Visar inlägg med etikett resebesked. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett resebesked. Visa alla inlägg

fredag 15 januari 2016

Resa och boende bokat i Seoul

Seoul är en jättestor stad och det finns många val att göra när det kommer till resa och boende. Många beslut att fatta och svårt att veta vad som egentligen blir bäst. Men igår bestämde vi oss till slut för både reserutt och boende. Vi kommer att åka redan den 3 mars, hade först tänkt åka den 5 mars men det blev flera tusen kronor dyrare. Hemresan blir den 13 mars, en söndag, på fredagen den 11 mars ska vi vara i domstolen. Totalt blir resan på 10 dagar men vi landar inte förrän vid lunch den 4 mars så den dagen går ju bort liksom hemrese-dagen.

Vi prioriterade att komma fram senare på dagen än den allra billigaste resan den här gången. Man är helt slut efter resan och jetlaggad så man orkar inte ha en hel dag att slå ihjäl innan man får gå och lägga sig. Dessutom har man inget hotellrum förrän på eftermiddagen. Förra gången fick vi hänga på ett köpecentrum i flera timmar innan vi kunde checka in. Man varken orkar eller är sugen på någon sightseeing efter en resa på 14 timmar. Förra gången flög vi med Finn Air med mellanlandning i Finland, den här gången blev det Lufthansa med mellanlandning i Tyskland.


När det gäller boende så ville vi den här gången bo norr om floden i stället för söder om som vi gjorde förra gången. Norr om floden finns de flesta "turistattraktioner" och sådant man vill se och upptäcka. Det är skönt att ha nära till det den här gången kände vi. Visserligen är det både billigt och smidigt att åka både tunnelbana och taxi, men eftersom staden är så enormt stor så tar det lång tid att åka och gå och det tar mycket på krafterna. Vi valde också att bo i en större lägenhet än hotellrum för att ha möjlighet att laga egen mat och frukost om vi känner för det samt att vi tror att vi kommer att hänga på vårt rum typ halva dagarna för att sonen inte kommer att orka vara ute och flänga hela dagarna. Då är det skönt med lite space där han kan leka och roa sig. Valet föll på Somerset Palace Seoul som också har ett litet lekrum.

Dagarna vi är där hoppas vi få träffa lillasyster två gånger och vi har även bestämt oss för att att vi ska passa på att träffa sonens fosterfamilj, om de vill och kan förstås. Sen ska vi turista och visa sonen hans födelsestad Seoul :)


onsdag 13 januari 2016

Det efterlängtade beskedet!

Igår var både den sämsta och bästa dagen. Min moster dog sorgligt nog strax före jul och igår var det hennes begravning, så otroligt sorgligt och jobbigt, jag grät floder. Men det var skönt att sedan samlas med familj och släkt efteråt och fika och prata och alla undrade såklart hur det gick och när vi skulle få åka och hämta vår dotter. Strax före att vi skulle bege oss hemåt vibrerade mitt aktivitetsarmband på handleden och jag såg att jag hade fått ett mejl från vår handläggare på Adoptionscentrum. Jag kände direkt att det måste vara något speciellt eftersom hon hörde av sig så jag tog upp telefonen och öppnade mejlet. Och det var som jag hoppades på, det stod att de hade glädjande besked om att vi har fått vår domstolstid, den 11 mars ska vi vara där :D Jag visade min man mejlet och vi försökte smälta informationen. Men vi kände att det inte riktigt var rätt läge att ställa oss upp och berätta för alla om vår glädjande nyhet, det var min mosters dag igår och inte vår. Så vi ringde våra familjer senare på kvällen i stället och berättade de glädjande nyheterna.

Det var verkligen en surrealistisk dag igår, mitt i all sorg så fick vi det bästa beskedet man kan få om man väntar barn genom adoption.

Snart sitter vi här igen och väntar på att få träffa domaren som ska avgöra om vi är lämpliga som föräldrar till vår flicka.

Och snart ska vi få ha det där magiska första mötet med vår dotter som vi hade med sonen för drygt två år sedan. Längtar!
 

onsdag 11 november 2015

Den ständiga frågan

 Bild från den årliga ljusfestivalen i Seoul.

"Har ni hört något nytt?" Ja den är jobbig den där frågan som man får som väntande adoptivförälder och man får höra den mååånga gånger. Jag vet fortfarande inte hur man ska tackla den, jag har inget bra svar själv fast det är andra gången vi väntar och vi har fått den och svarat på den många gånger redan. Det spelar liksom ingen roll att man berättar för samma person hur det funkar, att det kommer vara helt tyst, helt dött till det verkligen smäller. Och då lär de få reda på det. Vi lovar! Jag förstår att det är av ren välmening och nyfikenhet. Vi är precis lika nyfikna och längtar efter att få veta något. Ingen mer än oss önskar att vi fick kontinuerliga rapporter om vårt case, var är vi i processen, hur långt är det kvar. Även efter barnbeskedet, jag önskar att vi fick bilder, rapport om utvecklingen osv, typ varje vecka. Men så funkar det inte. Vi är lika ovissa som alla andra. Vi får inte veta något förrän ett par veckor innan vi ska infinna oss i domstolen, då ringer de oss och meddelar att vi får resa. Och det är många månader dit.

