Vi oroade oss såklart mycket hur landningen skulle gå, vi var rätt säkra på att hon inte skulle acceptera att sitta i ett eget säte och vara fastspänd igen. Så vi bad om att få ett babybälte och hade henne i selen och då gick det bra.
En flygning kvar, just då kändes det nästan oöverkomligt. På Helsingfors flygplats sa vi farväl, men på återseende, till våra vänner. Och på nästa flyg behöll vi Alva i bärselen hela tiden och då gick det bra. Hon var helt slut efter allt och lyckades tillslut somna. Hon fortsatte tom att sova när vi gick av planet och väntade på våra väskor.
Alva blev inte sig glad och sig själv igen under hela resan, stackars liten!
Bäst av allt var att träffa Viggo! Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag såg honom och han sprang fram till mig och jag fick honom i min famn. Han blev lite bekymrad och förstod inte varför jag grät men jag förklarade för honom att det var glädjetårar för jag var så glad att se honom. Efter massor av kramar och pussar frågade han efter lillasyster och ville se henne. Mormor och moster hade förklarat för honom att lillasyster hade varit ledsen på resan och det var han lite bekymrad över.
Kunde inte hålla tillbaka tårarna av lycka efter att få återse vår älskade Viggo <3
Åh Cornelia - så mycket känslor detta inlägget väckte!
SvaraRaderaIgenkännade gällande flygresan - så var det med vår M också - plus koreanska tanter som jagade oss överallt i planet för att "hjälpa till"
Och förstås - alla känslorna vid hemkomsten - att vara borta från sitt barn är tufft - det går att skjuta det ifrån sig när man är iväg, men när man får barnet i sin famn igen.....
Så härligt att ni är hemma och kan börja bonda hela familjen tillsammans!!
/ Karin
Skönt att veta att man inte är ensam!
RaderaVilken pärs det låter som bitvis, men skönt att ni tagit er hem! Jag blir alldeles tårögd av att läsa om ditt och Viggos möte och bilden har verkligen fångat det så som du beskriver det. All lycka till er! / Lina
SvaraRaderaTack Lina! Det är verkligen en känslofylld resa att adoptera, på många olika sätt. Och när man redan har ett barn blir det ytterligare en dimension. Det är en tuff resa även för det första och äldsta barnet och en väldigt stor omställning för dem.
RaderaVilken fin bild som verkligen visar dina känslor över att få träffa Viggo igen, jag blir alldeles tårögd när jag tittar på den. Härligt att barnen hittade varandra direkt❤️.
SvaraRaderaJa han är verkligen världens finaste lilla pojke <3
RaderaVälkomna hem och stort stort grattis till er fin dotter Alva. Har läst igenom alla inlägg tills idag och tårarna bara rinner. Vilken fin bild, känslomässigt att både se sin son igen och att äntligen vara "hemma" igen. Jag får såna flashbacks till vår egen resa att jag måste skriva ett eget inlägg om det för att ventilera alla känslor. Grattis igen!
SvaraRaderaTack! Ja det är verkligen en känsloladdad resa, på många olika sätt.
Radera