Hemresan

Det var en riktig pärs att åka hem. Allt gick superbra både på taxiresan till flygplatsen och på flygplatsen ända tills Alva upptäckte att hon satt fastspänd med bältet på flyget och inte fick komma loss. Hon blev helt vansinnig, som besatt! Sen somnade hon och sov i 1,5-2 timmar och då trodde vi att hon skulle vara glad igen men det var hon inte. Hon ville bara vara i famnen, helst Måns men jag funkade emellanåt. Var hon inte tyst och ledsen så grät hon. Men det jobbigaste var att hon helst ville att vi skulle stå upp och bära henne. Under en över 9 timmars flygning så är det ganska jobbigt. Men efter ett tag tog vi fram bärselen och det underlättade. Då somnade hon tom en stund hos mig, det kändes skönt, för alla.

Vi oroade oss såklart mycket hur landningen skulle gå, vi var rätt säkra på att hon inte skulle acceptera att sitta i ett eget säte och vara fastspänd igen. Så vi bad om att få ett babybälte och hade henne i selen och då gick det bra.

En flygning kvar, just då kändes det nästan oöverkomligt. På Helsingfors flygplats sa vi farväl, men på återseende, till våra vänner. Och på nästa flyg behöll vi Alva i bärselen hela tiden och då gick det bra. Hon var helt slut efter allt och lyckades tillslut somna. Hon fortsatte tom att sova när vi gick av planet och väntade på våra väskor.

Alva blev inte sig glad och sig själv igen under hela resan, stackars liten!

Det var en befrielse att äntligen ha kommit fram och hem. Och välkomnandet från familj och vänner på Kastrups flygplats kändes helt fantastiskt!

Bäst av allt var att träffa Viggo! Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag såg honom och han sprang fram till mig och jag fick honom i min famn. Han blev lite bekymrad och förstod inte varför jag grät men jag förklarade för honom att det var glädjetårar för jag var så glad att se honom. Efter massor av kramar och pussar frågade han efter lillasyster och ville se henne. Mormor och moster hade förklarat för honom att lillasyster hade varit ledsen på resan och det var han lite bekymrad över.

Kunde inte hålla tillbaka tårarna av lycka efter att få återse vår älskade Viggo <3

I bilen hem från flygplatsen satt Måns mellan barnen i baksätet och bjöd barnen på små snacks från Korea, barnen bjöd sen på varandra och Viggo skrattade och busade och det tyckte Alva var skoj. Det kändes som en fantastisk start på deras syskonkärlek.

Dagen efter

De vackra körsbärsträden blommar för fullt här i Seoul där våren verkligen har börjat på allvar. Vi har haft sol och runt 20-22 grader varmt de senaste dagarna.

Gårdagskvällen gick väldigt bra. Vi lekte, hon åt och ville vara med oss. Det som livade upp henne och fick henne extra glad var när vi behövde låna salt och peppar från den andra svenska familjen som bor på samma hotell. Hon sken upp som en sol när vi kom till deras lägenhet och hon såg deras son. De lekte en liten stund och hade väldigt roligt tillsammans

Även nattningen gick bra och hon sov bra hela natten. Vi hade lite svårare att sova dock. Låg vakna flera timmar sen sov vi bara väldigt lätt och sov sedan lätt och vaknade och vände ofta på oss, precis som när vi fick Viggo. Men det kommer att rätta till sig när vi väl kommer hem.

I morse vaknade hon lite småledsen men vi fick trösta och sen blev det bra när vi väl gick upp och kom igång. Hon har dock varit lite stillsammare stundtals idag.

Efter frukosten gick vi till hotellets lekrum och där träffade vi våra svenska vänner igen och även två andra små barn. Det var toppen! Mycket lek, bus och skratt.

