fredag 2 december 2016

Nedräkning


Vi fick ett par dagar med snö för några veckor sedan och hann med en tur i skogen och lite pulkaåkning. Det var väldigt uppskattat från alla familjemedlemmar!

I går var det den 1 december. Nedräkningen har börjat, först och främst mot julafton såklart, men även till vår Thailand resan, vi åker ju redan den 5 januari. Sen börjar det även närma sig förskolestart för Alva, planen är att hon ska börja den 6 mars. Det kan låta som att det är ett tag kvar tills dess men vi kommer hem från Thailand den 10 februari så det är inte så många veckor där emellan.

Första julen som barnfamilj är svår att slå, det var så oerhört efterlängtat, men vi ser väldigt mycket fram emot att få fira vår första jul med lillasyster Alva, som tvåbarnsfamilj. Det ska bli roligt att dela allt kring julen med henne för första gången. Hon blir redan väldigt exalterad när hon ser en tomte, eller "titti" som hon säger ;)
Julafton ska vi fira hemma hos oss tillsammans med farmor, farfar och svägerska, svåger och kusiner. Min syster är också nere från Stockholm så de ska vi fira med på juldagen och även få träffa lill-kusinen Maximilian för första gången.

Nästa nedräkning är mot vår resa till Thailand. Det är ju en hel del att förbereda när man ska vara borta så länge. Vi har fixat en del men det är fortfarande en hel del kvar att förbereda. Vi längtar jättemycket till resan! Jag hoppas bara att barnen kommer att trivas och komma in i det och inte få för stor hemlängtan.

När vi kommer hem från Thailand är det bara några veckor tills Alva ska börja i förskolan. Så är planen i alla fall. Vi vet dock inte ännu om hon får plats på samma förskola som storebror och det vill vi såklart. Vi har pratat med förskolechefen och fick positiva vibbar men sen har hon inte hört av sig till oss igen med besked. Det känns ganska jobbigt och osäkert och jag har en liten klump i magen om vi inte får platsen.

fredag 11 november 2016

Tre år sedan vi fick vår förstfådda son


Jag kan inte riktigt fatta att det har gått tre år sedan vi fick vår förstfådda son! Det var en omtumlande och fantastisk upplevelse på samma gång. Det tror jag alltid att det är oavsett om man föder sitt barn eller adopterar. Men att få ett äldre barn som redan är en liten människa som har sin personlighet, i ett främmande land ofta långt bort och som inte förstår ens språk är extra speciellt och annorlunda.
Första året var ganska tufft och en stor omställning, Viggo var en aktiv kille som var "all over the place" och det var inte lätt att hitta på aktiviteter varje dag som passade honom. Men vi tog oss igenom den första tiden och hittade våra roller och rutiner så småningom. Även om han fortfarande har svårt att vara stilla så är han världens goaste unge som nästan alltid är glad :)


Mamma och pappa älskar dig härifrån till månen och tillbaks <3



 

fredag 4 november 2016

Vänner för livet



 I Korea gör de ofta så att de slår ihop och ger flera familjer från samma land domstolstid samma datum.
Under båda våra hämtresor har vi varit på plats samtidigt som flera andra svenska familjer. Förutom att det är väldigt värdefullt och trevligt med sällskap när man är där på plats så har det, i alla fall för oss, inneburit nyfunna vänner som vi fortfarande har kontakt med och träffar.
När vi har varit på plats i Korea så har vi träffats och ätit middagar eller tagit en öl ihop och pratat om våra upplevelser kring adoptionsresan och mötena med våra blivande barn.

När vi gjorde vår första resa och hämtade storebror var det lite extra speciellt. Då var vi bland de första att resa efter lagändringen och vistelsetiden var längre än den hade varit tidigare, vi var där i en månad, och mycket var nytt och ovisst i processen. Vi hade ju heller inte barn sedan tidigare och kunde ju göra lite andra saker än den här gången när vi hämtade lillasyster. När vi fick vårt resebesked tog vi kontakt med de andra som hade samma datum och väl på plats så träffades vi nästan dagligen. Även de sista dagarna innan hemresan när vi hade fått våra barn träffades vi med barnen. Det var otroligt värdefullt!

Förutom att vi hade stor glädje av varandra när vi var på plats så har vi fortsatt att träffas när vi kom hem till Sverige. Det känns väldigt roligt och värdefullt för både barnen och oss vuxna. Vi har kunnat dela erfarenheter med varandra och våra barn har fått jämnåriga kompisar som ser ut som dem och som har likadan historia.


 Nu när vi hämtade lillasyster var det lite annorlunda. Nu stannar de flesta inte hela perioden utan åker antingen hem emellan eller till något annat land. Därför har man inte lika mycket tid tillsammans i Seoul. Men vi försökte ändå ta till vara på tiden vi var där och träffade de andra svenska familjerna som var där samtidigt så mycket som möjligt. Det är så skönt att kunna utbyta tankar och erfarenheter med andra som går igenom samma sak. Och det är roligt att umgås med och lära känna nya människor :)

Vi kan varmt rekommendera alla som reser och hämtar sina adoptivbarn samtidigt som andra familjer att lära känna de andra, kanske kommer ni precis som vi hitta nya vänner för livet.

torsdag 27 oktober 2016

Öppna förskolan för adoptivfamiljer i Skåne

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om träffar och öppen förskola för adoptivfamiljer. Jag berättade bla då att det finns träffar/öppen förskola i Lomma och Malmö (Limhamn). Förut har tyvärr dessa krockat då de har legat på samma dag. Men från och med ett par veckor så har de fått en ny dag i Malmö så nu har man möjlighet att gå på båda!

Lomma: Måndagar 13.30-16 Lommas församlingshem, Skolgatan 4
Malmö: Onsdagar 14-16 Limhamns församlingshem, Linnegatan 17

Jag kan verkligen rekommendera alla som är hemma med adoptivbarn att gå dit! Det är toppen både för barnen och oss vuxna. Att ha ett ställe att leka på för barnen med barn i ungefär samma åldrar och för oss vuxna att träffa andra föräldrar som har ungefär samma upplevelser och erfarenheter.

Det finns grupper på Facebook för båda ställena, de är stängda vilket innebär att de är sökbara men det är endast medlemmarna som kan se vad som skrivs i grupperna. Alla medlemmar kan lägga till nya medlemmar men moderatorerna måste godkänna dem innan de får tillgång till sidan.Gå gärna med och få information om vad som händer. Om du inte har Facebook men vill veta mer så hör gärna av dig till mig cornelia.armano @ gmail.com

Öppen förskola - adoptivfamiljer
Adoptivfamiljer - träffpunkt Limhamn

Välkomna!

onsdag 19 oktober 2016

Föräldraledighet på en varm och solig ö i vinter

 Bild lånad från Tripadviser.

Nu är det bokat! I januari sjappar vi kalla Sverige i en månad och drar till Koh Lanta i Thailand.

För några månader sedan fick jag en idé om att vi skulle spendera en del av föräldraledigheten i vinter i ett varmt land i stället för att gå här i kalla, blåsiga, regniga Skåne och frysa. Jag får ångest bara jag tänker på att stå och frysa ensam med uttråkade barn på lekplatser hela den här vinter.

Varken jag eller mannen tycker, tyvärr, att det är jätteroligt att vara föräldralediga. Eller ja jo, självklart finns det en hel del bra dagar också då vi kan tycka och känna att det är roligt och mysigt. Och det känns såklart väldigt värdefullt att få spendera mycket tid med sina barn. Men inte alla dagar. Och jag tycker att man ska kunna var ärlig och säga att man inte tycker att det är superkul. Men vi älskar våra barn ändå!

Jag tror att det är vanligare än man tror att man tycker att det är jobbigt och tråkigt att vara föräldraledig. Både med bio- och adopterade barn. Jag minns att jag längtade extremt mycket efter det under alla år vi försökte få barn. Jag hade en föreställning om hur det skulle vara men när det inte blev så utan mest jobbigt, ensamt och långtråkigt, inga häng på fik eller luncher med andra mammor så blev jag både ledsen och fick skuldkänslor över att jag inte tyckte att det var jätteroligt och att jag inte kände mig mer tacksam över att äntligen få vara hemma med mina efterlängtade barn.
Här är en bloggpost om andra som upplever samma sak, läs gärna alla kommentarer också.

