövde ta oss hemåt. Vi kan varmt rekommendera alla barnfamiljer att åka hit det var helt suveränt! Önskar att det fanns så fina och bra ställen i Sverige.

I morgon reser vi!

Väskorna är packade, i morgon, torsdagen den 3 mars, reser vi äntligen för att möta lillasyster! Storebror är sååå taggad inför resan och jag tror faktiskt att han har lite resfeber också lille plutten :) Fröknarna på dagis har berättat att han har pratat jättemycket om resan på dagis de senaste dagarna och ikväll här hemma har det varit mycket fokus på morgondagens resa. Det ska bli jätteroligt att se Viggos reaktioner på allt han kommer att få uppleva. Den långa resan, att få komma tillbaka till sitt födelseland och allt vad det innebär och hans möte med lillasyster och hur han kommer att reagera på det.

Hemliga inlägg

Nu när vi kommer att vara i Korea och träffa lillasyster så kommer vi såklart att fortsätta att blogga! Så mycket vi hinner. Vi kommer dock inte att lägga ut bilder på dottern här publikt på bloggen, det varken får eller vill vi nu innan hon är juridiskt vår.  Så jag har skapat en hemlig blogg för just de inläggen så att vi ska kunna visa familj och vänner bilder på dottern och vår(a) träff(ar) som jag kommer att länka till här på bloggen. För att inte riskera att några bilder kommer på villovägar, misstror ingen men vet att det är lätt hänt ändå, så kommer jag att vara ganska strikt och bara lägga till just familj och personer vi känner som får tillgång till de hemliga inläggen. Men så fort processen är klar i Korea och vi kommer hem med dottern så kommer även alla andra att få kunna se bilder på henne :) Och såklart kommer jag även att skriva andra inlägg från vår resa som inte är hemliga som alla kommer att kunna se här.

Sjukstuga och resfeber

Förra veckan hade vi sjukstuga hemma. Sonen blev sjuk redan förr, förra onsdagen men på fredagen och lördagen var han pigg och feberfri för att på söndagen ligga däckad i feber igen. Sen hängde det i nästan hela förra veckan och han var inte tillbaka på dagis förrän i torsdags. På tisdagskvällen var det min tur att bli sjuk. Men nu är vi alla på banan igen och tacksamma att vi faktiskt hann bli sjuka och friska igen innan resan. Det vore nästan osannolikt att vi skulle klara oss helt ifrån influensan och då är det bra att vi inte blir sjuka när vi är iväg iaf.

Sen har jag lite smått börjat få lite resfeber också, men det är ju positivt :) Nu är det bara ett par dagar kvar till avresa, på torsdag går flyget. Kan knappt fatta att vi snart är där! Som tur är så har vi varit duktiga och fixat saker i god tid så även om vi nu har varit sjuka så är det bara packningen kvar i stort sätt. Vädret är lite skiftande där nu, allt från 8 till 18 grader varmt och på nätterna ligger det runt 0 grader, så det blir inte lätt att packa. Skulle ju gärna vilja slippa att ta med vinterjackorna.

Mitt i allt de här sista dagarna innan resan passade en av våra katter att sätta i sig ett par snören. Av allt man kan äta som man inte ska äta när man är ett litet djur så är snören typ det sämsta. Och våra katter passar alltid på att skada sig när det är helg och kostar helt hutlöst mycket att vara på djursjukhus, inte direkt den extra räkningen vi behöver just nu :( Men vi hade inget val än att åka in med henne igår för att kolla upp henne. Och hon är fortfarande kvar där för observation. Men det ser iaf ganska ljust ut nu efter dagens rond och röntgen. Hon är pigg och mår bra och de kan inte se några konstigheter på röntgen så vi håller tummarna för att det fortsätter så och att hon slipper opereras. Men hon ska vara kvar där till i morgon för observation. Vi håller tummarna för att hon klarar sig och slipper operation!

Tid för första träffen

 Första mötet med storebror - den bästa dagen!

Den 3 mars reser vi mot Seoul, Sydkorea, den 4 mars är vi på plats lokaltid, den 11 mars ska vi infinna oss i domstolen. Sen har det saknats ett viktigt datum, datum för den första träffen. Men häromdagen fick vi äntligen veta vilken dag och tid vi ska träffa vår dotter och Viggos lillasyster för första gången! Den 7 mars kommer alltid bli ett datum vi kommer att minnas, den första träffen är så unik och speciell. Då kommer vi att få åka hem till fosterfamiljen där hon nu bor och träffa henne. Vi får tillfälle att lära känna henne lite grann och ställa frågor till fostermamman.