Efter lunchen tänkte vi att Alva skulle sova middag men det tänkte inte hon. Hon verkade inte supertrött så vi tyckte inte att det var värt att pusha det. Så vi tänkte om och tänkte att hon säkert skulle somna i bärselen eller vagnen om vi gick ut. Det är inte lätt att hitta lugna och barnvänliga ställen i den här storstaden dock. Vi tänkte att det stora palatset som vi bor nära skulle kunna funka, där finns iaf stora ytor och ingen trafik. Men ist kom vi mitt i vaktbytet med trummor och musik! Men det gick bra, hon blev inte rädd eller orolig utan hängde bara med och tittade där hon satt i bärselen på Måns.

Efter en stund mötte vi upp våra svenska vänner och tog en gemensam promenad genom Bukchon Hanook Village som är något lugnare och något mindre trafikerat. Efter en stund somnade tillslut Alva i vagnen. På väg hem gick vi förbi en lekplats på en skolgård och gick för att kolla om vi kunde vara där och leka. Där stod en äldre man vid den öppna grinden och innan vi han säga något frågade han, på bra engelska, om vi tänkte leka på lekplatsen. Ja om vi får sa vi och det fick vi :)

Våra vänners son sprang genast och lekte och skolbarnen började leka med honom. Vi satte oss i skuggan med en sovande Alva i vagnen. Efter en stund vaknade hon och hann leka en stund hon också innan vi begav oss tillbaka till hotellet.

Kvällen har vi ägnat åt middag, lek på rummet och en stund i lekrummet innan vi tyckte att det var läggdags. Ikväll tyckte inte Alva som vi och blev arg och ledsen men efter en stunds tröstande så blev hon lugn och somnade intill oss.

I övrigt går anknytningen väldigt bra tycker vi efter så här kort tid. Pappa är favoriten och ett tag var hon lite misstänksam mot mig men nu har jag blivit lite mer accepterad. Fast hela tiden har jag ändå fått göra saker med henne som att mata, leka, bära och trösta, vilket är jättebra. Även om hon har gått efter pappa i första hand och velat göra saker först och främst med honom. Så det känns faktiskt bra och fullt normalt.

I morgon torsdag blir det 2-års kalas med våra vänner. Det ska bli jätteroligt att få fira hennes första födelsedag med oss :)

Alva

Så var det där med namnet. Vi har ju haft otroligt svårt att bestämma oss för vilket namn vi skulle ge lillasyster. Med storebror var det tvärtom, då hittade vi, valde och bestämde redan efter barnbeskedet och det kändes klockrent även när vi träffade honom.

Vi hade flera favoriter den här gången och hade svårt att välja men till slut lyckades vi bestämma oss och valet föll på Alva. Det är ett namn som vi pratade om redan när vi började försöka få barn för flera år sedan så det känns ju rätt.

Så nu har vi en liten Alva som ligger och sover i vår säng här i Seoul.  

Dagen D - Överlämningen

Så var den stora dagen äntligen här. Det är en dag med många och blandade känslor. Man vill ju inget hellre än att få sitt barn men det är samtidigt en jobbig process, allra mest för barnen såklart. De förlorar ju de som de ser som sin familj, sin mamma och pappa. Och det vet vi är supertufft för dem, och det innebär också att det blir tufft för oss. Och man känner sig ju inte precis som de bäst människorna på jorden just då.

Vi har ju gjort detta en gång förut så vi var väl inte lika nervösa som den gången men ändå en del, speciellt när vi vi började göra oss i ordning och sen satte oss i taxin för att åka till SWS. Lunchen vi åt på restaurangen Ban Ban mitt över gatan smakade inte riktigt lika gott som förra gången vi åt där, aptiten var inte riktigt på topp. Men annars kan vi rekommendera att käka där! Speciellt om man behöver äta lunch precis före eller efter besök på SWS :)

Vi mötte lillasyster och fostermamman när de kom ner med hissen till foajén. Så vi stannade där en stund och umgicks med henne. När kl blev 13.30, som var vår tid, så pekade och visade vi att vi skulle åka upp till SWS men då skulle de träffa läkaren först för att göra en sista check up. Lillasyster blev ledsen när vi åkte ifrån henne i hissen. Det kändes både bra och dåligt, såklart är det aldrig kul när de blir ledsna men en positiv känsla att hon faktiskt ville va med oss och saknade oss när vi försvann.

