Posters/barntavlor

Det är jätteroligt att se att det fortfarande trillar in beställningar på mina tavlor! Och självklart går det bra att beställa även om jag inte är aktiv och gör nya inlägg på bloggen om barnen och vårt familjeliv.

Så är du intresserad av en tavla så är det bara att skicka en beställning så gör jag den så fort jag kan.
Hur man beställer hittar ni på respektive sida för VÄRLDEN, FAMILJETAVLA och NAMNTAVLA.

Tavlorna är ju personliga så det har blivit en hel del olika varianter. Här nedan hittar ni några olika exempel.

VÄRLDEN-TAVLA

NAMNTAVLA

 

LOVE MAKES A FAMILY TAVLA

 

Inskolning och start på dagis/förskola

 I mars var det dags för Alva att börja på dagis/förskolan. Det blev en lång inskolning för lillasyster jämfört med storebror. Vi hade det iofs lite på känn då hon är mer separationskänslig än vad han var och är. Men vi trodde nog aldrig att det skulle ta en hel månad! Vi är så otroligt glada och tacksamma över att vi kämpade för att hon skulle få plats på samma dagis som storebror, det har varit till väldigt stor hjälp för både henne och personalen att han har funnits där som en trygghet. Även om de inte går på samma avdelning och även om hon inte avgudar honom så är han en del av hennes familj och det är inte bara hon som blir "lämnad" på dagis utan även han och han är glad, trygg och trivs. Personalen gick också över ibland med Alva och hälsade på Viggo och de träffas också då och då när de är ute. Och även när inskolningen var klar så är det väldigt betydelsefullt, främst för Alva men även för Viggo, att de lämnas och hämtas på samma dagis.

Varje dag, hela dagarna, i fyra veckor var vi alltså på dagis med Alva. Som tur var kunde vi hjälpas åt och turades om att vara där. Första veckan gick jättebra, hon var så glad och stolt över att vara där. Men andra veckan hade det gått upp för henne att vi inte skulle vara där tillsammans med henne utan att hon skulle lämnas där själv. Det var inte populärt. Hon var ledsen till och från även när vi var där och ville oftast inte att fröknarna skulle göra saker med henne. Så efter fyra veckor hade vi ett samtal med pedagogerna och vi var alla överens om att vi inte kom längre, det blev liksom inte bättre. Hon knöt inte an till fröknarna så länge vi var där. Så veckan efter började vi lämna henne där som vanligt. Det gick helt okej. Lämningarna var jobbiga ett bra tag framöver men blev bättre och bättre och under dagarna var det för det mesta bra, det var perioder ibland då hon blev ledsen. Så efter ett tag, ca en månad innan semestern frågade fröknarna om det var okej att Alva var på Viggos avdelning (den avdelning som hon ändå skulle börja på efter sommaren) i stället. De tyckte att det fungerade bättre när hon var där. Självklart sa vi! Och det blev jättelyckat. Hon trivdes jättebra och lämningarna gick mycket bättre, mindre och mindre ledsen och bara en kort stund tills vi hade gått. Så hon fick en lång och superbra inskolning på sin nya avdelning och fick vara tillsammans med storebror och de nya kompisarna innan sommaren och semestern.

Nu har barnen börjat igen efter semestern, Viggo på sin nya 5-års avdelning och Alva på sin avdelning. Lite ledset och gråt har det varit men inget utöver det normala. Det känns sååå skönt! Tack för att vi har ett så bra dagis och toppen pedagoger!

Mitt tips och råd till alla adoptivfamiljer som har syskon som ska börja på dagis /förskola är att stå på er, ge er inte, det är sååå betydelsefullt för dem att få gå på samma som sitt storasyskon. Det går att lösa om de vill och det är till det bästa för barnen, som är det viktigaste.
Ett annat tips är att vi gjorde en "fotobok" till Alva med foton på henne under en dag på dagis. Vi fotade när vi var där under inskolningen, tex när vi hämtade/lämnade, när hon lekte ute och inne, samling, äta osv. Vi skrev ut fotona och laminerade dem och band sedan ihop dem till en enkel bok. Den hade hon jättemycket i början. Ett misstag som jag tror vi gjorde var att i slutet lägga in foton på mamma, pappa och storebror. För henne blev det nog för mycket påminnelse om hennes saknad av oss. Men för andra barn som inte är lika känsliga tror jag att det kan vara bra.

