Namngivningsfest för Alva

Självklart ska lillasyster hyllas genom en namngivningsfest precis som vi gjorde med storebror. Det har bara tagit lite längre tid att få till det än vad vi tänkte från början. Innan kändes det lite stressigt att vi inte har hunnit få till det tidigare men nu känns det bara bra. Nu har vi hunnit landa som familj och vi har lite mer tid och energi till att planera och organisera det hela.

Om en månad är det ett år sedan vi kom hem och en vecka därefter har vi planerat att ha en kombinerad namngivning och 3-års kalas för Alva. Hon fyller ju 3 år den 7 april så vi tänkte att det var lika bra att slå ihop firandena nu när det blev så nära inpå. För storebror hade vi det ca 5 månader efter att vi hade kommit hem. Det var en fantastisk och väldigt känslofylld dag. Mycket också för att det var så nära in på att vi kom hem och att vi hade fått vårt första och mycket efterlängtade barn. Här har jag skrivit om Viggos namngivningsfest.

Förra veckan beställde jag inbjudningskorten och i veckan ska de skickas ut till släkt och vänner. Så håller vi tummarna att så många som möjligt kan komma. Samma lokal som vi hyrde till Viggos fest är bokad och jag har börjat skriva en inköpslista. Vi försöker göra det ganska enkelt och kommer bara bjuda på kaffe och tårta, inte mat. Men det är ändå en hel del som ska planeras och fixas. Jag höll tex på att glömma att fråga vår vän om hon vill och kan sjunga precis som hon gjorde för Viggo. Vi håller tummarna för att hon kan, det var fantastiskt!

Vi måste också prova barnens hanbok (en koreansk högtidsdräkt) på dem och hoppas att de passar så att de kan ha dem på sig. Alva fick ju en med sig från Korea, som de brukar få. Och vi passade på att köpa en ny och större till Viggo när vi var och hämtade Alva. Hoppas hoppas att de passar!

Liten har blivit stor

Nu är det snart ett år sedan vi fick lillasyster Alva. Då fyllde hon precis 2 år, snart är hon 3 år. Inte så liten längre! Från det att vi kom hem har hon sovit i en egen säng bredvid vår säng i vårt sovrum. Först i en spjälsäng men efter ett tag bytte vi ut den mot storebrors gamla juniorsäng. Det har funkat bra. Men nu när vi kom hem från Thailand tyckte vi att det var dags för henne att flytta in på sitt eget rum. Vårt sovrum är inte så stort så dels har det praktiskt varit väldigt trångt och bökigt och sen tycker vi att det är dags för henne att kunna sova på sitt eget rum. Både jag och mannen är väldigt lättstörda när vi sover och hon har en hel del ljud och konstigheter för sig när hon sover som väcker oss.

Så förra helgen tog vi en tur till Ikea och köpte lite ny förvaring och flyttade in Alvas säng på hennes rum. Det är ett litet rum med snedvägg på ena sidan så det är inte helt enkelt att planer aoch få in det som behövs men det blev faktiskt bättre än förväntat. Det fick plats med både säng, förvaring och myshörnan med madrassen fick också plats. Så småningom ska vi bygga en platsbyggd säng med lådor under så att vi utnyttjar rummet maximalt.

Första natten vaknade Alva två gånger och kallade på oss. Jag gick in och satt där till hon somnade om. Sen har hon sovit jättebra. Två tidiga morgnar till har hon kallat på oss men då har man bara kunnat gå upp med henne så det har inte gjort något. Det är jätteskönt att det har funkat så bra! Hon är stolt och glad över att sova i sin egen säng på sitt eget rum.

Storebror däremot kommer fortfarande in till oss varje natt. Jag försöker dock få honom att sova på en madrass på golvet i ställt. Det har han gjort under perioder förut också. Men på sitt rum är det svårt att få honom att sova hela nätterna. Vi testade att jag sov inne hos honom under ett par månader. Men eftersom det inte får plats med en extrasäng så fick jag sova i hans säng (den går att dra ut till en dubbelsäng) så det blev inte så stor skillnad mot att han sover i vår säng. Det hade nog funkat bättre om man hade kunnat ligga i en annan säng i samma rum för att han ska bli trygg och nöjd med att sova där själv. Men tyvärr får det inte plats. Förhoppningsvis blir det bättre. Vi vill inte att Alva ska få veta att Viggo kommer in till oss för då ska hon göra likadant. Två barn i sängen funkar INTE.