Väl uppe på SWS kontor satte vi oss i lekrummet med vår case worker som visade oss sakerna som vi skulle få med oss. Som förra gången var det en kasse från SWS med blöjor, välling och lite souvenirer och sen fick vi en påse med lite kläder, snacks och foton från fostermamman. Inte så jättemycket saker till lillasyster, precis som med Viggo, men det är okej. Vi var mer förberedda den här gången och hade med oss mer själva. Och det är helt okej att inte få så mycket. Sen var det ett papper vi skulle skriva under och så fick vi den lilla "manualen" där det står lite vad barnet äter, hur det sover och lite allmänt hur de är. Gladast blev vi över fotona vi fick på henne från när hon var mindre, de är guld värda.

Sen kom lillasyster och fostermamman upp till lekrummet och vi pratade och lekte en stund. Sen beställde vår case worker en taxi och det var dags att gå. Man blir alltid lite överrumplad och tagen på sängen när det väl är dags. Och vår lilla tjej fattade det direkt när vi gick in i hissen och började gråta. Några snabba farväl sen åkte vi ner och inväntade taxin med en hysteriskt gråtande tjej. Och hon fortsatte att var hysterisk nästan hela taxiresan. Men som tur var somnade hon iaf de sista 10-15 minuterna. Men vaknade och blev ledsen när vi kom fram. Så överlämningen blev en lite större pärs än vi räknat med.

Efter en liten stund på hotellet lugnade hon sig och blev glad igen och utforskade rummet och leksakerna. Men sen har hon blivit ledsen ett par gånger till. Som tur är är tycker hon om närhet så att vi kan få trösta henne och det kan förhoppningsvis göra att det går fortare för henne att komma över förlusten. För det kommer nog bli många situationer då hon blir hysteriskt ledsen, hon är mycket känsligare än Viggo är och var. Vi får bara hoppas att hon hinner komma till ro innan vi åker hem :O Nu ligger hon iaf på Måns i soffan och sover sedan en timme tillbaka. Vi hoppas att kvällen och natten kommer att vara okej och att det blir lite bättre i morgon.

Tredje träffen

 Vi var lite tidiga till träffen så vi gick till Starbucks och öpte med oss varsin kaffe och te och gick och satte oss i solen utanför SWS.

Idag har den stora happeningen varit att vi skulle ha en träff med lillasyster. När vi fick datumet för när vårt ärende skulle vinna laga kraft och datum för när vi skulle resa tillbaka frågade vi om vi kunde få en träff till innan överlämningen. Det är vi jätteglada över att vi gjorde! Det kändes bra och lugnande för oss och vi tror att det även var bra för henne att träffa oss en gång till innan överlämningen då det ju nu var mer än tre veckor sedan vi träffade henne.

Träffen gick jättebra. Hon var glad över att se oss och vi fick leka och gosa med henne. Som vanligt bar hon runt på en tidning som hon knappt släppte taget om och idag hade hon även en barnbok som hon bar runt på. Hon bar iofs inte bara runt på dem utan satte sig ofta och bläddrade och "läste" i dem. När det var dags att gå gick vi tillsammans från SWS med lillasyster och fostermamman men när vi skulle gå in på apoteket och de skulle gå vidare så blev hon jätteledsen över att vi sa hejdå och försvann :( Så jag gick ut på gatan igen och kramade och tröstade henne och då blev hon lugn. Sen sa vi hejdå igen och då gick det bättre och hon följde med fostermamman. Även om hon blev ledsen så värmde det i mamma-hjärtat att hon inte ville skiljas från oss.

Efter vår träff gick jag och Måns och åt lunch på vårt favoritställe i hela Seoul när det kommer till Korean BBQ. Vi var där två gånger när vi hämtade Viggo och nu har hunnit med två gånger till där. Om ni ska till Seoul och Gangnam området  rekommendera att äta där. När jag har lite mer tid ska jag ge en beskrivning hur man hittar dit.

