Tips inför adoptionsresan till Sydkorea

Under tiden som vi har väntat på att resa och hämta lillasyster har jag kontinuerligt skrivit om tips på boende, resa och aktiviteter här på bloggen. Här skrev jag tex ett inlägg med mycket tips som jag samlade ihop från förra resan. Men jag tänkte att jag i det är inlägget ska göra en sammanställning och lite uppdatering nu i efterhand när vi har gjort vår andra resa.

En eller två resor
Man kan antingen göra en eller två resor till Sydkorea. Vi valde att göra två och det känns i efterhand som helt rätt beslut då Viggo längtade hem efter halva tiden under vår första resa och vi fick egentid med Alva de dagar vi var i Korea. Och med tanke på den jobbiga hemresan så var det ovärderligt att vi var två vuxna som kunde ta hand om henne och Viggo slapp allt det jobbiga då.
Men jag tycker också att det beror lite på vilken årstid man ska resa på. När det är vinter i Korea, som det var när vi åkte ner, så är det väldigt kallt och inte lika enkelt att turista. Men har man turen att resa dit under vår, sommar eller höst så är det mycket lättare att vistas där en längre tid. Vid vår andra resa hade vi fantastiskt väder. 
Sen finns alternativet att resa till något varmare land under väntan på att domen ska vinna laga kraft. Det finns de som har rest både till Thailand, Vietnam och Filippinerna för lite sol och badsemester. Har man råd och möjlighet att vara ledig så länge (med semester eller utan betalning man får ingen föräldrapeng från FK) så är det såklart idealiskt att göra så. Eller om man har möjlighet att mor- eller farföräldrar kan komma ner sista tiden inför hemresan så är det också ett bra alternativ.
Jag skulle inte göra två resor och ta med äldre syskon på båda resor. Det är en lång och jobbig resa liksom tidsomställningen som man isf gör med bara ett par veckors mellanrum. Det tycker jag är för tufft för de små barnen. Då är det bättre att bara göra en resa.

I det här inlägget och i det här inlägget har jag skrivit lite mer tankar kring valet av en eller två resor.

Resa
Vi valde att resa med Lufthansa via Frankfurt på första resan och med Finnair på andra resan. Vi ger ett mycket högre betyg till Lufthansa överlag. Det är större och fräschare flygplan, bättre service, godare mat. På flygplatsen i Tyskland får man fantastisk hjälp om man är en barnfamilj, det kommer personal och hjälper en snabbt igenom överallt. I Finland tar det lång tid i immigration och när man kommer hem och vi fick ingen hjälp eller förtur för att vi hade barn.

Om man kan välja ett flyg som landar senare på dagen på ditresan  kan vi också rekommendera det. Tidsomställningen när man reser så långt österut är jättesvår att anpassa sig till och det är skönt att inte ha en hel dag att försöka hålla sig vaken under när man kommer fram.

När det gäller hemresan med barnet tycker vi att det är bra att inte komma hem till Sverige för sent på kvällen eller natten. Det är svårare att hålla de små vakna så att de sedan somnar när man väl kommer hem. Man vill ju komma in  i den nya dygnsrytmen så fort som möjligt. Och vi tycker att mötet med familjen på flygplatsen också har varit ovärderlig. Det är ett efterlängtat möte från båda sidor som man bara får vara med om en gång (eller fler om man adopterar fler barn). Och det är ett fint minne att ha kvar både för en själv och barnen.

Ett flygbolag och rutt vi inte rekommenderar är Air China via Peking. Servicen och informationen är dålig, transfertiden i Peking är kort och det tar väldigt lång tid att ta sig igenom imigration och säkerhetskontrollen.

Ju senare man reser hem på dagen desto mer sannolikt är det att barnen sover större delen av flygningen. Men det kan vara svårt att hitta sånna flyg.

I det här inlägget skrev jag om våra tankar kring val och bokning av resa och boende.

Boende
Vi känner att vi gjorde helt rätt val av boende den här gången jämfört med förra gången när vi hämtade storebror. Både när det gäller vilken del av staden, område, typ av boende och val av hotell.

Den här gången valde vi att bo norr om floden, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka om man bor söder om floden. Söder om floden ligger SWS kontor och domstolen men dit ska man bara ett par gånger under vistelsen medan man varje dag ska ut och se och göra saker, äta och shoppa. Då är det bättre att bo nära det och i många fall ha gångavstånd eller bara ett par hållplatser med tunnelbanan.

Vi kan rekommendera både området vi bodde i liksom hotellet.Vi bodde i Insadong precis i slutet av Insadong gatan som är huvud- och turistgatan i området. Mittemot ligger mysiga Bukchon Hanook Village och bakom hotellet ligger stora palatset Gyeongbokgung Palace.
Vårt hotell heter Somerset Palace och var toppen! Hjälpsam och trevlig personal, bra rum med kök, badrum och sovrum. Lekrummet var suveränt! Frukosten var helt okej och det finns även en liten butik i hotellet samt några restauranger. Den italienska var väldigt bra, men den tyska tyckte vi inte var värt ett besök. Det bodde flera andra familjer som hämtade sina adoptivbarn när vi var där så personalen är vana vid det. Mitt över gatan finns ett höghus med flera restauranger i källarplan, väldigt anonymt så det är svårt att se på utsidan. Vi testade hamburgerstället, supergoda hamburgare!

Gå inte på rekommendationerna som står på ACs hemsida, de är flera år gamla och stämmer inte längre.

Här kan ni se fler bilder från den stora lägenheten vi hade på första resan. På andra resan hade vi en storlek mindre. Då var det skjutdörrar till "sovrummet" och ett mindre kök och inget vardagsrum.

Se och göra
Vi har , tyvärr, bara varit i Seoul så vi kan inte ge några tips om andra resmål i Korea. Men Seoul är en fantastisk stad, vi älskar den! Det finns allt och lite till och det är enkelt att vistas och ta sig runt och människorna är väldigt vänliga.
När vi väntade på att få resa skrev jag ett inlägg med lite saker som vi hade tänkt hinna med att göra. En hel del av sakerna på listan hann vi bock av men tyvärr inte alla. Det tar tid att ta sig runt i den stora staden även om det är väldigt smidigt med tunnelbanan, men man hinner inte med så mycket som man har tänkt sig. Speciellt inte om man har barn med sig.

Om man har äldre barn med sig så kan vi bla rekommendera Childrens Grand Park Seoul. En fantastisk park med massor av roliga aktivitet ute i parken och ett museum med flera våningar med aktiviteter för barnen. Här har jag skrivit om när vi var i parken och här har jag skrivit om när vi var på museet. Man får heller inte missa leksaksgatan som jag har skrivit lite om här. Några saker som vi inte hann med men som jag också rekommenderar är Seoul Tower och Namsan Park som ligger precis bredvid. Lotte World som är en nöjespark som ligger vid Jamsil Station. Seoul Forest är också ett bra tips!

Är man där på våren, sommaren eller hösten när det är fint och varmt väder kan man se och göra lite mer. Under vår första resa var det väldigt kallt större delen av tiden.

Övriga tips
Ett av de bästa tipsen och råden jag kan ge kring hemresan är att be att få ett sk "priority pass" vid incheckningen på Seouls flygplats. Då slipper ni de olidligt långa köerna till säkerhetskontrollen och imigration. Alla barnfamiljer får ett sådant men det är inte alltid personalen i incheckning kommer ihåg att ge en det men ber man om det så får man det. Det var en fröjd när vi fick det andra resan. Första resan hem så kände vi inte till det och personalen i incheckningen sa inget heller så vi fick stå i de långa köerna i ca en timme med en trött och grinig Viggo och sedan fick vi ganska bråttom att hinna äta lunch och sen till gaten.

Om ni ska äta mat på flygplatsen kan vi mycket varmt rekommendera den italienska restaurangen på plan 2. Det var den godaste pizzan och pasta carbonara vi någonsin ätit!