Namngivning och 3-års kalas

I påskhelgen var det äntligen dags för att fira lillasyster Alva med en namngivningsfest och som vi kombinerade med att fira hennes 3-års dag. Från början var tanken att vi skulle ha haft den här festen lite tidigare, nu är det ett år sedan vi kom hem med Alva. Men det har inte hunnits med men bättre sent än aldrig :)

Man har inte lika bra fokus och mindre tid nu när man har två barn jämfört när vi bara hade Viggo. Men vi lyckades sno ihop det hela till slut. Skickade ut inbjudningskort, bokade lokal, köpte dekorationer, bakade kakor och tårtor, köpte nya finkläder och skor till barnen osv.

Vi hyrde samma lokal som förra gången och ungefär lika många gäster. Som vanligt är jag lite tidsoptimist så även om vi den här gången var en till person som fixade med dukning och dekorationer och vi hade en halvtimme extra på oss så var det precis att vi hann bli klara innan första gästerna kom. På med finkläderna så var vi klara.

Barnen hade hajlajbans i den stora lokalen och sprang runt och busade med varandra. Men vi lyckades få styr på dem när det var dags för vår lilla namngivningscermoni och sätta på dem deras fina hanboks (traditionella koreanska dräkter). Hanboken är jättefin och en fin present som barnen får av sin fosterfamilj vid överlämningen. Men det är inte så lätt att hitta tillfällen när de kan använda dem och de växer ju ur dem fort. Så det känns verkligen roligt att vi har kunnat använda dem vid deras namngivningar iaf.

En namngivningscermoni kan man ju utforma som man vill. Vi gjorde så här: Gästerna fick lite mousserande vin att skåla i, Måns höll ett tal och berättade om vår resa till Alva, vår vän Anna sjöng och spelade piano och jag läste en dikt. Alva är ju 3 år medans Viggo bara var 1,5 år när vi hade hans ceremoni, det var inte lika lätt att få Alva att stå stilla eller bli buren och vara med under ceremoni så det var lite svårt att hålla fokus på det vi skulle göra. Men det blev bra ändå!

Sen bjöd vi på hembakade kakor och tårtor. Viggo som annars är väldigt kräsen när det kommer till kakor älskar den här tårtan och gick och tog om fyra gånger :) Efter fikat fick Alva öppna alla sina presenter. Hon fick mycket hjälp av alla de andra barnen ;)

Tack all släkt och vänner som kom och förgyllde Alvas och vår dag!

3-årig födelsedag och första barnkalaset

 Den 7 april fyllde Alva 3 år. För ca ett år sedan firade vi vår första födelsedag, Alvas andra, tillsammans. Nu firade vi vår andra födelsedag, Alvas tredje, tillsammans. Då på ett hotellrum i Seoul med en annan svenska familj som hämtade sitt första barn. Nu hemma i Lomma med storebror Viggo.

På själva födelsedagen firade vi bara i vår familj. Släkten skulle ju fira henne sedan i samband med namngivningen. Hon fick sina paket på morgonen innan dagis och på kvällen åt vi pizza som hon gillar. På lördagen kom mormor och hälsade på och hade med sig presenter. Alva återberättade detta sedan när man pratade med henne om hennes födelsedag, "mormor paket tack så mycket" :)

På söndagen hade vi bjudit hem några kompisar på barnkalas. Det är inte alla som har barnkalas redan när de fyller 3 år men när Viggo fyllde 3 så hade vi det, jag älskar kalas och tillfällen att fira och hade längtat efter att få fira mitt första barn med ett barnkalas. Och vi kunde ju inte vara sämre med Alva, då fick vi ju göra samma sak för henne. Hon tyckte att det var väldigt spännande och hade inte ro att sova middag innan kompisarna skulle komma.

Efter lite fika och glass lekte de en stund inne sen hade vi tur med vädret så vi kunde vara ute i trädgården och leka. Sen avslutades kalaset med den klassiska fiskdammen. Mycket nöjda och glada barn, speciellt födelsedagsbarnet!

