fredag 11 augusti 2017

Inskolning och start på dagis/förskola


 I mars var det dags för Alva att börja på dagis/förskolan. Det blev en lång inskolning för lillasyster jämfört med storebror. Vi hade det iofs lite på känn då hon är mer separationskänslig än vad han var och är. Men vi trodde nog aldrig att det skulle ta en hel månad! Vi är så otroligt glada och tacksamma över att vi kämpade för att hon skulle få plats på samma dagis som storebror, det har varit till väldigt stor hjälp för både henne och personalen att han har funnits där som en trygghet. Även om de inte går på samma avdelning och även om hon inte avgudar honom så är han en del av hennes familj och det är inte bara hon som blir "lämnad" på dagis utan även han och han är glad, trygg och trivs. Personalen gick också över ibland med Alva och hälsade på Viggo och de träffas också då och då när de är ute. Och även när inskolningen var klar så är det väldigt betydelsefullt, främst för Alva men även för Viggo, att de lämnas och hämtas på samma dagis.

Varje dag, hela dagarna, i fyra veckor var vi alltså på dagis med Alva. Som tur var kunde vi hjälpas åt och turades om att vara där. Första veckan gick jättebra, hon var så glad och stolt över att vara där. Men andra veckan hade det gått upp för henne att vi inte skulle vara där tillsammans med henne utan att hon skulle lämnas där själv. Det var inte populärt. Hon var ledsen till och från även när vi var där och ville oftast inte att fröknarna skulle göra saker med henne. Så efter fyra veckor hade vi ett samtal med pedagogerna och vi var alla överens om att vi inte kom längre, det blev liksom inte bättre. Hon knöt inte an till fröknarna så länge vi var där. Så veckan efter började vi lämna henne där som vanligt. Det gick helt okej. Lämningarna var jobbiga ett bra tag framöver men blev bättre och bättre och under dagarna var det för det mesta bra, det var perioder ibland då hon blev ledsen. Så efter ett tag, ca en månad innan semestern frågade fröknarna om det var okej att Alva var på Viggos avdelning (den avdelning som hon ändå skulle börja på efter sommaren) i stället. De tyckte att det fungerade bättre när hon var där. Självklart sa vi! Och det blev jättelyckat. Hon trivdes jättebra och lämningarna gick mycket bättre, mindre och mindre ledsen och bara en kort stund tills vi hade gått. Så hon fick en lång och superbra inskolning på sin nya avdelning och fick vara tillsammans med storebror och de nya kompisarna innan sommaren och semestern.

Nu har barnen börjat igen efter semestern, Viggo på sin nya 5-års avdelning och Alva på sin avdelning. Lite ledset och gråt har det varit men inget utöver det normala. Det känns sååå skönt! Tack för att vi har ett så bra dagis och toppen pedagoger!

Mitt tips och råd till alla adoptivfamiljer som har syskon som ska börja på dagis /förskola är att stå på er, ge er inte, det är sååå betydelsefullt för dem att få gå på samma som sitt storasyskon. Det går att lösa om de vill och det är till det bästa för barnen, som är det viktigaste.
Ett annat tips är att vi gjorde en "fotobok" till Alva med foton på henne under en dag på dagis. Vi fotade när vi var där under inskolningen, tex när vi hämtade/lämnade, när hon lekte ute och inne, samling, äta osv. Vi skrev ut fotona och laminerade dem och band sedan ihop dem till en enkel bok. Den hade hon jättemycket i början. Ett misstag som jag tror vi gjorde var att i slutet lägga in foton på mamma, pappa och storebror. För henne blev det nog för mycket påminnelse om hennes saknad av oss. Men för andra barn som inte är lika känsliga tror jag att det kan vara bra.

1 kommentar:

  1. Hej Cornelia!
    Vi läser till distriktssköterskor och ska skriva en magisteruppsats om adoption och anknytning under hösten. En del av arbetet innebär intervjuer med föräldrar och vi undrar om vi kan få komma i kontakt med er eller om ni känner några som som skulle vara intresserade av att ställa upp på detta. Det handlar om ett intervjutillfälle över telefon.
    Du får gärna kontakta oss på Alexandra.rosengren84@gmail.com

    Mvh
    Elisabeth Borgenstierna och Alexandra Rosengren

    SvaraRadera