Fler bra tips och länkar:
Packlista till barnet 
Fler restips

Lekplats nära Somerset Palace och Insadong/Bukchon Hanook Villag
En lekplats i närheten har båda våra hämtresor varit helt ovärderligt. Det är svårt att hitta lugna platser och ytor där små barn kan springa av sig i en storstad som Seoul med trafik och folk överallt. Av en slump gick vi förbi en skola när vi kom ut från en gata i Bukchon Hanook Villag, där fanns en jättefin lekplats. Skolan har staket, grind och en vakt, grinden stod öppen och vi frågade vakten om det var okej att vi gick in och lekte och det var det. Lekplatsen var kanon för små barn och vi lånade även toaletten inne på skolan.

Packlista med saker till barnen

 Nu ska väskorna snart packas igen!

Jag är en person som måste ha koll och planera. Så jag har ända sen vi kom hem funderat på vad vi behöver packa med oss på vår andra resa och sen vi fick besked om resan har jag ännu mer funderat på detta och skrivit en packlista samt varit och handlat sådant vi saknar.

Igår tog jag fram lite av de nya kläder jag har köpt till henne och tvättade upp. Det är väldigt olika hur mycket kläder och saker man får med barnet vid överlämningen, det är helt upp till fostermamman. Vi fick ganska lite kläder med till Viggo. Tre par ombyten ("mjukiskläder"), tre par pyjamasar, ett par lite för små jympadojor och en täckjacka (inte så varm). Det är helt okej att inte få mer än så men det svåra är att man inte vet. Vi hade inte så mycket med oss i klädväg till Viggo så kläderna räckte inte riktigt till för tiden vi var där och dessutom slog vädret om och blev kallare och vi hade inte varmare kläder med oss till honom och han fick inte med sig det heller. Så den här gången tänker jag "sejfa" lite och ta med oss mer än vad vi förmodligen kommer att behöva för de dagar vi är där. Jag kommer även att ta med bra utekläder så att man kan vara ute i alla väder, tex överdragsbyxor, skaljacka och mössa. Med Viggo var vi ute varje dag och även lekte på en lekplats, då behöver man bra kläder för det och barnen smutsar lätt ner sig så man behöver oftast minst ett ombyte per dag plus extrakläder om det händer en "olycka" av något slag.

När det gäller andra "barnsaker" så är det bra att ta med sig lite av varje tex haklapp, våtservetter, spillfri mugg, matskålar och skedar. Välling behöver man inte ta med sig, man får mjölkersättning av SWS som barnen är vana vid och sen får man vänja dem vid vår välling när man kommer hem. Nappflaskor verkar också alla få så det behöver man inte heller ta med sig. Om ni vill köpa sånna här saker i Seoul så kan det vara lite svårt att hitta affärer som säljer den typen av saker. Det finns dock en del i större mataffärer som tex E-mart, på Toys r us som ligger i Lotte varuhuset vid Jamsil station och i vissa affärer på "leksaksgatan" i Dongdaemun där man kan köpa den här typen av saker.

Leksaker behöver man också ha när man är där med barnet. Om man inte reser hem om till Sverige så finns det massor av billiga och fina leksaker att köpa på "leksaksgatan" i Dongdaemun så det rekommenderar vi att man åker dit och shoppar. Nu har ju vi åkte hem om så då tänker vi att vi tar med oss ett par lämpliga leksaker hemifrån som inte är så skrymmande och sen hinner vi förhoppningsvis köpa något litet till när vi är där.

 Det här hade vi med och köpte i leksaksväg till Viggo när vi hämtade honom. Det kändes som mycket då men det var inte så mycket att roa honom med när vi väl fick honom.

Sen är det också bra att ha med sig ett litet "barnapotek", tex Alvedon eller Ipren, vätskeersättning och hostmedicin.

Bärsele är ovärderligt tycker vi när man har ett litet nyfått adoptivbarn. Bärselen är ett smidigt sätt att bära på barnet och ändå ha två händer fria och i en storstad som Seoul med mycket folk är det ett väldigt bra sätt att ha barnet med sig på. Det är också jättebra för anknytningen i början och ett bra sätt att få dem att somna. Men när vi hämtade Viggo var vi inte vana vid tyngden att bära runt på ett 13 kg tungt barn och gå de långa sträckorna i backarna i Seoul. Tillsammans med för lite sömn och mat orkade vi inte riktigt det så vi fick låna en enkel sulky av SWS. Så den här gången tänker vi att vi ska ta med oss vår sulky så att vi kan använda den om vi behöver. Men bärselen var oumbärlig när vi reste hem. Till Viggo hade vi en Tula Toddler men nu har vi bytt till en Ergobaby 360, där kan man ha barnet även framåtvänt på magen samt på höften. När man har haft barnen ett tag så är bärselen fortfarande användbar, men då vill de gärna se framåt.

Så här ser vår packlista ut än så länge:

TILL BARNET
Filt
Kudde
Skor
Kläder
Jacka
Mössa
Leksaker: Klossar, stapelbara burkar, keyboard, köp något mer om vi hittar i Seoul typ väska
Vattenflaska med sugrör
Barngröt
Burk/skål till gröt till resan samt sked
Haklapp
Blöjpåsar
Spillfri pipmugg
Vällingdoserare
Våtservetter
Presenter: Trämat som går att dela, lera, bok (köp på Kyobo)
Ballonger
Tårtljus
Serpentiner 
Vätskeersättning
Ipren
Sulky
Bärsele

Söndag och vårkänslor i Seoul

Idag är det söndag och solen skiner igen. Det har dock varit lite kallare, runt 10-12 grader, men med hjälp av solens värmande strålar kunde vi ändå för det mesta gå utan jacka idag. Vilken underbar känsla!
Eftersom det är helg så tänkte vi att det var bäst att undvika marknader och andra större turistmål som Seoul Tower och liknande då det lätt kan bli väldigt mycket folk där då. Så med tanke på det fina vädret tog vi en tur tillbaka till Children's Grand Park Seoul idag igen. Det blev en väldigt lyckad dag! Det är en stor park med stora fria ytor kombinerat med flera lekplatser, ett tivoli och ett zoo. Vi kom dit ca 10.30 och då var vi ganska ensamma där. Vi undrade var alla koreanska familjer var men det visade sig sen att de kom lite senare, efter lunch var det desto fler folk där men eftersom det är utomhus så funkade det bra ändå.

Viggo fick "träffa" sin tecknade-serie-favorit Tayo och hans kompisbussar! 

Lättare koreansk lunch, snabbnudelsoppa.

Inträdet i parken är gratis, men det tar de igen på biljettpriserna på karusellerna på tivolit. En barn- och en vuxenbiljett kostade 7500 won ca 50 kr!

Vi kan verkligen rekommendera ett besök hit för alla barnfamiljer som kommer till Seoul! Vi var lite osäkra på om det fanns ställen att äta på så vi stannade till på första bästa stället bara för att vi skulle få något i oss. Ett litet koreanskt ställe där man köpte snabbnuddlar i en burk och fyllde på med varmt vatten. Men det visade sig sen att det fanns både en food court där tivolit låg en liten bit bort bara och en food court i andra änden av parken, mellan djurparken och den stora nya lekplatsen. Ett tips om ni åker dit!

I morgon är det dax för den stora dagen, dagen D, dagen då vi ska träffa vår dotter, Viggos lillasyster, för första gången. Redan kl 9 i morgonbitti ska vi infinna oss på SWS kontor så det blir till att ställa väckarklockan om vi ska komma upp i tid. Vi har inte riktigt kommit in i dygnsrytmen här än. Igår kunde inte Viggo somna så han somnade inte förrän kl 00! Vilket inte vi heller gjorde, fast det är väl iofs okej för vår del. Men Viggo var inte lätt att väcka idag, vi fick väl liv i honom först vid 9-tiden. Och i natt var det Måns tur att vakna och inte kunna somna om. Det är inte lätt att få till det med tidsomställningen :(

Se och göra i Seoul och Sydkorea

 Måns testar street food i Myongdong.

