söndag 3 juli 2016

Adoptionstavlor/Barntavlor/Familjetavlor

För nya besökare tänkte jag berätta lite om de personliga tavlorna som jag gör. Jag har gjort dem i åtanke av oss adoptivfamiljer då det är svårt att hitta den här typen av tavlor som passar oss och våra barn. Men de går lika bra att beställa och anpassa till familjer med biologiska barn.

Det finns tre olika varianter, två barntavlor; en som heter Världen som är en världskarta där man, om man vill, kan illustrera resan från ursprungslandet till Sverige. Den andra är en namntavla eller som de ibland också kallas födelsetavla, där kan man välja precis vilken text man vill skriva, tex så vet man kanske inte vad barnet vägde vid födseln men vill ist skriva vilken dag man fick varandra, sk fådelsedag. Den tredje varianten är en familjetavla, barntavlorna är tänkta att ha i barnrummet men den här kan man ha i andra delar av huset. Familjetavlan illustrerar barnets ursprung och texten på tavlan är "Love makes a family" som man också kan skriva till på landets språk om man vill.

Världen - Barnposter: Här hittar du mer information om hur du beställer.
Love makes a family - Familjeposter: Här hittar du mer information om hur du beställer.
Namntavla/födelsetavla: Här hittar du mer information om hur du beställer.




fredag 1 juli 2016

Snart semester och snart tre månader som tvåbarnsfamilj

 
Oj vad jag tycker att tiden segar sig fram! Jag tycker att det känns som vi har varit hemma mycket längre än tre månader men det är t.o.m. en vecka kvar innan dess. Ibland vill man att tiden ska gå fort och ibland vill man att den ska stå still. Aldrig blir man nöjd ;)

Tvåbarnsfamiljelivet och syskonrelationen går bättre och bättre och Alva känner sig mer och mer tillfreds med sitt nya liv. Men det är också en stor prövning att vara hemma med och roa två så stora barn. Tuffast är eftermiddagarna när man är själv med båda barnen, framförallt att hitta aktiviteter som passar, för om man bara är hemma och inte gör något särskilt så blir det lätt kaos. Barnen kommer oftast bra överens men de triggar varandra att hitta på sånt som man inte ska göra, kastar saker, skriker, bankar ja för allmänt oväsen och framförallt Viggo är ofta väldigt uppjagad. Det känns som det enda man gör är att gå runt och skäller på dem och säger nej och sluta och det känns inte bra att vara arg på sina barn hela tiden. Men vi hoppas att det här beteendet fortfarande har att göra med att allt fortfarande är hyfsat nytt och att Viggo kommer att lugna sig med tiden och kan finna ro och lugn i vår nya familjekonstellation. När han är lugn så blir Alva lugn, annars härmar hon allt "skit" han hittar på och tvärtom, så det går liksom bara runt runt.
Men i stunder när de skrattar och har roligt tillsammans, leker en lek eller när de spontant pussas eller kramas så blir man varm i mammahjärtat och det känns så rätt och man får hopp om framtiden att vi ska få en harmonisk familj igen.

På måndag börjar vår sex veckor långa semester. Fördelen med det är att vi kommer att vara hemma båda två tillsammans och då är det både enklare och skönt med en annan vuxens sällskap.
Vi har en tur till Göteborg och en tur till Legoland inplanerade än så länge på semestern. Och sen kommer min syster och hälsar på i ungefär en vecka, det ser vi jättemycket fram emot! Annars håller vi alla tummar och tår för att det blir en bra sommar med värme och sol, då är det mycket enklare att hitta på saker. Sen längtar vi jättemycket till september, då har vi hyrt ett hus på Mallorca tillsammans med våra vänner från Sundsvall. Det ska bli jätteroligt! Hoppas bara att flygresan med Alva kommer att gå bra :O
Jag fasar även för de långa bilresorna till Göteborg och Legoland med Alva. Det är inte lätt att roa så små barn i bilen under någon längre tid och Alva somnar heller inte så lätt i bilen och blir lätt gnällig och tjurig.