Något jag saknar enormt mycket är nätverk och andra föräldrar och sammanhang som befinner sig i samma fas som en själv. Antingen egna vänner, föräldragrupper eller öppna förskolor. De platser och nätverk som finns är ju uppbyggda utifrån att man föder sitt barn och är hemma med en bebis till de är 1-1,5 år. Sen börjar de på dagis när de börjar bli aktiva och behöver stimulans i form av aktiviteter och att träffa andra barn i samma ålder. Som adoptivförälder är man hemma med äldre barn som behöver både aktiviteter och att träffa andra barn. Men för oss är nätverken och platserna att träffas och göra saker med våra barn på nästan obefintliga. Och åtminstone jag känner mig väldigt ensam. Som vuxen har man också behov av att träffa andra vuxna under den här långa perioden som det faktiskt är när man är hemma. Men det är inte helt enkelt. Jag får anstränga sig till max för att hitta på både aktiviteter och personer att träffa. Vissa dagar går det bra, andra dagar är det riktig ångest när man inte kommer på något eller redan har gjort allt. På sommaren är det såklart enklare, då kan man vara ute mycket, men på hösten och vintern tycker jag att det är jättejobbigt.

Visst går det att gå till lekplatsen dag ut och dag in men förutom att det blir väldigt enformigt och tråkigt i längden så känner jag att det är den mänskliga kontakten som är svårast och som alla saknar, både barnen och vi föräldrar. Så stora barn som adopterade i de flesta fall är har ett behov av att träffa och umgås med andra barn och är också van vid det sedan sin tid på barnhem eller i fosterfamilj. Men här hemma så går alla andra barn i samma ålder på dagis.

Visst finns det öppna förskolor och kyrkans barnaktiviteter. Men i Lomma så är det mest bebisar som kryper runt. Vi är dock oerhört glada och tacksamma över att vi har öppen förskola för adoptivfamiljer både i Lomma och i Malmö! Nu har vi dessutom äntligen lyckats få till det så att de inte ligger på samma dag. Men en dröm vore ju att det fanns alla dagar i veckan.

Att jag och min man delar på föräldraledigheten och jobbar halvtid känns extra värdefullt för oss båda. Då får vi ett andningshål där och vuxen- och socialtid. Och när det gäller anknytningen till barnen så är det också väldigt värdefullt. Alva hade inte varit så okej med oss båda vid det här laget om bara en av oss hade varit hemma. Nu går det lika bra med vem som helst av oss.

I går kom höst- och föräldraledighetsdepressionen över mig, på samma sätt som den gjorde när vi var hemma med storebror. Jag grät och kände mig så extremt ensam och rådlös då jag inte hade en aning om hur jag skulle få tiden och dagen att gå och få två barn sysselsatta och nöjda. Jag vet att barn inte alltid måste ha fullt upp och hitta på roliga saker. Men om de inte är nöjda och glada, om de är rastlösa och griniga då blir det konflikter, tjat och skrik. Det har man tillräckligt av ändå och orkar inte med hur mycket som helst av. Därför vill man hitta på saker som håller dem sysselsatta. Men även jag behöver hitta på saker. Jag mår inte bra av att bara gå hemma och dra. Och framförallt så har jag ett stort socialt behov. Jag måste få träffa vuxna och prata och umgås.

Efter en del funderande och planerande om att fly vintern och åka iväg och spendera en del av föräldraledigheten utomlands har vi nu äntligen kommit till skott och bokat. Och dessutom har vi lockat med en annan familj så vi får även trevligt sällskap och barnen får lekkompisar :)

Jag kommer vara grymt nervös inför den långa resan med Alva men vi kommer att överleva. Och jag kan ta 11 timmar av rastlöshet och missnöjdhet mot att slippa gå här hemma ensam, frysa och må dåligt.

Vi åker i början av januari och stannar i ca fyra veckor. Vi kommer att hålla oss på ön Koh Lanta men bo på ett par olika ställen. Det finns ju såklart en risk att vi blir lite uttråkade efter ett tag men då kommer vi åtminstone ha fint väder, slippa frysa, vi är båda föräldrarna som kan hjälpas åt och vi har våra supertrevliga vänner där att umgås med.

torsdag 29 september 2016

2-års trots, utvecklingsfas

 Vår spjuveraktiga lilla tjej med en stor egen vilja och envishet.

Under semester och även innan dess har Alva för det mesta varit en solstråle, glad, nöjd och harmonisk. Men sen en vecka tillbaka ungefär har hon förändrats. Förmodligen har hon kommit in i någon utvecklingsfas, 2-års trots. Mellan 2 och 3 år händer det en hel del. googlade lite och läste bla det här.

Jobbigast har det varit på nätterna, hon har sovit dåligt i snart en vecka, hon har sovit oroligt och gnällt med jämna mellanrum under nätterna och har flera nätter vaknat och gallskrikit och sen varit jättearg i nån timme innan vi har fått henne lugn och på bättre tankar och kunnat få henne att somna om. Vid nattningen så har hon varit lite gnällig och irriterad men har gett sig efter nån minut och somnat men härom kvällen gav hon sig inte. Så efter att ha prövat det mest, finns dock inte så mycket man kan göra, så tog jag henne i selen och då somnade hon. Det hade varit så mycket enklare om hon hade varit ledsen istället för arg, då kan man trösta, tröst hjälper. Men nu är det inget som hjälper. Jag läste att sömnstörningar kan triggas av infektioner, feber. Och det kan vara grejen i Alvas fall, hon hade feber ett par dagar förra veckan och det var då det började.

Det är svårare när man har fler barn när det strular på natten eftersom det påverkar de andra barnen också. Viggo sover vägg i vägg med vårt sovrum där Alva sover så han har vaknat och kommit in till oss när hon har skrikit. De första nätterna gick vi då ner med henne i källaren så fick hon lugna sig och sen sov vi vidare med henne där. Sen har vi gjort så att vi även har nattat henne där, så slipper Viggo bli väckt. Och sen har även en av oss fått sova ostört där uppe.

På dagarna har det också varit mycket gnäll och utbrott, men idag har varit en riktigt bra dag. Natten gick bra, inget gnäll och inget skrik. Och under dagen har hon varit väldigt glad och nöjd. Så förhoppningsvis är det en fas som hon har kommit ur. Vi håller tummarna och hoppas att hon fortsätter att sova bra nu så att vi kan flytta upp i sovrummet igen och att alla i familjen får sova gott.

Vi har haft tur att Alva har sovit bra i stort sätt hela tiden, det är ju inget ovanligt att barn i hennes ålder sover oroligt, och dessutom efter en adoption/separation som hon har gått igenom. Att barnen kommer in i olika utvecklingsfaser och blir mer trotsiga, bråkiga och får fler utbrott är ju helt normalt, även om det är jobbigt, men när det kommer till uttryck under natten så är det lite jobbigare att hantera.

onsdag 28 september 2016

Första utlandssemestern som tvåbarnsfamilj

 Stora fina stranden i Santa Ponsa, Mallorca.

Äntligen blev det september och dags för vår efterlängtade resa till Mallorca med våra vänner från Sundsvall! Jag har verkligen längtat! Både efter sol, bad och värme men också att få umgås med våra underbara vänner i nio dagar <3

Vi var oroliga för hur flygresan skulle gå med Alva om hon skulle få något utbrott pga något som inte blev som hon ville, men det gick jättebra. Det var stressigt för Måns som satt bredvid henne att hela tiden hålla henne sysselsatt men hellre det än ett skrikande barn.

Vi hyrde ju ett hus tillsammans med våra vänner. Det var jättefint och gott om plats. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi tänkte att vi skulle hänga där en hel del, hänga vid poolen äta antingen lunch eller middag hemma men så blev det inte riktigt. Barnen blev lite för stimmiga och rastlösa vid poolen, så stranden blev ett mycket bättre och roliga alternativ. Där var de lugna och hade jätteskoj, antingen låg de och guppade i vattnet eller så lekte de i sanden. De var också mer självgående där så det blev lugnare även för oss vuxna. I och med att vi var på stranden och hade en bit hem att gå så blev det lunch på stranden nästan alla dagar. På kvällen lagade vi bara middag hemma två gånger, tror jag. Efter att ha varit i huset i ett par timmar innan middagen så hade de tömt ut alla aktiviteter så när middan väl var klar och efter middan så blev de rastlösa och det blev mest stim och stoj. Så det blev middag på restaurang resten av kvällarna ist. Det kan låta konstigt att det var lugnare där men så var det. Vi hittade två restauranger som hade stora, fina roliga lekland så innan maten underhöll barnen sig med leksaker eller surfplattor/DVD och efter maten lekte de i leklandet. Vi vuxna turades om att hänga med dem där.

Bus på stranden!

Huset och byn Santa Ponsa som vi bodde i var toppen! Ända nackdelen var att huset låg uppe på ett berg och det var väldigt brant och jobbigt att gå upp med barn, vagnar och packning varje dag.