Seoul är en gigantisk stad med 25 miljoner invånare (10,5 miljoner invånare i staden och 25 miljoner invånare i hela storstadsregionen) och därmed en av världens folkrikaste städer. Det finns oändligt mycket att se och gör. Det finns allt från gamla vackra tempel till hypermoderna shoppingcenter. Man tar sig enkelt och väldigt billigt överallt med tunnelbanan och även med taxi om man vill det. Genom staden flyter den stora floden, söder om floden ligger bla affärsområdet Gangnam, där ligger även organisationen SWS kontor dit man åker för att träffa barnen, skriva på papper osv, norr om floden ligger de centrala delarna av staden, den mesta shoppingen och sevärdheterna. Förra gången bodde vi i Gangnam vilket gjorde att det tog oss upp till en timme med tunnelbanan varje gång vi skulle göra en utflykt på andra sidan stan. Nu kommer vi att bo norr om floden och därmed ha närmre till allt vi vill se och göra. De gånger vi ska till SWS tar vi taxi så går det fortare.

Om man räknar bort resdagarna så kommer vi att ha 8 dagar i Sydkorea på vår första resa. Till en början när vi bokade resa och boende så kändes det lagom och som att vi skulle hinna med allt vi ville göra. Men nu när vi har börjat spåna på saker vi vill hinna med så känns det faktiskt lite kort. En dag ska vi vara i domstolen, förhoppningsvis kommer vi att hinna träffa lillasyster två gånger och förhoppningsvis får vi träffa storebrors fosterfamilj en dag. Så då har vi bara fyra hela dagar kvar :O Visserligen är domstolen och träffa lillasyster och fosterfamiljen aktiviteter som tar hela dagen, snarare bara ett par timmar. Men det är inte säkert att man orkar med så mycket mer aktiviteter de dagarna, iaf inga större ansträngande utflykter. Vi måste ju ta hänsyn till vår 3,5-åring som inte orkar fara och flänga hit och dit hela dagarna.

Vi tänkte att vi gör en lista över saker som vi vill se och göra så får vi helt enkelt se hur mycket vi hinner med :)

Här är några saker vi hittills har kommit på att vi skulle vilja hinna med:

- Besöka Namsan Park och ta kabinbanan upp på berget och besöka N Seoul Tower LÄNK LÄNK
- Besöka stora Gyongbukgung palatset i Gwangwahmun LÄNK
- En dag på inomhus-äventyrslandet Lotte World LÄNK LÄNK
- En 1-dags tur med snabbtåget till staden Daegu LÄNK LÄNK
- Shopping på utomhusmarknaden i Namdaemun LÄNK
- Shoppa leksaker på leksaksgatan i Dongdaemun LÄNK
- Köpa Koreanska barnböcker på Kyobo bookstore LÄNK
- Ta en fika på ett kattcafé och gosa med katterna LÄNK
- Prova mer street food LÄNK
- Köpa en tavla målad med dotterns namn på hangul LÄNK
- Besöka Children's Grand Park Seoul och Seoul Children's Museum LÄNK LÄNK
- Stros, picknick och lek vid fint väder i Seoul Forest LÄNK
- Vid dåligt väder lek på leklandet Dibo Village LÄNK

Här är några fler länkar med tips på vad man bör se och göra i Seoul:
Things to do on your first visit in Seoul
20 Things to do with kids in Seoul

Här är vi och shoppar på leksaksgatan i Dongdaemun.

Resa och boende bokat i Seoul

Seoul är en jättestor stad och det finns många val att göra när det kommer till resa och boende. Många beslut att fatta och svårt att veta vad som egentligen blir bäst. Men igår bestämde vi oss till slut för både reserutt och boende. Vi kommer att åka redan den 3 mars, hade först tänkt åka den 5 mars men det blev flera tusen kronor dyrare. Hemresan blir den 13 mars, en söndag, på fredagen den 11 mars ska vi vara i domstolen. Totalt blir resan på 10 dagar men vi landar inte förrän vid lunch den 4 mars så den dagen går ju bort liksom hemrese-dagen.

Vi prioriterade att komma fram senare på dagen än den allra billigaste resan den här gången. Man är helt slut efter resan och jetlaggad så man orkar inte ha en hel dag att slå ihjäl innan man får gå och lägga sig. Dessutom har man inget hotellrum förrän på eftermiddagen. Förra gången fick vi hänga på ett köpecentrum i flera timmar innan vi kunde checka in. Man varken orkar eller är sugen på någon sightseeing efter en resa på 14 timmar. Förra gången flög vi med Finn Air med mellanlandning i Finland, den här gången blev det Lufthansa med mellanlandning i Tyskland.

När det gäller boende så ville vi den här gången bo norr om floden i stället för söder om som vi gjorde förra gången. Norr om floden finns de flesta "turistattraktioner" och sådant man vill se och upptäcka. Det är skönt att ha nära till det den här gången kände vi. Visserligen är det både billigt och smidigt att åka både tunnelbana och taxi, men eftersom staden är så enormt stor så tar det lång tid att åka och gå och det tar mycket på krafterna. Vi valde också att bo i en större lägenhet än hotellrum för att ha möjlighet att laga egen mat och frukost om vi känner för det samt att vi tror att vi kommer att hänga på vårt rum typ halva dagarna för att sonen inte kommer att orka vara ute och flänga hela dagarna. Då är det skönt med lite space där han kan leka och roa sig. Valet föll på Somerset Palace Seoul som också har ett litet lekrum.

Dagarna vi är där hoppas vi få träffa lillasyster två gånger och vi har även bestämt oss för att att vi ska passa på att träffa sonens fosterfamilj, om de vill och kan förstås. Sen ska vi turista och visa sonen hans födelsestad Seoul :)

Det efterlängtade beskedet!

Igår var både den sämsta och bästa dagen. Min moster dog sorgligt nog strax före jul och igår var det hennes begravning, så otroligt sorgligt och jobbigt, jag grät floder. Men det var skönt att sedan samlas med familj och släkt efteråt och fika och prata och alla undrade såklart hur det gick och när vi skulle få åka och hämta vår dotter. Strax före att vi skulle bege oss hemåt vibrerade mitt aktivitetsarmband på handleden och jag såg att jag hade fått ett mejl från vår handläggare på Adoptionscentrum. Jag kände direkt att det måste vara något speciellt eftersom hon hörde av sig så jag tog upp telefonen och öppnade mejlet. Och det var som jag hoppades på, det stod att de hade glädjande besked om att vi har fått vår domstolstid, den 11 mars ska vi vara där :D Jag visade min man mejlet och vi försökte smälta informationen. Men vi kände att det inte riktigt var rätt läge att ställa oss upp och berätta för alla om vår glädjande nyhet, det var min mosters dag igår och inte vår. Så vi ringde våra familjer senare på kvällen i stället och berättade de glädjande nyheterna.

Det var verkligen en surrealistisk dag igår, mitt i all sorg så fick vi det bästa beskedet man kan få om man väntar barn genom adoption.

Snart sitter vi här igen och väntar på att få träffa domaren som ska avgöra om vi är lämpliga som föräldrar till vår flicka.

 

Och snart ska vi få ha det där magiska första mötet med vår dotter som vi hade med sonen för drygt två år sedan. Längtar!

 

Uppdateringar hos AC gällande adoptioner från Sydkorea

Adoptionscentrum har uppdaterat den information man får tillgång till när man har skickat sina papper till ett land. Jag har kortat ner och ändrat lite i formuleringarna men faktan är densamma.

I år har det kommit 41 barn från Sydkorea till sina nya familjer i Sverige. Det är några fler än under de senaste åren. Glädjande nog får allt fler barn växa upp med sin ensamstående mamma i Sydkorea, men allt för många får fortfarande tillbringa sin barndom på barnhem. Den adoptionslag som infördes 2012 verkar nu ha ”satt sig” och rutinerna fungerar bättre och bättre och just nu är det en lite snabbare handläggning i domstolen. Effekterna av den nya lagen märks också på det sättet att allt fler barn överges i Sydkorea. Ensamma mammor föredrar att lägga sitt barn anonymt i en så kallad baby box. Detta för att inte behöva skriva in barnet i sitt familjeregister. När ACs representant nyligen besökte Seoul hörde de siffran 200 övergivna barn bara under 2015. I Sydkorea har man en praxis, att inte placera barn med okänd bakgrund i adoption. Så för de allra flesta av dessa barn väntar en uppväxt på barnhem. 