För att resan ska bli av till Mallis så måste vi hinna bli juridiska vårdnadshavare till Alva. Den här veckan blev äntligen allt klart i vår kommun, hos socialen och socialnämnden. Ärendet är nu tillbaka i tingsrätten och jag har skickat ett brev på inrådan från dem om att de väldigt gärna få skynda på ärendet. Först när beslutet är klart och efter den tre veckor långa laga kraft tiden så kan vi skaffa pass till henne.

Idag är det som sagt min sista jobbdag innan semestern och det är även Viggos sista dag på avdelningen Fisken på dagis. Efter sommaren kommer han att börja på en ny avdelning. Det är med blandade känslor som jag lämnade honom för sista gången på Fisken idag. Efter de första terminerna som var struliga med mycket personalomsättning så har det sedan blivit en toppen grupp med jättebra pedagoger. Pedagogerna stannar kvar på Fisken men alla kompisarna följer med till nya avdelningen Musslan. Tyvärr kommer det inte att komma några fler äldre barn till avdelningen, så Viggo och fyra-fem andra barn kommer fortfarande att vara de äldsta och sen kommer resten 13-14 st att vara ett år yngre. Det är den ända nackdelen med den här gruppen, att de är så få som är födda 2012 och inga äldre kompisar att se upp till. En stor lättnad är iaf att vi har fått fortsatt dispens för utökad tid för Viggo så i höst kan han fortsätta att gå 30 h/vecka ist för bara 15 h.

På tal om dagis så har vi nu blivit färdiga och skickat in ansökan om dagisplats till Alva. Vi har sökt om en plats i april nästa år och hoppas att hon kan få en plats på samma avdelning som Viggo. Det kommer att underlätta jättemycket för henne i så fall tänker vi. Just nu känns det som en hel evighet, att vi ska vara hemma så länge. Men det finns många inom "adoptivvärlden" som skulle tycka att det är för kort tid, att man borde vänta till augusti. Men Alva kommer att ha varit hemma i ett år då och vara 3 år gammal, det kommer att vara tillräckligt. Hon kommer säkert att längta efter att börja på dagis när hon fattar mer och mer vad det är när vi hämtar och lämnar Viggo.

Midsommarfirande


Det är inte helt enkelt att få till ett familjefoto där alla tittar in i kameran samtidigt, ler och inte blundar ;)

Vi funderade fram och tillbaka hur vi skulle göra med midsommarfirandet i år. Till slut valde vi ett lugnt midsommarfirande med min mamma i hennes särbos sommarhus i Båstad med deras vänner. Bara pensionärer alltså och inga andra barnfamiljer. I år kändes det som ett lugnt och bra alternativ.

Jag körde upp redan dagen innan midsommarafton då Måns var på svensexa. Förutom en stressig bilresa på en timme med båda barnen i baksätet som höll på att busa, tjoa och tjimma så gick det jättebra på eftermiddagen och kvällen. Det gick också jättebra att natta båda barnen där själv och de sov också bra hela natten. Hemma i vårt eget hus gick natten lite sämre. Vi fick ett sms av grannen som berättade att vi hade översvämning i våra källare så Måns fick bege sig hem kl 01 smått berusad för att pumpa ut vatten ur källaren. Grannens dotter var själv hemma så de hjälptes åt med deras och våran källaren och var klara först kl 04 på morgonen.


På förmiddagen på midsommarafton tog jag med båda barnen själv till Malenbadet i Båstad. Det kändes lite läskigt hur det skulle gå att vara där helt själv med dem men det gick jättebra.

På eftermiddag kom en trött pappa upp med tåget och vi åt midsommarlunch tillsammans med de andra gästerna. Sen tog jag och Måns barnen och cyklade in till Båstad centrum, lekte på lekplatsen, barnen badade i havet och vi åt glass. Sen fick vi grillat till kvällsmat och barnen lekte i trädgården innan läggdags. Det var nog trötta men nöjda barn som la sig den kvällen :) En riktigt bra helg med andra ord!

onsdag 22 juni 2016

I tidningen!