1-årig fådelsedag

Jisses vad tiden springer iväg! Vi var mitt uppe i inskolningen på förskolan när vi hade vår första fådelsedag med Alva, den 5 april. Och sen hade ju Alva sin födelsedag den 7 april, pappa Måns var bortrest och vi hade ett barnkalas att förbereda inför. Så jag missade helt att skriva ett inlägg om det här :O

Det känns som det var en evighet sedan vi var i Korea och vår familj blev komplett. Ett år går fort speciellt när man har barn. Och det är fantastiskt hur anpassningsbara barn är. Det har hänt jättemycket sedan vi kom hem med en ledsen och deppig Alva. Nu är hon en trygg, glad och redig stor tjej på 3 år. Hon har fortfarande sin starka egna vilja och envishet men vi har lärt känna varandra bättre och hon förstår språket nu vilket underlättar mycket.

Syskonrelationen är också bättre. De har börjat hitta sina roller nu och kommer mycket bättre överens. De leker och har roligt tillsammans mer nu också.

Vi brukar inte fira fådelsedagen på något speciellt sätt med barnen. Vi får väl se om vi gör annorlunda när de blir äldre om de vill det. Fådelsedagen kan ju förknippas med en jobbig och sorglig förlust och separation. Man kan ju fira en familjedag när man kom hem till Sverige ist :) Alvas fådelsedag, födelsedag och hemkomst-/familjedag sammanfaller ju nästan med varandra, 5, 7 och 8 april. Så då blir det ju så att vi fokuserar på hennes födelsedag.

Vi är så glada och tacksamma över att vi har fått våra längtansbarn till slut! Det är inte lätt alla dagar att vara småbarnsförälder men den glädje, skratt och kärlek de skänker oss är ovärderlig. Tack våra fina barn för att vi fick just er!

Namngivningsfest för Alva

Självklart ska lillasyster hyllas genom en namngivningsfest precis som vi gjorde med storebror. Det har bara tagit lite längre tid att få till det än vad vi tänkte från början. Innan kändes det lite stressigt att vi inte har hunnit få till det tidigare men nu känns det bara bra. Nu har vi hunnit landa som familj och vi har lite mer tid och energi till att planera och organisera det hela.

Om en månad är det ett år sedan vi kom hem och en vecka därefter har vi planerat att ha en kombinerad namngivning och 3-års kalas för Alva. Hon fyller ju 3 år den 7 april så vi tänkte att det var lika bra att slå ihop firandena nu när det blev så nära inpå. För storebror hade vi det ca 5 månader efter att vi hade kommit hem. Det var en fantastisk och väldigt känslofylld dag. Mycket också för att det var så nära in på att vi kom hem och att vi hade fått vårt första och mycket efterlängtade barn. Här har jag skrivit om Viggos namngivningsfest.

Förra veckan beställde jag inbjudningskorten och i veckan ska de skickas ut till släkt och vänner. Så håller vi tummarna att så många som möjligt kan komma. Samma lokal som vi hyrde till Viggos fest är bokad och jag har börjat skriva en inköpslista. Vi försöker göra det ganska enkelt och kommer bara bjuda på kaffe och tårta, inte mat. Men det är ändå en hel del som ska planeras och fixas. Jag höll tex på att glömma att fråga vår vän om hon vill och kan sjunga precis som hon gjorde för Viggo. Vi håller tummarna för att hon kan, det var fantastiskt!

Vi måste också prova barnens hanbok (en koreansk högtidsdräkt) på dem och hoppas att de passar så att de kan ha dem på sig. Alva fick ju en med sig från Korea, som de brukar få. Och vi passade på att köpa en ny och större till Viggo när vi var och hämtade Alva. Hoppas hoppas att de passar!

