torsdag 21 april 2016

Framsteg!

Vi har upptäckt att Alva älskar hundar! Men hon är också helt orädd för dem, bra på ett sätt men man får se upp så att hon inte bara springer fram till vilken hund som helst och kastar sig om halsen på den.

Efter ett bar jobbiga dagar så hade vi ett stort genombrott igår! En vändpunkt, hoppas vi! Jag vågar knappt prata om det för att inte jinxa det. Men jag måste ju dela med mig av den positiva utvecklingen :) Igår tog vi tag i att huset behövde städas och det innebär ju att man rör sig runt i huset. Vi började lite lugnt och Alva hängde runt och lekte lite samtidigt som hon kollade på vad vi gjorde, framförallt pappa. Men efter en stund så började hon kolla in mig mer och vi dansade till musiken vi spelade, vi sparkade boll och hon kom med saker till mig som vi skulle leka med. Men det största framsteget var att hon var okej med att vara i samma rum själv som mig ist för att följa efter pappa överallt. Stort steg! Dagen fortsatte att vara bra med fler framsteg, hon lät mig göra massor med saker med henne som jag inte har kunnat innan och framförallt ville hon komma upp till mig flera gånger och jag fick bära henne och kramades och pussades.

Idag har hon inte varit riktigt lika villig att låta mig göra saker med henne, men ändå mycket bättre än innan. Hon har inte sträckt armarna mot mig och velat att jag ska bära henne men vi har lekt, hon har suttit i mitt knä, jag har gett henne mat, klä på henne och jag har fått ge lite kramar och pussar. Och framförallt så har det bara varit några få tillfällen då hon har avvisat mig helt och blivit ledsen när jag har varit nära.

Men viktigast av allt är att hon är gladare och känns tryggare, det känns jättebra!

Nu håller vi tummarna för att det håller i sig och fortsätter att utvecklas framåt. Håll tummarna för oss!

4 kommentarer:

  1. Egentligen, kan man ju tänka, är det bra att hon tyr sig till en person, för det visar ju att hon har fattat att hon inte är allas barn, utan mest en persons. Det är jobbigt att vara den person som blir bortvald, men det rättar till sig, det gör det ju! När vi adopterade vårt andra barn, som ändå bara var ett halvår, var hon hysterisk när pappa lämnade huset. Det var inte så kul, jag minns hur jag bar runt henne över axeln och lyssnade på Norah Jones i över en timme innan hon lugnade sig. Det har inte gått så lång tid än - det blir bara bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är inget konstigt och helt naturligt för små barn att ty sig till en ny person i taget :)

      Hur länge hade ni varit hemma med mellanbarnet när pappa började lämna huset? Fick du trösta, natta osv själv när pappa var hemma? En 6 månaders bebis har inte så mycket att sätta emot så orkar man bara trösta så går det ju bra. Vår 2-åriga tjej har ju lite mer att sätta emot, de gånger jag har försökt trösta henne så vill hon ju inte vara kvar hos mig och det är svårt att hålla kvar henne och det känns inte så bra att tvinga henne.

      Det blir absolut bättre, det har redan blivit bättre, så det är ingen fara. Det är bara svårt att planera livet och arbete.

      Radera
  2. Annette Rosén22 april 2016 06:12

    Det är så roligt att läsa om er familj, otroligt vad ni gått igenom mycket. Lilla Alva är rasande söt. Det är svårt att sätta sig in er situation, tycker ni är modiga som skriver så ärligt. Herregud, det är inte lätt att vara förälder, men i ert fall blir det lite trixigare. Undrar hur Alva tänker och om hon förstår vad ni säger. Förstår att det kan vara frustrerande för både henne och er. Tror också att det är bra för Viggo att vara på sitt dagis, minns hur mina barn älskade sitt "jobb". Jag fortsätter läsa med glädje och nyfikenhet. Min minsting Annie tar studenten i juni. Kram Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va roligt att du följer bloggen Annette!

      Tyvärr kan vi bara ett par ord på koreanska så vi pratar svenska. Det är såklart en av utmaningarna i början. Men små barn är otroliga på att lära sig språk. Vi märker redan att hon förstår en hel del och hon tycker om att härmas så hon har även lärt sig några svenska ord, fast de inte är supertydliga än så förstår vi vad hon menar. Vi hade tänkt använda oss en del av TAKK, teckenstöd, men det har inte riktigt blivit av än, det har varit så mycket annat. Men det kan man alltid ta in senare, det är aldrig fel :)

      Man får försöka påminna sig ofta om att ta vara på tiden man har med barnen, helt plötsligt tar de studenten och flyttar hemifrån.

      Kram tillbaka!

      Radera