Ammande mammor sägs få sk "amnings-hjärna", man blir allmänt förvirrad och glömsk. Men jag kan säga att man som föräldraledig till adopterade barn också får nåt liknande. Om ni har något förslag på vad man skulle kunna kalla det så skriv gärna en kommentar :)

Man får försöka att fokusera på och komma ihåg de allra viktigaste sakerna som typ vilken tid man ska hämta storebror på dagis osv. Dels tror jag att det beror på allt som är nytt och förändrat och sen är stressnivån på ett helt annat plan än vanligt. Samtidigt som dagarna och veckorna känns som de går väldigt långsamt går de också i ett rasande tempo och man hinner inte med att varken att tänka eller uträtta saker som behöver göras.

Jag har tex helt glömt bort att publicera en länk till en tidningsartikel som jag var med i för ett litet tag sedan. Det var en journalist som hade hittat Facebook-gruppen som vi har för den sk öppna förskolan för adoptivfamiljer i Lomma. De skulle ha en serie i tidningen och hon ville skriva ett reportage om vår mötesplats. Självklart sa jag! Min önskan är ju såklart att så många som möjligt ska förstå vikten av sånna här mötesplatser och att nya adoptivfamiljer ska hitta dit.

Här kan ni läsa artikeln. Tyvärr blev inte alla ändringar i texten gjord som jag föreslog, jag tycker tex inte att träffarna är främst för oss föräldrar, de är lika viktiga för både barn och föräldrar. Well, well så blir det ibland :)


fredag 10 juni 2016

Hur vi gjorde för att lillasyster skulle acceptera även mamma



Ni som har följt oss och bloggen vet att det var kämpigt första tiden vi kom hem med lillasyster.  Hon hade det såklart allra jobbigast efter sin förlust och allt nytt och alla förändringar. Det som var jobbigast för oss var att hon till 100% valde pappa och ville inte veta av mig. Det blir väldigt påfrestande för den utvalde föräldern att ta allt speciellt i början när allt är jobbigt. För resten av familjen blev det också jobbigt, vi behövde få mer balans.

Jag rådfrågade Adoptivmammor-gruppen på Facebook och fick många tips och läsa om andras erfarenheter. Det kändes dock inte så upplyftande att läsa att för fler hade det varit så här i flera månader, upp till ett halvår. Vi kände att så kunde vi inte ha det så vi bestämde oss för att verkligen anstränga oss och jobba på att hon skulle börja acceptera mig. Och det gick! Jag tänkte därför dela med mig lite av hur vi gjorde och att det går och med den erfarenheten vi har så tror jag att det går att göra likadant för fler barn. Det som känns viktigt är dock att vänta ett litet tag tills barnet känner sig lugnare och tryggare i sitt nya hem och miljö. De måste få tid först att återhämta sig.

Det började vända när Viggo började på dagis igen och inte var hemma hela dagarna, då kunde vi båda lägga 100% på Alva. Jag och Måns gjorde i stort sätt allt tillsammans med Alva hela tiden. När Måns bytte blöjor så var jag med, när Måns nattade henne för middagsvilan så var jag med osv. Till en början tyckt hon inte om det, men dag för dag så blev hon mer och mer okej med det. Så fort hon visade tecken på att vilja komma till och vara med mig så fanns jag där och gjorde mig så rolig, glad och snäll som möjligt. När vi åt middag så satt jag bredvid henne och matade och det var hon okej med. Efter ett litet tag släppte hon sin gard och lät mig göra mer och mer och då tog jag också större plats. På ett busigt och glatt sätt gjorde jag mer och mer saker med henne. Som tex att byta blöja, först protesterade hon men när jag busade och gullade med henne så tyckte hon att det var skoj och sen kände hon att det inte var så farligt. Efter ett litet tag när han accepterade mig för det mesta så märkte vi att hon försökte bestämma och styra lite när hon blev ledsen för att jag skulle göra något. Tex att jag körde vagnen eller kom in i rummet där hon och pappa var. Då ignorerade vi det, vi kände att hon inte hade några större problem att vara med mig längre utan att det bara var hennes sätt att försöka bestämma.

