Liten har blivit stor

Nu är det snart ett år sedan vi fick lillasyster Alva. Då fyllde hon precis 2 år, snart är hon 3 år. Inte så liten längre! Från det att vi kom hem har hon sovit i en egen säng bredvid vår säng i vårt sovrum. Först i en spjälsäng men efter ett tag bytte vi ut den mot storebrors gamla juniorsäng. Det har funkat bra. Men nu när vi kom hem från Thailand tyckte vi att det var dags för henne att flytta in på sitt eget rum. Vårt sovrum är inte så stort så dels har det praktiskt varit väldigt trångt och bökigt och sen tycker vi att det är dags för henne att kunna sova på sitt eget rum. Både jag och mannen är väldigt lättstörda när vi sover och hon har en hel del ljud och konstigheter för sig när hon sover som väcker oss.

Så förra helgen tog vi en tur till Ikea och köpte lite ny förvaring och flyttade in Alvas säng på hennes rum. Det är ett litet rum med snedvägg på ena sidan så det är inte helt enkelt att planer aoch få in det som behövs men det blev faktiskt bättre än förväntat. Det fick plats med både säng, förvaring och myshörnan med madrassen fick också plats. Så småningom ska vi bygga en platsbyggd säng med lådor under så att vi utnyttjar rummet maximalt.

Första natten vaknade Alva två gånger och kallade på oss. Jag gick in och satt där till hon somnade om. Sen har hon sovit jättebra. Två tidiga morgnar till har hon kallat på oss men då har man bara kunnat gå upp med henne så det har inte gjort något. Det är jätteskönt att det har funkat så bra! Hon är stolt och glad över att sova i sin egen säng på sitt eget rum.

Storebror däremot kommer fortfarande in till oss varje natt. Jag försöker dock få honom att sova på en madrass på golvet i ställt. Det har han gjort under perioder förut också. Men på sitt rum är det svårt att få honom att sova hela nätterna. Vi testade att jag sov inne hos honom under ett par månader. Men eftersom det inte får plats med en extrasäng så fick jag sova i hans säng (den går att dra ut till en dubbelsäng) så det blev inte så stor skillnad mot att han sover i vår säng. Det hade nog funkat bättre om man hade kunnat ligga i en annan säng i samma rum för att han ska bli trygg och nöjd med att sova där själv. Men tyvärr får det inte plats. Förhoppningsvis blir det bättre. Vi vill inte att Alva ska få veta att Viggo kommer in till oss för då ska hon göra likadant. Två barn i sängen funkar INTE.

Dags för dagis

 Snart är det dags för Alva att börja i förskolan. Den 6 mars närmare bestämt. Det ser hon fram emot väldigt mycket! Och vi också. Det ska bli skönt att få vardag och rutiner som innan.
Men det var osäkert länge hur det skulle bli. I vår kommun kan inte politikerna räkna ut att det behövs en massa förskoleplatser om man bygger nya bostäder på ett attraktivt område för barnfamiljer. Så egentligen fanns det inga lediga förskoleplatser på vår ort den här terminen. Först blev vi erbjudna en plats på en helt annan ort långt ifrån där vi bor. Det är inte okej för någon anser jag och ännu mindre okej för ett adopterat barn. För Alva var det jätteviktigt att hon fick plats på samma förskola som storebror. Det är en plats som hon känner till och innebär jättemycket trygghet som hon behöver för att det ska fungera. I flera kommuner är det självklart att adopterade barn får förtur och ges plats där de önskar pga deras särskilda behov. Det borde vara en självklarhet i alla kommuner, men som vanligt är bristen på kunskap om adopterade barn och deras behov stort i samhället. Såklart måste det finnas lediga platser för att kunna få en plats, även om man får förtur, men förskolechefen har rätt att ta sånna beslut att ändå ge ett barn en plats.

Så det blev många samtal, mejl och brev till kommunen för att lyckas få en plats till Alva på storebrors förskola. Som tur är har vi en bra förskolechef som är kunnig och förstående och tillsammans med vår skrivelse och intyg från BVC och familjerätten fick vi den plats vi önskade. Men det var först under slutet av vår vistelse i Thailand som vi fick beskedet så det har varit väldigt ovisst länge och jag har varit väldigt orolig hur det skulle gå. Jag är väldigt tacksam att de lyssnade på oss och förstår hur viktigt det är för Alva som adopterad att få den här platsen.

