Det är verkligen inte lätt för barn att få syskon och ännu mindre att få ett äldre syskon. Även om det i det stora hela fungerar helt okej mellan storebror och lillasyster så märks det tydligt att det har påverkat storebror Viggo väldigt mycket. I grunden är han väldigt glad i sin lillasyster men han bär också på en frustration av allt det nya och förändrade och han vet inte hur han ska hantera det. Det ger sig i uttryck på många olika sätt, han blir väldigt lätt arg och ledsen och mycket mer förtvivlad än förut och det håller också i sig längre. Det gör så ont i mammahjärtat och själen när han blir det, jag förstår ju varför och jag blir själv jätteledsen över att han känner som han gör och att det kommer till uttrycks som det gör. Och det känns jättejobbigt att inte kunna hjälpa honom. Han har ju inte heller så lätt för att uttrycka sig så han säger inte att det är jobbigt eller varför han är arg och ledsen.
Han hittar också på mycket mer hyss och gör "dumma saker" och testar oss också jättemycket mer nu än innan. Vilket resulterar i att vi ofta blir ovänner, arga och skäller på honom flera gånger om dagen och det känns också jättejobbigt. Man vill ju att han ska känna sig lika älskad som förut.
Alva är heller inte så förtjust i sin storebror. Dels så är hon svartsjuk och vill helst ha mamma och pappa för sig själv. Kramar eller bär vi storebror så börjar hon gnälla och sura och vill också bli buren och kramad. Alva har nära till och lätt för närhet och vill gärna bli buren, kramad och pussad. Viggo däremot har aldrig varit en goskille men han behöver det såklart lika mycket och extra mycket just nu så det känns så himla viktigt att ge honom det så mycket man kan och får.
När Viggo vill visa sin kärlek till sin lillasyster och gör försök till att umgås med henne så protesterar hon oftast. Tex om han kramar henne, vill pussa henne eller ta henne i handen för att gå iväg och göra något. Då gör det också ont i mammahjärtat, när han väl försöker så får han "skit" för det också, inte av oss såklart, vi berömmer honom, men det är såklart jobbigt och förvirrande för honom att när han är snäll mot sin lillasyster så funkar inte det heller.
De leker inte direkt tillsammans men det beror ju dels på att Alva är så pass liten fortfarande, dels på att hon inte är så jätteförtjust i sin storebror och även på att de inte känner varandra och inte kan kommunicera med varandra. Men de är heller inte i luven på varandra hela tiden utan de kan vara tillsammans och göra samma saker, tex bada, leka i sandlådan och liknande.
I stället är det i "buset" som de möts, att hitta på saker man inte får göra, tex att skrika eller att kasta, stenar, sand och vatten. Börjar en så hakar den andre på. Så de stunder när man är själv med båda barnen blir det mest skäll just nu. Det är också svårt att hitta på saker med båda barnen varje eftermiddag och man längtar till den andre kommer hem från jobbet.
Hade vi haft Alva sedan hon var liten så hade de vid det här laget känt varandra och haft en helt annan harmoni. Men såklart hade de även kivats, det kommer man ju aldrig ifrån. Men de hade vetat var de har varandra och kunnat vara lugna och trygga i sina roller. Viggo vill hela tiden ha koll på vad lillasyster gör och har svårt för att slappna av och leka sina lekar som han brukar göra. Det är också svårt att göra saker själv med honom, dels är det svårt att hinna med det, är man själv med dem så går det ju inte. När den andra kommer hem från jobbet ska det lagas mat och den som har varit på jobbet behöver ju även hinna med och lägga tid på att umgås med Alva. Sen är det svårt att hitta saker som Viggo är intresserad av och som man kan göra själv med honom. Och han har också svårt för att få ro till att göra något med en förälder när den andre föräldern och Alva är hemma, då vill han veta vad de gör och vara där de är.
Som allt annat så kommer även det här att bli bättre med tiden men när man är mitt uppe i det så är det svårt att föreställa sig och det är svårt att hitta sätt att hantera det på. Men stunder när de skrattar tillsammans, kramas eller pussas får en att smälta och en känsla av att det kommer att bli bättre och lättare för alla.