Sakta men säkert byggde vi sedan på det där. Med fler saker som jag kunde göra med henne ist för bara pappa. Till exempel att pappa kunde lämna huset själv. Vi förberedde oss väl med att Viggo också var där, vi satt och lekte med lera och åt frukt och kex som hon gillar. Då trivdes hon och var sysselsatt och det blev inte så dramatiskt avsked.

Nu är vi nästan på samma nivå, pappa och jag, det finns stunder och tillfällen då hon föredrar pappa men nu kan tex jag även natta henne på kvällen, jag får trösta osv. Det känns otroligt skönt att vi har nått hit på den här tiden! För att vi skulle orka och fungera bra som föräldrar var det nödvändigt och Alva har inte tagit skada av det. Tvärtom så tror jag att det har gjort att hon fortare blev trygg, kom in i familjen och började anpassa sig till sitt nya liv.
Till en början handlar det mest om överlevnad för barnen, de behöver en vuxen för att klara sig även fast de inte gillar det. Men efter ett litet tag så går det över och då tänker jag att om vi som föräldrar och vuxna vägleder och bestämmer hur det ska vara så följer barnen med på det. Det är ju det som är så fantastiskt med barn, att de är så anpassningsbara!

söndag 5 juni 2016

Två månader tillsammans

 Gunga är en stor favorit! Hos båda barnen. Men storebror vill fortfarande vara liten och gunga i "bebisgungan". Så för att slippa konflikterna kring att det nästan alltid bara finns en sådan gunga testade jag ist att se om Alva kunde gunga på den "stora gungan" och det fixade hon galant och utan protest :)

Nu har det gått ca två månader sedan vi kom hem med lillasyster. Jag glömmer nog aldrig den dagen. Efter den tuffa resan var det en enorm lättnad att komma hem. Och jag glömmer aldrig mötet med framförallt Viggo men såklart även resten av familjen och vännerna på flygplatsen.

Det känns skönt att lägga dagar och månader bakom sig, det betyder att vi har haft fler dagar tillsammans och det innebär att vi blir mer och mer sammansvetsade som vår nya familj och Alva blir mer och mer anknuten till oss. Och vår kärlek till henne växer för varje dag som går.

Dag för dag hittar vi rutiner som gör att det nya familjelivet fungerar bättre och bättre. Alva sover numera bra för det mesta, fast det tar lite längre tid för henne att somna nu mot i början. Det kan ha med olika saker att göra, dels är det ljusare ute och det är just nu väldigt varmt i vårt hus. Sen tror jag att de somnar lite av utmattning i början och nu vill hon hellre vara vaken för att inte missa något. Samma sak när det kommer till maten. I början åt hon allt som vi gav henne och hon åt som en häst. Nu är det nästan tvärtom, hon protesterar mot det mesta som vi serverar henne. Det tror jag beror på att hon i början bara ville vara till lags och inte vågade protestera, nu känner hon sig tryggare och känner att hon kan och vill bestämma mer själv. Och just maten är en sådan sak där små barn tar tillfället i akt att bestämma, i stort sätt allt annat bestämmer vi vuxna över.

Hon förstår mer och mer av språket och lite försiktigt försöker hon härma vissa ord. Men hon har fortfarande mycket av den koreanska språkmelodin kvar i sitt eget sätt att babbla. Vi använder våra TAKK kort en del och vi har tillsammans lärt oss flera nya tecken som vi försöker komma ihåg att använda.

 På väg på utflykt!

Bäst just nu är, förutom det fina sommarvädret som gör livet så mycket enklare, vår nya lådcykel med el från Cargobike. Vi beställde den innan vi åkte iväg på första resan till Sydkorea och fick en äntligen för ett par veckor sedan. Sedan dess har den redan hunnit rulla många mil. Barnen älskar att åka i den och det är snabbt och enkelt att ta sig med barnen till olika ställen. Speciellt när man är själv med båda barnen. Vi cyklar och både hämtar och lämnar på dagis varje dag och det är så mycket enklare, smidigare och trevligare än att ta bilen och snabbare än att gå med vagnen.