Men vi håller alla tummar och tår att vi iaf får en uppdatering under vår väntan nu när vi skickade ett USB-minne tillsammans med pekboken och filmen. Lillasyster har ju hunnit bli 1 år och 7 månader nu och har säkert förändrats och vuxit en del. Det hade varit så roligt med en liten rapport och nya bilder och filmer, vi hoppas!

fredag 23 oktober 2015

Idag för två år sedan började vår första resa på riktigt

En vacker höstdag i Seoul, Korea

Idag för två år sedan fick vi äntligen kliva på flyget som tog oss på vår största och häftigaste resa, resan till vår son i Korea. Förväntansfulla, lyckliga, äntligen på väg! På väg till vår efterlängtade son, på väg att bli föräldrar för första gången. Vi fick privilegiet att bo i, upptäckta och uppleva fantastiska och häftiga staden Seoul under nästan en månad. Och nu väntar vi på att få göra om resan, resan till vår dotter.

torsdag 1 oktober 2015

Funderingar kring resan och när man ska berätta för storebror



Vi har inte berättat något än för storebror Viggo än som nu är drygt 3 år att han ska få en lillasyster. Vi är osäkra på hur mycket han kommer att förstå av det hela och om han förstår och om han kommer att bli otålig över den långa ovissa väntan. Så vår plan har varit att vänta ett tag. Men vi pratar mycket om Korea och att vi snart ska åka dit. Han ser väldigt mycket fram emot att åka och att han ska få åka Tayo bussen, köpa Tayo leksaker och Tayo böcker. Det är han absoluta favorit! Men efter att ha hört lite hur andra har gjort med storasyskon så har vi börjat tänka om lite och kanske ändrat oss, att vi kanske ska berätta för honom snart. Man vill ju att de ska få tid också på sig att bearbeta det och förbereda sig. 

Vi måste också speeda upp processen lite och berätta mer om hans ursprung och hur vi blev en familj. Hittills har vi bara berättat att han kommer från Korea, att vi hämtade honom där och han har fått se bilder på när vi var där och fick honom. Vi har även visat lite bilder från hans tid i fosterfamiljen. Men inte berättat från A till Ö hur det hela gick till. Det måste vi börja göra så att han känner till lite mer innan vi åker dit. Han kommer kanske inte förstå allt men när vi är där så kommer säkert många minnen att väckas till liv. Vi kommer ju att besöka platser som han har varit på tidigare.

När det gäller själva resan har vi länge funderat fram och tillbaka på hur vi ska göra. När vi hämtade Viggo så hade processen nästan precis ändrats så att man skulle var i landet från domstolen till det vunnit lagakraft och man fick åka hem. Då var vistelsetiden i snitt fyra veckor. Men nu har det ändrats lite och vistelsetiden har blivit lite längre och mer osäker så rekommendationen från AC är att man gör två resor i stället. Och när man har ett äldre barn med sig också så är det rätt tufft och långtråkigt för dem att vara där i storstan så länge.Vår plan just nu är att åka två gånger, första gången med storebror och stanna ca 10 dagar. Andra gången åker vi själva och hämtar lillasyster och låter storebror vara hemma med en släkting och då stannar vi bara ett par dagar. Men det är inte lätt att besluta hur man ska göra med resorna. Två lär det nog bli för oss oavsett, det är jag rätt säker på. 4-8 veckor är för lång tid. Det är på ett sätt väldigt värdefullt att ha med storebror vid överlämnandet för att barn tyr sig lättare till andra barn. Men dels tänker jag på den långa resan fram och tillbaka som är jobbig för storebror (han kommer vara runt 3,5 år) sen tänker jag också att det är bra för lillasyster och oss att få egentid tillsammans ett par dagar.

Vi har även så smått börjat kika på boende i Seoul. Framförallt på Airbnb. Där kan man hitta jättefina, centrala boenden till bra priser ca 500-800 kr/natt. Hotell är väldigt dyrt i Seoul det kostar runt 1500 kr/natt. Med tanke på att flygresan är så dyr som den är så vill man försöka hålla nere på lite andra kostnader, som boendet. 

onsdag 30 september 2015

Förberedelser när man väntar adoptivbarn


Som jag nog har skrivit tidigare så vågade vi i stort sätt inte köpa nånting alls när vi väntade på storebror Viggo. Jag tyckte att det var så surrealistiskt, overkligt och var så rädd att något skulle gå fel, att vi inte skulle få honom. Ett par klädesplagg var nog allt vi hade köpt när telefonen ringde och vi fick vårt resebesked. Då hade vi bara 10 dagar på oss innan vi skulle infinna oss i domstolen i Seoul. Att hinna köpa och planera allt inför att man ska få sitt första barn och dessutom resa och vara borta i nästan en månad är inget jag rekommenderar. Det blev väldigt stressigt och fortsatte att var stressigt när vi kom hem.

Den här gången har jag ett helt annat lugn och vågar tro på att det ska gå hela vägen. Och jag tänker helt tvärt om. Nu vill jag hellre stressa lite nu och fixa allt så snart som möjligt och i stället vara klar med det mesta i god tid.

En av de första sakerna jag har köpt till lillasyster är en Dinglis snutte, en zebra. Vi köpte en likadan fast ett lejon till Viggo och gav det till honom första gången vi träffade honom i Korea och det blev hans trygghet som vi hoppades på att det skulle bli. Han har alltid Leo när han är trött, ska sova eller är ledsen. Vi hoppas att zebran ska bli detsamma för lillasyster. Vi har köpt två, gjorde även så med lejonet till Viggo. Dels for att ha en reserv om den skulle tappas bort men också för att kunna ha en på dagis och en hemma.

fredag 18 september 2015

Äntligen klara!

Nu är vi äntligen klara med alla papper som ska samlas in efter barnbeskedet! Puh, vilken tid allt tar att göra. Mycket längre tid nu när man har barn, allt jag ska komma ihåg att göra får liksom inte plats i min hjärna längre. Det känns lite jobbigt att det har gått ytterligare en månad, vår dotter har blivit ännu en månad äldre, tid går som vi missar med henne men vi hoppas att vår process ändå har flutit på och inte stått stilla under tiden.