Först var vi väldigt fokuserade på hennes ålder, hon fyller 3 år i april, och att hon då skulle börja på storbarnsavdelningen. Men sen började vi tveka lite och kände att det kanske var bättre att hon började på småbarnsavdelningen, även om det innebär att hon behöver byta avdelning till hösten. Hon är visserligen 3 år, men hon har inte gått 1,5 år på dagis som de flesta andra barn i samma ålder och kan inte dagisrutinerna, hon har heller inte språket som de flesta andra treåringar. Och hade hon fått börja på storbarnsavdelningen så hade hon dessutom varit ett år yngre än de som är yngst och den ända som är så liten. Så vi blev faktiskt väldigt glada när vi fick meddelandet att hon fick plats på småbarnsavdelningen, samma avdelning som storebror gick på innan :) De fröknarna som storebror hade där är visserligen inte kvar, tyvärr, men de nya verkar jättebra och vi känner redan två av dem då de har varit vikarier på storebrors avdelning under hösten.

Mitt råd till alla adoptivföräldrar när det gäller förskolan är att stå på er, ge er inte. Ni vet vad som är bäst för era barn. Ta reda på era rättigheter och ta hjälp av BVC och familjerätten.

Hemma igen!

Vilken underbar resa vi har haft i Thailand! Ett äventyr tillsammans hela familjen och härligt umgänge med våra vänner. Fem långa härliga veckor med sol, värme och lata dagar.  Den sista dagen när jag gick ner till stranden efter att jag hade packat och såg barnen leka där med mormor började jag nästan gråta. När jag sedan satt och skrev ett inlägg på Facebook på kvällen så grät jag faktiskt en skvätt. Jag såg hur bra barnen trivdes och hade så himla roligt och tänkte tillbaka på hela vistelsen. Så mycket de har fått uppleva och så roligt de har haft det. De har badat och lekt på stranden och med sina kompisar från morgon till kväll. Jag känner mig lyckligt lottad som har kunnat göra den här resan med min familj och tillsammans med våra vänner. Jag kan varmt rekommendera alla att göra en liknande resa!

Sista veckan åkte mannen till USA på jobbresa, det var inte planerat från början men det löste sig fint genom att min mamma kom ner och hjälpte mig med barnen sista veckan och på hemresan. Jag var lite orolig hur det skulle gå och hur jag skulle orka. Men det gick mycket bättre än jag hade kunnat tro. Speciellt hemresan gick superbra. Barnen skötte sig exemplariskt den långa långa resan. Både på flygplatsen och de 11 timmarna på flyget.

När vi kom hem fick vi ett par fantastiskt fina och soliga vinterdagar med snö men nu är grådasket tillbaka igen. Viggo lyckades bli sjuk när vi kom hem så han är först tillbaka på dagis idag, en vecka efter att vi kom hem. Om två veckor är det dags för Alvas inskolning på dagis. Hon längtar! Mer om det i ett annat inlägg :) Nu ska jag fortsätta att sortera bilder från resan!

Tiden går fort när man har roligt

Vi har snart varit i Thailand i fem veckor. Mer än en månad alltså. Vi har njutit av det fantastiska klimatet och att slippa gå och frysa hemma i Sverige och att försöka hitta på saker med barnen varje dag. Men vi har såklart inte kunnat ligga och lata oss på en solstol och dricka paraplydrinkar hela dagarna. Det är ju ändå fullt upp med två små barn. Och att bo på hotell och äta på restaurang med små barn varje dag är inte alltid smärtfritt. Fast på många sätt är det ändå enklare här pga klimatet. Bara på med badkläderna och gå till poolen eller havet. Och barnen har haft det fantastiskt roligt och blivit rika på upplevelser! Att se dem ha roligt, upptäcka och lära sig nya saker är det jag tar med mig mest från den här resan :)

Men nu börjar vi få hemlängtan. Vi kommer verkligen att sakna klimatet och det kommer bli en chock att komma hem till kylan när man har varit här så länge. Men det ska bli skönt att komma hem till sitt hus och äta hemma. Att få lite rutiner och faktiskt jobba. Det är skönt och lyxigt att vara ledig men efter ett tag blir man lite rastlös.