fredag 3 juni 2016

Fortsatt pappersarbete efter hemkomsten

När man kommer hem med sitt adoptivbarn så är det "pappersarbetet" inte över utan börjar om igen. Redan efter en månad hemma ska den första sk återrapporten göras. I Sydkoreas fall så ska socialen göra ett hembesök och skriva en rapport, när den är klar ska man fixa en översättningen på den och framkalla ca 10 foton på barnet, helst ska fotona vara på både barnet och någon av föräldrarna eller syskon tillsammans. Det kan ju kännas som en enkel uppgift men allt tar sån tid att göra när man bara har 1-2 timmar per kväll då man har möjlighet att göra det på. Att göra det under dagen med en 2-åring hemma funkar inte så bra. För en vecka sedan blev vi äntligen klara med vår rapport och skickade den till AC. Den här veckan ringde vår socialsekreterare för en intervju till återrapport nummer 2! Vi får väl se när vi hinner göra klart och skicka den. Återrapporterna är jätteviktiga så jag klagar inte, det är bara tiden som inte räcker till.

Samtidigt har vi hållt på med ansökan om adoption till Tingsrätten. Eftersom det är sk svag adoption i Sydkorea så är vi inte Alvas juridiska vårdnadshavare i Sverige utan måste genomföra en adoption även här. Och det tar också sin lilla tid. Först ska vi skicka in en ansökan till Tingsrätten och därefter ska de skicka en begäran om utlåtande av socialen i vår kommun. Socialsekreteraren ska skriva ett utlåtande som sedan ska upp i Socialnämnden som ska ta ett beslut som sedan ska skickas till tingsrätten. Därefter kan de döma i ärendet. När domen väl är fastslagen så tar det tre veckor för den att vinna laga kraft. Först därefter är vi Alvas juridiska vårdnadshavare. Hela den här processen tar flera månader och vi var rädda att vi skulle behöva vänta ytterligare några månader pga att det är stängt på de olika distanserna i sommar. Men det verkar som att vårt ärende iaf hinner komma med till socialnämndens sista möte innan semestern. Sen blir det väl extra väntan hos Tingsrätten. Det ska bli så skönt när det äntligen är klart. Det förenklar så himla mycket när det är klart. Speciellt när det gäller ansökan om föräldrapeng hos Försäkringskassan som man nu måste göra på pappersblanketter.

Först när vi har blivit juridiska vårdnadshavare kan vi göra en namnändring hos Skatteverket. Så just nu har Alva sina koreanska namn i alla system. Den proceduren tar också sin lilla tid. Inte förrän den är klar kan vi ansöka om ett pass till henne. Det blir nog svårt att hinna med innan vi har tänkt resa i september. Måste kolla upp om hon kan resa på sitt koreanska pass.

torsdag 26 maj 2016

Syskon



Det är verkligen inte lätt för barn att få syskon och ännu mindre att få ett äldre syskon. Även om det i det stora hela fungerar helt okej mellan storebror och lillasyster så märks det tydligt att det har påverkat storebror Viggo väldigt mycket. I grunden är han väldigt glad i sin lillasyster men han bär också på en frustration av allt det nya och förändrade och han vet inte hur han ska hantera det. Det ger sig i uttryck på många olika sätt, han blir väldigt lätt arg och ledsen och mycket mer förtvivlad än förut och det håller också i sig längre. Det gör så ont i mammahjärtat och själen när han blir det, jag förstår ju varför och jag blir själv jätteledsen över att han känner som han gör och att det kommer till uttrycks som det gör. Och det känns jättejobbigt att inte kunna hjälpa honom. Han har ju inte heller så lätt för att uttrycka sig så han säger inte att det är jobbigt eller varför han är arg och ledsen.

Han hittar också på mycket mer hyss och gör "dumma saker" och testar oss också jättemycket mer nu än innan. Vilket resulterar i att vi ofta blir ovänner, arga och skäller på honom flera gånger om dagen och det känns också jättejobbigt. Man vill ju att han ska känna sig lika älskad som förut.