Just nu befinner sig ett par andra svenska familjer nere i Seoul för att träffa sina barn för första gången och infinna sig i domstolen. Det är underbart att få uppdateringar från dem i vår messenger-grupp hur det har gått på deras träffar och se bilder från vackra Seoul. Sammanlagt är vi 8 familjer som har domstolstid inom spannet av ett par veckor varav vi tillhör de familjerna som har domstolstid sist. Så vi kommer kontinuerligt att kunna få uppdateringar från de andra familjerna fram till att vi reser vilket är toppen. Det ska också bli jätteroligt att träffa de familjer som är på plats samtidigt som oss.

Nu börjar det bli pirrigt och jag längtar jättemycket tills vi ska åka. Jag planerar och skriver listor för de sista förberedelserna och packlista med saker som vi behöver ha med oss. Hoppas att tiden går fort nu!

Mindre än två veckor kvar

Snart ska väskorna packas!

Nu börjar det verkligen närma sig, det är mindre än två veckor kvar tills avfärd. Nu börjar det kännas lite mer verkligt och pirrigt! Men som tur är så börjar vi iaf bli klara med det mesta av de praktiska förberedelserna.

I helgen kunde vi äntligen åka till Ikea och köpa de möbler som saknades till dotterns rum. Och vi hann även bygga ihop dem och ställa i ordning rummet. Det kändes riktigt bra! Jag behöver fixa sånt där för att förbereda mig för hennes ankomst. Allt är inte klart än men det mesta iaf.

Bilbarnstolar, matstol, bärsele, syskonvagn och lite annat sånt smått och gott är också klart. Jag har under ett tag även köpt en del kläder åt henne men det blir en tur till Ullred när vi kommer hem från första resan för att fylla på med vår-/sommarkläder och ytterkläder till båda barnen. Lite fler leksaker till dottern har jag också tänkt köpa i Korea men även i Ullared om vi inte hittar allt där. Storebror är inte så glad för att dela med sig så det känns viktigt i början att dottern har egna leksaker så att han får vänja sig ett tag vid att det nu alltid kommer att finnas ett barn till i familjen som vill ha och leka med leksakerna.

När det kommer till packningen kommer det inte bli lätt. Det är på väg att bli vår i Seoul men just nu verkar vädret variera väldigt. Vi har en grupp på Messenger med personer som har domstolstid samma dag som oss och en till ett par veckor tidigare än oss. Så den familj som är där nu har uppdaterat oss lite om vädret, en dag ösregnade det för att andra dagen vara 17 grader varmt på dagtid medan det dagen efter var dags att sätta på vinterjackan igen! Vi hoppas slippa släpa med oss vinterjackorna och få uppleva lite vårvärme ist. Det blir så mycket lättare och trevligare då :)

Svenskar i Seoul

När vi var i Sydkorea första gången för att hämta storebror så hade AC en svensk kontaktperson på plats som hjälpte till som översättare i domstolen och som följde med på första träffarna med barnen. Det var en tjej som heter Ida Grändås-Rhee som har bott i Seoul i flera år med sin koreanska man. Hon kunde prata flytande koreanska (sjukt imponerande!) och arbetade där som kompositör, scenkonstnär, modell och skribent. Att hjälpa oss adoptivfamiljer var alltså bara ett extrajobb för henne. 

Vi var fyra familjer som kom samtidigt och skulle träffa våra barn för första gången samtidigt så Ida kunde bara följa med en av familjerna och det blev vi. Det var vi väldigt tacksamma för! Det var skönt att ha en person med sig som pratade ens eget språk som man kunde fråga saker och som kunde hjälpa till med översättningen. Och som en bonus berättade hon en massa intressanta saker om Seoul, Korea, människorna och kulturen. Vi delade ju bil fram och tillbaka till fosterfamiljen som tog ca 1 timme i vardera riktning så vi hade en del tid på oss att prata :)


När det blev dags för domstolsdagen så mötte Ida upp oss familjer på SWS kontor och åkte med oss till domstolen. Hon berättade precis vad som skulle hända och hur allt gick till. När det väl var ens tur att kliva in i rättssalen, nervös som man var, så kändes det lugnande att det var Ida som översatt frågorna till oss på svenska så att vi förstod och översatta våra svar tillbaka till domaren.

 Alla familjerna uppklädda på väg till domstolen.