Sjukstuga i paradiset

Nu har vi varit i Thailand i snart tre veckor. Vi tar dagarna som de kommer och gör inte allt för mycket. Dagarna består oftast av frukost, bad på stranden, lunch, Alvas middagsvila, bad i poolen, middag, film, sova. Precis så slappt som det ska vara! Ibland tar vi en tuktuk till lilla "huvudstaden" Saladan 5 minuter bort och handlar lite saker som vi behöver. Annars har vi mest hängt runt där vi bor. Men några utflykter har vi ju tänkt att vi ska hinna med.

I helgen som gick åkte vi iväg till en annan ö, Koh Hai, en timme bort med båt. Båten var en färja men kanske inte riktigt det vi är vana vid att kalla en färja i Sverige. Det blåste dessutom upp under tiden vi var ute på havet så det blev en lite gungig båtfärd. Som tur var hade vi förberett oss för att Viggo kunde bli åksjuk, vilket han lätt blir, och det blev han stackaren. Det underlättade inte heller att vi fick byta båt till en sk long tail båt sista biten. Vädret fortsatte att vara blåsigt och regnigt första dagen men det gick ändå hyfsat att underhålla barnen. Vädret blev bra sen under helgen men i stället blev Måns magsjuk. Det skulle ha kunnat vara kräksjuka som Alva hade haft tidigare i veckan men han var riktigt dålig, så dålig som vi har varit en gång tidigare när vi fick dålig mat på en restaurang för ett antal år sedan. Men inte nog med det, sedan var det Viggos tur. Barnen klara ju dock det mycket bättre än oss vuxna så han var ändå hyfsat pigg. Jag klarade mig från att bli dålig, som tur var, men jag kände mig riktigt risig och matt i två dagar så jag var inte heller på topp. Det var otroligt skönt när  det blev söndag eftermiddag och dags att åka "hem" till Kom Lanta igen!

Förutom dåligt väder och dålig mat så var stället ingen större hit och inget ställe vi skulle rekommendera eller åka till igen.

Nu har vi installerat oss på vårt nya, sista, hotell. Vi bor på samma strand, Klong Dao, som innan bara lite längre ner på vägen närmre stranden. Det är fantastiskt vackra omgivningar och ett rofyllt och fint ställe. Här kommer vi att bo kvar tills vi åker hem.

På måndag kommer min mamma  (barnens mormor) och Per hit. Det ser vi fram emot!

Nu vaknar snart Alva efter sin middagsvila och då ska vi gå och bada. Det svåra beslutet är var, poolen eller stranden ;)

Thailand

Så kom äntligen dagen när vårt stora äventyr skulle börja. Resan och långvistelsen i Thailand. Den långa flygresan mellan Köpenhamn och Bangkok gick helt okej. Viggo hade svårt att somna men sov bra när han väl hade somnat. Men sen blev han åksjuk och kräktes flera gånger sista biten då det var lite turbulent. Alva somnade helt okej men sov jätteroligt. Hon vaknade till och var ledsen flera gånger. Som tur var hade jag med mig bärselen och fick ta henne och gå iväg och vagga henne då och då och hon sov även stundtals i den när jag satt ner med henne. Men vi tog oss igenom det!

Två dagar hade vi sedan i Bangkok innan vi skulle åka vidare till Koh Lanta. Vi åkte tunnelbana, sky train, flodbåt och lekte i en park varvat med bad i poolen på taket på hotellet.

Sen tog vi flyget till Krabi och sen vidare med minibuss till Koh Lanta.
Nu har vi varit här på Koh Lanta i sex dagar och trivs jättebra! Visst är det många konflikter med barnen om än det enaoch än det andra. De är ju 2,5 och 4,5 år så det är ju oundvikligt. Och det är inte alltid så lätt att sköta sig på restaurang två gånger om dagen varje dag. Men de andra stunderna passar vi på att njuta. Att få vara i det här varma och underbara klimatet och det enkla livet med bad och strandhäng varje dag är sååå mycket bättre än den Skånska, kalla, regniga vintern.

Paus i beställningar av tavlor/posters

Först och främst vill jag tacka för alla beställningar jag har fått under året. Det har varit jätteroligt att göra alla personliga tavlor! Det fortsätter jag mer än gärna med. Men under tiden vi är utomlands kommer jag att behöva göra en paus då jag inte kommer ha möjlighet att utföra arbetet. Men ni är såklart välkomna att lägga en beställning ändå men jag kan först påbörja den när vi är tillbaka i mitten av februari.

Här får ni lite inspiration på olika varianter som jag har gjort under förra året.