I dagsläget har 26 familjer fått barnbesked. Enligt den information som AC fick när de besökte SWS i slutet av november var sex ärenden inlämnade till domstol och ytterligare tre inlämnade till Ministry of Health and Welfare för utresetillstånd. Tiden för att få domstolstid har under hösten legat på runt 2 månader medan handläggningstiden på ministeriet har varit 1-2 månader för de senaste ärendena. Dock fick de veta att ministeriet reglerar hur många ansökningar de tar emot och väntetiden för att få lämna in ansökan till ministeriet har legat på runt fem månader. Som alltid kan tiderna variera mellan olika ärenden. För de familjer som kommit hem med sina barn i slutet av året har det tagit 8-10 månader sedan de fick besked om barn. AC har fortfarande få ansökningar hos SWS och de som skickar sin ansökan till Sydkorea får snabbt besked om barn.

De allra flesta väljer att göra två resor. Ett klokt val menar AC, då det är oförutsägbart hur lång tid det tar från intervjun i domstol tills domen vunnit laga kraft. En uppskattning är att ungefär en av fyra familjer fått vänta mer än fyra veckor medan andra familjer kunnat återvända efter dryga två-tre veckor. Några familjer har gjort en kort första resa och valt att lämna det äldre barnet/de äldre barnen hemma för att sedan resa tillsammans och hämta det nya syskonet när allt är klart.

Det glädjande är att den nya lagen och rutinerna verkar ha satt sig och att det, för närvarande iaf, är en snabb handläggningstid i domstolen. Men trist att det finns en begränsning på hur många ärenden som får lämnas in till minsiteriet som ändå gör att den totala handläggningstiden blir lång.

Det är också väldigt glädjande att fler barn har fått familj i Sverige och att fler ensamstående mammor i Sydkorea väljer att behålla sina barn. Men det är oerhört sorgligt att så många barn lämnas anonymt vilket leder till att de inte får några nya familjer utan får växa upp på barnhem. Det gör ont i hjärtat att de inte tog hänsyn till alla aspekter när de stiftade den nya lagen, att mammorna känner sig tvingade till att lämna sina barn anonymt som i sin tur leder till att barnen får växa upp utan en familj.

När det gäller resan så har vi ju tänkt göra två resor men vi hade tänkt göra tvärtom mot vad AC skriver som rekommendation här. Vi har inte tänkt tanken att man skulle kunna göra en kort resa först utan storasyskonet och sedan en lite längre med storasyskonet. Men det låter inte alls som en dum tanke. Det är en fördel att ha ett annat barn när man får sitt nya barn, barn tyr ju sig lättare till varandra och kan känna trygghet i någon som är som dem. Vi får fundera vidare på det där.

Korrespondenterna - Färre adoptioner

Förra veckan visade SVTs program Korrespondenterna ett program med tema adoption och varför de blir allt färre och skulle innehålla inslag från Sydkorea, Colombia och Indien. Jag var skeptisk redan innan då Korrespondenterna tidigare har gjort program som har varit vinklade och bara visat en sida av storyn och inte hela sanningen. Och tyvärr blev mina tvivel besannade.

Det var ett jättefint reportage från Colombia, och även Indien, men tyvärr inte från Korea :( Det skulle handla om adoptioner idag och varför de internationella adoptionerna minskar, det tyckte jag att de visade jättebra från Colombia och Indien. Men från Korea berättade de bara om två adoptionsmotståndare som adopterades på 60/70-talet och som har haft en jobbig uppväxt. Inte ett ord om hur det har förändrats, hur mycket annorlunda och bättre det fungerar idag och om de oönskade barnen som föds och de ensamstående mödrarnas situation som är orsaken till att det fortfarande behövs internationella adoptioner från Korea idag. Så länge den grundproblematiken finns kommer behovet fortfarande att vara stort för adoptioner i Korea.

Det blev ingen nyanserad bild av läget i Korea, bara en rapport om hur det funkade för mer än 40 år sedan. Det var bara de djupt kritiska som fick uttala sig och inget om att konsekvenserna redan tydligt syns med så många fler barn som växer upp på barnhem. De berättade liksom inte färdigt historien. Ingenting om hur det fungerar idag, om de förändringar de har gjort, både till det bättre och till det sämre, både nationellt och internationellt. Tyvärr tror jag att det kommer lämna kvar en felaktig bild hos alla förutom oss som verkligen vet och förstår. Det verkade ju som att det var likadant nu som på 70-talet i Korea när man jämförde med berättelserna från Colombia och Indien som visade hur det är idag.

Annars tycker jag att reportaget faktiskt var bra, det är bara delen om Korea som inte gav hela sanningen och bilden om hur det faktiskt är idag, och det var ju läget idag som reportaget skulle skildra så de gjorde inte ett korrekt jobb. Sorgligt, ni borde skämmas SVT och Korrespondenterna!

En eller två resor?

Något vi har funderat på väldigt länge, redan när vi började med utredningen, är om vi ska göra en eller två resor till Korea den här gången. För ett tag sedan ändrade nämligen AC sina rekommendationer till att man ska göra två resor, men det är som sagt en rekommendation och man får göra som man vill. Anledningen till att man ändrade det är att det för många började ta längre tid mellan domstolstiden och när domen vann laga kraft, man måste ju vara med i domstolen och sen får man sitt barn först när domen har vunnit laga kraft. Och det blev mer osäkert och varierande jämfört när vi hämtade storebror.

Så vi har vägt olika för- och nackdelar med att göra en eller två resor och även läst och frågat hur andra har gjort. Fördelen med att göra en resa är att man just bara behöver resa en gång, och för vissa har det inte gått så lång tid mellan datumen, ca 3 veckor, och då är det bara en kort tid man hinner "hem om" innan man ska resa igen. Nackdelen är att det också kan dra ut på tiden, för några har det tagit över 8 veckor (!). I många adoptionsländer är 8 veckor en normal eller tom kort vistelsetid men en stor skillnaden då är att då får man barnet i stort sätt direkt, i Korea får man det först när domen vunnit laga kraft och då kan man resa hem. Förra gången var det helt fantastiskt att få spendera en längre tid i vår sons födelseland och stad, lära känna landet och kulturen. Vi ser jättemycket framemot och längtar efter att få åka tillbaka men den här gången har vi ju storebror med oss, ur hans perspektiv så är det inte lika roligt att spendera 3-8 veckor hemifrån i en storstad som Seoul. Seoul är en av världens största städer, det är ganska dyrt att bo och leva där och framförallt så är det inte så barnvänligt att bo där. Det är svårt att hitta lekplatser och att vara hemifrån utan dagis och kompisar så länge kommer han inte att uppskatta. Och det finns en chans att vi får resa dit när det är vinter och då är det väldigt kallt där och ännu svårare att hitta på saker då man inte kommer kunna vara ute på samma sätt.

 Storebror på flygplanet på väg hem till Sverige.

Så just nu som läget ser ut i Korea så satsar vi på att göra två resor. Första gången kommer vi att åka lite innan domstolstiden, ca en vecka, och ha tid att upptäcka Seoul tillsammans med storebror samt att hinna träffa lillasyster två gånger. Sen är tanken att vi ska åka själva andra gången för att hämta lillasyster. Av två anledningar, först och främst för att storebror ska slippa den långa resan, det är tufft att resa så långt med jetlag och allt, men även för att vi och lillasyster ska få de första dagarna tillsammans själva, sen kommer hon ju alltid att få dela uppmärksamheten med storebror. Så storebror stannar hemma med mormor och vi reser iväg ett par dagar bara. Vi hoppas att det kommer att bli en bra lösning.

Vi har vänner som har varit nere på sin första resa nu, i slutet av november ska de troligtvis åka på sin hämtresa. De har samma planer som vi så det ska bli spännande och se hur de tycker att det funkar.

Idag för två år sedan träffades vi för andra gången

Den 28 oktober 2013 hade vi vår andra träff med vår blivande son. Första gången träffades vi hemma hos fosterfamiljen, den här gången träffades vi på SWS (den koreanska adoptionsorganisationen) kontor. Där finns det ett lekrum där man har träffarna. Ett rum fullt med leksaker och vår aktiva lilla killa klättrade runt och bankade och slog på allt som fanns där. Det var inte lätt att få kontakt kan jag säga! Men vi gjorde vårt bästa under den timmen som vi fick där tillsammans med honom. Sen längtade vi tills nästa gång vi skulle ses.