Alva är heller inte så förtjust i sin storebror. Dels så är hon svartsjuk och vill helst ha mamma och pappa för sig själv. Kramar eller bär vi storebror så börjar hon gnälla och sura och vill också bli buren och kramad. Alva har nära till och lätt för närhet och vill gärna bli buren, kramad och pussad. Viggo däremot har aldrig varit en goskille men han behöver det såklart lika mycket och extra mycket just nu så det känns så himla viktigt att ge honom det så mycket man kan och får.
När Viggo vill visa sin kärlek till sin lillasyster och gör försök till att umgås med henne så protesterar hon oftast. Tex om han kramar henne, vill pussa henne eller ta henne i handen för att gå iväg och göra något. Då gör det också ont i mammahjärtat, när han väl försöker så får han "skit" för det också, inte av oss såklart, vi berömmer honom, men det är såklart jobbigt och förvirrande för honom att när han är snäll mot sin lillasyster så funkar inte det heller.

De leker inte direkt tillsammans men det beror ju dels på att Alva är så pass liten fortfarande, dels på att hon inte är så jätteförtjust i sin storebror och även på att de inte känner varandra och inte kan kommunicera med varandra. Men de är heller inte i luven på varandra hela tiden utan de kan vara tillsammans och göra samma saker, tex bada, leka i sandlådan och liknande.
I stället är det i "buset" som de möts, att hitta på saker man inte får göra, tex att skrika eller att kasta, stenar, sand och vatten. Börjar en så hakar den andre på. Så de stunder när man är själv med båda barnen blir det mest skäll just nu. Det är också svårt att hitta på saker med båda barnen varje eftermiddag och man längtar till den andre kommer hem från jobbet.

Hade vi haft Alva sedan hon var liten så hade de vid det här laget känt varandra och haft en helt annan harmoni. Men såklart hade de även kivats, det kommer man ju aldrig ifrån. Men de hade vetat var de har varandra och kunnat vara lugna och trygga i sina roller. Viggo vill hela tiden ha koll på vad lillasyster gör och har svårt för att slappna av och leka sina lekar som han brukar göra. Det är också svårt att göra saker själv med honom, dels är det svårt att hinna med det, är man själv med dem så går det ju inte. När den andra kommer hem från jobbet ska det lagas mat och den som har varit på jobbet behöver ju även hinna med och lägga tid på att umgås med Alva. Sen är det svårt att hitta saker som Viggo är intresserad av och som man kan göra själv med honom. Och han har också svårt för att få ro till att göra något med en förälder när den andre föräldern och Alva är hemma, då vill han veta vad de gör och vara där de är.

Som allt annat så kommer även det här att bli bättre med tiden men när man är mitt uppe i det så är det svårt att föreställa sig och det är svårt att hitta sätt att hantera det på. Men stunder när de skrattar tillsammans, kramas eller pussas får en att smälta och en känsla av att det kommer att bli bättre och lättare för alla.

måndag 16 maj 2016

Nya tavlor - namntavla/födelsetavla


Nu finns det nya tavlor att beställa! En så kallad namntavla eller födelsetavla. Och såklart gjorda så att de passar adopterade barn med valfri text :) Men då texten är flexibel och valfri så passar de även precis lika bra till biobarn.
Texten är som sagt valfri, jag har gjort några olika alternativ som inspiration. Du kan välja någon av dem eller skriva egna valfria texter. Tänk på att tre rader är ganska lagom men färre är inga problem och fyra funkar också men då kan jag behöva minska på figuren.

NAMNTAVLA
13x18 cm Pris: 100:-
21x30 cm Pris: 150:-
30x40 cm Pris: 220:-
40x50 cm Pris: 290:-

Frakt ingår i priset. Ram ingår ej.