Reseförberedelser pågår

Nu är det nära! Bara ett par dagar kvar innan vi reser till Thailand. Våra två hämtresor till Sydkorea då vi har fått våra två älskade barn har varit våra största äventyr hittills men tillsammans som familj med våra barn så är detta nog vårt livs största äventyr.

Idag var vi och tog våra sista vaccinationer, huset är städat och tvättmaskinen går för fullt. Vi avslutar saker på jobbet och inhandlar de sista sakerna vi behöver för resan. I morgon är det stora packar-dagen. Tycker alltid att det är lika svårt och stressigt att packa och ännu mer nu när man har två personer till att tänka på. Och dessutom ska vara i väg så länge. Det är mycket prylar som ska förberedas och tas med! Visst, det mesta går att köpa där, men man vill ändå ha med sig så mycket det går för att vara på säkra sidan.

Häromdagen hittade Måns den här fantastiska resväskan, BedBox från JetKids, som man kan göra om till en säng åt barnen. Dyr! Men kommer vara så väl värd pengarna om barnen sover länge och gott med hjälp av dem. Lovar att återkomma med en recension.





Vår plan är att få ner allt i två stora resväskor, plus lite leksaker och kuddar till barnen i deras BedBox väskor samt att jag och Måns har varsitt handbagage i form av ryggsäckar. En datorryggsäck med diverse tekniska prylar som ipad, dator, dvd-spelare, filmer, kamera etc. och sen har jag en större ryggsäck, ca 40 liter, där jag kan ta pyssel till barnen, ombyteskläder, snacks, pyjamasar m.m.

God fortsättning!

Hoppas att ni har haft en skön julledighet, jul- och nyårsfirande! Det tycker jag att vi har haft :) Ätit gott och umgåtts med familj och vänner. Bäst, förutom att få fira första julen tillsammans med Alva, var att äntligen få träffa min lillasyster och hennes lille son. Min syster bor i Stockholm så vi har inte hunnit träffas innan jul och hennes son föddes i början av november.

 Julafton firade vi hemma hos oss tillsammans med barnens farmor, farfar, faster, farbror och kusiner. Vi hade bytt tomte med en granne och barnen blev väldigt glada och uppspelta när han kom och delade ut julklapparna.

Förutom att träffa familj och vänner så har vi turats om att jobba och däremellan har vi planerat och fixat inför resan. Nu är det bara ett par dagar kvar tills vi åker, pirrigt!

Nedräkning

Vi fick ett par dagar med snö för några veckor sedan och hann med en tur i skogen och lite pulkaåkning. Det var väldigt uppskattat från alla familjemedlemmar!

I går var det den 1 december. Nedräkningen har börjat, först och främst mot julafton såklart, men även till vår Thailand resan, vi åker ju redan den 5 januari. Sen börjar det även närma sig förskolestart för Alva, planen är att hon ska börja den 6 mars. Det kan låta som att det är ett tag kvar tills dess men vi kommer hem från Thailand den 10 februari så det är inte så många veckor där emellan.

Första julen som barnfamilj är svår att slå, det var så oerhört efterlängtat, men vi ser väldigt mycket fram emot att få fira vår första jul med lillasyster Alva, som tvåbarnsfamilj. Det ska bli roligt att dela allt kring julen med henne för första gången. Hon blir redan väldigt exalterad när hon ser en tomte, eller "titti" som hon säger ;)
Julafton ska vi fira hemma hos oss tillsammans med farmor, farfar och svägerska, svåger och kusiner. Min syster är också nere från Stockholm så de ska vi fira med på juldagen och även få träffa lill-kusinen Maximilian för första gången.

Nästa nedräkning är mot vår resa till Thailand. Det är ju en hel del att förbereda när man ska vara borta så länge. Vi har fixat en del men det är fortfarande en hel del kvar att förbereda. Vi längtar jättemycket till resan! Jag hoppas bara att barnen kommer att trivas och komma in i det och inte få för stor hemlängtan.

När vi kommer hem från Thailand är det bara några veckor tills Alva ska börja i förskolan. Så är planen i alla fall. Vi vet dock inte ännu om hon får plats på samma förskola som storebror och det vill vi såklart. Vi har pratat med förskolechefen och fick positiva vibbar men sen har hon inte hört av sig till oss igen med besked. Det känns ganska jobbigt och osäkert och jag har en liten klump i magen om vi inte får platsen.