söndag 10 april 2016

Hemresan

Det var en riktig pärs att åka hem. Allt gick superbra både på taxiresan till flygplatsen och på flygplatsen ända tills Alva upptäckte att hon satt fastspänd med bältet på flyget och inte fick komma loss. Hon blev helt vansinnig, som besatt! Sen somnade hon och sov i 1,5-2 timmar och då trodde vi att hon skulle vara glad igen men det var hon inte. Hon ville bara vara i famnen, helst Måns men jag funkade emellanåt. Var hon inte tyst och ledsen så grät hon. Men det jobbigaste var att hon helst ville att vi skulle stå upp och bära henne. Under en över 9 timmars flygning så är det ganska jobbigt. Men efter ett tag tog vi fram bärselen och det underlättade. Då somnade hon tom en stund hos mig, det kändes skönt, för alla.

Vi oroade oss såklart mycket hur landningen skulle gå, vi var rätt säkra på att hon inte skulle acceptera att sitta i ett eget säte och vara fastspänd igen. Så vi bad om att få ett babybälte och hade henne i selen och då gick det bra.

En flygning kvar, just då kändes det nästan oöverkomligt. På Helsingfors flygplats sa vi farväl, men på återseende, till våra vänner. Och på nästa flyg behöll vi Alva i bärselen hela tiden och då gick det bra. Hon var helt slut efter allt och lyckades tillslut somna. Hon fortsatte tom att sova när vi gick av planet och väntade på våra väskor.

Alva blev inte sig glad och sig själv igen under hela resan, stackars liten!

Det var en befrielse att äntligen ha kommit fram och hem. Och välkomnandet från familj och vänner på Kastrups flygplats kändes helt fantastiskt!

Bäst av allt var att träffa Viggo! Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag såg honom och han sprang fram till mig och jag fick honom i min famn. Han blev lite bekymrad och förstod inte varför jag grät men jag förklarade för honom att det var glädjetårar för jag var så glad att se honom. Efter massor av kramar och pussar frågade han efter lillasyster och ville se henne. Mormor och moster hade förklarat för honom att lillasyster hade varit ledsen på resan och det var han lite bekymrad över.

Kunde inte hålla tillbaka tårarna av lycka efter att få återse vår älskade Viggo <3

I bilen hem från flygplatsen satt Måns mellan barnen i baksätet och bjöd barnen på små snacks från Korea, barnen bjöd sen på varandra och Viggo skrattade och busade och det tyckte Alva var skoj. Det kändes som en fantastisk start på deras syskonkärlek.

8 kommentarer:

  1. Åh Cornelia - så mycket känslor detta inlägget väckte!
    Igenkännade gällande flygresan - så var det med vår M också - plus koreanska tanter som jagade oss överallt i planet för att "hjälpa till"
    Och förstås - alla känslorna vid hemkomsten - att vara borta från sitt barn är tufft - det går att skjuta det ifrån sig när man är iväg, men när man får barnet i sin famn igen.....
    Så härligt att ni är hemma och kan börja bonda hela familjen tillsammans!!
    / Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att veta att man inte är ensam!

      Radera
  2. Vilken pärs det låter som bitvis, men skönt att ni tagit er hem! Jag blir alldeles tårögd av att läsa om ditt och Viggos möte och bilden har verkligen fångat det så som du beskriver det. All lycka till er! / Lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lina! Det är verkligen en känslofylld resa att adoptera, på många olika sätt. Och när man redan har ett barn blir det ytterligare en dimension. Det är en tuff resa även för det första och äldsta barnet och en väldigt stor omställning för dem.

      Radera
  3. Vilken fin bild som verkligen visar dina känslor över att få träffa Viggo igen, jag blir alldeles tårögd när jag tittar på den. Härligt att barnen hittade varandra direkt❤️.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja han är verkligen världens finaste lilla pojke <3

      Radera
  4. Välkomna hem och stort stort grattis till er fin dotter Alva. Har läst igenom alla inlägg tills idag och tårarna bara rinner. Vilken fin bild, känslomässigt att både se sin son igen och att äntligen vara "hemma" igen. Jag får såna flashbacks till vår egen resa att jag måste skriva ett eget inlägg om det för att ventilera alla känslor. Grattis igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja det är verkligen en känsloladdad resa, på många olika sätt.

      Radera