Mallorca i sig är också ett toppenresmål! Det är tredje gången vi var där och vi kommer absolut att åka tillbaka. Vi hade tänkt göra en del utflykter och hade hyrt bil bla för det. Men det blev inte så mycket som vi hade tänkt. Första utflykten blev till en strand, Es Trenk, som enligt resguider skulle vara den finaste på ön blev en besvikelse, inte så fint och trevligt som det stod att det skulle vara och dyrt. Sen skulle vi såklart till Palma en dag men då ville vi inte ta med bilarna och försöka hitta parkering i stan så då tänkte vi ta bussen. Men efter att ha väntat i evigheter på bussen så kom den äntligen men då var den full. Då gav vi upp och tog taxi ist. Planen var att besöka katedralen och sen äta tapas, det blev en snabb tur runt katedralen med busiga barn och sen tog vi oss in i stan och letade upp en tappasrestaurang.

 Våra trollungar <3

När man reser med små och busiga barn så får man helt enkelt sänka sina krav och förväntningar. Man får inte alltid njuta av sin middag och att besöka sevärdheter blir inte heller alltid som man tänkt sig. Men om barnen får bada, leka, äta glass och får mat i tid så är de nöjda och glada och då blir det bra för de vuxna också :)

tisdag 6 september 2016

Tips inför adoptionsresan till Sydkorea


Under tiden som vi har väntat på att resa och hämta lillasyster har jag kontinuerligt skrivit om tips på boende, resa och aktiviteter här på bloggen. Här skrev jag tex ett inlägg med mycket tips som jag samlade ihop från förra resan. Men jag tänkte att jag i det är inlägget ska göra en sammanställning och lite uppdatering nu i efterhand när vi har gjort vår andra resa.

En eller två resor
Man kan antingen göra en eller två resor till Sydkorea. Vi valde att göra två och det känns i efterhand som helt rätt beslut då Viggo längtade hem efter halva tiden under vår första resa och vi fick egentid med Alva de dagar vi var i Korea. Och med tanke på den jobbiga hemresan så var det ovärderligt att vi var två vuxna som kunde ta hand om henne och Viggo slapp allt det jobbiga då.
Men jag tycker också att det beror lite på vilken årstid man ska resa på. När det är vinter i Korea, som det var när vi åkte ner, så är det väldigt kallt och inte lika enkelt att turista. Men har man turen att resa dit under vår, sommar eller höst så är det mycket lättare att vistas där en längre tid. Vid vår andra resa hade vi fantastiskt väder. 
Sen finns alternativet att resa till något varmare land under väntan på att domen ska vinna laga kraft. Det finns de som har rest både till Thailand, Vietnam och Filippinerna för lite sol och badsemester. Har man råd och möjlighet att vara ledig så länge (med semester eller utan betalning man får ingen föräldrapeng från FK) så är det såklart idealiskt att göra så. Eller om man har möjlighet att mor- eller farföräldrar kan komma ner sista tiden inför hemresan så är det också ett bra alternativ.
Jag skulle inte göra två resor och ta med äldre syskon på båda resor. Det är en lång och jobbig resa liksom tidsomställningen som man isf gör med bara ett par veckors mellanrum. Det tycker jag är för tufft för de små barnen. Då är det bättre att bara göra en resa.

I det här inlägget och i det här inlägget har jag skrivit lite mer tankar kring valet av en eller två resor.

Resa
Vi valde att resa med Lufthansa via Frankfurt på första resan och med Finnair på andra resan. Vi ger ett mycket högre betyg till Lufthansa överlag. Det är större och fräschare flygplan, bättre service, godare mat. På flygplatsen i Tyskland får man fantastisk hjälp om man är en barnfamilj, det kommer personal och hjälper en snabbt igenom överallt. I Finland tar det lång tid i immigration och när man kommer hem och vi fick ingen hjälp eller förtur för att vi hade barn.

Om man kan välja ett flyg som landar senare på dagen på ditresan  kan vi också rekommendera det. Tidsomställningen när man reser så långt österut är jättesvår att anpassa sig till och det är skönt att inte ha en hel dag att försöka hålla sig vaken under när man kommer fram.

När det gäller hemresan med barnet tycker vi att det är bra att inte komma hem till Sverige för sent på kvällen eller natten. Det är svårare att hålla de små vakna så att de sedan somnar när man väl kommer hem. Man vill ju komma in  i den nya dygnsrytmen så fort som möjligt. Och vi tycker att mötet med familjen på flygplatsen också har varit ovärderlig. Det är ett efterlängtat möte från båda sidor som man bara får vara med om en gång (eller fler om man adopterar fler barn). Och det är ett fint minne att ha kvar både för en själv och barnen.

Ett flygbolag och rutt vi inte rekommenderar är Air China via Peking. Servicen och informationen är dålig, transfertiden i Peking är kort och det tar väldigt lång tid att ta sig igenom imigration och säkerhetskontrollen.

Ju senare man reser hem på dagen desto mer sannolikt är det att barnen sover större delen av flygningen. Men det kan vara svårt att hitta sånna flyg.

I det här inlägget skrev jag om våra tankar kring val och bokning av resa och boende.

Boende
Vi känner att vi gjorde helt rätt val av boende den här gången jämfört med förra gången när vi hämtade storebror. Både när det gäller vilken del av staden, område, typ av boende och val av hotell.

Den här gången valde vi att bo norr om floden, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka om man bor söder om floden. Söder om floden ligger SWS kontor och domstolen men dit ska man bara ett par gånger under vistelsen medan man varje dag ska ut och se och göra saker, äta och shoppa. Då är det bättre att bo nära det och i många fall ha gångavstånd eller bara ett par hållplatser med tunnelbanan.

Vi kan rekommendera både området vi bodde i liksom hotellet.Vi bodde i Insadong precis i slutet av Insadong gatan som är huvud- och turistgatan i området. Mittemot ligger mysiga Bukchon Hanook Village och bakom hotellet ligger stora palatset Gyeongbokgung Palace.
Vårt hotell heter Somerset Palace och var toppen! Hjälpsam och trevlig personal, bra rum med kök, badrum och sovrum. Lekrummet var suveränt! Frukosten var helt okej och det finns även en liten butik i hotellet samt några restauranger. Den italienska var väldigt bra, men den tyska tyckte vi inte var värt ett besök. Det bodde flera andra familjer som hämtade sina adoptivbarn när vi var där så personalen är vana vid det. Mitt över gatan finns ett höghus med flera restauranger i källarplan, väldigt anonymt så det är svårt att se på utsidan. Vi testade hamburgerstället, supergoda hamburgare!

Gå inte på rekommendationerna som står på ACs hemsida, de är flera år gamla och stämmer inte längre.

Här kan ni se fler bilder från den stora lägenheten vi hade på första resan. På andra resan hade vi en storlek mindre. Då var det skjutdörrar till "sovrummet" och ett mindre kök och inget vardagsrum.


Se och göra
Vi har , tyvärr, bara varit i Seoul så vi kan inte ge några tips om andra resmål i Korea. Men Seoul är en fantastisk stad, vi älskar den! Det finns allt och lite till och det är enkelt att vistas och ta sig runt och människorna är väldigt vänliga.
När vi väntade på att få resa skrev jag ett inlägg med lite saker som vi hade tänkt hinna med att göra. En hel del av sakerna på listan hann vi bock av men tyvärr inte alla. Det tar tid att ta sig runt i den stora staden även om det är väldigt smidigt med tunnelbanan, men man hinner inte med så mycket som man har tänkt sig. Speciellt inte om man har barn med sig.

Om man har äldre barn med sig så kan vi bla rekommendera Childrens Grand Park Seoul. En fantastisk park med massor av roliga aktivitet ute i parken och ett museum med flera våningar med aktiviteter för barnen. Här har jag skrivit om när vi var i parken och här har jag skrivit om när vi var på museet. Man får heller inte missa leksaksgatan som jag har skrivit lite om här. Några saker som vi inte hann med men som jag också rekommenderar är Seoul Tower och Namsan Park som ligger precis bredvid. Lotte World som är en nöjespark som ligger vid Jamsil Station. Seoul Forest är också ett bra tips!

Är man där på våren, sommaren eller hösten när det är fint och varmt väder kan man se och göra lite mer. Under vår första resa var det väldigt kallt större delen av tiden.