Under tiden har vi iaf fått andra positiva nyheter. Vänner till oss som hämtade sitt andra barn samtidigt som oss har fått sitt resebesked i veckan för sitt tredje barn, en flicka som nu är 19 månader. De fick sitt barnbesked i april och ska åka ner i slutet av oktober. Så det gick relativt snabbt i sammanhanget. På ACs hemsida har de även uppdaterat tiden för väntan på resebesked, nu står det inte längre 8-10 månader utan 6-8 månader. Så vi håller alla tummar och tår vi har för att det ska gå så snabbt för oss också :) Även om det innebär att vi får åka till Seoul när det nästan är som kallast. Men det finns många bra inomhusaktiviteter där iaf :) Fast det kommer isf kanske inte bli någon resa till andra ställen i landet.

Nu ska vi sätta igång att göra pekboken som man ska göra och skicka ner till sitt barn. En pekbok med bilder på oss och saker i hemmet. Inte helt lätt att välja bra och enkla bilder men vi har ju gjort det en gång förut så det ska säkert gå att få ihop en gång till.

torsdag 10 september 2015

Papper, papper, papper

I och med barnbeskedet så ska det samlas in nya dokument igen. De flesta är precis de samma som förra gången och några är nya. De flesta har vi alltså redan men några nya ska ordnas från myndigheterna, utdrag ur belastningsregistret och samtycke från kommunen att vi får adoptera vårt barn. Så mer väntan och saker att fixa. Man är tyvärr inte lika snabb och fokuserad nu när man har barn som första gången, det är så mycket annat som tar tid och distraherar en.

Men idag ska jag hämta samtyckesblanketterna på kommunen och sen väntar vi bara på mannens dokument från Polisen innan vi kan gå till Notarius Publicus för att få de sista stämplarna. Sen kan vi äntligen skicka allt till Adoptionscentrum och de kan i sin tur skicka dem till SWS i Korea så att vårt ärende kan gå vidare. Först ska våra dokument till utrikesministeriet för att få ett utresetillstånd, det kan ta ett par månader, först när det är klart kan det gå vidare till domstolen så att vi får en domstolstid, och det kan ta några månader det också. Man skulle kunna önska att de här processerna skulle kunna löpa parallellt, då hade det gått mycket fortare.


Förra gången vågade jag knappt köpa nånting när vi väntade, varken innan barnbesked eller resebesked. Och sen när det gick så snabbt från BB till RB och vi bara hade 10 dagar på oss från samtalet tills att vi skulle infinna oss i domstolen i Seoul så blev det väldigt stressigt och bråttom. Den här gången är jag inte lika nojig att något ska hända innan vi får åka, även om risken är densamma, inte så stor men den finns. Så jag har sorterat sonens kläder och lagt undan det som kanske lillasyster kan använda, vi får se när det gäller storlek och att det inte är för grabbiga kläder. Hon behöver ju inte se ut som en pojke ;) Det som inte passar ska skänkas och säljas. Sen har jag börjat köpa lite flickkläder. Och på söndag ska jag på den obligatoriska hösttrippen till Ullared och då kommer jag inte kunna låta bli att även handla saker till lillasyster :) Även om det känns konstigt och är svårt att föreställa sig så är hon ju en del av vår familj nu även om hon inte är här en eller juridiskt sätt är vår än.


fredag 14 augusti 2015

Äntligen, nu är vi på väg!


Den här bilden får symbolisera att vår resa har startat på riktigt.Det är från i sommar när vi åkte ångtåget på Österlen. Viggo älskar tåg!

Nu har våra papper äntligen skickats till Korea! Nu börjar den riktiga väntan, väntan på vårt barn, väntan på ett syskon till Viggo. Wow, nu börjar det bli pirrigt! De har inte så många ansökningar i Korea för tillfället så det kan gå riktigt fort till att vi får barnbesked, 1-2 månader har adoptionsorganisationen sagt. Sen är det tyvärr fortfarande lång väntetid på att få resa, 7-12 månader, pga den byråkratiska processen, få domare i domstolen och att det inte är prioriterade ärenden. Men snittet verkar ligga på 8-9 månader på att få resebeskedet. Sen är det 1-2 månader därefter som man har sin domstolstid och sen tar det 2-5 veckor därefter innan man får barnet och kan åka hem tillsammans som en familj.

Vår utredning blev godkänd i nämnden i april så det tar ett bra tag att få i ordning allt pappersarbete för att kunna skicka till landet och då har vi ändå skyndat på så mycket vi har kunnat. Det är ganska frustrerande i den här processen och sättet att få barn på, all väntan och tid allting tar att genomföra. Men nu har vi nåt en ny milstolpe i den här syskonadoptionsprocessen och det är vi jätteglada för!
Hoppas att fler där ute som väntar och längtar efter sitt längtansbarn också har kommit framåt i processen, jag tänker på er och håller tummarna för er.

fredag 7 augusti 2015

Restips till Seoul, Korea

I bloggen vi skrev när vi hämtade Viggo gjorde jag ett inlägg med rese-, boende- och vistelsetips i när man är i Seoul och Korea. Jag tänkte att jag lyfter fram det här så att fler som är på väg dit hittar det lite lättare :) En del av informationen kan eventuellt vara lite gammal då den är från 2013/2014, men det mesta stämmer nog fortfarande rätt så bra.

 
 
Vistelse
Då när vi gjorde vår resa 2013 så var vi ganska tidiga efter den nya lagändringen, det vara bara ett par familjer som hade rest innan oss. Mycket var fortfarande osäkert kring processen och vistelsetiden. Då gjorde alla en resa och vistelsetiden låg på ca 4-5 veckor. En gång i veckan fick man träffa sitt barn via SWS. Nu rekommenderar AC på inrådan av SWS att man gör två resor i stället. Bland annat för att vistelsetiden generellt har blivit lite längre, uppåt 6-7 veckor men också, vad jag har förstått, för att SWS vill minska på sitt arbete med träffarna med barnen. Men man får göra som man vill, en eller två resor. I många andra länder är vistelsetiden betydligt längre än i Korea men den största skillnaden är att i Korea får man inte barnet förrän man åker hem. Man får inte ta ut föräldrapeng förrän man har barnet i sin vård så har båda inte mycket semester att ta ut så förlorar man en hel del i inkomst.