Jag kan på ett sätt inte fatta att det har gått två år sedan vi träffade det här lilla busfröet för första gången, på ett annat sätt så känns det som vi har känt och haft varandra alltid. Han är stjärnan i vårt liv och vi älskar honom härifrån till månen och tillbaka <3

Idag för två år sedan började vår första resa på riktigt

En vacker höstdag i Seoul, Korea

Idag för två år sedan fick vi äntligen kliva på flyget som tog oss på vår största och häftigaste resa, resan till vår son i Korea. Förväntansfulla, lyckliga, äntligen på väg! På väg till vår efterlängtade son, på väg att bli föräldrar för första gången. Vi fick privilegiet att bo i, upptäckta och uppleva fantastiska och häftiga staden Seoul under nästan en månad. Och nu väntar vi på att få göra om resan, resan till vår dotter.

Det magiska samtalet!

Vi har glädjande nyheter att dela med er, vi har fått vårt efterlängtade barnbesked! I torsdags bara två veckor efter att vi hade skickat våra papper fick vi det magiska och överraskande samtalet. Och när de berättade att det var en flicka trodde jag knappt mina öron! Vi ska få en dotter, Viggo ska få en lillasyster, det känns helt galet!
Hon är 16 månader och alldeles bedårande söt. Vi har fått massor av foton och filmer. Nu väntar den långa, olidliga väntan på att vi får träffa henne på riktigt och hämta hem henne. Troligtvis kommer det dröja 8-10 månader.
Nu ska vi sätta fart och samla nya papper igen och skicka till Korea.

I helgen var jag på loppis och kunde inte låta bli att köpa den här söta klänningen till lillasyster. Men de kändes konstigt och annorlunda att titta på och köpa flickkläder :)

Vi är som ni säkert förstår överlyckliga, glada och tacksamma över att vi ska få privilegiet att bli föräldrar igen. Nu ska vi försöka njuta ett tag innan längtan och frustrationen över väntan tar över.

Äntligen, nu är vi på väg!

Den här bilden får symbolisera att vår resa har startat på riktigt.Det är från i sommar när vi åkte ångtåget på Österlen. Viggo älskar tåg!

Nu har våra papper äntligen skickats till Korea! Nu börjar den riktiga väntan, väntan på vårt barn, väntan på ett syskon till Viggo. Wow, nu börjar det bli pirrigt! De har inte så många ansökningar i Korea för tillfället så det kan gå riktigt fort till att vi får barnbesked, 1-2 månader har adoptionsorganisationen sagt. Sen är det tyvärr fortfarande lång väntetid på att få resa, 7-12 månader, pga den byråkratiska processen, få domare i domstolen och att det inte är prioriterade ärenden. Men snittet verkar ligga på 8-9 månader på att få resebeskedet. Sen är det 1-2 månader därefter som man har sin domstolstid och sen tar det 2-5 veckor därefter innan man får barnet och kan åka hem tillsammans som en familj.

Vår utredning blev godkänd i nämnden i april så det tar ett bra tag att få i ordning allt pappersarbete för att kunna skicka till landet och då har vi ändå skyndat på så mycket vi har kunnat. Det är ganska frustrerande i den här processen och sättet att få barn på, all väntan och tid allting tar att genomföra. Men nu har vi nåt en ny milstolpe i den här syskonadoptionsprocessen och det är vi jätteglada för!
Hoppas att fler där ute som väntar och längtar efter sitt längtansbarn också har kommit framåt i processen, jag tänker på er och håller tummarna för er.

Varför barn adopteras bort i Sydkorea

Bilder från stora fina Seoul Park och ett av alla mängder sk DVD rum dit ungdomar går, speciellt unga par, för att träffas och umgås och titta på film. Framförallt för att få egentid då man bor så trångt och ofta tillsammans med mor- och farföräldrar.

Jag tänkte försöka förklara lite varför det finns internationella adoptioner från Sydkorea, utifrån min kännedom och kunskap om området. Om det är någon som har någon annan information så skriv gärna till mig så uppdaterar jag både bloggen och mig själv :)

Varför barn adopteras bort i Sydkorea än idag är en fråga som många ställer, speciellt när Sydkorea är ett av världens mest moderna och rikaste länder. Eller ja, moderna när det gäller teknik och liknande men inte när det gäller strukturerna i samhället och synen på familjen. Sydkorea har gjort en väldigt kort och snabb resa efter Korea-kriget till det rika och snabbväxande land de är idag. På 1950-talet och efter kriget var Sydkorea en fattig jordbruksnation, men har utvecklats till en av världens 15 största ekonomier. Så det är inte så konstigt att allt inte hinner och hänger med i samma takt.

Korea är inte speciellt stolta över att de fortfarande är ett av världens största länder när det gäller internationella adoptioner, snarare så skäms över att de inte kan ta hand om sina barn trots att de är ett så rikt och modernt land. Det finns flera starka grupper som gör påtryckningar mot staten att de internationella adoptionerna ska stoppas helt. De anser att det viktigaste att man får vara kvar i sitt land och i sin kultur. Men det innebär att barn blir kvar på institutioner ist för att få en familj för det finns fler föräldralösa barn än det finns koreanska familjer som vill och kan adoptera barnen.

I Korea lämnas idag oftast barnen bort när de är i stort sätt nyfödda. Det är oftast unga, ensamstående mammor som har blivit oplanerat gravida.

2012 gjordes den gamla adoptionslagen om som förändrade en hel del saker. De nya reglerna innebär bl.a. att en mamma som vill lämna sitt barn för adoption måste leva tillsammans med barnet i minst en vecka efter förlossningen innan hon lämnar samtycke till att barnet adopteras. För att hon ska få lite tid på sig att känna efter om hon kanske ångrar sig och vill behålla barnet. Mamman måste också registrera barnet i sitt familjeregister oavsett om hon kan behålla barnet eller inte, något som inte krävdes tidigare. Att vara ensamstående mamma är dock inte så accepterat i Korea och tvånget med familjeregistret leder då tyvärr till att en del inte vill registrera barnen för att andra kan se informationen i deras familjeregister. Därför förekommer det att barn lämnas anonymt och motståndare till den nya lagen menar att det har inneburit att fler barn nu lämnas anonymt. En pastor som är motståndare till lagen har öppnat en s.k. babybox, där mammorna kan lämna barnen anonymt, för att skydda dessa barn. Han hävdar att fler barn nu lämnas sedan nya lagen trädde i kraft. Ministry of Health and Welfare menar dock att antalet övergivna barn snarare sjunkit under de senaste åren. De menar att frågan om familjeregister är en fråga om mänskliga rättigheter på ett mer övergripande plan och att problemet är hur mycket personlig information som ska vara synlig för allmänheten snarare än frågan om registrering. Flera ministerier har enats om att arbeta fram ett nytt lagförslag om sekretess i familjeregister. Barn som lämnas anonymt registreras i ett enpersons familjeregister och placeras på en institution. Ett övergivet barn kan adopteras efter 6-12 månader, men myndigheterna vill inte ge tillstånd till internationell adoption eftersom de biologiska släktingarna ska kunna söka sitt barn.

Min personliga åsikt om detta är att jag tror mer på pastorn och Steve som driver MPAK (Mission to Promote Adoption in Korea), som jag skrev ett inlägg om för ett tag sedan. Om de ändrar så att det blir sekretess på familjeregistret så är det väl okej, men det är inte okej att ett sådant register är öppet för allmänheten. På MPAK bloggen finns det en intervju med Steve om hans historia, varför och hur han blev adopterad till USA och varför han startad MPAK. Väldigt läsvärt, intressant och gripande!

Som det bla står i intervjun med Steve så har det varit och är så tyvärr en del fortfarande att inhemska adoptioner anses skamliga. De inhemska adoptionerna har visserligen ökat och de har gjort åtgärder för att öka dem,  inhemska adoptanter får ett månatligt bidrag om 150 000 won (ca 950 kr) till dess att barnet fyllt 14 år, åldersgränsen har höjts från 50 till 60 år och ensamstående har fått möjlighet att adoptera. Staten subventionerar också den administrativa kostnaden för nationell adoption.