Övriga tips
Ett av de bästa tipsen och råden jag kan ge kring hemresan är att be att få ett sk "priority pass" vid incheckningen på Seouls flygplats. Då slipper ni de olidligt långa köerna till säkerhetskontrollen och imigration. Alla barnfamiljer får ett sådant men det är inte alltid personalen i incheckning kommer ihåg att ge en det men ber man om det så får man det. Det var en fröjd när vi fick det andra resan. Första resan hem så kände vi inte till det och personalen i incheckningen sa inget heller så vi fick stå i de långa köerna i ca en timme med en trött och grinig Viggo och sedan fick vi ganska bråttom att hinna äta lunch och sen till gaten.

Om ni ska äta mat på flygplatsen kan vi mycket varmt rekommendera den italienska restaurangen på plan 2. Det var den godaste pizzan och pasta carbonara vi någonsin ätit!

Fler bra tips och länkar:
Packlista till barnet 
Fler restips

Lekplats nära Somerset Palace och Insadong/Bukchon Hanook Villag
En lekplats i närheten har båda våra hämtresor varit helt ovärderligt. Det är svårt att hitta lugna platser och ytor där små barn kan springa av sig i en storstad som Seoul med trafik och folk överallt. Av en slump gick vi förbi en skola när vi kom ut från en gata i Bukchon Hanook Villag, där fanns en jättefin lekplats. Skolan har staket, grind och en vakt, grinden stod öppen och vi frågade vakten om det var okej att vi gick in och lekte och det var det. Lekplatsen var kanon för små barn och vi lånade även toaletten inne på skolan.



tisdag 30 augusti 2016

Lillasysters språkutveckling

 Att "läsa" böcker är en favoritsysselsättning :)

När vi fick lillasyster så kunde hon bara ett par ord på koreanska. Det kan kännas lite lite för ett barn som är 2-år men iofs inte jättekonstigt, vissa barn är tidiga och andra är sena med språket. Och har man dessutom varit med om en jobbig separation tidigare så är det inte så konstigt om det blir lite försenat.
Men både i Korea och efter att vi fick henne och kom hem så har hon babblat väldigt mycket, pratat på som om hon berättade saker fast det var helt obegripligt för oss vuxna. Men mer och mer så har riktiga ord kunnat urskiljas ur babblet. Och inte bara ord för ord utan hon har flera fraser som hon kan säga som är tre och fyra-ords-meningar. Nu förstår hon ju dessutom väldigt mycket av det svenska språket och iom det så har även hennes språk utvecklats och hon kan uttrycka fler och fler saker. Det är inte alltid så tydligt dock, många saker är det nog bara vi som förstår för att vi känner till sammanhanget och förstår vad hon menar. Många saker ljudar hon fram, vi hör på ljudet och melodin vad det betyder.
Det är så mycket roligare och enklare när barnen kan börja uttrycka sig och kommunicera. De kan förmedla vad de vill och man kan börja ha en dialog med dem. Jag tror också att syskonrelationen mellan Viggo och Alva kommer att bli ännu bättre ju mer Alva kommer att kunna prata. Viggo försöker ju ibland att prata med henne, säga saker till henne som han vill att hon ska göra om han vill involvera henne i en lek tex men han får inte så mycket respons och då rinner det liksom ut i sanden och blir inget av det.
Roligast är nog att hon ända sedan i början har sjungit! Första sången hon gick och nynnade på och sjöng med sina egna ord var Blinka lilla stjärna, sen blev det Lilla snigel och Björnen sover. Nu går hon och sjunger ABC-sången dagarna i ända, inte bara hemma, det kan var i affären och lite överallt :)
Man glömmer snabbt hur saker var eller vad barnen kunde i en viss ålder så därför tänkte jag försöka göra en liten lista med ord och uttryck som Alva kan för tillfället. Det är roligt att läsa senare när de blir äldre :)

Här är en del av de ord och fraser som Alva kan just nu:
Bajsh - Bajs
Dissi - Kissig
Dish - Skor
Ajabaja
Böja - Blöja
Byssa - Byxor
Aj
Dä - Där
Badda - Panda
Bappa - Lampa
Dä - Där
Mamma
Pappa
Diddo - Viggo
Titta
Ejta - Äta
Dittja - Dricka
Mea - Mera
Paadi - Färdig
Ditti - Försiktig
Tyttel - Cykel
Bij - Bil
Babtå - Snabbtåg
Bapi - Lastbil
Abuja - Hamburgare
Dått - Korv
Atta di mamma - Akta dig mamma
Dutti tej - Duktig tjej
A di mamma? - Vad gör du mamma? 
A de mamma? - Vad är det mamma?

tisdag 23 augusti 2016

Trygg och harmonisk



Lilla Alva verkar ha hittat sin nya plats i livet och i vår familj. Nu känns hon väldigt lugn, trygg, harmonisk och glad. När vi är iväg på nya platser eller hemma hos nya familjer så tågar hon in lika självsäkert som sin storebror och tar för sig. Hon är glad för andra personer som vänner och familj men det är väldigt tydligt att hon vet att det är vi som är hennes mamma och pappa och kommer till oss med jämna mellanrum och hoppar upp i knäet. Hon kan gärna ta någon vuxen vi känner i handen och gå iväg för att hon vill göra något men när hon sen kommer tillbaka så springer hon glatt till oss. Blir hon ledsen över något så är det mamma och pappa hon vill ha. Precis som det ska vara!
För er som har följt bloggen vet att Alva valde pappa till 100% i början och ratade mamma nästan helt. Men det är helt utsuddat nu, det går precis lika bra med mamma som pappa. Hon gör igen skillnad på oss utan tycker lika mycket om oss och det går bra att göra allt med båda. Det känns fantastiskt skönt! Det är ju ganska vanligt att de flesta barn har perioder då de är mer "mammiga" eller "pappiga". Det kommer Alva säkert också komma in i så småningom men nu är det skönt att det går bra med vilken som av oss.


Lillasyster Alva har en väldigt härlig personlighet! Hon är busig, påhittig och har humor men är också lugn och gillar närhet och att mysa. Man får mycket kärlek av Alva och det är underbart! Men hon är också en väldigt bestämd och envis liten dam som vet vad hon vill och inte vill. Men hennes humör och utbrott har blivit mycket bättre! Det händer fortfarande att hon hänger upp sig på saker och har svårt att släppa det när hon väl har blivit arg över något. Men det är lättare att bryta det nu än för ett par månader sedan. Men man får fortfarande vara observant och gömma undan saker som man vet att hon kan bli förbannad över om hon måste lämna det ifrån sig. Fast hon har blivit mycket bättre på att förstå att hon kan lägga ifrån sig saker och att hon får tillbaka dem igen. Men hon har stenkoll på allt, ser och hör precis allt så det är inte lätt att smussla med något som hon inte ska få se. Vi kallar henne för den "lilla ninjan" ;) Annars lär hon sig alla hyss och bus av storebror!

Utvecklingsmässigt är hon en stor, duktig, redig och kunnig liten tjej för sin ålder. Hon lär sig väldigt snabbt! Till stor del kan det säkert bero på att hon tar efter och härmar storebror, men hon har även egna färdigheter som inte han är lika duktig på. Hon har väldigt bra finmotorik, hon kan tex trä pärlor och sätta i skosnören i skorna. Men hon har även bra grovmotorik och lärde sig tex snabbt att cykla och hoppa och hon har en grym bollkänsla och spelar både fotboll och bandy.
Här är en liten film när Alva skjuter lite med bandyklubban hemma i trädgården som jag har lagt ut på Instagram :)

torsdag 18 augusti 2016

Sommar och semester

En sex veckor lång gemensam semester är nu till ända. Det har varit jätteskönt att vara hemma båda två tillsammans. Men den här sommaren har också varit mer hektiskt än den förra med två små barn ist för ett. Det går inte att vara hemma mer än ett par timmar innan barnen blir rastlösa så man har fått vara väldigt påhittig och kreativ för att roa barnen varje dag. Jag hade önskat att det hade varit lite bättre väder så att vi hade kunnat hänga på stranden lite mer, men det är flera veckor sedan vi hade så fint och varmt väder här i Skåne. Men nu är det skönt att komma tillbaka till jobbet, dagis och rutiner. Viggo har varit ganska bråkig och tjurig de senaste veckorna så det har inte varit kul att bara skälla och bråka med honom hela dagarna. Antingen har han kommit in i någon ny utvecklingsfas eller så behövde han bara komma tillbaka till dagisrutinerna. Jag tycker redan att han har blivit lugnare och gladare sen förra veckan då jag var med och skolade in honom två halvdagar på hans nya avdelning på dagis.

Lek och bus på Alfons Åberg Huset i Göteborg.