Liten har blivit stor

Nu är det snart ett år sedan vi fick lillasyster Alva. Då fyllde hon precis 2 år, snart är hon 3 år. Inte så liten längre! Från det att vi kom hem har hon sovit i en egen säng bredvid vår säng i vårt sovrum. Först i en spjälsäng men efter ett tag bytte vi ut den mot storebrors gamla juniorsäng. Det har funkat bra. Men nu när vi kom hem från Thailand tyckte vi att det var dags för henne att flytta in på sitt eget rum. Vårt sovrum är inte så stort så dels har det praktiskt varit väldigt trångt och bökigt och sen tycker vi att det är dags för henne att kunna sova på sitt eget rum. Både jag och mannen är väldigt lättstörda när vi sover och hon har en hel del ljud och konstigheter för sig när hon sover som väcker oss.

Så förra helgen tog vi en tur till Ikea och köpte lite ny förvaring och flyttade in Alvas säng på hennes rum. Det är ett litet rum med snedvägg på ena sidan så det är inte helt enkelt att planer aoch få in det som behövs men det blev faktiskt bättre än förväntat. Det fick plats med både säng, förvaring och myshörnan med madrassen fick också plats. Så småningom ska vi bygga en platsbyggd säng med lådor under så att vi utnyttjar rummet maximalt.

Första natten vaknade Alva två gånger och kallade på oss. Jag gick in och satt där till hon somnade om. Sen har hon sovit jättebra. Två tidiga morgnar till har hon kallat på oss men då har man bara kunnat gå upp med henne så det har inte gjort något. Det är jätteskönt att det har funkat så bra! Hon är stolt och glad över att sova i sin egen säng på sitt eget rum.

Storebror däremot kommer fortfarande in till oss varje natt. Jag försöker dock få honom att sova på en madrass på golvet i ställt. Det har han gjort under perioder förut också. Men på sitt rum är det svårt att få honom att sova hela nätterna. Vi testade att jag sov inne hos honom under ett par månader. Men eftersom det inte får plats med en extrasäng så fick jag sova i hans säng (den går att dra ut till en dubbelsäng) så det blev inte så stor skillnad mot att han sover i vår säng. Det hade nog funkat bättre om man hade kunnat ligga i en annan säng i samma rum för att han ska bli trygg och nöjd med att sova där själv. Men tyvärr får det inte plats. Förhoppningsvis blir det bättre. Vi vill inte att Alva ska få veta att Viggo kommer in till oss för då ska hon göra likadant. Två barn i sängen funkar INTE.

Dags för dagis

 Snart är det dags för Alva att börja i förskolan. Den 6 mars närmare bestämt. Det ser hon fram emot väldigt mycket! Och vi också. Det ska bli skönt att få vardag och rutiner som innan.
Men det var osäkert länge hur det skulle bli. I vår kommun kan inte politikerna räkna ut att det behövs en massa förskoleplatser om man bygger nya bostäder på ett attraktivt område för barnfamiljer. Så egentligen fanns det inga lediga förskoleplatser på vår ort den här terminen. Först blev vi erbjudna en plats på en helt annan ort långt ifrån där vi bor. Det är inte okej för någon anser jag och ännu mindre okej för ett adopterat barn. För Alva var det jätteviktigt att hon fick plats på samma förskola som storebror. Det är en plats som hon känner till och innebär jättemycket trygghet som hon behöver för att det ska fungera. I flera kommuner är det självklart att adopterade barn får förtur och ges plats där de önskar pga deras särskilda behov. Det borde vara en självklarhet i alla kommuner, men som vanligt är bristen på kunskap om adopterade barn och deras behov stort i samhället. Såklart måste det finnas lediga platser för att kunna få en plats, även om man får förtur, men förskolechefen har rätt att ta sånna beslut att ändå ge ett barn en plats.

Så det blev många samtal, mejl och brev till kommunen för att lyckas få en plats till Alva på storebrors förskola. Som tur är har vi en bra förskolechef som är kunnig och förstående och tillsammans med vår skrivelse och intyg från BVC och familjerätten fick vi den plats vi önskade. Men det var först under slutet av vår vistelse i Thailand som vi fick beskedet så det har varit väldigt ovisst länge och jag har varit väldigt orolig hur det skulle gå. Jag är väldigt tacksam att de lyssnade på oss och förstår hur viktigt det är för Alva som adopterad att få den här platsen.