Dags för dagis

 Snart är det dags för Alva att börja i förskolan. Den 6 mars närmare bestämt. Det ser hon fram emot väldigt mycket! Och vi också. Det ska bli skönt att få vardag och rutiner som innan.
Men det var osäkert länge hur det skulle bli. I vår kommun kan inte politikerna räkna ut att det behövs en massa förskoleplatser om man bygger nya bostäder på ett attraktivt område för barnfamiljer. Så egentligen fanns det inga lediga förskoleplatser på vår ort den här terminen. Först blev vi erbjudna en plats på en helt annan ort långt ifrån där vi bor. Det är inte okej för någon anser jag och ännu mindre okej för ett adopterat barn. För Alva var det jätteviktigt att hon fick plats på samma förskola som storebror. Det är en plats som hon känner till och innebär jättemycket trygghet som hon behöver för att det ska fungera. I flera kommuner är det självklart att adopterade barn får förtur och ges plats där de önskar pga deras särskilda behov. Det borde vara en självklarhet i alla kommuner, men som vanligt är bristen på kunskap om adopterade barn och deras behov stort i samhället. Såklart måste det finnas lediga platser för att kunna få en plats, även om man får förtur, men förskolechefen har rätt att ta sånna beslut att ändå ge ett barn en plats.

Så det blev många samtal, mejl och brev till kommunen för att lyckas få en plats till Alva på storebrors förskola. Som tur är har vi en bra förskolechef som är kunnig och förstående och tillsammans med vår skrivelse och intyg från BVC och familjerätten fick vi den plats vi önskade. Men det var först under slutet av vår vistelse i Thailand som vi fick beskedet så det har varit väldigt ovisst länge och jag har varit väldigt orolig hur det skulle gå. Jag är väldigt tacksam att de lyssnade på oss och förstår hur viktigt det är för Alva som adopterad att få den här platsen.

Först var vi väldigt fokuserade på hennes ålder, hon fyller 3 år i april, och att hon då skulle börja på storbarnsavdelningen. Men sen började vi tveka lite och kände att det kanske var bättre att hon började på småbarnsavdelningen, även om det innebär att hon behöver byta avdelning till hösten. Hon är visserligen 3 år, men hon har inte gått 1,5 år på dagis som de flesta andra barn i samma ålder och kan inte dagisrutinerna, hon har heller inte språket som de flesta andra treåringar. Och hade hon fått börja på storbarnsavdelningen så hade hon dessutom varit ett år yngre än de som är yngst och den ända som är så liten. Så vi blev faktiskt väldigt glada när vi fick meddelandet att hon fick plats på småbarnsavdelningen, samma avdelning som storebror gick på innan :) De fröknarna som storebror hade där är visserligen inte kvar, tyvärr, men de nya verkar jättebra och vi känner redan två av dem då de har varit vikarier på storebrors avdelning under hösten.

Mitt råd till alla adoptivföräldrar när det gäller förskolan är att stå på er, ge er inte. Ni vet vad som är bäst för era barn. Ta reda på era rättigheter och ta hjälp av BVC och familjerätten.

Hemma igen!

Vilken underbar resa vi har haft i Thailand! Ett äventyr tillsammans hela familjen och härligt umgänge med våra vänner. Fem långa härliga veckor med sol, värme och lata dagar.  Den sista dagen när jag gick ner till stranden efter att jag hade packat och såg barnen leka där med mormor började jag nästan gråta. När jag sedan satt och skrev ett inlägg på Facebook på kvällen så grät jag faktiskt en skvätt. Jag såg hur bra barnen trivdes och hade så himla roligt och tänkte tillbaka på hela vistelsen. Så mycket de har fått uppleva och så roligt de har haft det. De har badat och lekt på stranden och med sina kompisar från morgon till kväll. Jag känner mig lyckligt lottad som har kunnat göra den här resan med min familj och tillsammans med våra vänner. Jag kan varmt rekommendera alla att göra en liknande resa!

Sista veckan åkte mannen till USA på jobbresa, det var inte planerat från början men det löste sig fint genom att min mamma kom ner och hjälpte mig med barnen sista veckan och på hemresan. Jag var lite orolig hur det skulle gå och hur jag skulle orka. Men det gick mycket bättre än jag hade kunnat tro. Speciellt hemresan gick superbra. Barnen skötte sig exemplariskt den långa långa resan. Både på flygplatsen och de 11 timmarna på flyget.

När vi kom hem fick vi ett par fantastiskt fina och soliga vinterdagar med snö men nu är grådasket tillbaka igen. Viggo lyckades bli sjuk när vi kom hem så han är först tillbaka på dagis idag, en vecka efter att vi kom hem. Om två veckor är det dags för Alvas inskolning på dagis. Hon längtar! Mer om det i ett annat inlägg :) Nu ska jag fortsätta att sortera bilder från resan!