Den koreanska regeringen vill fortfarande minska antalet adoptioner med 10 procent per år. Trots att alla är överens om att förändringar behövs går det långsamt. Ministry of Health and Welfare är medvetna om att det krävs stora förändringar i det sydkoreanska samhället för att öka barns rättigheter och förbättra situationen för ensamstående mödrar.

Att förändra kultur, synsätt och inställningar i samhället tar lång tid. Tex så är abort inte helt lagligt, men det utförs ändå. Det tillsammans med att det finns många små saker som gör att det är svårt att leva som ensamstående mamma i Korea så kommer det att ta lång tid innan antalet barn som blir tillgängliga för adoption minskar. Tex så får koreanska familjer som adopterar koreanska barn ett större ekonomiskt stöd än ensamstående mammor för att ta hand om barnen.

Så här ser jag på saken. Jag förstår helt och hållet att Korea vill minska sina adoptioner och speciellt de internationella, att adoptera bort ett barn till ett annat land är det näst sista alternativet innan institution och ska också vara så. Även om vi såklart är oerhört tacksamma och lyckliga över att alternativet finns, annars hade ju inte vi haft vår älskade Viggo. Men det är en tuff resa för många barn att adopteras bort och växa upp i ett annat land och en del känner sig ofta splittrade och identitetslösa. Man måste dock börja i rätt ende, angripa problemet från rätt håll och barnen ska inte bli de som blir lidande. Det är också tufft för de kvinnor som blir oplanerat gravida och får leva resten av sina liv med sitt beslut.
Hade aborter varit fullt tillåtet tillsammans med en bra sexualundervisning i skolan, så att man vet och förstår hur man skyddar sig, så hade förhoppningsvis antalet oönskade barn som föds minskat. Det är för mig prio ett. Och om man ändrar på lagar som tex säger att söner inte får duscha och byta om på badhus i kvinnornas omklädningsrum efter de har fyllt 5, samt ökat de ekonomiska förutsättningarna så hade det också kunnat bidra till möjligheterna att leva som ensamstående mamma. Om barn trots allt föds utan att föräldrarna kan ta hand om det så är det viktigaste av allt att barnet får en kärleksfull familj, oavsett om det är i hemlandet eller i något annat land. Att barnen blir kvar på institutioner är det allra sämsta alternativet och inget barn i världen borde få ett sådant liv.


Om ni vill läsa mer om det här så kan ni tex läsa om när MIA (Myndigheten för internationella adoptioner) var på tillsynsresa i Korea 2014. Om ni har några bra länk- och lästips så tipsa mig gärna!

Restips till Seoul, Korea

I bloggen vi skrev när vi hämtade Viggo gjorde jag ett inlägg med rese-, boende- och vistelsetips i när man är i Seoul och Korea. Jag tänkte att jag lyfter fram det här så att fler som är på väg dit hittar det lite lättare :) En del av informationen kan eventuellt vara lite gammal då den är från 2013/2014, men det mesta stämmer nog fortfarande rätt så bra.

 
 
Vistelse
Då när vi gjorde vår resa 2013 så var vi ganska tidiga efter den nya lagändringen, det vara bara ett par familjer som hade rest innan oss. Mycket var fortfarande osäkert kring processen och vistelsetiden. Då gjorde alla en resa och vistelsetiden låg på ca 4-5 veckor. En gång i veckan fick man träffa sitt barn via SWS. Nu rekommenderar AC på inrådan av SWS att man gör två resor i stället. Bland annat för att vistelsetiden generellt har blivit lite längre, uppåt 6-7 veckor men också, vad jag har förstått, för att SWS vill minska på sitt arbete med träffarna med barnen. Men man får göra som man vill, en eller två resor. I många andra länder är vistelsetiden betydligt längre än i Korea men den största skillnaden är att i Korea får man inte barnet förrän man åker hem. Man får inte ta ut föräldrapeng förrän man har barnet i sin vård så har båda inte mycket semester att ta ut så förlorar man en hel del i inkomst.

Resa
Vi flög med Finnair från Köpenhamn via Helsingfors till Seoul. Det var en smidig rutt, man flyger på "rätt håll" och Finnair är ett bra flygbolag. Vi bokade ombokningsbara biljetter, eftersom man måste det, även om det är en sanning med modifikation. Det kostar ändå alltid något och finns det inte biljetter i samma prisklass så kan det kosta en hel del. När vi skulle hem hade Finnair varslat om strejk, vi var såklart oroliga över att inte komma iväg men det löste sig.Strejken blev avblåst men de hade ändå börjat boka om flighter och så även vår och en av de andra familjerna som skulle resa samtidigt. Vi fick ist flya med Air China till Peking och sedan med SAS till Köpenhamn. Förutom att det är lite för snålt med tid och det är många och tidskrävande kontroller på Pekings flygplats så är det en bra flygrutt.
Vi hade bokat hembiljetten till måndagen veckan efter vi trodde vi skulle få Viggo. Vi fick honom redan en vecka innan och kände att vi inte skulle vilja eller orka bo kvar i vår lägenhet och i storstan så länge så vi bokade om hemresan. Först tyckte vi att det var för dyrt men efter ett par dagar kände vi att vi bara ville hem och att det var värt pengarna och då hade vi tur att det fanns billigare biljetter. Domstolsbeslutet och passet var inte klart förrän på torsdagen så vi flög hem på lördagen.

Flyget kan man boka själv, eller ta hjälp av valfri resebyrå, vi tog hjälp av Flyghansa då vi hade så tajt om tid på oss att fixa allt.

Boende
Vi bodde i en lägenhet i ett lägenhetshotell som heter Artnouveau City söder om floden i stadsdelen Gangnam, som är affärs- och finansdistriktet i Seoul. Men vi skulle rekommendera att man bor norr om floden de första veckorna, det är där allt finns och händer. Seoul är en jättestor stad och även om tunnelbanan är fenomenal och billig liksom taxi så tar det väldigt lång tid att åka fram och tillbaka hela dagarna. Men byt gärna boende om ni känner för det sista veckan till söder om floden närmre SWS  när ni får barnet. Välj då en lägenhet som har lite yta, bord och stolar, två sängar eller en stor säng. Så att ni kan sitta och äta ordentligt och få ordentligt med sömn, det behöver ni!
I övrigt kan vi varmt rekommendera vårt boende, både själva lägenhetshotell och framförallt vår lägenhet som hyrdes ut privat av en koreanska som bor i New York. Här är länken dit. Boendet hittade vi genom Airbnb.se som är en jättebra site för att hitta boende som hyrs ut av privatpersoner världen över.

Ta sig runt
Det är både enkelt och billigt att ta sig runt i Seoul med tunnelbanan. Man köper ett kort som heter T-money card nere i tunnelbanan och fyller sedan på det med valfritt belopp. Sen kan man bara fylla på det efterhand när pengarna tar slut. Det finns maskiner överallt nere i tunnelbanan, oftast precis vid spärrarna. Taxi är också jättebilligt att åka med, det kostar ca 10.000-15.000 won (ca 60-90 kr) att åka genom typ hela stan, ca 40 min. Taxichaufförerna kan dock inte så ofta prata engelska men det funkar bra ändå. Om man bor nära någon tunnelbanestation, större hotell eller liknande så kan man säga det så brukar de både förstå och hitta.

Sevärdheter
Det finns enormt mycket att se i Seoul! Och även utanför. Vi gjorde dock misstaget att ta det lite för lugnt och tänka att vi hade massor av tid på oss att se och göra allt vi ville göra. Med resultatet att vi inte hann se och göra allt vi ville, dels pga att vi bodde söder om floden och resorna tog sån tid och tog på krafterna samt att vi fick Viggo flera dagar tidigare än vi trott och planerat. Vi hann tex inte åka till DMZ, det krävs att man bokar resan minst 48 timmar i förväg. Vi hade också tänkt åka ut i landet för att se lite annat än bara Seoul. Vi funderade både på ön Jeju och kuststaden Busan. Vi hann heller inte med att åka upp i och se Seoul Tower och Bukchon Hanok Village där det finns jättegamla hus bevarade. Vi missade också ett kvarter i Samcheong-dong och City Hall samt att vi hade velat besöka fler palats och massor av fina parker som vi inte hann se. 
Vi hade heller ingen guidebok den första tiden så det var svårt att planera och vad man skulle och hitta på, vad det fanns att se och var det låg. Så vårt råd är att försöka få tag i en guidebok eller liknande och planera lite vad ni vill göra och göra det i lugn takt för att inte stressa runt och ha gjort "allt" för snabbt, men ta det heller inte för lugnt så att ni missar sådant ni vill se och göra. Innan vi åkte trodde vi att vi skulle hinna bli uttråkade och less på storstan av att vara där så länge, men det var tvärtom. Vi trivdes jättebra, det finna omåttligt mycket att se och göra och det är en fantastiskt stad som vi längtar tillbaka till.