Eftermiddagen ägnade vi åt att fixa några av våra sista ärenden som vi behövde göra innan överlämningen i morgon. Vi åkte till leksaksgatan i Dongdaemun och köpte en present till Viggo och ett par leksaker till lillasyster. Sen delade vi på oss, Måns åkte till en mataffär för att köpa det vi inte hittade i affären igår och jag gick till Kyobo bookstore och köpte två böcker till lillasyster.

I morgon är det dagen D, då är det dags för överlämningen! Både spännande men också väldigt pirrigt och lit nervöst.
I dag har våra vänner haft sina överlämningar och vi har fått rapporter om att det har gått jättebra. Så roligt och skönt att höra!

För familj och vänner som är inbjudna till den hemliga bloggen finns där nu ett inlägg från dagens träff.

Tillbaka i Seoul

Resan har börjat! Snart är vi tvåbarnsföräldrar!

Nu är vi tillbaka i Seoul, Sydkorea igen! Vi reste igår lördag strax efter lunch och kom fram på morgonen idag söndag. Resan gick bra fast vi blev lite oroliga ett tag när vi mellanlandade i Helsingfors och det helt plötsligt stod "ny info kl 18", vårt plan skulle lyfta 17.30. Två andra svenska familjer som reste ner för ca en vecka sen med samma rutt och bolag hade nämligen haft en riktig mardrömsresa. När de var mitt över Mongoliet och hade flugit i 6 timmar (alltså bara ca 2,5 timmer kvar) så sa de att de hade upptäckt något fel med planet och var tvungna att vända tillbaka hela vägen till Helsingfors :O Där fick de sedan vänta till dagen efter innan de kunde komma med nya plan till Seoul. Och tyvärr fanns det inte plats på Finnair utan en familj fick resa via Italien och den andra via Tjeckien, vilken mardröm!

Men efter ett litet tag så ändrades skylten igen till grön och det stod "Go to gate" och vi kom iväg i tid som planerat. Puh!

Det kändes lite jobbigt att lämna Viggo hemma. Men vi har pratat och förberett honom så mycket det går så han var nog väl införstådd med upplägget att han skulle stanna hemma med mormor och moster. Så fick han spela på iPaden en stund innan vi skulle åka hemifrån så då var det inte så jobbigt att säga hejdå till mamma och pappa. Och vi har fått rapporter hemifrån att allt är bra. Och vi vet att han är i trygga händer :)

Man landar som sagt redan på morgonen och runt 10 var vi framme på vårt hotell. Vårt rum var tyvärr inte ledigt så efter att ha mött upp den andra familjen som också bor på samma hotelle och pratat en liten stund passade vi på att sticka iväg till Lotte Mart och handla mat inför vår vistelse. Vi kan och vill förmodligen inte äta ute på restaurang när vi väl har fått lillasyster. Vi valde att gå till den som ligger i Lotte Department Store vid Myongdong men de hade inte så bra utbud. Och som vanligt kan man inte riktigt handla det man vill för det är galet dyrt. Så i morgon em får vi kompletteringshandla på ett annat ställe.

 Idag har vädret varit mulet och regnigt och inte jättevarmt. Men det har hunnit bli lite grönare sen sist vi var här.

Tillbaka igen på vårt hotell så var rummet klart och det var riktigt skönt! Vi passade på att sova en timme för vi var helt slut. Efter lite uppackning så gick vi ner på Insadong-gatan och handlade några saker sedan mötte vi upp båda de andra svenska familjerna som är här och åt middag tillsammans.

I morgon är det deras stora dag, då ska de få sina barn. Vi är så himla glada och förväntansfulla för deras skull! Vi ska ha en träff med lillasyster på förmiddagen och sedan hinna med några fler ärenden på eftermiddagen.

Packlista med saker till barnen

 Nu ska väskorna snart packas igen!

Jag är en person som måste ha koll och planera. Så jag har ända sen vi kom hem funderat på vad vi behöver packa med oss på vår andra resa och sen vi fick besked om resan har jag ännu mer funderat på detta och skrivit en packlista samt varit och handlat sådant vi saknar.