För att beställa:
Skicka ett e-mail till cornelia.armano@gmail.com med denna information:
Poster/tavla= Namntavla
Storlek= 13x18, 21x30, 30x40, 40x50
Namn= Namnet på barnet. Här kan man tex lägga till barnets ursprungsnamn under namnet, se exempel på bilden med lejonet nedan.
Figur= Bil, Lejon, Fjäril, Kanin, Elefant
Mönster= Blommor (flerfärgad), Stjärnor (mörkgrå), Ornament (gul), Nät (rosa), Prickar (mintgrön)
Text= Skriv valfri text, tre rader är ganska lagom men färre är inga problem och fyra funkar också men då kan jag behöva minska på figuren. Tala om vilken text som ska vara på rad 1, 2 osv.
Betalsätt=  Skriv om du vill betala via Swish eller överföring till bankkonto. Så skickas betalningsinformation.
Sändningsinfo= Ditt namn, adress, och mobilnummer om du vill ha avisering via sms.
OBS! Glöm ej uppgifterna här ovan när du gör din betalning.


Här nedan är några exempel på de figurer och mönster som finns att välja på. Det kan säkert komma fler av både figurer och mönster framöver. Kombination av motiv och mönster av de ni ser nedan är valfri.


 Namntavla - Bil (mönster "stjärnor")
  Namntavla -Elefantv (mönster "prickar")

 Namntavla - Fjäril (mönster "blommor")

 Namntavla - Kanin (mönster "blommor")

 Namntavla -Lejon
(mönster "ornament")


Här nedan kan du se de olika mönstren som just nu finns att välja på.


 

tisdag 10 maj 2016

Sommarkänslor och snart jobbstart



För en och en halv vecka sedan kunde man inte tro att det skulle bli vår och än mindre att vi skulle få sommartemperaturer i maj. Men så mycket enklare livet är att leva då! Man kan bara vara ute och "hänga". Och det har vi verkligen försökt att göra. Barnen har lekt, badat och bara varit. Det är så skönt och enklare än när man ska försöka hitta på saker inomhus.

I helgen tog vi fram poolen och det uppskattades av båda barnen. I går och idag har vi tom hängt på stranden. Det var alldeles säkert Alvas första gång på en strand och hon älskade det. Hon är ett litet vattendjur och gillar dessutom sand och geggamoja så det var perfekt.

Det går fortsatt bättre och bättre för lillasyster Alva, hon blir tryggare och säkrare för varje dag och vår relation stärks. Vi har fortsatt att träna på att pappa ska kunna åka iväg och göra saker på egenhand och det har gått bra. På måndag är det jobbstart för pappa och på torsdag är det dags för mig. Vi kommer att dela på veckorna och jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid, precis som vi gjorde med storebror. Det har varit jättebra att vara hemma båda två drygt en månad nu, på ett sätt är jag lite nervös inför att vara hemma själv, inte med Alva men eftermiddagarna med båda barnen. För det mesta kommer de bra överens och är väldigt glada för varandra men det är väldigt intensivt också. Storebror är lite överexalterad fortfarande och har inte riktigt kommit till ro än och blir väldigt arg och ledsen när det uppstår konflikter dem emellan. Lillasyster blir också ledsen när hon inte får som hon vill och båda vill bli tröstade när det blir så. Inte lätt att vara ensam med båda då känner jag. Men allt går ju, så det kommer att gå det med. På ett annat sätt så kommer det bli lite mer rutiner nu när vi börjar jobba och är föräldralediga på egenhand, det känns bra.

Något som fungerar mindre bra just nu är sömnen. Vi var så glada och tacksamma över att Alva har sovit så bra men nu har hon börjat vakna och vara ledsen och även sovit oroligt. Det är jobbigt både för henne och resten av familjen. Storebror kommer ju in till oss varje natt och vi vet inte riktigt hur och var alla ska sova för att sova bra och inte störa varandra. Men vi löser det också så småningom, vi får pröva oss fram helt enkelt. BVC sa att det kunde bli så här, att när Alva kände sig tryggare hos oss så kan också sömnen bli sämre. I början var hon säkert helt utmattade och nu vågar hon känna efter och barn bearbetar oftast saker på nätterna. Men vi hoppas att det bara är en fas som snart går över.

Annars rullar dagarna på och vi har hunnit med två hembesök av BVC, första hembesöket av Socialen som ska skriva den första återrapporten, papperna är skickade till Tingsrätten och på torsdag ska vi göra den sk tropikundersökningen, ser inte alls fram emot det.