tisdag 5 april 2016

Dagen D - Överlämningen

Så var den stora dagen äntligen här. Det är en dag med många och blandade känslor. Man vill ju inget hellre än att få sitt barn men det är samtidigt en jobbig process, allra mest för barnen såklart. De förlorar ju de som de ser som sin familj, sin mamma och pappa. Och det vet vi är supertufft för dem, och det innebär också att det blir tufft för oss. Och man känner sig ju inte precis som de bäst människorna på jorden just då.

Vi har ju gjort detta en gång förut så vi var väl inte lika nervösa som den gången men ändå en del, speciellt när vi vi började göra oss i ordning och sen satte oss i taxin för att åka till SWS. Lunchen vi åt på restaurangen Ban Ban mitt över gatan smakade inte riktigt lika gott som förra gången vi åt där, aptiten var inte riktigt på topp. Men annars kan vi rekommendera att käka där! Speciellt om man behöver äta lunch precis före eller efter besök på SWS :)

Vi mötte lillasyster och fostermamman när de kom ner med hissen till foajén. Så vi stannade där en stund och umgicks med henne. När kl blev 13.30, som var vår tid, så pekade och visade vi att vi skulle åka upp till SWS men då skulle de träffa läkaren först för att göra en sista check up. Lillasyster blev ledsen när vi åkte ifrån henne i hissen. Det kändes både bra och dåligt, såklart är det aldrig kul när de blir ledsna men en positiv känsla att hon faktiskt ville va med oss och saknade oss när vi försvann.

Väl uppe på SWS kontor satte vi oss i lekrummet med vår case worker som visade oss sakerna som vi skulle få med oss. Som förra gången var det en kasse från SWS med blöjor, välling och lite souvenirer och sen fick vi en påse med lite kläder, snacks och foton från fostermamman. Inte så jättemycket saker till lillasyster, precis som med Viggo, men det är okej. Vi var mer förberedda den här gången och hade med oss mer själva. Och det är helt okej att inte få så mycket. Sen var det ett papper vi skulle skriva under och så fick vi den lilla "manualen" där det står lite vad barnet äter, hur det sover och lite allmänt hur de är. Gladast blev vi över fotona vi fick på henne från när hon var mindre, de är guld värda.

Sen kom lillasyster och fostermamman upp till lekrummet och vi pratade och lekte en stund. Sen beställde vår case worker en taxi och det var dags att gå. Man blir alltid lite överrumplad och tagen på sängen när det väl är dags. Och vår lilla tjej fattade det direkt när vi gick in i hissen och började gråta. Några snabba farväl sen åkte vi ner och inväntade taxin med en hysteriskt gråtande tjej. Och hon fortsatte att var hysterisk nästan hela taxiresan. Men som tur var somnade hon iaf de sista 10-15 minuterna. Men vaknade och blev ledsen när vi kom fram. Så överlämningen blev en lite större pärs än vi räknat med.

Efter en liten stund på hotellet lugnade hon sig och blev glad igen och utforskade rummet och leksakerna. Men sen har hon blivit ledsen ett par gånger till. Som tur är är tycker hon om närhet så att vi kan få trösta henne och det kan förhoppningsvis göra att det går fortare för henne att komma över förlusten. För det kommer nog bli många situationer då hon blir hysteriskt ledsen, hon är mycket känsligare än Viggo är och var. Vi får bara hoppas att hon hinner komma till ro innan vi åker hem :O Nu ligger hon iaf på Måns i soffan och sover sedan en timme tillbaka. Vi hoppas att kvällen och natten kommer att vara okej och att det blir lite bättre i morgon.

3 kommentarer:

  1. All styrka till er o eran lilla flicka <3

    SvaraRadera
  2. Grattis till er dotter! Önskar er lycka till med allt! Kram Genus Longing

    SvaraRadera
  3. Åh det är inte lätt det där när de är ledsna. Vet bara från jobbet när vi har inskolning och barnen kan vara så där otröstliga och det är verkligen inte lätt, men skönt att ni får trösta henne. All lycka till er och er dotter och lycka till på er resa som tvåbarnsfamilj :) Tror det kommer gå jätte bra!

    SvaraRadera