Resa
Vi flög med Finnair från Köpenhamn via Helsingfors till Seoul. Det var en smidig rutt, man flyger på "rätt håll" och Finnair är ett bra flygbolag. Vi bokade ombokningsbara biljetter, eftersom man måste det, även om det är en sanning med modifikation. Det kostar ändå alltid något och finns det inte biljetter i samma prisklass så kan det kosta en hel del. När vi skulle hem hade Finnair varslat om strejk, vi var såklart oroliga över att inte komma iväg men det löste sig.Strejken blev avblåst men de hade ändå börjat boka om flighter och så även vår och en av de andra familjerna som skulle resa samtidigt. Vi fick ist flya med Air China till Peking och sedan med SAS till Köpenhamn. Förutom att det är lite för snålt med tid och det är många och tidskrävande kontroller på Pekings flygplats så är det en bra flygrutt.
Vi hade bokat hembiljetten till måndagen veckan efter vi trodde vi skulle få Viggo. Vi fick honom redan en vecka innan och kände att vi inte skulle vilja eller orka bo kvar i vår lägenhet och i storstan så länge så vi bokade om hemresan. Först tyckte vi att det var för dyrt men efter ett par dagar kände vi att vi bara ville hem och att det var värt pengarna och då hade vi tur att det fanns billigare biljetter. Domstolsbeslutet och passet var inte klart förrän på torsdagen så vi flög hem på lördagen.

Flyget kan man boka själv, eller ta hjälp av valfri resebyrå, vi tog hjälp av Flyghansa då vi hade så tajt om tid på oss att fixa allt.

Boende
Vi bodde i en lägenhet i ett lägenhetshotell som heter Artnouveau City söder om floden i stadsdelen Gangnam, som är affärs- och finansdistriktet i Seoul. Men vi skulle rekommendera att man bor norr om floden de första veckorna, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka hela dagarna. Men byt gärna boende om ni känner för det sista veckan till söder om floden närmre SWS  när ni får barnet. Välj då en lägenhet som har lite yta, bord och stolar, två sängar eller en stor säng. Så att ni kan sitta och äta ordentligt och få ordentligt med sömn, det behöver ni!
I övrigt kan vi varmt rekommendera vårt boende, både själva lägenhetshotell och framförallt vår lägenhet som hyrdes ut privat av en koreanska som bor i New York. Här är länken dit. Boendet hittade vi genom Airbnb.se som är en jättebra site för att hitta boende som hyrs ut av privatpersoner världen över.

Ta sig runt
Det är både enkelt och billigt att ta sig runt i Seoul med tunnelbanan. Man köper ett kort som heter T-money card nere i tunnelbanan och fyller sedan på det med valfritt belopp. Sen kan man bara fylla på det efterhand när pengarna tar slut. Det finns maskiner överallt nere i tunnelbanan, oftast precis vid spärrarna. Taxi är också jättebilligt att åka med, det kostar ca 10.000-15.000 won (ca 60-90 kr) att åka genom typ hela stan, ca 40 min. Taxichaufförerna kan dock inte så ofta prata engelska men det funkar bra ändå. Om man bor nära någon tunnelbanestation, större hotell eller liknande så kan man säga det så brukar de både förstå och hitta.

Sevärdheter
Det finns enormt mycket att se i Seoul! Och även utanför. Vi gjorde dock misstaget att ta det lite för lugnt och tänka att vi hade massor av tid på oss att se och göra allt vi ville göra. Med resultatet att vi inte hann se och göra allt vi ville, dels pga att vi bodde söder om floden och resorna tog sån tid och tog på krafterna samt att vi fick Viggo flera dagar tidigare än vi trott och planerat. Vi hann tex inte åka till DMZ, det krävs att man bokar resan minst 48 timmar i förväg. Vi hade också tänkt åka ut i landet för att se lite annat än bara Seoul. Vi funderade både på ön Jeju och kuststaden Busan. Vi hann heller inte med att åka upp i och se Seoul Tower och Bukchon Hanok Village där det finns jättegamla hus bevarade. Vi missade också ett kvarter i Samcheong-dong och City Hall samt att vi hade velat besöka fler palats och massor av fina parker som vi inte hann se. 
Vi hade heller ingen guidebok den första tiden så det var svårt att planera och vad man skulle och hitta på, vad det fanns att se och var det låg. Så vårt råd är att försöka få tag i en guidebok eller liknande och planera lite vad ni vill göra och göra det i lugn takt för att inte stressa runt och ha gjort "allt" för snabbt, men ta det heller inte för lugnt så att ni missar sådant ni vill se och göra. Innan vi åkte trodde vi att vi skulle hinna bli uttråkade och less på storstan av att vara där så länge, men det var tvärtom. Vi trivdes jättebra, det finna omåttligt mycket att se och göra och det är en fantastiskt stad som vi längtar tillbaka till.

Shopping
Det finns hur mycket shoppingmöjligheter som helst i Seoul! Allt från dyra märkeskläder till billiga fynd på marknaderna och i tunnelbanan. Det finns massor av stora köpcentra, där det oftast de är fina och dyra märkena som råder, men det finns också de vanliga butikerna med allt från H&M till internationella liknande kedjor. I många av tunnelbanestationerna finns det massor av butiker med allt från kläder och skor till caféer och restauranger. Där är det ofta väldigt billigt. Sen finns det flera marknader som tex Dongdamun och Namdaemun med gata upp och gata ner av shopping.