Vad har vi hittat på under semestern då. Till större delen av tiden har vi varit hemma. Gjort dagsutflykter och hälsat på vänner. I början av perioden var vi ett par dagar i Göteborg och hälsade på våra nyfunna vänner från när vi vari Korea och hämtade Alva. Det var jättemysigt och roligt att träffa dem igen! Vädret var lite sådär men vi lyckades roa oss och barnen bra ändå. Vi var bla på Liseberg och Alfons Åberg Huset.
I mitten av semestern så var min syster nere från Stockholm och hälsade på i en hel vecka. Det var nog bästa delen av semestern! Att få umgås varje dag och att hon får chans att lära känna och umgås massor med barnen . Och nu i slutet av semestern så åkte vi till Legoland i Danmark med min väninna och hennes två söner. Trots lite halvdant väder så hade vi mysiga och roliga dagar där tillsammans.

Rutschkanan är invigd!

Något som har tagit en hel del tid på semestern är bygget av vår lekstuga/lekställning. Mannen har byggt och jag har roat barnen. Förut när vi bara hade Viggo kunde vi hjälpas åt med sånt här, han roade sig bra själv genom att leka eller titta på iPaden. Men det funkar inte med båda barnen. Vi har kommit en bra bit på vägen men det är ändå mycket jobb kvar.

Sommaren och semestern är inte riktigt slut för oss än dock. Nu längtar vi och räknar ner dagarna till början av september då vi åker till Mallorca för sol och bad. Vi har hyrt ett hus tillsammans med våra vänner i Sundsvall som vi lärde känna när vi hämtade Viggo i Korea. Detta är vår tredje sommarsemester tillsammans :) Vi längtar sååå efter att få träffa dem!

söndag 3 juli 2016

Adoptionstavlor/Barntavlor/Familjetavlor

För nya besökare tänkte jag berätta lite om de personliga tavlorna som jag gör. Jag har gjort dem i åtanke av oss adoptivfamiljer då det är svårt att hitta den här typen av tavlor som passar oss och våra barn. Men de går lika bra att beställa och anpassa till familjer med biologiska barn.

Det finns tre olika varianter, två barntavlor; en som heter Världen som är en världskarta där man, om man vill, kan illustrera resan från ursprungslandet till Sverige. Den andra är en namntavla eller som de ibland också kallas födelsetavla, där kan man välja precis vilken text man vill skriva, tex så vet man kanske inte vad barnet vägde vid födseln men vill ist skriva vilken dag man fick varandra, sk fådelsedag. Den tredje varianten är en familjetavla, barntavlorna är tänkta att ha i barnrummet men den här kan man ha i andra delar av huset. Familjetavlan illustrerar barnets ursprung och texten på tavlan är "Love makes a family" som man också kan skriva till på landets språk om man vill.

Världen - Barnposter: Här hittar du mer information om hur du beställer.
Love makes a family - Familjeposter: Här hittar du mer information om hur du beställer.
Namntavla/födelsetavla: Här hittar du mer information om hur du beställer.




fredag 1 juli 2016

Snart semester och snart tre månader som tvåbarnsfamilj

 
Oj vad jag tycker att tiden segar sig fram! Jag tycker att det känns som vi har varit hemma mycket längre än tre månader men det är t.o.m. en vecka kvar innan dess. Ibland vill man att tiden ska gå fort och ibland vill man att den ska stå still. Aldrig blir man nöjd ;)

Tvåbarnsfamiljelivet och syskonrelationen går bättre och bättre och Alva känner sig mer och mer tillfreds med sitt nya liv. Men det är också en stor prövning att vara hemma med och roa två så stora barn. Tuffast är eftermiddagarna när man är själv med båda barnen, framförallt att hitta aktiviteter som passar, för om man bara är hemma och inte gör något särskilt så blir det lätt kaos. Barnen kommer oftast bra överens men de triggar varandra att hitta på sånt som man inte ska göra, kastar saker, skriker, bankar ja för allmänt oväsen och framförallt Viggo är ofta väldigt uppjagad. Det känns som det enda man gör är att gå runt och skäller på dem och säger nej och sluta och det känns inte bra att vara arg på sina barn hela tiden. Men vi hoppas att det här beteendet fortfarande har att göra med att allt fortfarande är hyfsat nytt och att Viggo kommer att lugna sig med tiden och kan finna ro och lugn i vår nya familjekonstellation. När han är lugn så blir Alva lugn, annars härmar hon allt "skit" han hittar på och tvärtom, så det går liksom bara runt runt.
Men i stunder när de skrattar och har roligt tillsammans, leker en lek eller när de spontant pussas eller kramas så blir man varm i mammahjärtat och det känns så rätt och man får hopp om framtiden att vi ska få en harmonisk familj igen.

På måndag börjar vår sex veckor långa semester. Fördelen med det är att vi kommer att vara hemma båda två tillsammans och då är det både enklare och skönt med en annan vuxens sällskap.
Vi har en tur till Göteborg och en tur till Legoland inplanerade än så länge på semestern. Och sen kommer min syster och hälsar på i ungefär en vecka, det ser vi jättemycket fram emot! Annars håller vi alla tummar och tår för att det blir en bra sommar med värme och sol, då är det mycket enklare att hitta på saker. Sen längtar vi jättemycket till september, då har vi hyrt ett hus på Mallorca tillsammans med våra vänner från Sundsvall. Det ska bli jätteroligt! Hoppas bara att flygresan med Alva kommer att gå bra :O
Jag fasar även för de långa bilresorna till Göteborg och Legoland med Alva. Det är inte lätt att roa så små barn i bilen under någon längre tid och Alva somnar heller inte så lätt i bilen och blir lätt gnällig och tjurig.

För att resan ska bli av till Mallis så måste vi hinna bli juridiska vårdnadshavare till Alva. Den här veckan blev äntligen allt klart i vår kommun, hos socialen och socialnämnden. Ärendet är nu tillbaka i tingsrätten och jag har skickat ett brev på inrådan från dem om att de väldigt gärna få skynda på ärendet. Först när beslutet är klart och efter den tre veckor långa laga kraft tiden så kan vi skaffa pass till henne.

Idag är det som sagt min sista jobbdag innan semestern och det är även Viggos sista dag på avdelningen Fisken på dagis. Efter sommaren kommer han att börja på en ny avdelning. Det är med blandade känslor som jag lämnade honom för sista gången på Fisken idag. Efter de första terminerna som var struliga med mycket personalomsättning så har det sedan blivit en toppen grupp med jättebra pedagoger. Pedagogerna stannar kvar på Fisken men alla kompisarna följer med till nya avdelningen Musslan. Tyvärr kommer det inte att komma några fler äldre barn till avdelningen, så Viggo och fyra-fem andra barn kommer fortfarande att vara de äldsta och sen kommer resten 13-14 st att vara ett år yngre. Det är den ända nackdelen med den här gruppen, att de är så få som är födda 2012 och inga äldre kompisar att se upp till. En stor lättnad är iaf att vi har fått fortsatt dispens för utökad tid för Viggo så i höst kan han fortsätta att gå 30 h/vecka ist för bara 15 h.

På tal om dagis så har vi nu blivit färdiga och skickat in ansökan om dagisplats till Alva. Vi har sökt om en plats i april nästa år och hoppas att hon kan få en plats på samma avdelning som Viggo. Det kommer att underlätta jättemycket för henne i så fall tänker vi. Just nu känns det som en hel evighet, att vi ska vara hemma så länge. Men det finns många inom "adoptivvärlden" som skulle tycka att det är för kort tid, att man borde vänta till augusti. Men Alva kommer att ha varit hemma i ett år då och vara 3 år gammal, det kommer att vara tillräckligt. Hon kommer säkert att längta efter att börja på dagis när hon fattar mer och mer vad det är när vi hämtar och lämnar Viggo.

Midsommarfirande


Det är inte helt enkelt att få till ett familjefoto där alla tittar in i kameran samtidigt, ler och inte blundar ;)

Vi funderade fram och tillbaka hur vi skulle göra med midsommarfirandet i år. Till slut valde vi ett lugnt midsommarfirande med min mamma i hennes särbos sommarhus i Båstad med deras vänner. Bara pensionärer alltså och inga andra barnfamiljer. I år kändes det som ett lugnt och bra alternativ.

Jag körde upp redan dagen innan midsommarafton då Måns var på svensexa. Förutom en stressig bilresa på en timme med båda barnen i baksätet som höll på att busa, tjoa och tjimma så gick det jättebra på eftermiddagen och kvällen. Det gick också jättebra att natta båda barnen där själv och de sov också bra hela natten. Hemma i vårt eget hus gick natten lite sämre. Vi fick ett sms av grannen som berättade att vi hade översvämning i våra källare så Måns fick bege sig hem kl 01 smått berusad för att pumpa ut vatten ur källaren. Grannens dotter var själv hemma så de hjälptes åt med deras och våran källaren och var klara först kl 04 på morgonen.