Shopping
Det finns hur mycket shoppingmöjligheter som helst i Seoul! Allt från dyra märkeskläder till billiga fynd på marknaderna och i tunnelbanan. Det finns massor av stora köpcentra, där det oftast de är fina och dyra märkena som råder, men det finns också de vanliga butikerna med allt från H&M till internationella liknande kedjor. I många av tunnelbanestationerna finns det massor av butiker med allt från kläder och skor till caféer och restauranger. Där är det ofta väldigt billigt. Sen finns det flera marknader som tex Dongdamun och Namdaemun med gata upp och gata ner av shopping.

Mat
Det koreanska köket var hyfsat nytt för oss, men sååå gott! Vi åt visserligen inte alla varianter av mat men det vi testade var supergott. Speciellt gott och trevligt är Koreansk BBQ, i sitt bord har man en grill där man grillar sitt kött själv och äter det med olika grönsaker och så kimchi såklart ;) Men man är där ju ganska länge så det ä gott och trevligt att blanda upp det med att äta lite västerländsk mat och även hemlagat ibland. Utbudet av restauranger är som shoppingen, enormt. Oftast ligger restaurangerna på parallellgatorna till de större vägarna, iaf i Gangnam. Det svåraste är att välja, det står oftast på koreanska i hangul så man kan inte alltid läsa sig till vad det är för mat, så det blir ofta en chansning.
Det är väldigt billigt att äta ute, speciellt koreans mat. Vi betalade på billigare ställen 15 000 won för 2 personer och på lite "dyrare" ställen 15 000 won/person.

Områden
Två av de andra familjerna som var i Korea samtidigt som oss har gjort en sammanställning över områden som är värda att besöka. För att inte behöva uppfinna hjulet igen gånger kör vi en copy/ paste här :)
Insadong
Ett område med mycket souvenirbutiker, théställen och antikviteter. Om man ex. är ute efter tavlor med fina asiatiska motiv eller tecken är Insadong stället att besöka. Huvudgatan är Insadong-gil som går tvärs igenom kvarteret. I slutet av gatan finns ett turistinfocenter med gratis guideböcker och kartor. Finns även en hel del gränder med traditionella, koreanska restauranger.

Gwangwahmun
Ca 5-10 min. promenad väst om Insadong. Här ligger det stora Gyongbuk-palatset och om man fortsätter söderut går man längs ett fint promenadstråk med fontäner och statyer, där det ofta är matmarknad eller loppis. Längst ner mot Gwangwamhun station finns ett ”Unicorn”-monument och där börjar den konstgjorda ån, Cheoyngbok,. Ån sträcker sig ca 6 km österut mot Dongdaemun.

Samcheong-dong
Om man går utefter palatsets östra mur, norrut, kommer man till Samcheongs huvudgata, Samcheong-ro. Detta område består av låga byggnader, ofta i två eller tre våningar, med massor av trendiga och mysiga caféer, restauranger och butiker. Lite sydeuropeisk känsla. Går man hela vägen till slutet av huvudgatan kommer man till Samcheong Park som leder upp till berget Bukhasan Mountain.

Buchan Hanok Village
Från Samcheong kan man ta en stentrappa upp till ett område med gamla traditionella hus, så kallade hanok. Men det är förmodligen enklare att hitta dit genom att gå vägen som fortsätter efter korsningen vid slutet av Insadong-gil och sedan fortsätta till nästa korsning (detta stråk med butiker och snabbmatshak är också värt att stanna till i). På andra sidan vägen är det skyltat till Buchon Village.

Euiljiro-ga/Jonguk station
Många Korean BBQ-restauranger och barer samlade i några kvarter. Här är det annars affärsverksamhet i skyskrapor, men ofta med caféer och restauranger i de nedre planen.

City Hall
Fin stor gräsyta framför gamla och nya City hall, som nästan sitter ihop. På gräsytan är det ofta loppis.

Myongdong
Stort shoppingområde med manga koreanska matställen. Här finns både större kedjor, typ HM och mindre koreanska butiker. Hysteriskt med folk, dag som kväll.

Namdaemun
Marknad utomhus med samma typ av utbud som man hittar på marknader I ex. Turkiet. Joggingdresser, strumpor, kalsonger, leksaker,.. You name it!

Dongdaemun
Även detta ett shopping-mecka. Flera stora skyskrapor med både dyrare och billigare shopping. Närmre Dongdaemun station finns en leksaksgata och efter den konstgjorda ån är det mestadels kläder.

Namsan
Här finns en jättefin park med traditionella hus som blivit flyttade till samma plats – Namsagul Hanok Village. Ovanför parken ser man N Seoul Tower som man kan ta en kabinbana upp till alternativt buss eller gå. Vid tornet har man en fantastisk utsikt över hela Seoul.

Itaewon
Ett område som många västerlänningar vistas i, särskilt amerikanare. Massor av olika internationella restauranger, barer och pubar. Finns även en gata med över hundra antikvitetaffärer.

Hongdae
Ett hippt område som har massor av små butiker med coola kläder från korenska designers. Bra priser. Även känt för sitt stora utbud av caféer, särskilt de med ett särskilt tema, ex. Hello Kitty, husdjurcaféer mm. Många bra restauranger, klubbar och barer.

Gangnam
Affärsområde söder om Han-floden. Kring Gangnam station finns ett bra utbud av restauranger och klubbar. Underground finns ett stort shoppingcentra.

Jamsil station
Här ligger Lotte World, en stor äventyrspark. Men det finns även fina promenadstråk kring de två sjöarna, Saecheon lakes samt bra shopping i det stora Lotte-varuhuset. Inte så långt härifrån ligger den olympiska parken som är värd ett besök.

För barnen
Om man reser med barn till en storstad som Seoul kan det vara bra med lite roliga aktiviteter för dem. Vi googlade när vi var där och hittade bla den här bloggen, kidsfuninseoul.wordpress.com, med jättebra info. Där är även bra info för oss blivande barnfamiljer, som tex var man hittar Pororo butiker och "leksaksgatan" :)

När man har fått sitt barn kan vi tipsa om att ta sig ut och promenera och även gå till en lekplats. Lekplatserna kan vara lite svåra att hitta så vi kan iaf själva tipsa om en lekplats som vi besökte de dagar vi hade Viggo. Det finns ocksa flera lekplatser i bostadsomradena i narheten av E-mart (ja, kanske aven pa andra stallen). Vi fick tips om och hittade en allmän lekpark som var superbra, mycket bättre än någon vi har besökt i Sverige hittills. Den har sandlåda, gungor, klätterstallning, rutschkanor och en leksaksbil och passar våra småbarn jättebra. Den ligger vid ”Presbytarian church” som ligger söder om SWS Guesthouse, i närheten av E-mart, fast på SWS-sidan om Eonju-ro. Man kan se kyrkans tak från Guesthouse, det är en modern byggnad i stål och glas. (På Google maps ligger lekparken mellan Eonju-ro 65-gil, Eonju-ro 67-gil och Eonju-ro.)
Fler lekplatstips i Gangnam, nära SWS, kan ni läsa om här.