Först var vi väldigt fokuserade på hennes ålder, hon fyller 3 år i april, och att hon då skulle börja på storbarnsavdelningen. Men sen började vi tveka lite och kände att det kanske var bättre att hon började på småbarnsavdelningen, även om det innebär att hon behöver byta avdelning till hösten. Hon är visserligen 3 år, men hon har inte gått 1,5 år på dagis som de flesta andra barn i samma ålder och kan inte dagisrutinerna, hon har heller inte språket som de flesta andra treåringar. Och hade hon fått börja på storbarnsavdelningen så hade hon dessutom varit ett år yngre än de som är yngst och den ända som är så liten. Så vi blev faktiskt väldigt glada när vi fick meddelandet att hon fick plats på småbarnsavdelningen, samma avdelning som storebror gick på innan :) De fröknarna som storebror hade där är visserligen inte kvar, tyvärr, men de nya verkar jättebra och vi känner redan två av dem då de har varit vikarier på storebrors avdelning under hösten.

Mitt råd till alla adoptivföräldrar när det gäller förskolan är att stå på er, ge er inte. Ni vet vad som är bäst för era barn. Ta reda på era rättigheter och ta hjälp av BVC och familjerätten.

Hemma igen!

Vilken underbar resa vi har haft i Thailand! Ett äventyr tillsammans hela familjen och härligt umgänge med våra vänner. Fem långa härliga veckor med sol, värme och lata dagar.  Den sista dagen när jag gick ner till stranden efter att jag hade packat och såg barnen leka där med mormor började jag nästan gråta. När jag sedan satt och skrev ett inlägg på Facebook på kvällen så grät jag faktiskt en skvätt. Jag såg hur bra barnen trivdes och hade så himla roligt och tänkte tillbaka på hela vistelsen. Så mycket de har fått uppleva och så roligt de har haft det. De har badat och lekt på stranden och med sina kompisar från morgon till kväll. Jag känner mig lyckligt lottad som har kunnat göra den här resan med min familj och tillsammans med våra vänner. Jag kan varmt rekommendera alla att göra en liknande resa!

Sista veckan åkte mannen till USA på jobbresa, det var inte planerat från början men det löste sig fint genom att min mamma kom ner och hjälpte mig med barnen sista veckan och på hemresan. Jag var lite orolig hur det skulle gå och hur jag skulle orka. Men det gick mycket bättre än jag hade kunnat tro. Speciellt hemresan gick superbra. Barnen skötte sig exemplariskt den långa långa resan. Både på flygplatsen och de 11 timmarna på flyget.

När vi kom hem fick vi ett par fantastiskt fina och soliga vinterdagar med snö men nu är grådasket tillbaka igen. Viggo lyckades bli sjuk när vi kom hem så han är först tillbaka på dagis idag, en vecka efter att vi kom hem. Om två veckor är det dags för Alvas inskolning på dagis. Hon längtar! Mer om det i ett annat inlägg :) Nu ska jag fortsätta att sortera bilder från resan!

Tiden går fort när man har roligt

Vi har snart varit i Thailand i fem veckor. Mer än en månad alltså. Vi har njutit av det fantastiska klimatet och att slippa gå och frysa hemma i Sverige och att försöka hitta på saker med barnen varje dag. Men vi har såklart inte kunnat ligga och lata oss på en solstol och dricka paraplydrinkar hela dagarna. Det är ju ändå fullt upp med två små barn. Och att bo på hotell och äta på restaurang med små barn varje dag är inte alltid smärtfritt. Fast på många sätt är det ändå enklare här pga klimatet. Bara på med badkläderna och gå till poolen eller havet. Och barnen har haft det fantastiskt roligt och blivit rika på upplevelser! Att se dem ha roligt, upptäcka och lära sig nya saker är det jag tar med mig mest från den här resan :)

Men nu börjar vi få hemlängtan. Vi kommer verkligen att sakna klimatet och det kommer bli en chock att komma hem till kylan när man har varit här så länge. Men det ska bli skönt att komma hem till sitt hus och äta hemma. Att få lite rutiner och faktiskt jobba. Det är skönt och lyxigt att vara ledig men efter ett tag blir man lite rastlös.