På förmiddagen på midsommarafton tog jag med båda barnen själv till Malenbadet i Båstad. Det kändes lite läskigt hur det skulle gå att vara där helt själv med dem men det gick jättebra.

På eftermiddag kom en trött pappa upp med tåget och vi åt midsommarlunch tillsammans med de andra gästerna. Sen tog jag och Måns barnen och cyklade in till Båstad centrum, lekte på lekplatsen, barnen badade i havet och vi åt glass. Sen fick vi grillat till kvällsmat och barnen lekte i trädgården innan läggdags. Det var nog trötta men nöjda barn som la sig den kvällen :) En riktigt bra helg med andra ord!

onsdag 22 juni 2016

I tidningen!



Ammande mammor sägs få sk "amnings-hjärna", man blir allmänt förvirrad och glömsk. Men jag kan säga att man som föräldraledig till adopterade barn också får nåt liknande. Om ni har något förslag på vad man skulle kunna kalla det så skriv gärna en kommentar :)

Man får försöka att fokusera på och komma ihåg de allra viktigaste sakerna som typ vilken tid man ska hämta storebror på dagis osv. Dels tror jag att det beror på allt som är nytt och förändrat och sen är stressnivån på ett helt annat plan än vanligt. Samtidigt som dagarna och veckorna känns som de går väldigt långsamt går de också i ett rasande tempo och man hinner inte med att varken att tänka eller uträtta saker som behöver göras.

Jag har tex helt glömt bort att publicera en länk till en tidningsartikel som jag var med i för ett litet tag sedan. Det var en journalist som hade hittat Facebook-gruppen som vi har för den sk öppna förskolan för adoptivfamiljer i Lomma. De skulle ha en serie i tidningen och hon ville skriva ett reportage om vår mötesplats. Självklart sa jag! Min önskan är ju såklart att så många som möjligt ska förstå vikten av sånna här mötesplatser och att nya adoptivfamiljer ska hitta dit.

Här kan ni läsa artikeln. Tyvärr blev inte alla ändringar i texten gjord som jag föreslog, jag tycker tex inte att träffarna är främst för oss föräldrar, de är lika viktiga för både barn och föräldrar. Well, well så blir det ibland :)


fredag 10 juni 2016

Hur vi gjorde för att lillasyster skulle acceptera även mamma



Ni som har följt oss och bloggen vet att det var kämpigt första tiden vi kom hem med lillasyster.  Hon hade det såklart allra jobbigast efter sin förlust och allt nytt och alla förändringar. Det som var jobbigast för oss var att hon till 100% valde pappa och ville inte veta av mig. Det blir väldigt påfrestande för den utvalde föräldern att ta allt speciellt i början när allt är jobbigt. För resten av familjen blev det också jobbigt, vi behövde få mer balans.

Jag rådfrågade Adoptivmammor-gruppen på Facebook och fick många tips och läsa om andras erfarenheter. Det kändes dock inte så upplyftande att läsa att för fler hade det varit så här i flera månader, upp till ett halvår. Vi kände att så kunde vi inte ha det så vi bestämde oss för att verkligen anstränga oss och jobba på att hon skulle börja acceptera mig. Och det gick! Jag tänkte därför dela med mig lite av hur vi gjorde och att det går och med den erfarenheten vi har så tror jag att det går att göra likadant för fler barn. Det som känns viktigt är dock att vänta ett litet tag tills barnet känner sig lugnare och tryggare i sitt nya hem och miljö. De måste få tid först att återhämta sig.

Det började vända när Viggo började på dagis igen och inte var hemma hela dagarna, då kunde vi båda lägga 100% på Alva. Jag och Måns gjorde i stort sätt allt tillsammans med Alva hela tiden. När Måns bytte blöjor så var jag med, när Måns nattade henne för middagsvilan så var jag med osv. Till en början tyckt hon inte om det, men dag för dag så blev hon mer och mer okej med det. Så fort hon visade tecken på att vilja komma till och vara med mig så fanns jag där och gjorde mig så rolig, glad och snäll som möjligt. När vi åt middag så satt jag bredvid henne och matade och det var hon okej med. Efter ett litet tag släppte hon sin gard och lät mig göra mer och mer och då tog jag också större plats. På ett busigt och glatt sätt gjorde jag mer och mer saker med henne. Som tex att byta blöja, först protesterade hon men när jag busade och gullade med henne så tyckte hon att det var skoj och sen kände hon att det inte var så farligt. Efter ett litet tag när han accepterade mig för det mesta så märkte vi att hon försökte bestämma och styra lite när hon blev ledsen för att jag skulle göra något. Tex att jag körde vagnen eller kom in i rummet där hon och pappa var. Då ignorerade vi det, vi kände att hon inte hade några större problem att vara med mig längre utan att det bara var hennes sätt att försöka bestämma.

Sakta men säkert byggde vi sedan på det där. Med fler saker som jag kunde göra med henne ist för bara pappa. Till exempel att pappa kunde lämna huset själv. Vi förberedde oss väl med att Viggo också var där, vi satt och lekte med lera och åt frukt och kex som hon gillar. Då trivdes hon och var sysselsatt och det blev inte så dramatiskt avsked.

Nu är vi nästan på samma nivå, pappa och jag, det finns stunder och tillfällen då hon föredrar pappa men nu kan tex jag även natta henne på kvällen, jag får trösta osv. Det känns otroligt skönt att vi har nått hit på den här tiden! För att vi skulle orka och fungera bra som föräldrar var det nödvändigt och Alva har inte tagit skada av det. Tvärtom så tror jag att det har gjort att hon fortare blev trygg, kom in i familjen och började anpassa sig till sitt nya liv.
Till en början handlar det mest om överlevnad för barnen, de behöver en vuxen för att klara sig även fast de inte gillar det. Men efter ett litet tag så går det över och då tänker jag att om vi som föräldrar och vuxna vägleder och bestämmer hur det ska vara så följer barnen med på det. Det är ju det som är så fantastiskt med barn, att de är så anpassningsbara!

söndag 5 juni 2016

Två månader tillsammans

 Gunga är en stor favorit! Hos båda barnen. Men storebror vill fortfarande vara liten och gunga i "bebisgungan". Så för att slippa konflikterna kring att det nästan alltid bara finns en sådan gunga testade jag ist att se om Alva kunde gunga på den "stora gungan" och det fixade hon galant och utan protest :)

Nu har det gått ca två månader sedan vi kom hem med lillasyster. Jag glömmer nog aldrig den dagen. Efter den tuffa resan var det en enorm lättnad att komma hem. Och jag glömmer aldrig mötet med framförallt Viggo men såklart även resten av familjen och vännerna på flygplatsen.

Det känns skönt att lägga dagar och månader bakom sig, det betyder att vi har haft fler dagar tillsammans och det innebär att vi blir mer och mer sammansvetsade som vår nya familj och Alva blir mer och mer anknuten till oss. Och vår kärlek till henne växer för varje dag som går.

Dag för dag hittar vi rutiner som gör att det nya familjelivet fungerar bättre och bättre. Alva sover numera bra för det mesta, fast det tar lite längre tid för henne att somna nu mot i början. Det kan ha med olika saker att göra, dels är det ljusare ute och det är just nu väldigt varmt i vårt hus. Sen tror jag att de somnar lite av utmattning i början och nu vill hon hellre vara vaken för att inte missa något. Samma sak när det kommer till maten. I början åt hon allt som vi gav henne och hon åt som en häst. Nu är det nästan tvärtom, hon protesterar mot det mesta som vi serverar henne. Det tror jag beror på att hon i början bara ville vara till lags och inte vågade protestera, nu känner hon sig tryggare och känner att hon kan och vill bestämma mer själv. Och just maten är en sådan sak där små barn tar tillfället i akt att bestämma, i stort sätt allt annat bestämmer vi vuxna över.

Hon förstår mer och mer av språket och lite försiktigt försöker hon härma vissa ord. Men hon har fortfarande mycket av den koreanska språkmelodin kvar i sitt eget sätt att babbla. Vi använder våra TAKK kort en del och vi har tillsammans lärt oss flera nya tecken som vi försöker komma ihåg att använda.

 På väg på utflykt!