Igår tog jag fram lite av de nya kläder jag har köpt till henne och tvättade upp. Det är väldigt olika hur mycket kläder och saker man får med barnet vid överlämningen, det är helt upp till fostermamman. Vi fick ganska lite kläder med till Viggo. Tre par ombyten ("mjukiskläder"), tre par pyjamasar, ett par lite för små jympadojor och en täckjacka (inte så varm). Det är helt okej att inte få mer än så men det svåra är att man inte vet. Vi hade inte så mycket med oss i klädväg till Viggo så kläderna räckte inte riktigt till för tiden vi var där och dessutom slog vädret om och blev kallare och vi hade inte varmare kläder med oss till honom och han fick inte med sig det heller. Så den här gången tänker jag "sejfa" lite och ta med oss mer än vad vi förmodligen kommer att behöva för de dagar vi är där. Jag kommer även att ta med bra utekläder så att man kan vara ute i alla väder, tex överdragsbyxor, skaljacka och mössa. Med Viggo var vi ute varje dag och även lekte på en lekplats, då behöver man bra kläder för det och barnen smutsar lätt ner sig så man behöver oftast minst ett ombyte per dag plus extrakläder om det händer en "olycka" av något slag.

När det gäller andra "barnsaker" så är det bra att ta med sig lite av varje tex haklapp, våtservetter, spillfri mugg, matskålar och skedar. Välling behöver man inte ta med sig, man får mjölkersättning av SWS som barnen är vana vid och sen får man vänja dem vid vår välling när man kommer hem. Nappflaskor verkar också alla få så det behöver man inte heller ta med sig. Om ni vill köpa sånna här saker i Seoul så kan det vara lite svårt att hitta affärer som säljer den typen av saker. Det finns dock en del i större mataffärer som tex E-mart, på Toys r us som ligger i Lotte varuhuset vid Jamsil station och i vissa affärer på "leksaksgatan" i Dongdaemun där man kan köpa den här typen av saker.

Leksaker behöver man också ha när man är där med barnet. Om man inte reser hem om till Sverige så finns det massor av billiga och fina leksaker att köpa på "leksaksgatan" i Dongdaemun så det rekommenderar vi att man åker dit och shoppar. Nu har ju vi åkte hem om så då tänker vi att vi tar med oss ett par lämpliga leksaker hemifrån som inte är så skrymmande och sen hinner vi förhoppningsvis köpa något litet till när vi är där.

 Det här hade vi med och köpte i leksaksväg till Viggo när vi hämtade honom. Det kändes som mycket då men det var inte så mycket att roa honom med när vi väl fick honom.

Sen är det också bra att ha med sig ett litet "barnapotek", tex Alvedon eller Ipren, vätskeersättning och hostmedicin.

Bärsele är ovärderligt tycker vi när man har ett litet nyfått adoptivbarn. Bärselen är ett smidigt sätt att bära på barnet och ändå ha två händer fria och i en storstad som Seoul med mycket folk är det ett väldigt bra sätt att ha barnet med sig på. Det är också jättebra för anknytningen i början och ett bra sätt att få dem att somna. Men när vi hämtade Viggo var vi inte vana vid tyngden att bära runt på ett 13 kg tungt barn och gå de långa sträckorna i backarna i Seoul. Tillsammans med för lite sömn och mat orkade vi inte riktigt det så vi fick låna en enkel sulky av SWS. Så den här gången tänker vi att vi ska ta med oss vår sulky så att vi kan använda den om vi behöver. Men bärselen var oumbärlig när vi reste hem. Till Viggo hade vi en Tula Toddler men nu har vi bytt till en Ergobaby 360, där kan man ha barnet även framåtvänt på magen samt på höften. När man har haft barnen ett tag så är bärselen fortfarande användbar, men då vill de gärna se framåt.