Mat
Det koreanska köket var hyfsat nytt för oss, men sååå gott! Vi åt visserligen inte alla varianter av mat men det vi testade var supergott. Speciellt gott och trevligt är Koreansk BBQ, i sitt bord har man en grill där man grillar sitt kött själv och äter det med olika grönsaker och så kimchi såklart ;) Men man är där ju ganska länge så det ä gott och trevligt att blanda upp det med att äta lite västerländsk mat och även hemlagat ibland. Utbudet av restauranger är som shoppingen, enormt. Oftast ligger restaurangerna på parallellgatorna till de större vägarna, iaf i Gangnam. Det svåraste är att välja, det står oftast på koreanska i hangul så man kan inte alltid läsa sig till vad det är för mat, så det blir ofta en chansning.
Det är väldigt billigt att äta ute, speciellt koreans mat. Vi betalade på billigare ställen 15 000 won för 2 personer och på lite "dyrare" ställen 15 000 won/person.

Områden
Två av de andra familjerna som var i Korea samtidigt som oss har gjort en sammanställning över områden som är värda att besöka. För att inte behöva uppfinna hjulet igen gånger kör vi en copy/ paste här :)
Insadong
Ett område med mycket souvenirbutiker, théställen och antikviteter. Om man ex. är ute efter tavlor med fina asiatiska motiv eller tecken är Insadong stället att besöka. Huvudgatan är Insadong-gil som går tvärs igenom kvarteret. I slutet av gatan finns ett turistinfocenter med gratis guideböcker och kartor. Finns även en hel del gränder med traditionella, koreanska restauranger.

Gwangwahmun
Ca 5-10 min. promenad väst om Insadong. Här ligger det stora Gyongbuk-palatset och om man fortsätter söderut går man längs ett fint promenadstråk med fontäner och statyer, där det ofta är matmarknad eller loppis. Längst ner mot Gwangwamhun station finns ett ”Unicorn”-monument och där börjar den konstgjorda ån, Cheoyngbok,. Ån sträcker sig ca 6 km österut mot Dongdaemun.

Samcheong-dong
Om man går utefter palatsets östra mur, norrut, kommer man till Samcheongs huvudgata, Samcheong-ro. Detta område består av låga byggnader, ofta i två eller tre våningar, med massor av trendiga och mysiga caféer, restauranger och butiker. Lite sydeuropeisk känsla. Går man hela vägen till slutet av huvudgatan kommer man till Samcheong Park som leder upp till berget Bukhasan Mountain.

Buchan Hanok Village
Från Samcheong kan man ta en stentrappa upp till ett område med gamla traditionella hus, så kallade hanok. Men det är förmodligen enklare att hitta dit genom att gå vägen som fortsätter efter korsningen vid slutet av Insadong-gil och sedan fortsätta till nästa korsning (detta stråk med butiker och snabbmatshak är också värt att stanna till i). På andra sidan vägen är det skyltat till Buchon Village.

Euiljiro-ga/Jonguk station
Många Korean BBQ-restauranger och barer samlade i några kvarter. Här är det annars affärsverksamhet i skyskrapor, men ofta med caféer och restauranger i de nedre planen.

City Hall
Fin stor gräsyta framför gamla och nya City hall, som nästan sitter ihop. På gräsytan är det ofta loppis.

Myongdong
Stort shoppingområde med manga koreanska matställen. Här finns både större kedjor, typ HM och mindre koreanska butiker. Hysteriskt med folk, dag som kväll.

Namdaemun
Marknad utomhus med samma typ av utbud som man hittar på marknader I ex. Turkiet. Joggingdresser, strumpor, kalsonger, leksaker,.. You name it!

Dongdaemun
Även detta ett shopping-mecka. Flera stora skyskrapor med både dyrare och billigare shopping. Närmre Dongdaemun station finns en leksaksgata och efter den konstgjorda ån är det mestadels kläder.

Namsan
Här finns en jättefin park med traditionella hus som blivit flyttade till samma plats – Namsagul Hanok Village. Ovanför parken ser man N Seoul Tower som man kan ta en kabinbana upp till alternativt buss eller gå. Vid tornet har man en fantastisk utsikt över hela Seoul.

Itaewon
Ett område som många västerlänningar vistas i, särskilt amerikanare. Massor av olika internationella restauranger, barer och pubar. Finns även en gata med över hundra antikvitetaffärer.

Hongdae
Ett hippt område som har massor av små butiker med coola kläder från korenska designers. Bra priser. Även känt för sitt stora utbud av caféer, särskilt de med ett särskilt tema, ex. Hello Kitty, husdjurcaféer mm. Många bra restauranger, klubbar och barer.

Gangnam
Affärsområde söder om Han-floden. Kring Gangnam station finns ett bra utbud av restauranger och klubbar. Underground finns ett stort shoppingcentra.

Jamsil station
Här ligger Lotte World, en stor äventyrspark. Men det finns även fina promenadstråk kring de två sjöarna, Saecheon lakes samt bra shopping i det stora Lotte-varuhuset. Inte så långt härifrån ligger den olympiska parken som är värd ett besök.

För barnen
Om man reser med barn till en storstad som Seoul kan det vara bra med lite roliga aktiviteter för dem. Vi googlade när vi var där och hittade bla den här bloggen, kidsfuninseoul.wordpress.com, med jättebra info. Där är även bra info för oss blivande barnfamiljer, som tex var man hittar Pororo butiker och "leksaksgatan" :)

När man har fått sitt barn kan vi tipsa om att ta sig ut och promenera och även gå till en lekplats. Lekplatserna kan vara lite svåra att hitta så vi kan iaf själva tipsa om en lekplats som vi besökte de dagar vi hade Viggo. Det finns ocksa flera lekplatser i bostadsomradena i narheten av E-mart (ja, kanske aven pa andra stallen). Vi fick tips om och hittade en allmän lekpark som var superbra, mycket bättre än någon vi har besökt i Sverige hittills. Den har sandlåda, gungor, klätterstallning, rutschkanor och en leksaksbil och passar våra småbarn jättebra. Den ligger vid ”Presbytarian church” som ligger söder om SWS Guesthouse, i närheten av E-mart, fast på SWS-sidan om Eonju-ro. Man kan se kyrkans tak från Guesthouse, det är en modern byggnad i stål och glas. (På Google maps ligger lekparken mellan Eonju-ro 65-gil, Eonju-ro 67-gil och Eonju-ro.)
Fler lekplatstips i Gangnam, nära SWS, kan ni läsa om här.