Härom veckan googlade jag på ”bokaffärer i Seoul” och hittade då det här inlägget på den här bloggen, Saras Seoul, och när jag läste inlägget och att det nämns en svenska i Seoul som heter Ida som pratar Koreanska så tänkte jag direkt på att det måste vara "den Ida". Och längre ner på sidan i högermenyn fanns det länkar till några andra bloggar, bla en där det står "Idas blogg", nyfiken som man är klickade jag på den och visst var det "den" Ida! Det är ett par år sen båda bloggarna uppdaterades men jag lämnade iaf en kommentar för att tacka Ida, kanske läser de det :)

Jag googlade vidare och hittade några fler bloggar av svenskar i Korea och hittade även artiklar (artikel 1 och artikel 2) om Ida och hennes arbete, bla en musikvideo.

Om ni blev nyfikna och vill läsa lite mer om livet i Seoul och Korea så kommer här en länklista inklusive Saras och Idas bloggar:

IDA|seoul
Saras Seoul

Blondinmamma goes Korea
Jorden runt med Jonjons & Gräll

Presenter till fosterfamiljen och barnet

Det är brukligt att ta med sig presenter både till fosterfamiljen och barnet när man träffar dem. Men det kan vara lite klurigt vad man ska köpa, man känner ju inte dem. Förra gången fick vi en hel del bra tips i Sydkorea-gruppen på Facebook. Då köpte vi ett halsband med en berlock av en ängel samt en ask med små parfymer till fostermamman. Till vår son köpte vi ett gosedjur, ett lejon som han fortfarande har med sig nästan jämt och överallt.

Den här gången har jag också beställt ett halsband till fostermamman, fast en lite annan modell. Jag hittade det här som jag tyckte var fint från Namnhalsband med bla en änglavinge.

Sen har jag även gjort en liten "Love makes a family"-tavla till fosterfamiljen med koreansk text. Överst står det "Love makes a family", som vanligt, men under kartan står dotterns namn och där under "Familjen Armano-Boll". Jag hoppas att det blev rätt med översättningen :O Tavlan tänkte jag kan bli ett fint minne för dem att minnas vår dotter och var hon hamnade ute i stora vida världen.

Till vår dotter har vi köpt samma typ av gosedjur som vi gjorde till sonen, fast ett annat typ av djur. Sonen har ett lejon och dottern får en zebra. Den ska hon få första gången vi träffas. Då tänkte vi även ta med oss såpbubblor som vi också gjorde när vi träffade sonen för första gången. Det var en riktig "ice breaker" som var väldigt uppskattat.

Ett litet extra tack!

Jag måste bara dela med mig av och ge lite extra utrymme åt en så fin sak.

Strax före jul fick jag ett väldigt oväntat, överraskande och glädjande mejl i min inbox. Det var från en tjej från ett företag som undrade om de kunde donera pengar till vår adoptionsresa. Hon berättade att de hade samlat ihop pengar som de hade tänkt köpa julklappar till sina chefer för. Men att de hellre ville donera dem till oss. Vad säger man?! Wow, tack! Så himla fin tanke och gest! Både av de anställda och cheferna som avstod sina julklappar. Vilket människor, vilket företag!

26 pusselbitar blev det i vårt adoptionspussel och ett fantastiskt fint minne.

Än en gång ett stort innerligt, varmt tack till Marie, cheferna Stefan Ekdahl och Göran Andersson och alla andra anställda på Bobcat Sverige.
Marie skrev också att de har en arbetskamrat som går igenom samma som oss. Vi skickar en extra tanke till dem och håller tummarna för att de får sitt längtansbarn snart!

Adoptionspusslet

Från hela vårt hjärta ett stort TACK till alla som har bidraget med en eller flera bitar till vårt adoptionspussel! Varje enskilt bidrag betyder jättemycket för oss!

Nu har jag även skrivit in alla namnen på pusselbitarna och jag blir rörd och varm i hela kroppen när jag tänker på alla fina människor som är med och delar vår resa. Ett minne för livet som vi nu har dokumenterat och kommer att finnas inramat i vårt hem.

Så här såg det ut innan jul. Cirka en tredjedel av pusslet var fyllt med namn.

Nu ser det ut så här. Cirka två tredjedelar av pusslet är fyllt med namn. Bara en tredjedel kvar sen är vårt adoptionspussel komplett!
Om du vill vara med och bidra gör du så här:
För att "köpa" en, eller flera, pusselbitar, överför 75 kr/pusselbit till Swish på mitt nummer 0708346784.  Det går också bra att betala via Payson, klicka då på "Donera"-knappen till höger här på sidan och följ instruktionerna.
Glöm inte att skriva ditt för- och efternamn samt adoptionspussel i meddelandefältet!
Läs mer om vårt adoptionspussel här.