Bäst just nu är, förutom det fina sommarvädret som gör livet så mycket enklare, vår nya lådcykel med el från Cargobike. Vi beställde den innan vi åkte iväg på första resan till Sydkorea och fick en äntligen för ett par veckor sedan. Sedan dess har den redan hunnit rulla många mil. Barnen älskar att åka i den och det är snabbt och enkelt att ta sig med barnen till olika ställen. Speciellt när man är själv med båda barnen. Vi cyklar och både hämtar och lämnar på dagis varje dag och det är så mycket enklare, smidigare och trevligare än att ta bilen och snabbare än att gå med vagnen.


fredag 3 juni 2016

Fortsatt pappersarbete efter hemkomsten

När man kommer hem med sitt adoptivbarn så är det "pappersarbetet" inte över utan börjar om igen. Redan efter en månad hemma ska den första sk återrapporten göras. I Sydkoreas fall så ska socialen göra ett hembesök och skriva en rapport, när den är klar ska man fixa en översättningen på den och framkalla ca 10 foton på barnet, helst ska fotona vara på både barnet och någon av föräldrarna eller syskon tillsammans. Det kan ju kännas som en enkel uppgift men allt tar sån tid att göra när man bara har 1-2 timmar per kväll då man har möjlighet att göra det på. Att göra det under dagen med en 2-åring hemma funkar inte så bra. För en vecka sedan blev vi äntligen klara med vår rapport och skickade den till AC. Den här veckan ringde vår socialsekreterare för en intervju till återrapport nummer 2! Vi får väl se när vi hinner göra klart och skicka den. Återrapporterna är jätteviktiga så jag klagar inte, det är bara tiden som inte räcker till.

Samtidigt har vi hållt på med ansökan om adoption till Tingsrätten. Eftersom det är sk svag adoption i Sydkorea så är vi inte Alvas juridiska vårdnadshavare i Sverige utan måste genomföra en adoption även här. Och det tar också sin lilla tid. Först ska vi skicka in en ansökan till Tingsrätten och därefter ska de skicka en begäran om utlåtande av socialen i vår kommun. Socialsekreteraren ska skriva ett utlåtande som sedan ska upp i Socialnämnden som ska ta ett beslut som sedan ska skickas till tingsrätten. Därefter kan de döma i ärendet. När domen väl är fastslagen så tar det tre veckor för den att vinna laga kraft. Först därefter är vi Alvas juridiska vårdnadshavare. Hela den här processen tar flera månader och vi var rädda att vi skulle behöva vänta ytterligare några månader pga att det är stängt på de olika distanserna i sommar. Men det verkar som att vårt ärende iaf hinner komma med till socialnämndens sista möte innan semestern. Sen blir det väl extra väntan hos Tingsrätten. Det ska bli så skönt när det äntligen är klart. Det förenklar så himla mycket när det är klart. Speciellt när det gäller ansökan om föräldrapeng hos Försäkringskassan som man nu måste göra på pappersblanketter.

Först när vi har blivit juridiska vårdnadshavare kan vi göra en namnändring hos Skatteverket. Så just nu har Alva sina koreanska namn i alla system. Den proceduren tar också sin lilla tid. Inte förrän den är klar kan vi ansöka om ett pass till henne. Det blir nog svårt att hinna med innan vi har tänkt resa i september. Måste kolla upp om hon kan resa på sitt koreanska pass.

torsdag 26 maj 2016

Syskon



Det är verkligen inte lätt för barn att få syskon och ännu mindre att få ett äldre syskon. Även om det i det stora hela fungerar helt okej mellan storebror och lillasyster så märks det tydligt att det har påverkat storebror Viggo väldigt mycket. I grunden är han väldigt glad i sin lillasyster men han bär också på en frustration av allt det nya och förändrade och han vet inte hur han ska hantera det. Det ger sig i uttryck på många olika sätt, han blir väldigt lätt arg och ledsen och mycket mer förtvivlad än förut och det håller också i sig längre. Det gör så ont i mammahjärtat och själen när han blir det, jag förstår ju varför och jag blir själv jätteledsen över att han känner som han gör och att det kommer till uttrycks som det gör. Och det känns jättejobbigt att inte kunna hjälpa honom. Han har ju inte heller så lätt för att uttrycka sig så han säger inte att det är jobbigt eller varför han är arg och ledsen.

Han hittar också på mycket mer hyss och gör "dumma saker" och testar oss också jättemycket mer nu än innan. Vilket resulterar i att vi ofta blir ovänner, arga och skäller på honom flera gånger om dagen och det känns också jättejobbigt. Man vill ju att han ska känna sig lika älskad som förut.

Alva är heller inte så förtjust i sin storebror. Dels så är hon svartsjuk och vill helst ha mamma och pappa för sig själv. Kramar eller bär vi storebror så börjar hon gnälla och sura och vill också bli buren och kramad. Alva har nära till och lätt för närhet och vill gärna bli buren, kramad och pussad. Viggo däremot har aldrig varit en goskille men han behöver det såklart lika mycket och extra mycket just nu så det känns så himla viktigt att ge honom det så mycket man kan och får.
När Viggo vill visa sin kärlek till sin lillasyster och gör försök till att umgås med henne så protesterar hon oftast. Tex om han kramar henne, vill pussa henne eller ta henne i handen för att gå iväg och göra något. Då gör det också ont i mammahjärtat, när han väl försöker så får han "skit" för det också, inte av oss såklart, vi berömmer honom, men det är såklart jobbigt och förvirrande för honom att när han är snäll mot sin lillasyster så funkar inte det heller.

De leker inte direkt tillsammans men det beror ju dels på att Alva är så pass liten fortfarande, dels på att hon inte är så jätteförtjust i sin storebror och även på att de inte känner varandra och inte kan kommunicera med varandra. Men de är heller inte i luven på varandra hela tiden utan de kan vara tillsammans och göra samma saker, tex bada, leka i sandlådan och liknande.
I stället är det i "buset" som de möts, att hitta på saker man inte får göra, tex att skrika eller att kasta, stenar, sand och vatten. Börjar en så hakar den andre på. Så de stunder när man är själv med båda barnen blir det mest skäll just nu. Det är också svårt att hitta på saker med båda barnen varje eftermiddag och man längtar till den andre kommer hem från jobbet.

Hade vi haft Alva sedan hon var liten så hade de vid det här laget känt varandra och haft en helt annan harmoni. Men såklart hade de även kivats, det kommer man ju aldrig ifrån. Men de hade vetat var de har varandra och kunnat vara lugna och trygga i sina roller. Viggo vill hela tiden ha koll på vad lillasyster gör och har svårt för att slappna av och leka sina lekar som han brukar göra. Det är också svårt att göra saker själv med honom, dels är det svårt att hinna med det, är man själv med dem så går det ju inte. När den andra kommer hem från jobbet ska det lagas mat och den som har varit på jobbet behöver ju även hinna med och lägga tid på att umgås med Alva. Sen är det svårt att hitta saker som Viggo är intresserad av och som man kan göra själv med honom. Och han har också svårt för att få ro till att göra något med en förälder när den andre föräldern och Alva är hemma, då vill han veta vad de gör och vara där de är.

Som allt annat så kommer även det här att bli bättre med tiden men när man är mitt uppe i det så är det svårt att föreställa sig och det är svårt att hitta sätt att hantera det på. Men stunder när de skrattar tillsammans, kramas eller pussas får en att smälta och en känsla av att det kommer att bli bättre och lättare för alla.

måndag 16 maj 2016

Nya tavlor - namntavla/födelsetavla


Nu finns det nya tavlor att beställa! En så kallad namntavla eller födelsetavla. Och såklart gjorda så att de passar adopterade barn med valfri text :) Men då texten är flexibel och valfri så passar de även precis lika bra till biobarn.
Texten är som sagt valfri, jag har gjort några olika alternativ som inspiration. Du kan välja någon av dem eller skriva egna valfria texter. Tänk på att tre rader är ganska lagom men färre är inga problem och fyra funkar också men då kan jag behöva minska på figuren.

NAMNTAVLA
13x18 cm Pris: 100:-
21x30 cm Pris: 150:-
30x40 cm Pris: 220:-
40x50 cm Pris: 290:-

Frakt ingår i priset. Ram ingår ej.