Praktiska saker
Här har vi också kopierat info.
Internet
Att ringa och ta emot samtal i Sydkorea är relativt dyrt (detta skrivs hösten 2013), det kan kosta mellan 20-40kr/minut att ta emot eller ringa samtal. De flesta telefoner man köper i Sverige går dock att använda i Korea, men beroende på vilken svensk operatör man har måste de ha avtal med de koreanska operatörerna, om man nu måste använda sitt svenska nummer. (Hösten 2013 hade inte Telia avtal med de koreanska operatörerna, men Telenor hade). Kontantkort går att köpa, men först efter 1-2 veckor, då ens ”Alien registration” finns i deras register. Men kontantkortet ger en bara tillgång till samtal och sms, inte data. Som tur är finns det i Seoul massor av öppna trådlösa nät och alla restauranger, kaféer, etc har också egna wifi-nät. Kod finns i kassan eller på kvittot. Ett öppet nät som är vanligt heter ”iptime”, vilket går bra att använda, men där det rör sig många människor blir det snabbt fullt och då riskerar man inte få någon koppling. Så om man har en iPhone eller Android-telefon kan man därför ladda ned en ”App” som heter ”Boingo” – där kan man för 55kr / månad få tillgång till alla ”betal” trådlösa zoner (T-Mobile, olleh & i tunnelbanan). Vilket gör livet lite mer praktiskt. I iPhone-appen kan man prenumerera utan att behöva skapa ett eget konto. I Android appen måste man skapa ett konto på www.boingo.com

måndag 3 augusti 2015

Vår första resa - Vår nya familj


Om det är någon som är intresserad och nyfiken på vår första resa så har jag gått igenom den skyddade bloggen vi hade då och tagit bort lite bilder som jag inte vill publicera offentligt. Det kan kanske vara kul för er som snart ska göra er första hämta-barn-resa, hur vår resa gick till och hur våra upplevelser var. Eller för er som är nyfikna på Sydkorea, hur det går till när man hämtar sitt barn där och våra upplevelser av landet och kulturen. Det var ju lite speciellt för oss då vi var där samtidigt som fyra andra familjer i nästan fyra veckor. Den gången började vi blogga först när vi hade fått resebesked.
Här hittar ni bloggen - "Vår nya familj"

onsdag 13 maj 2015

Träff med Korea-2013-gänget


Hela gänget samlat igen! På väg på äventyr i Köpenhamn.

Hela Kristi Himmelsfärds helgen ska vi umgås med gänget som var i Korea samtidigt och hämtade våra pojkar. Det ska bli så roligt att träffa alla igen! Två familjer bor i Malmö (vi bor i Lomma 1 mil norr om Malmö) så de träffar vi på lite då och då. De andra två familjerna bor i Stockholm respektive Sundsvall så då är det inte lika enkelt att träffas. Förra våren hade vi vår första träff allihop efter att vi kom hem från Korea. Det var ett härligt återseende!

Vi fem familjer som var samtidigt i Seoul okt/nov 2013 tog kontakt med varandra och umgicks jättemycket när vi var där. Vi var på sightseeing tillsammans, åt middag eller tog en öl ihop. Inte varje dag så klart men ganska ofta :) Det var fantastiskt och så skönt att ha det här gänget när man var där i den stora, stora staden. Att kunna dela alla funderingar och upplevelser med någon som var med om samma sak var ovärderligt. På köpet fick vi nya underbara vänner :) När vi var där startade vi en chatt via Facebooks messenger för att enkelt kunna kontakta varandra när och var vi skulle träffas, den har vi fortsatt att hålla kontakten via, nästan dagligen, sedan vi kom hem.

Lunch med gänget i Malmö i vårsolen 2014.

Nu ska vi alltså träffas hela gänget igen, här i Skåne. Umgås både barn och vuxna. Barnen leker jättefint ihop och det känns värdefullt och roligt att kunna ge dem den här möjligheten att träffa och ha kontakt med andra adopterade barn, från samma land och i samma ålder. Sen är det också kul för oss vuxna att dela den här erfarenheten med varandra och kunna prata om både tiden i Seoul och tiden nu som föräldrar och adoptivföräldrar. En rapport kommer efter helgen :)

Jag kan verkligen rekommendera alla att göra samma som vi om ni kan. Om ni vet att ni kommer att befinna er samtidigt i landet ni adopterar från som en eller flera familjer så ta kontakt med dem. Sen är det inte säkert att ni klickar med varandra som vi gjorde men det är värt ett försök iaf :)

fredag 8 maj 2015

Vår resa - del 4

Resan fortsätter. Den känns som en evighet utan slut! När ska det hända, när ska vi få hämta vår efterlängtade son?!

Mitt i all väntan fick vi oroande besked från AC att Sydkorea ville att de barn som hade kommit det året skulle bli svenska medborgare först innan några andra barn fick komma hit. Det är ju förståelig att de vill försäkra sig om att barnen får det tryggt i sina nya länder och blir medborgare där eftersom det är sk svag adoption från Korea så den processen måste slutföras här ist för att vara klar när man reser från landet. Det kan ta sin lilla tid pga myndigheter som inte är så snabba, socialtjänsten, tingsrätten, skatteverket osv. Och de är inte alltid så snabba. Så vi blev jätteoroliga att vi skulle behöva vänta ännu längre än normalt och hade en massa kontakt med AC för att försöka bringa klarhet i vad som hände och hur det skulle gå. Vi fick väl inte veta så mycket mer och kunde inte påverka men det kändes bättre att försöka göra något iaf. En representant kom tom ner till Skåne för en informationsträff för alla oroliga. Bara ett par veckor därefter så fick ironiskt nog vi och fem andra sina efterlängtade resebesked! Adoptionsprocessen är väldigt nyckfull och det kan hända vad som helst när som helst och man vet aldrig hur eller varför. Men i det här fallet var det en positiv överraskning :)

För oss blev det, i sammanhanget, en kort väntan på resebesked, 4 månader. Vi var inställda på ytterligare 3-4 månader. De andra som fick resebesked samtidigt hade väntat längre. Men totalt sätt så hade vi väntat ungefär lika länge från det att vi skickade våra papper till vi fick resa, 11 månader.