Så här ser vår packlista ut än så länge:

TILL BARNET
Filt
Kudde
Skor
Kläder
Jacka
Mössa
Leksaker: Klossar, stapelbara burkar, keyboard, köp något mer om vi hittar i Seoul typ väska
Vattenflaska med sugrör
Barngröt
Burk/skål till gröt till resan samt sked
Haklapp
Blöjpåsar
Spillfri pipmugg
Vällingdoserare
Våtservetter
Presenter: Trämat som går att dela, lera, bok (köp på Kyobo)
Ballonger
Tårtljus
Serpentiner 
Vätskeersättning
Ipren
Sulky
Bärsele

Överlämningsdag

Nu har vi fått veta vilken dag vi får lillasyster, den så kallade överlämningsdagen. Den 4 april vinner vår dom lagakraft och är alltså den första dag då hon juridiskt är vår och som vi kunde få henne. Men vi kontaktade AC och bad dem fråga om vi kunde hinna med en extra träff den dagen, eftersom det nu är ett tag sedan vi träffades, och så önskade vi att vi kunde ha överlämningen den 5/4. Idag fick vi svar att det gick bra att göra som vi önskade. Det känns bra! I det stora hela kommer det inte göra så jättestor skillnad vid själva överlämningen, det kommer att vara jobbigt för alla inblandade oavsett, speciellt för vår lilla tjej. Men vi tänkte att vi kunde ge henne en chans att påminna henne om oss, vem vi är och att vi är tillbaka, och för vår del att vi kanske känner oss lite tryggare och lugnare när vi sedan har överlämningen.

 Den 5 april är en dag vi alltid kommer att minnas.

Första födelsedagen

Den 7 april fyller lillasyster år. 2 år. När vi fick vårt barnbesked var vår förhoppning att vi skulle hinna hem med henne innan hennes 2-års dag men det är på håret att vi precis missar det. Vi reser hem den 8 april. Nu hade det ju inte blivit något stort kalas ändå då vi inte hade hunnit vara hemma så länge med henne i vilket fall som helst. Men hemma är alltid hemma och vi hade iaf kunnat fira  hela vår lilla familj. Men vi kan ju inte strunta i den, alla födelsedagar är viktiga och den första med sitt adopterade barn känns extra viktig, för mig har det att göra med att man har missat tidigare födelsedagar i ens barns liv. Så vi får helt enkelt fira henna i Korea :)

Så vi tänkte att vi tar med oss lite presenter från Sverige, ballonger, serpentiner och födelsedagsljus och fixar någon form av kaka och firar henne där. Det tror vi kan bli ett fint och roligt minne att ha senare i livet. Nu ska jag bara fundera ut vad för presenter som hon kan tänkas gilla och som inte är för skrymmande. Det räcker ju med ett par stycken, det är ju grejen i sig som är viktig. Om ni har någon bra idé eller tips så tar jag gärna emot dem :)

Påskledigt

Det har varit perfekt tajming att vi påskledigheten kom så här en vecka innan vi ska åka. Då har vi fått lite extra ledig tid att göra klart lite små byggprojekt här hemma. Och även hunnit köpa en del av de sista sakerna vi behöver inför lillasysters hemkomst. Men några saker saknar vi fortfarande som skor och gummistövlar tex. Men det får vi nog ta när vi har fått henne och kommit hem så att vi kan mäta hennes fötter ordentligt.

Annars har vi tagit det ganska lugnt och varit hemma mycket. Viggo åkte på ännu en förkylning och hosta när vi kom hem och han började på dagis igen. Så han har varit lite hängig och kan ju inte anstränga sig så mycket pga sin hosta och förkylningsastma. Men idag fick vi äntligen lite sol och tog en promenad ner till stranden. Det var riktigt skönt! Solen har börjat kännas lite vårvarm här i Skåne. Men när vi återvänder till Seoul hoppas vi på ännu mer vårvärme, det verkar vara sådär 15-20 grader där nu, så skönt att vi kommer kunna vara ute en del!

Påskharen kom också och hälsade på. Det blev ingen avancerad skattjakt med karta och så, det får nog vänta ett år eller två. Men två påskägg fån oss och mormor hade han lämnat efter sig till Viggos förtjusning :)