För att beställa:
Skicka ett e-mail till cornelia.armano@gmail.com med denna information:
Poster/tavla= Namntavla
Storlek= 13x18, 21x30, 30x40, 40x50
Namn= Namnet på barnet. Här kan man tex lägga till barnets ursprungsnamn under namnet, se exempel på bilden med lejonet nedan.
Figur= Bil, Lejon, Fjäril, Kanin, Elefant
Mönster= Blommor (flerfärgad), Stjärnor (mörkgrå), Ornament (gul), Nät (rosa), Prickar (mintgrön)
Text= Skriv valfri text, tre rader är ganska lagom men färre är inga problem och fyra funkar också men då kan jag behöva minska på figuren. Tala om vilken text som ska vara på rad 1, 2 osv.
Betalsätt=  Skriv om du vill betala via Swish eller överföring till bankkonto. Så skickas betalningsinformation.
Sändningsinfo= Ditt namn, adress, och mobilnummer om du vill ha avisering via sms.
OBS! Glöm ej uppgifterna här ovan när du gör din betalning.


Här nedan är några exempel på de figurer och mönster som finns att välja på. Det kan säkert komma fler av både figurer och mönster framöver. Kombination av motiv och mönster av de ni ser nedan är valfri.


 Namntavla - Bil (mönster "stjärnor")
  Namntavla -Elefantv (mönster "prickar")

 Namntavla - Fjäril (mönster "blommor")

 Namntavla - Kanin (mönster "blommor")

 Namntavla -Lejon
(mönster "ornament")


Här nedan kan du se de olika mönstren som just nu finns att välja på.


 

tisdag 10 maj 2016

Sommarkänslor och snart jobbstart



För en och en halv vecka sedan kunde man inte tro att det skulle bli vår och än mindre att vi skulle få sommartemperaturer i maj. Men så mycket enklare livet är att leva då! Man kan bara vara ute och "hänga". Och det har vi verkligen försökt att göra. Barnen har lekt, badat och bara varit. Det är så skönt och enklare än när man ska försöka hitta på saker inomhus.

I helgen tog vi fram poolen och det uppskattades av båda barnen. I går och idag har vi tom hängt på stranden. Det var alldeles säkert Alvas första gång på en strand och hon älskade det. Hon är ett litet vattendjur och gillar dessutom sand och geggamoja så det var perfekt.

Det går fortsatt bättre och bättre för lillasyster Alva, hon blir tryggare och säkrare för varje dag och vår relation stärks. Vi har fortsatt att träna på att pappa ska kunna åka iväg och göra saker på egenhand och det har gått bra. På måndag är det jobbstart för pappa och på torsdag är det dags för mig. Vi kommer att dela på veckorna och jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid, precis som vi gjorde med storebror. Det har varit jättebra att vara hemma båda två drygt en månad nu, på ett sätt är jag lite nervös inför att vara hemma själv, inte med Alva men eftermiddagarna med båda barnen. För det mesta kommer de bra överens och är väldigt glada för varandra men det är väldigt intensivt också. Storebror är lite överexalterad fortfarande och har inte riktigt kommit till ro än och blir väldigt arg och ledsen när det uppstår konflikter dem emellan. Lillasyster blir också ledsen när hon inte får som hon vill och båda vill bli tröstade när det blir så. Inte lätt att vara ensam med båda då känner jag. Men allt går ju, så det kommer att gå det med. På ett annat sätt så kommer det bli lite mer rutiner nu när vi börjar jobba och är föräldralediga på egenhand, det känns bra.

Något som fungerar mindre bra just nu är sömnen. Vi var så glada och tacksamma över att Alva har sovit så bra men nu har hon börjat vakna och vara ledsen och även sovit oroligt. Det är jobbigt både för henne och resten av familjen. Storebror kommer ju in till oss varje natt och vi vet inte riktigt hur och var alla ska sova för att sova bra och inte störa varandra. Men vi löser det också så småningom, vi får pröva oss fram helt enkelt. BVC sa att det kunde bli så här, att när Alva kände sig tryggare hos oss så kan också sömnen bli sämre. I början var hon säkert helt utmattade och nu vågar hon känna efter och barn bearbetar oftast saker på nätterna. Men vi hoppas att det bara är en fas som snart går över.

Annars rullar dagarna på och vi har hunnit med två hembesök av BVC, första hembesöket av Socialen som ska skriva den första återrapporten, papperna är skickade till Tingsrätten och på torsdag ska vi göra den sk tropikundersökningen, ser inte alls fram emot det.

söndag 1 maj 2016

Snart en månad tillsammans



På tisdag är det en månad sedan lilla Alva blev en del av vår familj. En månad sedan vi blev tvåbarnsföräldrar. En månad sedan Viggo blev storebror. Det känns helt overkligt att tänka att det har gått en hel månad! Alva gjort jättestora framsteg bara den senaste veckan vilket känns fantastiskt!

Nu är Alva en väldigt glad och nöjd liten tjej och hon känns trygg och lugn. Hon har accepterat mig och jag kan göra i stort sätt allt med henne. Det funkar också bra med storebror och hon blir inte lika förkrossad längre när hon får en motgång. Pappa har tom kunnat lämna hemmet och jag och storebror har varit själva med henne. Det har gått väldigt bra. Dels känner hon sig trygg med mig och Viggo och dels har hon sätt och förstått att jag har gått och kommit tillbaka och att det har gått bra.

Nu har vi börjat lära känna den här lilla tjejen och hur go och härlig hon är. Hon härmar nästan allt vi gör och hon lär sig nya saker väldigt snabbt. Vi märker att hon förstår en hel del av det vi säger och hon fortsätter att lära sig nya ord. Nyser man så ler hon stort och säger "aaa, aaa, atto". Hon har lärt sig rörelserna till "Imse vimse spindel" och börjar även sjunga på sången med sina ord. Vi har introducerat henne till Babblarna och det gillar hon starkt. När man sätter igång en av sångerna så ropar hon "Babba". Idag har hon börjat prova att hoppa, hon lyfter inte riktigt än från marken men snart.




måndag 25 april 2016

Att bli och få syskon genom adoption


Det är verkligen inte lätt att få syskon, det är det nog aldrig oavsett om man föder eller adopterar . Det är en stor omställning för barnen att plötsligt behöva dela allt med en ny person, både tid, saker och kärlek. Men när man adopterar syskon, som oftast är lite äldre så är det extra tufft. Omställningen blir så direkt, det blir ingen invänjningstid alls. En liten bebis sover oftast väldigt mycket i början, då får man fortfarande mycket tid med mamma och pappa. Och det dröjer väldigt länge innan syskonet kommer och tar ens leksaker eller förstör ens lekar. Och det sker gradvis.En tex 1,5-3-åring sover max 2 timmar eller kanske inte alls. 
När man adopterar så händer allt på en gång och det kan vara väldigt svårt för barnen att ta in. När man adopterar känner inte heller barnen varandra, det är en liten människa som redan har sin personlighet som man ska vänja sig vid. Sen är det ju även språkförbistringarna, barnen kan inte kommunicera med varandra och det är inte så lätt för ett barn att förstå.

Det är heller inte så lätt för det yngre syskonet som kommer in i den nya familjen. Förutom allt det nyss har varit med om i form av separation osv. så kan du också vara så att barnet inte är van vid andra barn i form av syskon, tex om det har bott själv i en fosterfamilj.

Sen tillkommer det här med anknytningen. Föräldrarna behöver lägga mycket tid på det nya barnet för att bygga upp anknytningen, trygghet och förtroende. Det tar tid. Om det nya syskonet dessutom bara väljer en förälder i början så blir det inte så mycket tid som det äldre syskonet får med den föräldern, det kan vara svårt för det äldre syskonet att förstå och acceptera.

Jag har hört och läst om många adoptivfamiljer där det har tagit lång tid innan syskonen har börjat komma överens och tycka om varandra. Det är inte så konstigt och jag har verkligen försökt att förbereda mig på det. Jag försöker hela tiden förklara för storebror Viggo att allt är nytt, att lillasyster är lite ledsen för att hon har förlorat sin fostermamma, att vi inte riktigt känner varandra och att hon inte förstår vad vi säger. Och att det kommer bli bättre och lättare med tiden. Jag hoppas att han förstår vad jag menar och att han kan finna lite tröst i det. Och jag har förståelse för när han blir rasande över att lillasyster förstör eller tar hans leksaker. Men är även bestämd mot honom då han tar leksaker från henne, det är ju inte heller okej. Men trots allt så tycker jag att det fungerar helt okej syskonen emellan efter så här kort tid. Sen kommer det att ta dit innan de lär känna varandra och älska varandra som syskon. Det är ju på samma sätt som det är mellan lillasyster och oss. Kärleken till varandra tar tid att växa.

Något som känns otroligt skönt är att vi äntligen har fått reda på att vi har blivit beviljade dispens för att storebror ska få utökad tid på dagis. Han trivs otroligt bra på dagis, bland andra barn och att aktivera sig både ute och inne. Så det kommer vara väldigt skönt och bra för honom att det inte blir så stor omställning där.