Samtalet var fantastiskt, det bästa som har hänt oss fram till dess! Men när de sa att vi skulle infinna oss i domstolen i Seoul om 10 dagar blev vi tokstressade. Hur skulle vi hinna med allt?! Bara att boka flyg och boende på så kort tid är inte det lättaste, speciellt när man ska vara borta så länge. Men det löste sig bra som tur var. Sen var det mycket som skulle förberedas hemma. Detta var ju vårt första barn och man har typ ingenting. Föder man sitt barn så behöver man inte så jättemycket saker den första tid och kan lättare ta sig iväg och fixa det man behöver. Men vi behövde både en del saker med oss och massor av saker när vi kom hem. Så vi fick kasta oss iväg till barnvagnsaffären för att beställa en vagn och lite andra nödvändiga prylar och sen blev det en snabbtur till Ullared bara två dagar innan vi skull resa för att handla lite mer saker som vi visste skulle behövas. Men ändå saknad vi en hel del nödvändiga saker när vi kom hem som overall och vinterskor, som tur var hade kompisar som kom till undsättning. Det var inte riktigt aktuellt att åka till ett köpcentrum de första dagarna när vi kom hem, men vi behövde komma ut.
Jag är avundsjuk på födande föräldrar som i de flesta fall kan planera och vet på ett ungefär när barnet kommer. Att i lugn och ro få kunna planera och veta, att inte först gå i ovisshet om det blir 4 månaders väntan eller 12 månader. Att i lugn och ro få göra de där fösta, efterlängtade inköpen av barnvagn, skötbord, kläder, nappflaskor och leksaker. Visst efter barnbeskedet visste vi iaf kön och hur gammal han var då. Men sen vet man inte har gamla de hinner bli när man hämtar dem. Och man bär hela tiden med sig rädslan att något ska hända som gör att allt skiter sig så man vågar inte köpa saker i förväg. Man vågar inte ge sig hän. Det kan ju självklart hända saker när man är gravid också! Men jag tror att adoptivföräldrar är bland de mest oroliga blivande föräldrarna. Mycket hänger nog också ihop med alla tidigare år av misslyckande, både av hemma- och IVF-försök.

Men vi var såklart överlyckliga över att få komma iväg! Till sist satt vi på det där planet, via Helsingfors till Seoul. I Helsingfors mötte vi upp ett av de andra paren från Sverige som också skulle hämta sin son i Korea, Magnus och Sarah. Ett lustigt sammanträffande då Magnus jobbar inom samma koncern som Måns :) Resan gick bra, allt gick smidigt och det kändes som det gick rätt fort. Vi landade vid 8 tiden på morgonen och tog bussen in till stan och vårt lägenhetshotell. Tyvärr var det inte incheckning i vår lägenhet förrän på eftermiddagen så vi fick ge oss ut på stan ett par timmar. Inte precis det man är sugen på efter en lång resa men inte så mycket man kan göra. Dagen efter vår ankomst var det dags för första träffen med vår son hemma hos fosterfamiljen.


Den 24 oktober träffade vi vår Viggo för första gången. Konstigt nog var vi inte speciellt nervösa, mer förväntansfulla. Innan vi åkte dit sa socialarbetaren från SWS att hon var helt säker på att det skulle gå bra för att han var ett så glatt, framåt och oblygt barn. Och hon hade rätt. Han var nyfiken på oss direkt och vi fick vara med och leka med honom under hela mötet. Han skrattade och var glad hela tiden trots att vi var där när han brukade sova. Han satt i våra knän och vi fick till och med hålla honom och han kramade oss innan vi gick. Största succen blev såpbubblorna vi tog med. Enda gången han blev lite ledsen var när vi slutade blåsa dem på honom ;) Sen skulle vi få träffa honom redan några dagar senare igen, dagen innan vi skulle infinna oss i domstolen.
Den lyckligaste dagen i våra liv!

Fortsättning följer!



onsdag 15 april 2015

Vår resa mot en familj - del 3

Då har vi kommit till del tre i vår historia och resa till vårt längtansbarn. Har du missat de andra delarna kan du läsa dem här, del 1, del 2.

Tre månader tog det att få till all dokumentation som skulle samlas ihop till Sydorea. En oerhört lång tid i det här sammanhanget varje dag man missar i tid känns som en enorm förlust. Varför det tog så lång tid för oss var för att socialen än en gång strulade pga att personalen ständigt bytts ut. Det tog mycket på krafterna och var oerhört frustrerande. Men nu var iaf äntligen alla papper insamlade, stämplade och skickade till Sydkorea. Nu väntade vi på riktigt på ett barn, vårt barn. Månaderna gick, det var en otålig väntan, vi ville bara veta, vem var han/hon som skulle bli vårt barn. Tiden gick otroligt sakta. Som vanligt försöker man hitta på saker för att fördriva tiden och inte behöva tänka och längta ihjäl sig. Julen blev något lättare att fira det året då det förhoppningsvis skulle bli den sista barnlösa julen. Sedan åkte vi på skidsemester i februari, något vi förmodligen inte skulle kunna göra på ett par år. I februari vågade jag också köpa de första barnkläderna. En milstolpe i längtan efter barn!