Praktiska saker
Här har vi också kopierat info.
Internet
Att ringa och ta emot samtal i Sydkorea är relativt dyrt (detta skrivs hösten 2013), det kan kosta mellan 20-40kr/minut att ta emot eller ringa samtal. De flesta telefoner man köper i Sverige går dock att använda i Korea, men beroende på vilken svensk operatör man har måste de ha avtal med de koreanska operatörerna, om man nu måste använda sitt svenska nummer. (Hösten 2013 hade inte Telia avtal med de koreanska operatörerna, men Telenor hade). Kontantkort går att köpa, men först efter 1-2 veckor, då ens ”Alien registration” finns i deras register. Men kontantkortet ger en bara tillgång till samtal och sms, inte data. Som tur är finns det i Seoul massor av öppna trådlösa nät och alla restauranger, kaféer, etc har också egna wifi-nät. Kod finns i kassan eller på kvittot. Ett öppet nät som är vanligt heter ”iptime”, vilket går bra att använda, men där det rör sig många människor blir det snabbt fullt och då riskerar man inte få någon koppling. Så om man har en iPhone eller Android-telefon kan man därför ladda ned en ”App” som heter ”Boingo” – där kan man för 55kr / månad få tillgång till alla ”betal” trådlösa zoner (T-Mobile, olleh & i tunnelbanan). Vilket gör livet lite mer praktiskt. I iPhone-appen kan man prenumerera utan att behöva skapa ett eget konto. I Android appen måste man skapa ett konto på www.boingo.com

Vår första resa - Vår nya familj

Om det är någon som är intresserad och nyfiken på vår första resa så har jag gått igenom den skyddade bloggen vi hade då och tagit bort lite bilder som jag inte vill publicera offentligt. Det kan kanske vara kul för er som snart ska göra er första hämta-barn-resa, hur vår resa gick till och hur våra upplevelser var. Eller för er som är nyfikna på Sydkorea, hur det går till när man hämtar sitt barn där och våra upplevelser av landet och kulturen. Det var ju lite speciellt för oss då vi var där samtidigt som fyra andra familjer i nästan fyra veckor. Den gången började vi blogga först när vi hade fått resebesked.
Här hittar ni bloggen - "Vår nya familj"

Tips på forum, nätverk och bloggar

Det är några stycken som har hört av sig och undrat varför det finns så lite information, bloggar, forum etc. där folk skriver om adoption och sin adoptionsresa. Jag tror att det till viss del beror på att många som bloggar om adoption ofta har bloggar som är lösenordsskyddade. Sen är det också många som slutar blogga när de har kommit hem med sitt barn, oftast för att man inte hinner, (man har inte lika mycket tid när man är hemma med en 1,5-5 åring som man har första tiden när man är hemma med ett spädbarn). Men också för att den långa resan har nått sitt mål.

På Facebook finns det jättebra forum men det är hemliga grupper som man måste känna till för att hitta och få tillgång till. Det finns både allmänna och landsspecifika grupper. Vi har försökt få Adoptionscentrum att hjälpa till att sprida dem och berätta om dem för personer som är aktiva sökande men det verkar vara dåligt med det :(
Om ni är aktiva och är i adoptionsprocessen så finns det en allmän grupp som jag kan rekommendera som heter "Adoptivmammor på Facebook". Sen finns det en landsspecifik grupp för Sydkorea som heter "Sydkoreagruppen" som är en grupp för alla som har adopterat eller ska adoptera från Sydkorea. Eventuellt kan det vara så att man måste vara vän med någon som är med i grupperna för att kunna bli tillagd, alternativt kan det räcka med att om tex jag som är med lägger till ert namn om ni är intresserade. Hör av er isf så löser vi det :)

Jag hinner inte följa så jättemånga bloggar själv men har hittat några som jag följer. Det finns även en samlingsblogg för adoptionsbloggar där man kan hitta en del, http://adoptionsbloggar.blogspot.se

För er som väntar eller bara funderar på adoption så brukar ACs lokalföreningar runt om i landet anordna sk "väntanlängtan" träffar, där bjuder de in en familj som har adopterat som berättar om sin resa och man kan ställa frågor till dem och prata med de andra deltagarn asom är i samma situation. Jag har inte själv varit på en men min man var när vi väntade, han tyckte att det var bra. Information om var och när finns på ACs hemsida.

Om jag kommer på något mer så återkommer jag i ämnet :)

MPAK - blogg med information om adoptioner från Sydkorea

För er som ska adoptera från Sydkorea eller är intresserade av frågor kring adoptioner från Sydkorea så finns det ett amerikanskt/koreansk nätverk som heter MPAK (Mission to Promote Adoption in Korea) som är engagerade i adoptionsfrågorna i Korea. De värnar både om barnen och om de ensamstående kvinnorna och är kritiska till de nya lagarna. MPAK startades av Steve Morrison som själv är adopterad från Korea. Organisationen jobbar bla med att informera och sprida kunskapen om adoptioner från Sydkorea och har kontakter med och får träffa beslutsfattarna kring adoptionsfrågor i Korea. På deras blogg får man ofta veta saker långt före vår svenska adoptionsorganisation och framförallt får man sådan information som den svenska organisationen inte för vidare till sina medlemmar och sökande.
Jag kan verkligen rekommendera att följa bloggen och även deras Facebook-sida om man vill veta det senaste som händer i Sydkorea när det handlar om adoption.

I ett senare inlägg ska jag försöka förklara och berätta lite mer om situationen i Sydkorea, de nya lagarna och varför ett rikt land som Sydkorea fortfarande har så många internationella adoptioner.

Följ MPAK-bloggen
Följ MPAK på Facebook

Årets träff med Korea-gänget

Vi försöker att ta ett gemensamt foto av alla barnen varje gång vi ses. Det är inte det lättaste att få fem stycken 3-åringar att sitta stilla, bredvid varandra, titta in i kameran och vara glada! Alla föräldrarna stod och tjoade och hojtade och lyfte tillbaka alla som smet iväg ;)

Hela Kristi Himmelfärds helgen spenderade vi tillsammans med "Korea-gänget", fem barn (plus en storebror) och deras föräldrar. Ett helt underbart gäng som är lika härligt att träffa varje gång :) Det som är extra roligt att se är hur bra våra småkillar leker ihop trots att de inte har träffats så många gånger. Den här gången lekte de för första gången tillsammans och inte bredvid varandra och hittade på en massa bus, det var riktigt kul att se! 

Vi är ju tre familjer som bor i Malmö/Lomma, en familj bor i Stockholm och en i Sundsvall. Sundsvalls-familjen bodde hemma hos oss och Stockholms-familjen hemma hos en av Malmö-familjerna. De kom ner redan på torsdagen och då hängde vi var för sig under dagen och träffades först allihop på kvällen hemma hos oss. Vi hade superfint väder så i hängde i trädgården nästan hela kvällen. Barnen körde runt på Viggos alla fordon och lekte och hade hur kul som helst. Vi vuxna kunde sitta i, ganska, lugn och ro och prata och umgås i solen på altanen. Och efter 1,5 års erfarenhet som småbarnsförälder har man lärt sig ett och annat så barnen fick äta första och sedan kunde vi vuxna äta i lugn och ro, plus att det är lite lättare för alla att få plats runt borden.

På fredagen åkte vi över bron till Köpenhamn. Även fredagen bjöd på fint väder. Det blev lite uppdelat så vi och Sundsvalls-familjen var hela dagen på Zoo och de andra hängde på stan och i en park. På kvällen träffades vi hemma hos en av Malmö-familjerna.

På lördagen var det åter kallt och grått väder. Men vi hade planerat in att träffas i skogen och leka och grilla så det var helt okej, lite ruggigt bara men barnen bryr sig ju inte :) På kvällen blev det middag hemma hos den andra Malmö-familjen.

När söndagen kom var vi ganska trötta efter sena kvällar och mycket aktiviteter och stoj som det blir med så många familjer och barn. Så vi och Sundsvalls-familjen hängde hemma hos oss hela dagen och tog det lugnt. Sen var det dags att säga farväl till alla. Men vi ses snart igen :)

Ett hett tips är att låta barnen äta först. Mätta och nöjda barn som sedan kan springa iväg och leka :)

Hel gänget föräldrar, förutom fotografen, på middag i vår trädgård. 

Nästan alla barnen på en och samma bild!

Busungarna försöker mata getterna på Zoo i Köpenhamn.

Best friends forever on the top of the world!

Korvgrillning i skogen.

Ett stort innerligt tack!

 En blomma som tack till alla er som har bidragit!

Vi vill passa på att tacka för alla fina bidrag som vi hittills har fått. Det är fantastiskt att det finns så många underbara människor där ute som har ett så stort hjärta. Varje liten enskild krona är betydelsefull. Vi är både rörda och tacksamma för er givmildhet!