Sen ännu mer tyst väntan. Det är en extra jobbig dimension av den här långa väntan, man får inte höra eller veta något. Inga uppdateringar eller information om var i processen man befinner sig. Det finns heller inga exakta tidsangivelser man kan förhålla sig till, bara ungefär. Om jag minns rätt så var det då 4-6 månaders väntetid på barnbesked. Det är den ständiga ovissheten som är så tärande, inga datum eller mål att förhålla sig till eller räkna ner mot.

I maj passade vi på att göra en efterlängtad light renovering av vårt stora badrum. Det är jag så tacksam och glöd för idag att vi hann med och göra innan vi fick barn. Det hade varit tufft att få till efter. Vi försökte fylla vår tid med saker att göra men det är inte alltid så lätt. Många säger att man sk "passa på" att göra sådant man inte lika lätt kan göra sen när man väl har fått barn. Men det har man ju gjort otaliga gånger och det är inte det man är sugen på eller intresserad av att göra just då man vill bara få sitt barn och göra barn- och familjesaker. Vår, sommar, sol och värme gjorde väntan lite lättare iaf.

Så kom äntligen det magiska, efterlängtade samtalet! Samtalet om VÅRT BARN! Han fanns, han skulle bli vår, så svårt att ta in och greppa men helt fantastiskt! Dagen innan midsommarafton ringde de min man. Det var precis när jag var på väg hem från jobbet. Jag fick beskedet av honom när jag kom hem. Han vågade inte ringa mig direkt för han tänkte att jag kanske skulle köra av vägen med bilen ;) Eftersom det var en långhelg så mejlade AC oss några bilder på honom för att vi inte skulle bli tokiga av att vänta på bilderna som de skickade med posten. Jag blev naturligtvis otroligt glad men jag hade lite svårt för att ta in det till en början och knyta an till att det var vår son. Jag behövde lite tid för att smälta det och känna moderskänslor för honom. Det ar lite svårt att förklara för alla sen när vi berättade om det fantastiska och efterlängtade beskedet. Folk förväntar sig ju att man ska vara överlycklig och sväva på moln. Men jag behövde lite tid för att komma dit. Jag bara också med mig en liten oro ända till den dagen vi träffade honom för första gången om jag skulle kunna älska honom som min son direkt. Det här är saker som man inte riktigt prata om inom adoptionsvärlden känner jag. Eftersom vi har kämpat och längtat så otroligt mycket och länge så upplever jag att allt ska vara så självklart och fantastiskt och att vi ska vara tacksamma för allt. Men det är inte så enkelt och självklart alltid. Men efter bara ett litet tag så flyttade vår lille goding in i mitt hjärta och jag längtade ihjäl mig efter att få åka och hämta honom.

Viggo var 11 månader gammal när vi fick barnbeskedet, lite äldre än andra barn som fick barnbesked vid den tidpunkten. Vi fick också veta en hel del om honom via hans dokumentation samt fick en del bilder på honom. I Korea måste åtminstone en av föräldrarna vara känd för att de ska adopteras internationellt för att barnen ska kunna söka sina rötter. Så vi vet mycket om hans bakgrund. Sedan bor de i fosterfamiljer som tar hand om dem som deras barn vilket är jättebra för tryggheten och anknytningen.

Ett sätt, för åtminstone mig, att knyta an till honom var att välja ett svenskt namn. För att han skulle kännas som vår. Nästan direkt när vi hade fått barnbeskedet började vi titta på namn. Vi tyckte pojknamn var svårt och hade inga favoriter sedan innan. Men till sist valde vi Viggo, det passade vår lille runde, goe, glade unge :)

Om väntan varit jobbig innan så blev den än mer jobbig nu. Nu visste man vem man väntade på och han blev bara äldre för varje dag som gick och man missade ännu mer tid med honom. Oftast får man heller ingen uppdatering under den här tiden fram tills man får resa ner. Men vi var lyckligt lottade som fick ett överraskande brev med fler foton och två filmer! I Sydorea anordnar de ett 1-års firande för fosterfamiljerna när barnen fyller 1 år. De samlas i en lokal och har lite festligheter, barnen får ha sina traditionella koreanska dräkter, hanbok, på sig och de filmar och fotar de. Speciellt filmerna var helt fantastiskt att få :) Då fick man se hans personlighet. Han hade precis lärt sig gå och var helt överlycklig över det. Han nöjde sig heller inte med att gå, han skulle springa vilket resulterade i flera fall men det brydda hans sig inte om utan upp och på det igen ;) Vi tittade mååånga gånger på de där filmerna!

Vår Viggo från 1-års firandet.

Fortsättning följer i ett senare inlägg :)




 Fotoshopen

lördag 4 april 2015

Adoptionsprocessen



En adoptionsprocess är lång, osäker och innebär mycket jobb. Men det är väl värt resan när målet är så fantastiskt. Lyckan går inte att beskriva att kunna få barn på det här sättet när alla andra sätt som är så självklara för andra inte fungerar. Förutom att det är en lång och tuff process är det inte heller alla förunnat att ens kunna bli föräldrar på det här sättet, man måste nästan vara perfekt som människa och par, ha ett fläckfritt förflutet, inga sjukdomar, ett bra boende, bra utbildning och arbete samt en väldigt god ekonomi. Samt inte hinner passera åldersgränsen som oftast anses vara 43 år i Sverige trots att det inte är lag på det. Det är inte alla som kommer igenom det trånga nålsögat och klarar testet, både här i Sverige och i givarländerna. Lägg därtill att antalet barn som är tillgängliga för adoption kraftigt har minskat de senaste åren och att kostnaderna bl.a. därför för de som adopterar har ökat ganska mycket så är det inte alla som vill som kan adoptera.
Jag har försökt beskriva i stort ungefär hur en adoptionsprocess kan se ut så om du vill veta mer kan du läsa om det här.

Samtidigt passar jag på att önska alla en riktigt Glad Påsk! Familjehögtider är oftast extra tuffa när man väntar på sitt längtansbarn, skickar över styrkekramar till alla er som fortfarande väntar, längtar och hoppas.


Fotoshopen